Det här blogginlägget hade kunnat handla om Rob Schremps islossning, om att Modo äntligen fick utdelning i power play eller om vikten av att få med sig bonuspoängen i sudden. Men som så många gånger förr denna höst hamnar allt i skymundan av en tackling.

Denna gång är det Modos Morten Madsen som sänker gitarrkungen Sebastian Lauritzen med en perfekt utförd huvudtackling. Det är millimeterprecision på den. Lauritzen blir liggande en stund innan han kan ta sig av banan på egna ben och han kommer faktiskt tillbaka i spel igen.

Domarnas bedömning av situationen? De friade. Men visst kommer även denna att hamna på disciplinnämndens bord och visst kommer det även denna gång att dröja ett bra tag innan nämnden kommer med ett beslut.

Jag är dock övertygad om att straffet kommer att bli lindrigt, av en enkel anledning: Sebastian Lauritzen spelade vidare.

I min värld hör inte konsekvensen till utan det är själva ”gärningen” som ska bedömas, för alla är vi mer eller mindre tåliga mot huvudvåld. Men människor påverkas av vad utgången och skadorna blir, svårare än så är det inte.

Och den här gången är det faktiskt, trots att jag inte sett överdrivet många repriser vågar jag fastslå det, en tackling mot enbart huvudet från den blinda sidan. Precis sånt som Brendan Shanahan bestraffar skoningslöst borta i NHL.

Det måste också straffas om vi ska komma till bukt med problemet. Ska vi säga att det blir 3+1 eller är normen nu 4+3?

Några reflektioner…

… jag vet inte hur många gånger jag skrivit det, men det tåls att upprepas. Sporten måste komma till rätta med problemet huvudskador. Snart vågar inte föräldrarna skjutsa sina barn till hockeyträningarna, och det är synd med tanke på att det är världens bästa sport.

… hur många hårda fina tacklingar ser man på en match i dag? Inte är det många. Kan det bero på att spelarna inte vågar tacklas längre? Eller var är det skridskon klämmer?

… det här med huvudskador är otroligt komplext. För det sista som åtminstone jag vill är att tacklingarna försvinner.

… Nicklas Danielsson hade en och annan tjuvsmäll i kväll, den på Calle Järnkrok var den som syntes mest. Den skulle ha renderat i en tvåminutare men det är enligt mitt tycke inget fall för disciplinnämnden.

… nu är det väl ändå dags för en enmansjury och snabbare behandling av ett ärende?

Till sist: Det man ska komma ihåg är att hockeyn i dag går otroligt fort och att spelarna är fantastiskt vältränade. Då uppstår såna här situationer och jag tror inte för fem öre på att någon med flit vill skada en annan spelare. Kanske naivt av mig… men det får jag ta.

/ Stålnacke