Remaken av ”Downfall” är ett ännu mer imponerande verk än originalet. Det kryper in under skinnet på karaktärerna och vänder ut och in på dem mentalt (och ibland fysiskt). Det ingjuter en trevande känsla av utsatthet snarare än skräckblandad panik, en känsla som spelet lyckas bibehålla rakt igenom.

”The aquatic adventure of the last human” är ett spel som är väldigt rikt på identitet. Det begår några klassiska misstag men lyckas samtidigt med att tangera flera av förebilderna ”Metroid” och ”Castlevanias” stora styrkor.

”That dragon, cancer” handlar om det fulaste i hela världen, men det är ett vackert spel. Optimistiskt och livsbejakande trots sina mardrömslika teman. Det berättar för oss att livet är kort och oberäkneligt och försöker rikta vår uppmärksamhet mot de små ögonblicken. De som egentligen spelar allra störst roll.