På Twitter rasar folk, Jonathan Granström förstår inte varför man inte får tacklas och bloggen bara nickar och håller med. Ni som offrar er dyrbara tid och kikar in här ibland vet att jag redan i lördags bedömde ”tjurnackens” tackling på Robin Figren som max en tvåa.

I dag kom domen – han blir avstängd ytterligare en match utöver den obligatoriska. Det innebär att han missar Luleå borta på torsdag och Modo hemma på lördag – för en bröstvärmare.

Och hux flux så är jag och disiciplinnämnden på kollisionskurs igen. Jag hyllade ju både Morten Madsens och Hannes Hyvönens straff och det såg ut som att jag och den där nämnden skulle få en trevlig vinter tillsammans.

Men nu är vi tillbaka på ruta ett igen.

Jag är en av de som förespråkar hårdast om att huvudtacklingarna måste bort från hockeyn och att vi på så sätt minimerar antalet hjärnskakningar. Men jag är också en av dem som inser vikten av att behålla det fysiska spelet och framförallt då tacklingarna.

Är inte en sån här tackling som Granström delar ut godkänd vet jag inte hur många som vågar kliva upp och sätta en fin propp på öppen is för att vinna tillbaka pucken och ställa om i en blixtsnabb spelvändning.

Är det värt att riskera en avstängning och framförallt kanske få en del böter för att skapa en målchans? Nja, det tror jag inte spelarna tycker.

/ Stålnacke