Klasskillnad på Tele2 i går.

Nästan lika stor klasskillnad på Ängelholms IP i dag, då Ljungskile körde över ett både rekordsargat och rekordungt hemmalag med 3-0.

LSK återtog därmed serieledningen.

Här lite synpunkter från matchen:

Matchbetyg   2

Inget för fotbollens finsmakare, precis.

Därtill var Ljungskile alltför överlägset.

Ensidig matchbild från start till mål, med ett Ljungskile som rullade boll, tryckte på och då och då penetrerade hemmaförsvaret med framgång.

1-0 stod det i paus. Det kunde varit mer.

3-0 blev det till slut. Det kunde blivit det dubbla.

ÄFF saknade elva skadade spelare. Försökte med en 5-4-1-formation försvara sig med alla till buds stående medel, men orkade inte stå emot särskilt länge. Anfallsspelet var det om möjligt ännu sämre beställt med. ÄFF skapade inte en målchans värd namnet.

Mot slutet av matchen hade laget tre 17-åringar på planen, vilket på ett sätt är lovvärt, men på ett annat sätt skvallrar om den kris man befinner sig i.

ÄFF har under senare tid plockat in tre gamla HIF:are på olika positioner i klubben. Problemet är att varken Martin Pringle, Paul Myllenberg eller Sten-Inge Fredin kan bidra med något där det skulle behövas som mest just nu:

På planen.

Ljungskile? Som en klassig travare. Hänger med i alla tempon och gör precis det som krävs för att sticka mulen först över mållinjen.

Mest positivt för laget denna kväll, förutom den ytterst stabila trepoängaren, var att man inte behövde ödsla särskilt mycket energi inför torsdagsmatchen, som jag återkommer till nedan. Tränaren Tor-Arne Fredheim kunde, till exempel, byta ut nyckelspelare som Jonas Lindberg (som fräste rätt ilsket när han tvingades lämna planen) och Petter Björlund utan att det märktes det minsta.

Matchens lirare

Jakob Olsson. Har under säsongen hamnat lite i skymundan av framför allt Lindberg, i dag avstängde David Johannesson och succéförvärvet Markus Gustavsson, men har gjort det bra hela tiden. Vikarierat framgångsrikt som ytterback på sistone, men var i dag tillbaka på sin ordinarie position, som kantmittfältare. Det firade han med två fina mål och bud på ett tredje i slutminuterna.

Snabb, teknisk och genombrottsstark.

Matchens grej

Dribblingsaktionen. Ken Sema, LSK:s andre duktige kantmittfältare, bjöd på rena shownumret i andra halvlek, då han på nån kvadratmeter fintade upp tre vilsna motståndare i korvkön.

Samtliga återvände med senapssträng på näsan.

Eller inte.

Sema antecknade sig också i målprotokollet då det var som han slog i sista spiken i ÄFF-kistan.

Domare

Team Lars Olsson skötte sig alldeles utmärkt i en lättdömd historia.

Prognos

Det börjar dra ihop sig på allvar för LSK, som har vunnit de tre senaste matcherna och som nu har 18 raka utan förlust. Redan på torsdag kommer Sundsvall på besök till Skarsjövallen i en match som kan bli avgörande för vilket lag som kommer att gå upp i allsvenskan. Kommande måndag väntar Värnamo borta för serieledaren.

Rimligt utfall: fyra poäng.

ÄFF har tre raka förluster och 0-11 i målskillnad. Formen är med andra ord usel. Laget befinner sig på negativ kvalplats men kan faktiskt, om inte skadeläget förbättras dramatiskt, riskera att åka ur direkt. Närmast väntar nämligen bortamöte med nästjumbon Husqvarna och därefter hemmamatch mot Syrianska.

Rimligt utfall: tre poäng – men det förutsätter att åtminstone ett par skadade spelare är tillbaka inom kort.