Det passar väl bra att dra i gång denna blogg i kväll, när premiären är avklarad och elitserien är i gång på allvar.

Någon presentation av mig får ni helt enkelt inte. Inte just nu i alla fall. För vem jag är spelar väl egentligen mindre roll, det är trots allt hockey ni väl läsa om.

Antar jag. Annars hade ni nog inte surfat in här…

Kvällens premiär då?

Frölunda visade Växjö att det inte bara är att lalla in i elitserien med en stark försäsong i ryggen och plocka poäng på bortais. Det krävs en perfekt match för att som underdog lämna Scandinavium med tre poäng med sig på bussen hem.

Nu vet Janne Karlsson, nu vet hans grabbar och nu vet alla Växjöfans vad elitserien handlar om. Då kommer också poängen till slut att börja trilla in.

Men Luleå borta och Linköping hemma i de kommande två omgångarna låter svettigt. Och hur reagerar en nykomling på tre raka förluster?

Fast nu går jag händelserna i förväg. Det ska spelas om det också och i årets serie finns det inte någon match där du bara ställer ut skridskorna och checkar in sköna pinnar på kontot.

För trots ett massivt skottövertag av Frölunda stod det 1-0 ända in i slutet. Då räcker det med en Tomi Kallio-snärt i skäret för att en förlängning ska bli ett faktum.

Det hände inte i kväll, men det kommer 54 matcher till att förvalta målchanserna på.

***

Fredrik Pettersson. Där snackar vi energi. Skulle han fötts med ett målsinne hade han varit en stjärnspelare i NHL. Nu går det lite väl många skott på varje målgest.

***

Det ska också nämnas att Växjö inte blir nya Vilda Väsby. Men jag tror inte heller att de blir nya AIK. Det lär bli någonstans mittemellan. Nia, tia. Dessutom gillade jag bortastället. Orange är ingen dum färg att leka med på en hockeytröja.

***

Så. Nu är jag i gång. I morgon lovar jag att lämna mitt tabelltips för säsongen.

/ Stålnacke