Robin Tranberg var en av många spelare som lämnade Hammarby i samband med att Nanne Bergstrand tog över. Den 21-årige mittfältaren styrde istället skutan mot västkusten och seriekonkurrenten Varbergs BoIs. Omedelbart tog han en ordinarie plats och i helgen är det dessutom dags att återvända till Tele2 Arena och möta sin gamla klubb. Jag ringde upp honom för att prata om kaptensbindlar, ambitioner och vilken arena i superettan som är värst.

Du har varit i Varberg snart ett halvår, hur trivs du i laget?

– Jag trivs jäkligt bra. Det var en lätt grupp att komma in i och jag kände mig som hemma direkt. Att Anton Magnusson-Sandberg flyttade ner samtidigt gjorde dessutom allting mycket enklare. Vi har ju spelat ihop i många år under min tid i Brommapojkarna och vi fortsatte att umgås utanför fotbollen när jag lämnade för Hammarby.

På vilket sätt underlättade det att han också skrev på för Varberg?

– Vi bodde tillsammans under de första tre månaderna, åkte tillsammans till träningar och matcher och det var jäkligt skönt när man hade hunnit lära känna de andra spelarna. Dessutom var det jäkligt dött i vintras när jag flyttade ner till Varberg och hade jag inte haft Anton vid min sida hade man kanske blivit deprimerad.

Vilka andra umgås du med i laget?

– Vi har blivit ett litet gäng på fyra personer som hänger väldigt mycket och det är jag, Anton, Thommie Persson och Kalle Söderström. Vi bor ganska nära varandra och det blir att man ses varje dag. Givetvis hänger vi med de andra i laget också, men inte lika mycket. Det blir att man hittar på något varje dag.

Vad hittar ni på för någonting då?

– Givetvis blir det en del FIFA, men även att spela kort, hänga på någon uteservering, snacka strunt, dricka kaffe och ta det lugnt helt enkelt. Vi har funderat på att försöka köra lite paintboll och gokart framöver, men det har inte blivit av ännu.

Hur är det att bo i Varberg annars, i jämförelse med Stockholm?

– Det går väl inte riktigt att jämföra, men faktum är att jag gillar att bo på ett lite mindre ställe där alla känner alla och det är nära till allt. Det är lite mysigt och jag trivs jättebra, måste jag säga.

Är det någonting du saknar i Varberg som fanns i Stockholm?

– Jag har faktiskt inte hunnit tänka så mycket på det. Än så länge har allt som jag har behövt funnits nära till hands och dessutom har jag bil ifall jag vill ta mig någonstans så jag kan inte riktigt sätta fingret på något specifikt. Vi har snackat mycket om att besöka Göteborg, men det har inte riktigt blivit av ännu. Det kanske blir mer av den varan i sommar när uppehållet kommer.

Varför blev det just Varbergs BoIS?

– Jag var ju sugen att spela kontinuerligt den här säsongen och snackade en hel del med Mats Jingblad. I slutändan kom vi fram till att det bästa var att inte vara kvar i Hammarby utan att försöka söka sig vidare. Då ringde Jörgen Wålemark och visade verkligen att han ville ha mig. Han sa egentligen allt jag ville höra och att han skulle satsa på mig om jag skrev på för Varberg. Givetvis var det sedan upp till mig att visa att jag skulle ha en plats, men det har gått ganska bra får jag säga.

Kan du nämna en spelare i Varberg som man borde hålla koll på?

– Kalle Söderström. Han kan avgöra matcher på egen hand och har en otrolig spetskvalitet i det offensiva en-mot-en-spelet. Han har definitivt chansen att spela högre upp och har väldigt mycket boll i sig. Han är dessutom otroligt jobbig att för motståndarna att möta och samtidigt en spelare man älskar att ha i laget.

På vilket sätt?

– Nej, men när man själv är helt slut i vissa skeden av matcherna så är det jäkligt skönt när han får bollen, för då vet man att han hittar på en kreativ lösning och drar iväg längs vänsterkanten samtidigt som man själv kan ta det lite lugnt och återhämta sig.

Vilken arena är bäst i Superettan?

– Jag är väl lite färgad, men jag måste ändå säga Tele 2, trots konstgräset. Jag föredrar naturgräs, men rent estetiskt är Tele 2 överlägset vackrast och häftigast. Och då har jag inte ens nämnt omklädningsrummen. Top notch!

Vilken arena är värst?

– Jag tycker nog att Stora Valla är tråkigast. Den är gammal, sliten och består egentligen bara av förstörd betong. Visserligen är det en väldigt anrik arena, men det syns verkligen att den har varit med om mycket genom åren.

Påskbergsvallen då?

