Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

RACING Det näst sämsta med att recensera ”Top gear: Drift legends” är att behöva köpa det på App Store, och därmed bidra till att människorna bakom denna katastrof får fortsätta utveckla spel.

Det sämsta är att faktiskt behöva spela det också.

Låt dig inte luras av namnet – förutom att man får tips av en digital The Stig gör ”Top gear: Drift legends” knappast skäl för första halvan av sitt namn. Eller andra. Att slira runt lite tafatt på grafiskt fattiga banor kommer knappast göra dig till någon drifting-legend. Speciellt inte med tanke på att fysiken helt saknar verklighetsförankring.

Det är imponerande att någon lyckats göra ett så intetsägande spel av ett så tidlöst koncept: racing ur fågelperspektiv är ju en av spelvärldens äldsta och mest anrika genrer. Det var via titlar som ”Super sprint”, ”Indy 500” och till viss del ”Micro machines” som racingspelen letade sig fram till sin moderna 3d-form. Och det var inte minst denna genre som gav upphov till ett ännu större spelfenomen: ”Grand theft auto”. Utan 70- och 80-talets primitiva racingprototyper hade Rockstar aldrig kommit på idén att förlägga ett tjuv och polis-drama till en stad sedd ur samma fågelperspektiv. Vilket i sin tur banade väg för ett helt nytt sätt att spela tv-spel på. Vilket man knappast kan anklaga ”Top gear: Drift legends” för.

Tyvärr lär varumärkets blotta tyngd garantera att långt fler än jag råkat nudda ”köp”-knappen när de kollat in ”Drift legends” App Store. Räkna alltså med att en fortsatt ändlös rad av lealösa spinoffer i framtiden.

Tills dess får vi fortsätta drömma oss bort till en alternativ verklighet där åtminstone en promille av rekordbudgeten för ”Top gear”-trions nya program går till att anlita begåvade spelutvecklare.