Inför säsongen kan jag nästan garantera att den bredare massan inte hade speciellt bra koll på Stefan Silva. Men 22 omgångar in i serien och en skytteligaledning senare omgärdas 24-åringen från Rissne av allsvenska rykten till både höger och vänster. Jag ringde upp Siriusanfallaren för att fråga varför det har gått så bra, vilket lag han håller på och hur det är att ha ett eget fotbollslag i sin hemort.

Är du överraskad över att det har gått så bra i år?

– Nej, jag är inte jätteöverraskad faktiskt. Det har gått bra och visst var det kanske inte så många som hade förväntat sig det. Men själv har jag alltid vetat vad jag går för fotbollsmässigt.

Vad är förklaringen?

– Jag har fått en tränare som har tagit hand om mig och trott på mig. När jag dessutom fick ordning på min fysik så visste jag att det skulle gå bra.

Hur såg du på din egen roll i truppen inför säsongen?

– Innan säsongen började så visste jag inte riktigt var jag stod, men så fort träningsmatcherna drog i gång och jag fick chansen att spela så kände jag mig i bra form. Jag gjorde bra ifrån mig och ville behålla platsen. Sen vet jag inte om det var tänkt att jag skulle vara startspelare, men personligen trodde jag att jag skulle vara det.

Du har ju spelat mycket spjutspets i år, men verkar trivas rätt bra på alla offensiva positioner egentligen. Vad ser du dig själv som?

– Jag ser mig helst som nia eller tia i framtiden. Gärna tia i ett lag där man rullar och har mycket boll.

Hur skulle du vilja beskriva din egen spelstil?

– Jag är skicklig med bollen vid fötterna, teknisk och en bra avslutare.

Har du några svagheter eller egenskaper du skulle vilja förbättra?

– Det är väl min fysik jag skulle vilja utveckla ännu mer. Både styrkan och konditionen, men framförallt att jag ska orka göra bra saker i 90 minuter. Försöka komma till en nivå där man inte är så trött i slutet av matcherna.

Vem är den tuffaste spelaren du har mött hittills i Superettan?

– (Lång betänketid…)Jag kommer inte på någon på rak arm.
Ja, du har ju gjort mål på nästan varje lag som ni har mött. Det kanske inte är någon som har varit för tuff för dig?
– Det var exakt så jag tänkte, haha.

Vem är seriens bästa anfallare?

– Moses Ogbu. Han har allt en anfallare ska ha. Han är stark, teknisk och har bra avslut. Dessutom har han förmågan att avgöra matcher på egen hand. Det är enkelt att spela ihop med honom.

Det har ju snackats lite om diverse allsvenska klubbar, bland annat AIK. Är du tillräckligt bra för att spela i allsvenskan?

– Ja, det tycker jag.

– Nej, men jag tror nog helt enkelt att jag skulle kunna gå in i ett allsvenskt lag i dag och göra bra ifrån mig.

Har du någon favoritklubb i Sverige?

– Yes, jag är AIK:are.

Björn Wesström, AIK:s sportchef, sa tidigare att han inte visste om det var Alexander Milosevic eller Nabil Bahoui som är din agent, för de har tjatat så mycket på honom att AIK ska värva dig. Din kommentar till det?

– Haha, ja vi är ju bra vänner och sådär och snackar ganska mycket. Och när vi har snackat om att vi skulle vilja spela ihop någon gång, så har de sagt att de ska ta mig till AIK. Men det är mest på skoj.

Tjatar de mycket på dig?

– Ja, de tjatar att om jag ska spela i allsvenskan så ska jag göra det för AIK.

Du har väl ett lag ihop med Milosevic också, Olympique Rissne. Vad är tanken med det projektet?

– Tanken är att få ungdomar som inte satsar, men som tycker fotboll är kul, att ha någonting att göra. Därför försöker vi samla ihop dem så att de gör något bra i stället för något dåligt. Det är många ungdomar som känner för Rissne och genom det här laget kan vi samla och hålla ihop dem.

Hur går det för laget?

– Laget är nystartat och spelar i division sju. Vi ligger trea, men har en match mindre spelad. Om vi vinner den matchen så kommer vi kliva upp som delad serieledare. Trots att det är en rolig grej så har vi ambitioner med projektet och därför vill vi vinna serien.

Du är ju rätt bra kompis med John Guidetti också, en annan målfarlig herre. Delar ni med er av mycket tips till varandra?

– Jo, det är klart. När vi väl träffas så tränar vi ihop och försöker hitta lite enkla sätt att göra mål på och lära varandra.

Och ändå var det du som visade honom hur man skulle göra mål när du cyklade in 1-0 mot Hammarby på Studenternas. Blev han lite avundsjuk då?

– Nej, han har ju gjort några konstmål han med, fast på högre nivåer så än har jag inte så mycket att säga till om. Men det kommer, förhoppningsvis.

Såg du hans frispark nu senast mot Grekland i U21-landslaget?

– Den var sjuk. Okej att man försöker skjuta därifrån när man spelar på skoj och jag minns att jag tänkte: ”ska han verkligen skjuta?”. Men samtidigt har han ett bra skott och det var ingen turträff.

Skulle du själv kunna göra ett sådant mål?

– Ja, det skulle jag kunna.

Spelar du i Allsvenskan nästa år?

– Det vet jag inte. Det är upp till gud att avgöra det.

 

Jag heter Christopher Grönlund, är 23 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan.