Medan jag var i London förra veckan briserade nyheten om den stora – nej, gigantiska – spelfuskskandalen inom fotboll: enligt uppgifter fler än 600 i högre eller lägre grad uppgjorda matcher, varav närmare 400 i femton länder enbart inom Europa. Listan inkluderar dessutom matcher i Champions League och till och med VM-kval. Enligt Rob Wainwright, chef för Europol som är Europas ”criminal intelligence agency”, är detta den största utredningen genom tiderna när det gäller spelfusk inom fotboll; och bakom ligger ett kinesiskt brottssyndikat baserat i Singapore, men med förgreningar lite varstans i Asien, Afrika, Sydamerika, Centralamerika och Europa.

Totalt sägs detta syndikat ha dragit in i storleksordningen motsvarande 700 miljoner kronor på dessa riggade matcher. Hela 425 spelare, lagledare, domare, ”officiella personer” och yrkeskriminella är involverade i härvan, som det för Europol under arbetsnamnet Operation Veto tagit ett och ett halvt år att komma på spåren och säkra bevis i. De värsta länderna sägs vara Turkiet (79 fall av fixade matcher), Tyskland (70) och – något otippat – Schweiz (41). Europol är dessutom luttrade nog att erkänna att problemet med matchfixning kommer att fortsätta, trots detta jättetillslag. ”We recognize the problem continues”, sade Wainwright under presskonferensen den 4 februari. ”Criminal syndicates see this as a high-profit, low-risk area for criminal activity.”

Dessvärre var fotbollshistorien kantad av spelfusk redan före denna gigantiska skandal. Det räcker med att påminna om hur Marseille flyttades ned i franska ligan 1993 efter att klubbdirektören Bernard Tapie – just det, samme man som var inblandad i ett försök att ”rädda” Full Tilt nyligen – beslogs med att ha mutat andra lag inklusive Valenciennes till läggmatcher; eller om hur finska klubben Allianssi 2005 köptes av kinesen Ye Zheyun, vars första åtgärd efter det var att byta ut halva laget för att direkt ordna 0-8 i nästa match varvid det borta i Asien spelades jättebelopp på just en sådan brakförlust. Kanske ska man här även nämna anklagelserna om att den lilla ökenenklaven Qatar ”köpt” arrangerandet av VM i fotboll, genom att ösa pengar över FIFA?

Faktum är att den överlägset största ”kategorin” inom området fusk och bedrägerier i spel utgörs av spelare och ligor som slår till mot spelarrangörer, såväl statliga bolag som privata bookmakers. Gamblinghistorien kan uppvisa en ändlös räcka exempel, från klumpigt förfalskade totobongar och upp till noggrant förberedda stötar genomförda av ligor med rejäla resurser.

En mycket omtalad serie kupper var den som åren 1997-99 iscensattes av ett annat asiatiskt gamblingsyndikat. ”Måltavlan” då var brittiska fotbollsmatcher, efter att de singaporeanska och malaysiska ligorna fallit i sådant vanrykte att asiatiska bookmakers sedan länge begränsat insatserna, eller vägrat acceptera vad, på vissa matcher.

Brittiska ligan har länge i jämförelse ansetts som mer svårfixbar, vilket lett till att det i Sydostasien kan satsas sammanlagt över en kvarts miljard kronor på enskilda matcher där! Med sådana pengar i omlopp blir förstås frestelsen att ”beställa” önskat matchresultat oemotståndlig, och den mäktiga kriminella triaden Wo On Lok tog sig an uppgiften på 1990-talet.

Wo On Lok, specialiserade på gambling och med en finansiell makt som kan mäta sig med en del mindre staters, fanns och finns än i dag representerad inom olika grupper av kinesiska invandrare i väst, inklusive i Sverige. De tre medlemmar som den gången utsågs att ordna rätt matchresultat var Wai Yuen Liu från Hongkong samt Chee ”Mr. Fixit” Kew Ong och Eng Wha Lim från Malaysia, den sistnämnde ett tekniskt geni. Det kryphål de tänkte utnyttja var att asiatiska bookmakers accepterar resultat i avbrutna fotbollsmatcher som slutställning, om andra halvlek hunnit inledas.

