I allsvenskan vräker storebror Moestafa in mål för Häcken.

Nu vet Hammarby vem lillebror El Kabir är.

Othman, 22, såg med sitt sena 2-1-mål till att Ängelholm fick med sig alla tre poängen från Tele2 Arena.

Här lite intryck från matchen:

Matchbetyg   3

Lätt krampaktigt, inte särskilt välspelat, men spänning och dramatik in i det sista.

Matchbilden den väntade. Hammarby spelstyrande, men med stora problem att få Ängelholms spelarbuss, mestadels parkerad strax utanför eget straffområde, på vingel.

Första halvleken direkt bedrövlig från hemmalaget. Passningar på stillastående, felvända spelare och osynkat mellan passningsleverantör och passningsmottagare innebar noll flyt i spelet.

Ängelholm låg rätt i sina positioner, ställde också om framgångsrikt vid ett par tillfällen och kunde däremellan i lugn och ro vila med boll.

Lite bättre fart i andra halvlek, då Hammarby framför allt tog sig fram via kanterna och kom till inspel och inlägg. Men riktigt farligt blev det ändå aldrig.

I stället kunde Ängelholm ta ledningen (se nedan).

I Hammarbys jakt på kvittering valde tränaren Nanne Bergstrand att byta in såväl Erik Israelsson som Marko Mihajlovic, men i stället för att pumpa in långbollar mot de nickstarka spelarna fortsatte hemmalaget att rulla runt bollen till synes utan mål och mening.

Till slut lyckades man ändå kvittera på en av sina många hörnor. Men glädjen blev kortvarig, eller för att vara hyfsat exakt: 30 sekunder lång.

Sammantaget gjorde Hammarby en blek insats. Att man saknade båda sina ”nior”, Andreas Haddad och Pablo Piñones-Arce, kan möjligen ursäkta det torftiga spelet, men nog ska man kunna begära mer än såhär.

Ängelholm gjorde en taktiskt helt perfekt match. Avvek aldrig från matchplanen, jobbade oförtrutet vidare trots att man långa stunder fick jaga boll och hade dessutom ork och kraft att förvalta de få möjligheter man fick.

Imponerande.

Matchens lirare

Junes Barny. Hade den otacksamma uppgiften att ligga som ensam spets i ett ÄFF som nästan konstant sattes under tryck. Löste sin uppgift briljant. Jobbade stenhårt, klarade rollen som target, löpte också föredömligt i djupled när tillfälle gavs och bjöd på ett par, tre tekniska glansnummer som stank klass.

Tveklöst planens skickligaste spelare.

Märkligt att han är kvar i serien, men vi som tittar kan bara tacka och ta emot.

Matchens huvudfigur

Hammarbys mittback Daniel Theorin. Först håller han sig framme på en hörna och trycker in den efterlängtade kvitteringsbollen för 1-1. I momentet senare är han sirapsseg och får inte undan bollen. I stället slår han den rakt på Othman El Kabir, som bjuds raka spåret mot Hammarbys mål. Ensam med Johannes Hopf gör lillebror El Kabir inget misstag utan spikar slutresultatet.

Matchens grej

Ängelholms ledningsmål. En frisparkspärla från sisådär 28 meter signerad innermittfältaren Sebastian Carlsén. Hur snyggt som helst.

Domare

Team Ahlsén tog något eller ett par kort för mycket, men stod ändå hyfsat pall för trycket. Godkänt, absolut.

Prognos

Hammarby är nere på jorden igen efter två raka segrar och 6-0 i målskillnad. Närmast väntar ett tufft bortamöte med en annan seriefavorit, Sundsvall. Därefter hemmamatch mot IFK Värnamo, som har överraskat positivt i serieupptakten.

Rimligt utfall: fyra poäng.

Ängelholm har rest sig strålande efter premiärsmällen mot Öster (1-4) och har nu två raka segrar. För Joakim Perssons gula armé väntar närmast två hemmamatcher på Olympia. Först Assyriska, sen Degerfors.

Rimligt utfall: full pott.

***

Sirius ett nytt Örgryte?

Man kan ju förledas tro det efter Uppsala-lagets andra raka torsk på hemmaplan, 2-3 mot Varberg.

Men, nej, jag tror ändå inte det.

Sirius känns stabilare än Öis och min känsla är att Kim Bergstrands manskap rätt snart bryter den negativa trenden.

Möjligen extra bittert för alla Hammarby-anhängare en kväll som denna att både Sinan Ayranci och Robin Tranberg gjorde mål för Bois…

… som efter tre omgångar parkerar på allsvensk plats – placeringen bakom…Husqvarna.

Jisses, vad är det som händer i den här serien?