Vad gör man som Hammarby-ikon när det ser som allra jävligast ut?
Jo, skruvar in en hörna direkt i mål, förstås.
Kennedy Bakircioglus lilla konstverk på Stora Valla kan vara vändningen för det tippade topplaget.

Han har tappat en hel del i fart sen det begav sig senast för dussintalet år sen. Slår inte sina motståndare lika enkelt längre.
Men speluppfattningen finns kvar.
Liksom passningsfoten.
Och skottet.
Att Kennedy Bakircioglu är viktig för Hammarby har vi vetat länge.
Nu vet vi exakt hur viktig han är.
När det såg som allra mörkast ut, när spelet haltade som värst och när vi lite till mans var på väg att avskriva Hammarby från möjligheten att knipa en av de tre översta tabellplaceringarna visade nummer tio på lika delar finurlighet, kyla och beslutsamhet att han minsann inte tänkte lämna skeppet.
Minut 77.
Bollen tillrätta ute vid hörnflaggan.
Djup koncentration.
Och sen ett lagom hårt och ytterst känsligt tillslag med höger insida.
Bollen i perfekt bana över August Strömberg i Degerfors-målet och in i bortre burgaveln.
Mycket mer effektfullt blir det inte.
– Så jävla skönt, utbrast matchhjälten i TV4 Sport-sändningen.
Man förstår honom. Kennedy har liksom inte kommit hem till Söder i Stockholm för att lalla av de sista åren i karriären och fylla på ett redan rätt fett checkkonto.
Kennedy har kommit hem från Holland, Spanien och var han nu har varit för att skjuta Hammarby tillbaka till allsvenskan.
Och nu uppenbarar sig plötsligt en liten chans igen.
Kan Hammarby bara bygga vidare på denna livsviktiga seger och ta tre poäng hemma mot Ängelholm i nästa match, den sista på Söderstadion, finns det åtminstone en strimma hopp kvar.
Äras de som äras bör denna soldränkta lördagseftermiddag i Värmland.
Då åker hatten av för Gregg Berhalter, den så hånade och bespottade.
Efter en direkt usel första halvlek, med rekord i antal tekniska misstag, gjorde Hammarby-tränaren slag i saken direkt.
Han tog ut en (för en gångs skull) misslyckad Christoffer Carlsson och satte in Christopher Lallet, som direkt bidrog med speed och oberäknelighet.
Han lyfte ut Mattias Adelstam och skickade in Sebastian Castro Tello, som direkt bidrog med fart och finurlighet.
Och – viktigast av allt – han drog in Kennedy Bakircioglu mer centralt, vilket innebar att lagets största stjärna blev mer delaktig i spelet.
Två andra tunga grön-vita bjässar i denna ödesmättade tillställning:
x Mittbacken Thomas Guldborg Christensen som med pondus styrde upp försvarsspelet så till den milda grad att Degerfors knappt lyckades skapa en enda målchans under de 93 minuterna.
x Anfallaren Erik Sundin som löpte kopiöst matchen igenom, som inte gav Degerfors backlinje en lugn stund och som – faktiskt – genom att halvobstruera August Strömberg bidrog till att Kennedys hörnboll kunde leta sig in i burgaveln.
Degerfors?
Gör det helt okej, trots allt. Försvarar sig länge ypperligt och har vid ett flertal tillfällen ansatser till ett genomtänkt anfallsspel – men är lite för trubbigt sista tredjedelen.
Strömberg i målet lysande, precis som mittbacksparet Anttonen-Holmberg. Johan Bertilsson som alltid skönt finurlig med bollen under kontroll.
Däremot hade jag väntat mig betydligt mer av Amadaiya Rennie som i denna match hade en skottprocent som hade fått Ragnar Skanåker att kvida av olust.

***
Victor Sköld sa kaxigt 5-0 inför matchen.
Det blev 4-0.
Falkenberg visade i Hallandsderbyt mot Varberg att laget inte har för avsikt att ge upp sina allsvenska drömmar än på länge.
Sköld själv är fortsatt glödhet.
Två mål och en assist innebär att FFF:s nummer tolv nu toppar poängligan på sex mål och fem assister.
Imponerande publiksiffra på Påskbergsvallen: 4 217.
Och givetvis imponerande av FFF:s målvakt Otto Martler att dunka in en utspark för 2-0.
Allt, precis allt, kan tydligen inträffa i den här serien.

***
Skönt att Östersund inte överger sin fascinerande spelidé trots att det har blåst emot rejält på sistone.
Nu fick man betalt igen.
2-1 hemma mot Ljungskile innebär att ÖFK lyfter mot mittskiktet av tabellen.
Det är där man hör hemma.
Och att Seon-Min Moon står för ledningsmålet förvånar i alla fall inte mig.
Sydkoreanen var glödhet när han väl fick chansen senast mot Örgryte.