Triadens plan blev därför att helt enkelt se till att vissa matcher avbröts i en ställning som var den önskade; oftast oavgjort. Det ordnade man genom att åstadkomma elavbrott i några kvällsmatcher, så att det inte gick att spela vidare i mörkret. När de i november 1997, medan det stod 2-2 mellan West Ham och Crystal Palace, tog sig in i elcentralen och släckte ned stadion Upton Park kostade det asiatiska vadhållningsfirmor och bookmakers över 100 miljoner kronor!

En månad senare slog de till igen och avbröt matchen mellan Wimbledon och Arsenal på Selhurst Park. Slutet kom dock när de i februari 1999 försökte fixa även matchen mellan Liverpool och Charlton Athletic, men råkade ut för att en av de säkerhetsvakter de avsåg att muta istället vände sig till polisen. Trion dömdes till mellan två och fyra år var; oerhört låga straff i relation till de enorma belopp som ligan hann dra in, och huvudmännen bakom kupperna befann sig förstås på långt och säkert avstånd från den brittiska rättvisan.

I jämförelse med ovanstående framstår 1990-talets svenska ”spelstötar”, på ett antal enligt ryktet uppgjorda handbollsmatcher, inte ens som småpotatis i sammanhanget. Och det finns anledning för mig att här snart återkomma till andra ”lowlights” inom spelfuskandets historia: allting har ju – för att citera den grekiske filosofen Aristoteles – ”sin plats här i världen, om icke annat så i alla fall som varnande exempel.”

Inledningsvis vill jag tacka er som kommenterat gällande min föregående mattefråga. Jag har dock spunnit vidare på denna och kommit till en ny insikt som borde ändra uträkningen.

Vi fortsätter med föregående exempel:

Låt säga att jag börjar med £400 på ett £5-10-bord. En spelare höjer till £40 och en annan synar. Jag ställer för mina £400 varpå en spelare synar.

Som vi kom fram till är extravärdet 5% vid syn om vi är uppe mot en slantsingling. Har jag AA mot KK är extravärdet istället värt 8%. Men som DTM nyligen så korrekt påpekade så är det inte bara extrapengarna som är intressanta utan också hela stacken. Eftersom min range oftast leder ganska stort med tanke på tightheten så blir värdet ännu större.

Lägg till detta de uppskattningsvisa 50% av gångerna som motspelarna lägger sig. Då är värdet 10% (£40 vinst av £400 investerade). Borde inte extravärdet (under förutsättning att det är en coinflip för enkelhetens skull) då vara (5%+10%) / 2 = 7,5%?

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

”No-limit 2-7 triple draw är det nya actionspelet” läser jag i en artikel på pokerlistings.se när jag denna morgon surfar på några pokersajter för att uppdatera mig, och det låter onekligen intresseväckande. Denna pokervariant är som bekant i princip mörkpoker med tre köp och fyra satsningsrundor, och där lägsta handen vinner; och tydligen är kända namn som Phil Ivey, Tom Dwan och Phil Galfond villiga att spela det på rejält höga nivåer.

Ska deuce-to seven triple draw ersätta Texas hold’em, eller för den delen Omaha? Eller ska det i stället bli nya flugan kinapoker med öppna kort som plötsligt blir the in thing, baby? Det ryktas redan att det senare spelet kommer att få en egen turnering i årets WSOP, men det får man väl tills vidare ta med en nypa salt. Och onekligen, om man tittar på det långa perspektivet, kommer och går olika varianter av poker.

En gång i världen, från 1830-talet och framåt, var mörkpoker den i princip enda form av spelet som fanns. Det är fullt logiskt att Mel Gibson och de andra i filmen ”Maverick” spelar just klassisk mörkpoker… även om man nu får bortse från anakronismen med att man ombord på flodångaren i vildavästernmiljö spelar en turnering, en företeelse som inte uppfanns förrän 1971, samt från den Hollywoodska svagheten för dramatiska händer: givetvis blir den avgörande handen för huvudfiguren en royal i spader!

På 1860-talet uppfanns så poker med delvis öppna kort, och femkorts stötpoker – som här i Sverige med tiden kom att benämnas som ”amerikansk poker” och bli betraktat som något för endast de riktigt djärva – blev ända till långt in på 1900-talet proffsens game of choice. Det är just femkorts stötpoker som spelas i filmen ”The Cincinnati Kid” med Steve McQueen i huvudrollen, och som är placerad i ett vagt konturerat 1930-tal.

