Hammarby-Sundsvall inför snudd på 25 000 åskådare på Tele2.

Mycket större blir det inte i den här serien.

Redo för lite reflektioner inför ”Säsongens match”?

Okej, då kommer de här.

Hur viktig är matchen?

Tja, det är ju bara att kolla tabellen…

Tränarna pratar givetvis om att det är en match av många och att tre poäng är lika viktigt oavsett vilket lag man möter.

Det där är nonsens.

Den här matchen är i mångt och mycket säsongsdefinierande.

Allt ställs på sin spets.

Det lag som eventuellt vinner sätter sig i guldsits inför de elva sista omgångarna, och skaffar sig ett enormt mentalt övertag.

Laget som eventuellt förlorar riskerar inom kort att tappa sin position till ett Östersund, som både är formstarkt och har kvalitén för att sluta topp tre.

Alltså: en trepoängare i kväll innebär – med största sannolikhet – allsvenskt spel 2015.

En förlust, däremot, kan betyda att man inte ens får chansen att kvala till högsta serien.

Trolig matchbild?

Hammarby har gått på knock i de senaste hemmamatcherna. Strategin var lyckosam mot Öster och borde ha sänkt Assyriska. Det där har naturligtvis Sundsvall koll på, vilket lär innebära att man till en början väljer att försvara sig lågt.

Hammarby kommer ganska säkert att vara spelförande, men övertaget lär knappast vara lika markant som mot vissa andra lag i serien. Jag tror heller inte att Hammarby vill dominera alltför påtagligt, dels eftersom Sundsvall är vasst i sina omställningar, dels eftersom Hammarby självt gör en stor del av sina mål när man via ett aggressivt försvarsspel vinner boll i fina ytor och kan ställa om.

Vad ska respektive lag främst se upp med hos motståndaren?

Hammarby ska ha koll på Sundsvalls kantspel, där det frekvent kommer inspel/inlägg ämnade för store och starke Johan Eklund.

Eftersom Hammarby står högt med sin något tröga backlinje måste man ha ett aggressivt försvarsspel. Får till exempel Kevin Walker fritt spelrum från sin centrala mittfältsposition hittar han snabbe Pa Dibba med djupledsbollar i sömnen.

Hammarby ska också passa sig för att dra på sig frisparkar i närheten av eget straffområde. Nämnde Walker har nämligen dynamit i högerfoten.

Sundsvall å sin sida måste vara extremt noggrant i uppspelsfasen. Tappar man boll där är Hammarby dödligt giftigt i sina omställningar.

Giffarna ska heller inte lämna sina ytterbackar i en-mot-en-situationer eftersom Hammarbys kantanfallare, oavsett vilka det blir, är duktiga på att slå sin motståndare alternativt sticka in bollar bakom backlinjen.

Tabelltrean bör också undvika att dra på sig frisparkar i närheten av eget straffområde eftersom Kennedy Bakircioglu fortfarande har bra träffbild med sin högerfot.

En nyckelspelare i respektive lag?

Då säger jag – föga oväntat – Johan Persson i Hammarby och namnen Eklund i Sundsvall.

Persson är navet kring vilket det mesta cirkulerar i Hammarby. En karaktärsspelare med hög lägstanivå, seriens bäste duellspelare som numera är hyfsat bekväm med boll.

Eklund styr i mångt och mycket Sundsvalls anfallsspel. Trots sin storlek är han både mobil och har fina fötter och tack vare sin storlek är han både en given uppspelsstation och ett hot i luftrummet.

Det lär bli kanske 25 000 åskådare på Tele2 – en fördel för Hammarby?

Inte alls. En jättemajoritet av spelarna på den här nivån är extremexhibitionister som vill visa upp sina färdigheter för så många som möjligt. Det gäller i hög grad även för spelarna i Sundsvall, som dessutom både är rutinerade och vana vid att spela viktiga matcher.

Sen vet vi att Bajen-publiken kan vara en aning lynnig. Den ger sken av att stötta sitt lag i vått och torrt men det har hänt mer än en gång att den vänt hemmafavoriterna ryggen.

Nermin Cisic från Värnamo dömer – bra eller dåligt?

Jag tror att det är bra, jag gillar Cisic som har varit med ett tag, som är snabb och löpstark och nära situationerna och dessutom lagom social, men jag är inte helt säker.

Tittar man på Cisics statistik denna säsong finns det skäl för Sundsvalls tränarteam Franzén–Cedergren att vara i alla fall en smula orolig. Cisic har i de 13 matcher han dömt delat ut 14 gula kort till hemmalaget men hela 34 till bortalaget. En avsevärd skillnad.

Har respektive tränare något ess att dra fram ur rockärmen?

Det har jag svårt att tro. Sundsvall lär spela med exakt samma uppställning som krossade Gais med 4-0 senast, alltså med Robert Lundström som högerback och Eric Larsson som vänsterback, i stället för tvärtom som tidigare.

Med tanke på skadeläget är det svårare att spekulera i Hammarbys startelva, men oavsett vilka som spelar är det lite som Roger Franzén säger:

– Det är lättast att scouta de bästa lagen eftersom de har den tydligaste spelidén.

Så vad kommer att avgöra?

Det enklaste vore att svara ”tillfälligheter” eftersom det är två av seriens skickligaste lag som möts, men ska man peka på något spel- och formationsmässigt som kan påverka utgången är det att Hammarby kan få ett numerärt övertag centralt på mittfältet, där man har tre spelare mot Sundsvalls två.

Det handlar alltså för en av Sundsvalls kantmittfältare, gamle Hammarby-bekantingen Simon Helg eller Adam Chennoufi, att hjälpa till centralt, annars kan det bli riktigt jobbigt.

Hur går det?

2-1 Hammarby, men kom för guds skull ihåg att det är superettan vi snackar om – och att det är jag som tippar.

För att vara ärlig:

Det var ett tag sen man fick in en bong.