– Det är en härlig arena och gräsmattan är riktigt fin just nu. Det är ju inte världens största arena och det är lite trist att den har löparbanor, men laget trivs jäkligt bra där och det har synts ganska tydligt än så länge.

Hur tycker du att säsongsinledningen har varit för din egen del?

– Det har gått bra. Det går ju bra för laget och då ska man väl inte klaga, men jag känner att jag har har mycket kvar att ge individuellt sett. Vårt spelsätt gör väl att mittfältarna inte får lika mycket boll som jag har varit van vid tidigare, men jag börjar komma in i det successivt.

Tycker du själv att du håller på den här nivån, nu när du får spela regelbundet?

– Det tycker jag. Jag känner mig jäkligt trygg med bollen och har ett bra spelsinne. Jag känner att jag bidrar och hittar ofta genomtänkta lösningar när jag får bollen, så jag tycker att jag håller på den här nivån.

Vem eller vilka har varit jobbigast att möta hittills i serien?

– Där får jag säga Jönköpings Södra. De gjorde livet väldigt surt för oss stundtals genom att hålla bollen inom laget och längs backen vilket gjorde att vi fick jaga enormt mycket. Lyckligtvis lyckades vi ändå vinna till slut, men J-Södra är nog det tuffaste laget vi har mött hittills.

Var det någon spelare som stack ut ur mängden i J-Södra?

– De flesta lagen har duktiga spelare och mittfältarna jag har mött har ofta gjort det jäkligt bra. De flesta har väldigt mycket boll i sig och därför vill jag inte nämna någon specifik spelare.

Många tippade inför säsongen att ni skulle få det väldigt tufft, men än så länge har det sett bra ut. Vad beror det på?

– Det beror främst på två saker. Dels så fick Varberg in en ny tränare i Jörgen Wålemark som hade ett nytt tänk. Sedan har vi fått ihop ett bra lag som jobbar för varandra. Alla i laget kan sina roller och uppgifter, vi bjuder inte till i onödan och tar jobbet, viker inte en tum och springer i 90 minuter. Det är väldigt viktigt, speciellt mot motståndare som är spelskickligare än oss. Visst har vi fått jaga mycket boll, men vi har pushat på varandra och trots att lagen har försökt så har de inte lyckats spela igenom oss tillräckligt mycket. När vi sedan har fått tag i bollen har vi utnyttjat omställningslägena som uppstått när de inte har hunnit tillbaka på rätt sida.

Trots att du bara är 21 år gammal och ny i laget har du fått ta hand om kaptensbindeln direkt. Hur kommer det sig?

– Jörgen klargjorde väldigt tidigt att han tänkte ge mig den rollen och jag tror det beror på att jag har tidigare erfarenhet av att vara kapten och hur jag är som person. Jag snackar väldigt mycket på planen, manar på lagkamrater och föregår med gott exempel. Jag tar mycket ansvar och trivs med det. Sedan är det några till i laget, framförallt Fredrik Björk och Joakim Wulff som har ledarroller både på och utanför planen.

Så kaptensbindeln ingick i kontraktsförslaget som lades fram?

– Faktiskt inte, utan det dök upp när jag hade varit i laget ett tag. Däremot gjorde tröjnumret det och det kändes jäkligt viktigt. Jag kom på det precis efter jag hade skrivit på kontraktet och lyckligtvis fick jag nummer 11.

Är tröjnumret viktigt för dig?

– Nej, egentligen inte men jag tycker att nummer 11 är snygg och den ligger bra på min rygg.

Med tanke på att det oftast finns en uttalad hierarki och dynamik inom ett lag, har det därför varit svårt och obekvämt att gå in och styra och ställa på lagkamrater som man inte har hunnit lära känna ordentligt när man själv är ny i laget?

– Nej, jag känner att jag blev accepterad direkt av lagkamraterna. Det var inga problem alls, utan tvärtom. Alla har varit jäkligt positiva och jag har känt mig bekväm från start. Det har nog lite med min karaktär och personlighet att göra också. Jag kom nog in i laget, visade pondus och tog för mig direkt. Dessutom har jag som sagt varit kapten tidigare, både i Hammarbys U21-lag och i ungdomslandslaget.

Vad betyder det för dig personligen att du är lagkapten?

– Jag känner att man blir mer eftertänksam. Jag får en extra boost av att ha det ansvaret och ser det bara som något positivit.

I den senaste matchen mot Öster lyckades ni kvittera i slutminuten efter att du både ordnat och tagit hand om frisparken som Anton Magnusson Sandberg sedermera petade in returen på. Var det frispark eller la du dig medvetet?

– Jag tycker inte att det var fel att domaren blåste, men jag hade nog inte blivit arg heller om han inte hade blåst. Jag tappade balansen lite grann precis innan jag kände någon kontakt. Öster fick en del billiga domslut med sig också och det jämnade nog ut sig i slutändan. Jag var helt slutkörd och tror att jag kände en kontakt, jag inbillar mig åtminstone att det var kontakt. Det var åtminstone ingen medveten filmning från min sida.