Sedan undanträngdes den formen av spelet av sjukorts stötpoker, som inte förrän på 1980-talet i Las Vegas fick allvarlig konkurrens av hold’em medan motsvarande utveckling i Europa skedde först på 1990-talet. När det väl blev dags att spela in pokerfilmen ”Rounders” som utspelar sig i nutid, var det därför logiskt att producenterna valde hold’em som arena för uppgörelserna. (På ett personligt plan kan jag för övrigt sakna sjukorts stötpoker, som man hittade i snart sagt varje pokerrum i Las Vegas när jag gjorde mina första resor dit på 1990-talet; det allra första parti poker jag någonsin spelade i den staden var faktiskt $1-4 spread-limit seven-card stud, inne på Circus Circus. I dag är det i princip omöjligt att hitta den här varianten i Las Vegas.)

Men möjligen har alltså no-limit hold’em nu nått sin kulmen, och blivit så genomanalyserat i hundratals böcker och av datorprogram att spänningssökande själar börjar se sig om efter en ny arena. Kanske, som sagt. Bara en sak är säker: att förr eller senare kommer hold’em att undanträngas av något annat – det lär oss inte minst historien.

”Whist är kungen bland kortspel, och förutbestämt att under överskådlig tid framöver bibehålla denna distinktion”, skrev pseudonymen Cavendish (som i verkligheten hette Henry Jones) i sin bok ”Card Essays”, utgiven 1879. Han var då omedveten om att bridgens dråpslag redan var på väg, och oförmögen att ens kunna fantisera om vare sig canastas präriebrandsliknande framfart på 1950-talet eller om att poker lite mer än ett århundrade senare skulle ha tagit steget från sjaskiga salooner till televiserade turneringar med priser i mångmiljondollarsklassen.

Cavendish är dock varken den förste eller den siste att ha fallit i en sådan tvärsäkerhetens fälla. Liknande kommentarer har under århundradena fällts om sådana societetsframgångar och dåtida totalt dominerande innespel om pengar som quadrille, ombre, piquet osv – och vilka av dessa spelas idag i någon större utsträckning? Bland en del av bridgens hängivna utövare finner man också vanföreställningen att just det spelet representerar en evolutionens kulmen för kortspel, ovanför vilken det inte är möjligt att höja sig.

Nej, att det så småningom blir någon ny pokervariant som intar tronen är garanterat, om man ser på utvecklingen. Frågan är bara vilken… och om den redan har uppfunnits, eller väntar bakom hörnet.

Ännu ett resereportage slash bildsvep kommer här! Efter ICE och annat i London tog jag Eurostar under Engelska kanalen till Paris, och ett mera snabbt och smidigt sätt att ta sig mellan de två huvudstäderna får man leta efter! Här är tåget efter ankomsten till Gare du Nord:

Efter incheckningen på hotellet var det dags att ta sig till den beramade spelutställningen på Musee de Cluny, och närmaste tunnelbanestation är Saint-Michel; var hittar man ett vackrare typsnitt än detta på skylten vid uppgången till gatuplanet? 🙂

Museet är inhyst i ett gammalt medeltidskloster:

På gården innanför entrén möttes jag av en skolklass i färd med att spela ett kollektivt parti schack:

Och så här ser det ut när man går in på spelutställningen:

För den seriöst spelintresserade är det en i det närmaste unik utställning man dragit ihop här, genom att låna från andra museer runtom i världen! Här är ett bortåt 6000 år gammalt brädspel, framgrävt 1911 i El-Mahasna i Egypten:

Denna vas, avbildad i många böcker om kulturhistoriens artefakter, är den berömda cirka 2500 år gamla romerska vasen – numera i Vatikanens ägo – som visar Ajax och Akilles inbegripna i ett spelparti under en paus i det trojanska kriget:

Här är så kallade kaststickor (i praktiken en form av tvåsidiga tärningar), gjorda av snidat ben och hittade i Thebes:

Och, som för att understryka att vi genom historien haft samma drifter och nöjen, fick jag här för första gången i verkligheten se ännu ett världsberömt föremål med spelanknytning: nämligen denna cirka 2200 år gamla handspegel vars baksida föreställer ett parti ”strippbackgammon”! (Även om det avbildade spelet mera exakt avbildar ludus duodecim scriptorum, ”tolvlinjespelet”, en föregångare till backgammon.) Ynglingen till vänster betraktar den vackra kvinnan – bägge är i tämligen avklätt skick – och ovanför honom kan man läsa texten OPEINOD DEVINCAM TED, vilket ska utläsas som ”Jag tror jag har besegrat dig”. Nog har väl det hela en mänsklig charm som transcenderar alla de sekel som gått?

