Detta inlägg hade kunnat handla om Mike Igguldens fortsatta målchock, om Mika Hannulas fantastiska avskedsföreställning eller om Erik Forssells otroliga matchvinnarförmåga. Men glöm det där, återigen ska ett helt inlägg fokuseras på ”huvudtacklingar”.

Robin Sterner får matchstraff efter en tackling på Anton Axelsson och Jonathan Granström får sitt efter en tackling på Robin Figren. Båda kan jag diskutera i evigheter, men jag ska försöka göra det på så lite text som möjligt (det är trots allt lördag kväll).

Vi börjar med Robin Sterners. Träffar han Anton Axelsson, har inte sett allt för många repriser men eftersom Frölundaspelaren blir liggandes antar jag det, är det ett solklart matchstraff. Träffar han mot förmodan inte tycker jag ändå att det ska vara en två plus tia.

Jonathan Granströms tackling däremot är jag tveksam till om det ens ska vara en tvåa. Han träffar puckförande Robin Figren klockrent med en open ice men får sen upp armarna (möjligtvis armbågen) i ansiktet på Figren. Fine, jag kan köpa en tvåa för att armarna/armbågen åker upp, men absolut inte mer än så. För i såna fall är det lika bra att vi stryker tacklingarna helt från sporten.

Men att det blir så här är på intet sätt oväntat. Domarna har missat ett gäng ”överfall” som de sen efter matcherna har fått anmäla till disciplinnämnden, och nu har de förmodligen (här tänker jag helt fritt och helt utan någon som helst grund att stå på) snackat ihop sig om att det måste vara slut på det här och att det som händer i rinken måste bedömas i rinken. För visst är det ett nederlag för en domare att i efterhand titta igenom matchvideon och se att man har gjort fel.

Det här blir ju dock inte heller bra. Visst, det är super att de nu börjar bestraffa tacklingar mot huvudet, men det får inte gå till överdrift. Varenda tackling kan ju inte vara riktad mot motståndarnas hjälmar. Skulle det vara så tror jag vi måste avbryta elitserien och ägna säsongen till att lära spelarna hur det ska gå till.

Nu hoppas jag att det här var det sista inlägget på bra länge som har fokus på domslut och tacklingar. Nästa gång vill jag gärna skriva om Henrik Evertssons förmåga att hitta rätt importer och varför Luleå hade varit ett bättre lag med Erik Forssell i truppen.

Förresten; Vad tycker ni om de här två situationerna? Är jag helt ute och cyklar och totalt inkompetent i min bedömning eller har jag faktiskt sett rätt ur mina flaskbottnar till glasögon? Kommentera gärna, jag vill ha era åsikter, oavsett om ni håller med mig eller inte.

/ Stålnacke