Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!

---

PLATTFORM Det är inte bara fysiska Lego-bitar av hårdplast som är återvinningsbara.

Se bara till Traveller’s Tales exempel.

Deras ”Lego avengers” är en tematisk uppföljare till 2013 års lekfulla mästerverk ”Lego Marvel super heroes” – och drar sig inte för att bygga med exakt samma plast som sin föregångare. Här töms serieuniversumet än en gång ut och in på hjältar och skurkar i ett kronologiskt virrvar till kampanj där fokus denna gång ligger på storyn från Avengers- samt Captain America-filmerna.

Eller rättare sagt: stencilpappret.

För till skillnad från det förra ”Lego Marvel”, och likt alla de tröttaste delarna i serien, är årets upplaga besatt vid filmförlagan. Den maratonlånga kampanjen är en enda lång rad precist återskapade actionscener från filmerna – som du måste beta av i tur och ordning för att någon gång ibland få rikta uppmärksamheten mot de avsevärt roligare pusslen.

På ett konstnärligt plan är det smått obegripligt varför de brittiska utvecklarna – som när de satsat på sina helt egna påhitt ibland varit uppe och snuddat vid Shigeru Miyamotos kreativa höjder – gång på gång hänfaller åt den här typen av beställningsjobb.

På ett försäljningsmässigt dito är det desto mer självklart.

Fast om sådana lagom cyniska insikter får en att andas lite lugnare i vetskapen att man åtminstone vet var man har Traveller’s Tales räcker det med att upptäcka det fåtal ”innovationer” som den nya delen för med sig för att bli förvirrad – och arg – igen. Utvecklarnas nya partytrick är att alla legofigurer kan gå ihop i par och utföra ”spektakulära” lagattacker som rensar skärmen från fiender. I en spelserie där behållningen ungefär lika ofta funnits i de hjärndöda striderna som i det omständiga sparsystemet framstår det som en helt och hållet onödig vidareutveckling.

Väl ute på andra sidan kampanjen börjar man dock rätt omgående ha väldigt mycket roligare. Precis som i ”Lego Marvel super heroes” är den huvudsakliga världshubben en gigantisk sandlåda fylld av så många gömda bonusar och lustiga minispel att man bävar inför blotta tanken på att ta sig an den. Dessvärre råkar den vid närmare anblick även vara precis samma låda: alltså ett Lego-Manhattan som bara möblerats om till det nya spelet.

Det känns som en på tok för billig nyhet i ett spel som även i övrigt tenderar att handla om gamla bekantskaper i nya kostymer.

Och de två dyrbara plus utvecklarna får betala för återvinningen känns som ett fullt rimligt pris.