På utställningen finns också ett antal av Europas äldsta spelkort, som detta handgjorda och delvis guldpläterade tarotkort från sent 1400-tal:

Inget urval bilder kan göra denna magnifika spelutställning full rättvisa – men glöm inte att sista datum är den 4 mars! Nå, jag passade självklart på att även besöka spelbutiken Variantes som bara ligger några kvarter bort, och som jag omnämnde här i Superbloggen redan förra året:

Deras pokerbokshylla såg lite urplockad ut för ögonblicket – rejäl efterfrågan?

En nyhet i Trivial Pursuit-sortimentet var ett frågespel helt tillägnat franska kvinnor – kanske kommer det en svensk motsvarighet med tiden?

Dessa vackra pjäser – med ”inglasad” skulpturdekor – till kinesiskt schack var tämligen iögonenfallande, samt dyra:

Och som för att visa att detta med gambling ständigt utgör en underströmning i samhället, såg jag nere i tunnelbanan reklam för en kommande fransk film som uppenbarligen har med hästkapplöpningar och vadhållning att göra:

Och det får avsluta bildsvepet för den här gången!

Ett grattis till ”lottalagonda”, som var den som till sist plockade ut mig ur kvalsatelliten i söndags! Jag tröstar mig med att jag föll först på finalbordsbubblan, 10:e plats, när vi redan var djupt inne ITM… ”lottalagonda” knep också andraplatsen, slagen endast av ”jreq1972” som också får en honnör här! Därmed får man hoppas att bägge så småningom kommer fram och presenterar sig för mig i Unibet Open i Köpenhamn, när det väl blir dags den 7-10 mars! Och glöm inte att fortfarande har du tid att kvala in dit! Se Unibets pokerklient för mera info.

Och för den som vill se hela schemat för årets Unibet Open-turneringar är det bara att gå till

http://www.unibetopen.com/

för att ta en titt! Efter Köpenhamn stundar Tróia i Portugal 6-9 juni, Cannes 19-22 september, och Riga 5-8 december. Dessutom blir det också Unibet Open Online!

Förutom besöket på ICE, International Casino Exhibition, hann jag med en del annat i London också – inklusive en lång och trevlig och språksam fika med vännen och superbloggkollegan Robert Lux! Dessutom besökte jag det tämligen nyöppnade kasinot Hippodrome nära Leicester Square, och här är en av entréerna:

Jag smygtog också några bilder därinne, och får be om ursäkt för kvaliteten på en del… men det är inte alltid så lätt när vakterna har falkögon! Så här ser ”the floor plan” ut.

Längst ned, med en egen ingång som vetter mot Londons Chinatown på kasinots baksida, har man i Gold Gaming Room specialiserat sig på asiatiska spel som pai gow och sic bo, förutom baccarat – men nej, ingen mahjong, jag frågade…

Dock var man väl förberedd för det kinesiska nyåret (”Kung Hei Fat Choi” motsvarar ”gott nytt år”), med lite extra spelerbjudanden:

På en våning hittade jag det avskilda highstakesrummet, som just denna kväll ännu var tomt eftersom mörkret knappt hunnit falla:

Från baren i den stora salen har man utsikt över våningsplanen, och högst upp, under den böjda gula ljusrampen, finns kasinots pokerrum där den höjdrädde inte bör sitta för nära balustraden:

Pokerrummet innehöll fem bord (där det var ruljangs vid samtliga), och enligt skyltarna erbjöd man den kvällen £1-£2 NLH, £1-£3 NLH och £1-£2 PLO. Tyvärr lyckades jag inte smyga en bild däruppe, men från balustraden ser utsikten ned över det stora kasinogolvet ut så här:

Och jag ska inte undanhålla er läsare denna bild från en kul bardisk som fanns i en monter på ICE – heminredningstips? 🙂

Nere i tunnelbanan gjorde man dessutom på affischer reklam för föreställningen ”The Card Shark Show” som ges varje fredag och lördag på Mayfair Theatre; säkert sevärd!

Och det får avrunda London för denna gång!

