RECENSION: ”Street fighter V” snavar på mållinjen
av
Missa inga spelnyheter eller trailers – gilla Spela på Facebook!
Street fighter V
Från 12 år
Format (testat överst):
• Playstation 4 (599 kr)
• Pc (560 kr)
Spela även: ”Persona 4: Arena” (Playstation 3, Xbox 360). Stilrent, sinnligt och sjukt roligt fightingspel som förvandlar rollspelshjältarna från ”Persona 4” till fullfjädrade slagskämpar.
Visste du att… den energiske ”Street fighter”-producenten Yoshinori Ono en gång kollapsade och fick föras till sjukhus efter att ha jobbat för hårt?
Just nu: spelar vi rankade matcher online i ”Street fighter V”. Det är ungefär det som finns att göra. Vill man mäta sina krafter mot datorn gör man det antingen via några buslätta strider där varje karaktärs motivation att slåss redovisas via taffliga mangarutor, eller i överlevnadsläget där man möter starkare och starkare motståndare.
BEAT ’EM UP Det finns ingen bättre defibrillator än en flammande näve mot hjärtat.
2008 återuppväckte Capcom den slumrande fightingspelsgenren med mästerverket ”Street fighter IV”, och banade väg för spel som ”Blazblue”, ”Persona 4: Arena” och ”Injustice: Gods among us”.
Huruvida ”Street fighter V” kan stå för ytterligare en inspirationsinjektion är svårare att uttala sig om i dagsläget. Capcom har nämligen valt att släppa det i ofärdigt skick. Många funktioner släpps först i mars – såsom enspelarlägena i challenge mode, ett matigare lobbyläge för onlinespelare och inte minst butiken där nya dräkter och karaktärer kommer tillgängliggöras. Det stora story-läget landar först i juni.
Men precis som med ”Splatoon”, som också fick mycket av sitt material och sina funktioner pö om pö efter release, är det omöjligt att inte häpna inför grundplåten som Capcom hamrat fast. ”Street fighter V” tvingar ner mig på knä i dyrkan efter bara några få matcher.
V-systemet som ersatt föregångarens fokusattacker har gett spelet en större bredd än tidigare. Varje karaktär har egna V-skills – speciella hopp, undanmanövrar, attacker. Lägg till detta den sedvanliga EX-mätaren, som erbjuder extra krydda åt specialattackerna, samt cinematiska avslutningar och det blir tydligt att ”Street fighter V” inte är någon halvdan uppdatering.
Karaktärsbalansen är i vanlig ordning suverän. Ryu, Chun-Li och Dhalsim har tweakats precis lagom, medan nya kämpar som beduinbrawlern Rashid och den fågelliknande Fang står för efterlängtad variation. Den senares förmåga att förgifta motståndaren är lika märklig som rolig. Giftet avtar nämligen först när motparten nitat Fang, vilket tvingar defensiva spelare att försaka sin försiktighet.
Allt är dock inte rosenskimrande. ”Street fighter IV” var ett estetiskt vackert spel med klockren karaktärsdesign. I jämförelse känns ”Street fighter V” som att stirra ner i en sopcontainer. Ikoniska Ken har skaffat världens fulaste frilla. Birdie har fått ölmage och blivit allmänt vidrig. Och samtliga kvinnor har pumpat in rikliga mängder jello i sina bröst.
Det är en allvarlig medelålderskris som plågar ”Street fighter V”. I kombination med det skrala startinnehållet är det tillräckligt för att vrida det femte plustecknet ur händerna på Capcom.