Som journalist är man också medmänniska, även om det många gånger kanske inte framstår som det. Därför måste jag också kunna glädjas åt att ”Perra” Johnsson får gå och lägga sig med en seger under huvudkudden.

Man kan bara älska brandmannen. Han svarar alltid i telefon, han är ständigt trevlig och han har alltid något roligt att säga. Och trots tabelläget och uppförsbacken som finns redovisar Timrå alltid skadeläget och ger svar på de frågor som vi journalister ställer…

… ja, om man inte säger Johansson förstås.

Jag ser också att Matt Mörley (som Perra säger) fick sätta spiken i kistan och också noteras för en assist.

Timrå slår alltså bloggens favoriter till guldet, Linköping, med 4-2.

***

Luleå har hittat sin identitet igen. ”Dödgrävarhockeyn” är kanske inte så vacker att se på, men den ger poäng och den ger målvakterna fin statistik.

Johan Harju fortsätter, trots att håret snart skrapar i isen, att leverera mål på de få chanser de skapar.

***

Välkommen tillbaka säger jag till citatmaskinen Johannes Salmonsson i AIK. Efter månader med rehabilitering för sin skadade axel gjorde ”Salle” i kväll comeback.

Givetvis levererade han rubriker direkt.

***

Jag försöker in i det sista att ta ordet kris i min mun, men börjar det inte bränna till på allvar nu i Karlstad? Att förlora mot Djurgårdens J20-lag spetsat med några a-lagsspelare är så klart inte en boost för självförtroendet.

***

Går det förresten att adoptera den här Pontus Åberg? Är det okej tror ni? Jag gillar honom skarpt, som hockeyspelare alltså.

***

Fem assist av Johan Davidsson. Det är såna här kvällar som jag förstår hur jag tänkte när jag kryssade i evighetsmaskinen som poängligavinnare.

***

Får jag inte ta ordet kris och Modo i samma mening också? Snälla? Jag lovar, jag tar bara lite.

***

Den här Rob Schremp som jag liksom många andra hyllade när han blev klar… är det inte dags att han börjar leverera nu? Jag trodde på allvar att han skulle liva upp en annars rätt grå elitserie.

/ Stålnacke