I shortstacksammanhang är extravärdet i potten viktigt. Men, jag har sprungit in i ett dilemma på denna punkt gällande hur man ska räkna. Beroende på vilken variant man väljer får man två helt olika utfall.

Låt säga att jag börjar med £400 på ett £5-10-bord. En spelare höjer till £40 och en annan synar. Jag ställer för mina £400 varpå en spelare synar. Vad är då extravärdet (vi bortser för enkelhetens skull från blindarna)?

Är extravärdet £400/£40 = 10% eller är extravärdet £840/£800 = 5%?

Det första exemplet gestaltar avkastningen på min egna investering medan den andra gestaltar extravärdet på potten som helhet. Vilket är korrekt?

Min spontana tanke är att de 10 procenten bör stå i relation till motståndarens hand. Är det en slantsingling så kommer jag att vinna hälften av gångerna, vilket medför att de 10 extraprocenten blir värda 5 procents avkastning, eller? Likaså om jag har QQ mot TT, då torde de 10 extraprocenten bli 8%. Jag vädjar till er matematiskt insatta läsare att komma med era synpunkter.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com

Här kommer ytterligare lite trendspaning från International Casino Exhibition i London! Och som jag påpekade i mitt tidigare reportage (se nedan) är vadhållning på virtuella, datorgenererade sporter på stark frammarsch. Men kommer verkligen t.ex. Zlatan att ses som ett museiföremål om 25 eller 50 år? 😉

Ett företag föreställer sig att i framtidens fysiska kasinon kommer vi besökare att gå runt med ”tablets” som är uppkopplade till alla de spel som erbjuds, och kunna sitta i baren eller någon annanstans och välja och vraka. Sant eller falskt?

Sant är i alla fall redan att allt fler automatiserade varianter av de klassiska bordsspelen kommer att finnas. Här en futuristisk, aliens-har-landat-variant av roulette:

Och en baccaratmaskin:

På pokerfronten är RFID-teknologi på frammarsch: både kort och marker med inbyggd elektronik som gör att bordet – om det nu är t.ex. ett TV-sänt finalbord – automatiskt kan visa markerställning, hålkort och bräda, samtidigt som fusk i t.ex. form av kortbyte mellan spelare i ett cashgame upptäcks:

Ännu en ”blackjackrobot” hittade jag i en monter:

En del av utställarna här tar i ordentligt – monter i form av ett grekiskt tempel??

Medan de flesta nöjer sig med en neondekorerad hi-tech look:

Spelautomaterna genomgår också en serie smärre tekniska revolutioner. ”Motion chair technology” ger dig en omskakande upplevelse när något dramatiskt händer på bildskärmen framför dig…

Och vad sägs om att kunna spela så här bekvämt tillbakalutat?

Roulette, ”the queen of casino games”, får också uppleva försök till förbättringar. De elektroniska displaytavlorna flödar numera över av information:

I den här varianten från Cammegh kan man förutom på nummer etc betta på olika kinesiska symboler som mjukvaran, inte hjulet, samtidigt slumpar fram…

Och varför inte dessutom kunna satsa pengar på vilken färg mitten på roulettehjulet kommer att lysa i när det väl stannar? 🙂

Nya bordsspel uppfinns det kontinuerligt, varav en del självklart baserade på poker som numera är mainstream. Här är Two-Way Hold’em:

Ett tämpligen simplistiskt spel är Casino Hi-Lo – ska summan av två kort bli hög eller låg?

Ett marginellt mera sofistikerat spel är Cardette (pluspoäng för roligt namn!), där man ska satsa på resultatet av två kort (bland sex möjliga, tärningarna dikterar det) som vänds upp:

Ytterligare en variant – fast mera som roulette med 53 kort (inklusive jokern) i stället för 37 nummer – är Puk-A-Luk:

Och som vanligt vimlar det av företag som tillhandahåller allehanda ”kringprodukter” i gamblingbranschen. Det här är specialiserat på att kontrollera kasinobesökare och jaga fuskare:

Några vackra askfat hittade jag i en japansk monter; hmm, som ickerökare kanske jag kan använda dessa till att servera gästerna oliver och jordnötter och sådant i stället?

Det här företaget designar och syr upp kläder åt kasinopersonal – och nej, kläderna ser inte ut som denna reklamflickas iögonenfallande dräkt…

Och vad sägs om denna chica outfit inför ett kasinobesök?