Hur ser du annars på filmningar och tjuvknep för att vinna fördelar?
– Jag gillar inte skådespeleri och skulle någon springa framför mig, för att sedan falla ihop trots att jag inte rör honom så blir man ju förbannad. I den bästa av världar skulle inte sådant få finnas, men tyvärr ser inte verkligheten ut så. Tjuvknep och fula tricks kan vara kul till en viss gräns. Att dra lite i tröjan eller nypa till någon under en hörna hör liksom till.

Ni möter ju ditt gamla lag, Hammarby, till helgen. Hur känns det?

– Det ska bli jävligt kul. Att komma hem till Stockholm,  spela inför stor publik och träffa de i laget som är kvar från min tid ser jag fram emot. Däremot kan jag inte påstå att det betyder något speciellt att möta just Hammarby. Det är en kul grej och jag är ju kompis med många i laget.

Jag kan inte påstå att det betyder något speciellt, utan det är mer en kul grej just för att man känner många som fortfarande spelar kvar.

Var det ett svårt val att lämna Hammarby?

– Nej, det kan jag faktiskt inte påstå. Det var såklart trist och tråkigt, eftersom jag ändå var där i fyra år och jag hade gärna varit kvar. Samtidigt går det väldigt fort i fotbollen och jag var tvungen att tänka på mig själv och min egen karriär. Och med facit i hand var det inga konstigheter alls egentligen. Allt har gått väldigt smidigt och valet jag gjorde är ingenting jag ligger vaken om natten för.

Tycker du själv att du var tillräckligt bra och borde ha fått mer speltid?

– Ja, jag tycker att jag presterade tillräckligt bra när jag väl fick chansen och kan någonstans tycka att jag förtjänade fler chanser. I slutändan är det dock upp till tränaren att ta ut laget och en tränare har alltid sina favoriter. Och det går aldrig att göra mer än att bita ihop och göra sitt yttersta. 

Finns det någon revanschlusta inom dig att visa dem att de gjorde fel som satsade på andra spelare?

– Nej, så tänker jag inte alls. Jag åker upp dit för att hjälpa Varberg så det är inget jag tänker på. Vi skiljdes som vänner och önskade varandra all lycka framöver. Det är inga hard feelings alls.

Vad tror du om era chanser att slå Hammarby?

– Så länge det står 0-0 ser jag inte varför vi inte skulle ha en bra chans att ta poäng. Vi har en matchplan för hur vi ska slå dem och studerat deras svagheter. Det kommer bli tufft, men jag tror att vi har en god chans att överraska.

Om du gör mål i matchen, hur tänker du fira det? 

– Jag har inte tänkt så långt, utan om det sker får jag ta det då.

Skulle du vilja återvända till Hammarby någon dag?

– Hammarby har alltid känts som hemma, jag bodde i närheten av arenan och familjen bor kvar i Stockholm, så varför inte?

Vad har du för ambitioner med din fotboll?

– Jag skulle vilja prova mina vingar i allsvenskan och se hur bra man står sig på den nivån. Sedan får man ta det därifrån. Målet just nu är att försöka göra så bra ifrån sig som möjligt i Varberg.

Om du får drömma lite, var skulle du vilja spela då?

– Jag gillar ju Premier League och Arsenal. Jag har följt dem en del genom åren och gillar deras spelsätt. De rullar boll och kommer till lägen genom att göra det i ett högt tempo. Där skulle jag vilja spela.

Hur bra tror du själv att du kan bli?

– Svårt att säga, eftersom jag inte har spelat högre upp. Men jag känner att jag håller en bra nivå just nu och vet att jag har mycket kvar att ge.

Har du några förebilder?

– Två som jag kommer på direkt är Tomas Rosicky och Xabi Alonso. Rosicky är alltid sevärd med sin fart och fläkt och Alonsos passningfötter och spelsinne går inte att blunda för. Båda två har imponerat väldigt mycket på mig.

Ser du fram emot VM?

– Jag har inte hängt med jättenoga när det gäller trupputtagningar och dylikt, men när det väl kommer igång så kommer jag sitta bänkad i TV-soffan. Det är jäkligt trist att Sverige inte är med, men givetvis ser jag fram emot mästerskapet.
Nu när inte Sverige är med, vilka hoppas du istället på?

– Då får jag säga England. Jag gillar ju Lampard, Gerrard och grabbarna och England har alltid varit ett landslag som jag har följt under mästerskap. Jag uppskattar ju engelsk fotboll och brukade alltid vara England på TV-spel när jag mindre så jag håller tummarna för dem.