Medan företaget Veit med sitt sortiment av kasinoinspirerade accessoarer får avrunda detta bildsvep från ICE!

Mera från London, inklusive besök på nya kasinot Hippodrome, kommer snart!

Hastigt och lustigt har jag lämnat Nürnberg och Spielwarenmesse för att dra vidare till London och ICE, International Casino Exhibition. Och även härifrån tänkte jag bjuda på ett bildsvep! Men kommer man raka vägen från den ena mässan till den andra är det bara att konstatera att här i gamblingvärlden – jämfört med sällskapsspelsvärlden – är folk mer välklädda, broschyrerna tjockare och tryckta på glansigare papper, och det luktar helt enkelt mera pengar i montrarna…

Den kanske mest iögonenfallande trenden är att vi fortsatt är på väg mot att mobiler och surfplattor övertar mer och mer av vårt sportsbettande, kasinolirande och pokerspelande:

En annan trend är att vadhållning på simulerade sporter, uppstyrda av mjukvara och med elegant och trovärdig grafik, även den vinner mark:

Här är för övrigt en sammansmältning av ”virtual sports” och enarmade banditer, där de snurrande hjulen då och då avbryts av ett lopp där deltagarna kan satsa på vilken ryttare som ska vinna:

Det finns trender även inom säkerhetstänkandet. Kanske får vi kasinobesökare i framtiden identifiera oss via fingeravtrycken, som ett företag nu lanserar utrustning för, snarare än via ID-korten:

Mitt i vimlet springer man på många svenska vänner och kollegor i spelbranschen; här är legendariske Pelle Kotschack, mannen som en gång uppfann Måltipset!

Ytterligare en trend är att allt mer av spelandet inne på fysiska kasinon kommer att ske på maskiner, som denna futuristiska rouletteautomat:

Och vad sägs om denna blackjackrobot?

Blackjack går även det mot att spelas mer och mer virtuellt! Kalla mig gammaldags, men nog vill jag för egen del känna riktiga marker och spelkort i händerna…

En tillverkare hade ett automatiserat bord med dubbla roulettehjul, för att snabba upp spelet för den verkligt otålige som nu kan få in dubbla mängden insatser per timme:

Som vanligt kör man här på ICE hårt med unga och långbenta damer som dragplåster i montrarna, fjärran från svenskt feministiskt pk-tänkande (obs – en filosofisk reflexion, inte en ironiserande släng):

I TCS John Huxleys monter lanserade man spelet Baccpo, en sammansmältning av baccarat och poker där deltagarna spelar mot såväl banken som mot de övriga vid bordet:

Figurlicenser fortsätter vara heta när det gäller teman på spelautomater, från Marilyn Monroe till Hulken. Varför inte rocklegenden Elvis, ”The King”?

Och nog gladde det en gammal prenumerant som mig att se Fantomen som tema på en enarmad bandit 🙂

I en monter fanns en avancerad racersimulator som besökare köade för att få provköra:

Tror ni möjligen att företaget Aristocrat med denna skyltning försöker antyda att spelandet finns inkodat i vårt DNA?

Och en glad kvinna i en klänning dekorerad med banditspelsmotiv får avrunda detta svep:

Fler bilder kommer, inte minst på Twitter! (@Dan_Glimne)

Som shortstackspelare har man, liksom vilket annat stackdjup som helst, möjligheten att aktivt välja spelstil samt variera sitt spel beroende på vilken image man byggt vid bordet. Flexibilitet är en grundpelare i mitt tycke för att någonsin bli en framgångsrik spelare. Visst ska man ha en grov plan på förhand, men å andra sidan gör man sig själv en björntjänst genom att aldrig avvika från den.

Har man bestämt sig för att spela tight och har varit tyst i flera timmar på grund av kortkallhet skadar det inte att som shortspelare börja ställa med lite mer marginella händer – detta under förutsättning att man bedömer spelarna vid bordet vara uppmärksamma sådana. Annars är det att slänga pärlor på svin. Struntar de i vilket eller helt enkelt inte har noterat ens övertighta spel då deras sikte aktivt varit inställt på de saftiga storstackarna gör man förstås rätt i att sitta lugn i båten och vänta på att favoritkroken fångar fina fiskar.

Jag har så sakteliga börjat att analysera och räkna på de konkreta utgifter som man tampas med som shortstackspelare på ett bord med halvtimmesavgift.

Den konkreta utgifter per timme är således £18 (£9+£9). Dessa pengar dras från din stack vare sig du spelar eller inte.

Lägg till detta att det under varje timme spelas cirka 4,5 varv (de använder en i bordet inbyggd kortblandare och sparar således tid på att slippa blanda korten mellan varje hand). I praktiken innebär detta att varje spelare blindar cirka £85,50 per timme ((4,5 varv * £15 (blindarna om £5 och £10))

Detta innebär således att varje timme, med grundförutsättningen att vi inte spelar några händer, kommer att kosta uppskattningsvis £103,50 (£18+85,50), det vill säga 25,875% av ens minimuminköp (£400).

Lyckligtvis gäller inte detta i praktiken eftersom vi ju faktiskt väljer att spela ett växlande genomsnittligt antal händer beroende på vilken risknivå vi är villiga att ta. Lägg till det de gånger man får se en gratisflopp från stora blinden då ingen höjer. Hur många gånger har vi inte varit med om en big blind special som både dubblat och tripplat oss?

Om vi väljer att bara spela vad jag kallar ”klass 1”-händer (se lista nedan) så kommer vi att spela 3 händer i timmen. Klass 1 kan vara en bra grundstrategi om man initialt vill hålla svängningarna låga och således leda varje all-in-duell stort rangemässigt.

Klass 1: 8,9% av starthänderna:

3 händer i timmen (förutsatt 40 händer i timmen).

Pockets: AA, KK, QQ, JJ, TT,

Höga kort: AK, AQ

Suited connectors T+: AKs, KQs, QJs, JTs,

Höga suited: AQs, AJs, ATs

Om vi väljer att bara spela dessa genomsnittligen tre händerna per timme borde matematiken te sig något enligt följande:

Genomsnittshanden preflop höjer någon till £60 och en spelare synar bakom. Givetvis är standardhöjningen pre inte £60 utan inkluderar de frekventa trebets som tycks vara standard på dessa nivåer (vilket är förklarligt med tanke på de ofta väldigt djupa stackarna). Men tilläggas kan att det inte alls är ovanligt att folk open-höjer till £50-100, det vill säga 5-10 big blinds.

Av dessa genomsnittliga tre ställ i timmen kommer vi att få syn cirka hälften av gångerna och vik hälften. Beroende på position är sannolikheten olika stor att vi får med oss den där extra genomsnittsynen pre. Ju tidigare position, desto mindre sannolikt och vice versa. Om vi därför räknar med att en genomsnittlig höjning är £60 och att vi får med oss en halv synare, det vill säga £30 extra, har vi varit rättvisa i positionsbedömningen. Matematiken för vik innebär alltså en vinst om (£60+£30+£10+£5)*1,5=£157,50. Men eftersom blindarna uppskattningsvis en gång på fem kommer att ge action får vi dra av lite från denna siffra. Så vi säger £140 för att vara på den säkra sidan. Detta innebär att av de en och en halv händer som man inte får någon action så har man ändå gjort en vinst om £140-£103,50=£36,50.

Av de en och en halv gångerna som vi får action varje timme leder vi oftast väldigt stort. Kom ihåg vad jag sagt om livespelare. De har minimal respekt för mina £400 och jag har sett den ena tokiga synen efter den andra. Det vore intressant att få fram siffror på hur stort övertag man har rangemässigt mot en genomsnittsspelare som synar ner dessa £400 med 44+, KTs+ och A9s+. Någon med statistikprogram som kan hjälpa här?

Tilläggas kan att siffrorna ovan är relativt lågt räknade, då det är min uppfattning att man i praktiken inte får syn 50% av gångerna utan kanske snarare 35-40% av gångerna, vilket således ”ökar” de timvisa trygga intäkterna.

De gånger jag får syn ligger det till råga på allt oftast en del extrapengar i potten vilket vidare bidrar med värde. En slantsingling är därmed nästan alltid EV+ för mig då det ger växlande mellan 10-20% förväntad avkastning.

Jag återkommen i kommande artiklar med diskussioner och analyser gällande klass 2- och 3-händer.

Som vanligt följer du mig dagligen i min konstant växande blogg (nu mer aktiv än någonsin med ännu fler inlägg i veckan!).

/DÖDARN

Har du frågor, kommentarer eller funderingar kan du maila mig på dodarn@comeon.com