Christopher Grönlund har med jämna mellanrum medarbetat i bloggen under säsongen.

Här är hans drömelva i en 4-3-3-formation:

Målvakt: Anton Cajtoft, Jönköpings Södra

Inledde året som tredjeval, men är nu given som sista utpost. Reaktionssnabb och stabil, trots sin ringa ålder. Dessutom uttagen i U21-landslaget under säsongen.

Högerback: Michael Timisela, Hammarby

Hade ett tufft första år i Hammarby och Superettan och motsvarade inte alls de högt ställda förväntningarna som finns på en spelare som gjort närmare 100 matcher i holländska Eredivisie. Den här säsongen har ytterbacken varit säkerheten själv bakåt, samtidigt som han ständigt finns som ett alternativ framåt.

Mittback 1: Jon Fjóluson, GIF Sundsvall

Kanske seriens allra främsta mittback och en ytterst modern sådan. En jätte i luften, följsam längs marken och med en magisk vänster till uppspelsfot. Bara 25 år gammal och onekligen ämnad för större uppgifter redan nu.

Mittback 2: Steven Old, Ljungskile

Anlände sent till Bohuslän och hade inledningsvis stora problem med både flås och form. Men i samma veva som han tog en startplats slutade LSK att förlora och har i skrivande stund 23(!) raka matcher utan förlust. Har också varit tungan på vågen i många av de sena avgörandena.

Vänsterback: Dennis Widgren, Östersund

Fick den tuffa uppgiften att ersätta flyktade Rasmus Lindkvist och när konkurrensen hårdnade i och med Tobias Malms entré i klubben såg det mörkt ut för den unge ytterbacken. Hanterade dock situationen med bravur och blev det givna förstavalet i ett väldigt offensivt och spelskickligt Östersund. Fem målgivande passningar imponerar.

Mittfältare 1: Markus Gustafsson, Ljungskile

Ett av många nyförvärv inför säsongen och kanske det allra mest lyckade. Blev lagkapten omgående, vilket vittnar om fina ledaregenskaper och bildade ett ramstarkt innermittfält tillsammans med rutinerade Aleksandar Kitic. Oerhört passningssäker och svår att ta bollen ifrån. Lagets motor.

Mittfältare 2: Johan Persson, Hammarby

Hade en misslyckad sejour i allsvenskan med Öster bakom sig, men i Superettan trivs ”Sheriffen” som fisken i vattnet. Kanske seriens allra främsta bollvinnare och oerhört tuff och jobbig att möta. Har dessutom en rejäl högerslägga som han har hunnit visa upp åtminstone en gång i år. Grovjobbare med stort G.

Mittfältare 3: Kennedy Bakircioglü, Hammarby

Många trodde nog att Kennedy var den som skulle få tuffast att anpassa sig till Nanne Bergstrands tyskinfluerade spelsätt, men faktum är att klubblegendaren är nog den som fått ut mest av sitt spel. Kreatör och målskytt i ett, med ett dödligt tillslag både på liggande boll och i öppet spel. Hela seriens vassaste poängspelare med 15 mål och 7 assists.

Anfallare 1: Jonas Lindberg, Ljungskile

Har fått en skräddarsydd och fri roll under Tor-Arne Fredheims regim och då är ”Myggan” som vassast. Droppar ofta ner och hämtar boll, för att sedan transportera den vidare och hitta finurliga instick bakom backlinjen eller hitta eget avslut. Kanske seriens mest sevärda spelare den här säsongen och så nära en svensk trequartista (släpande anfallare/Totti-roll) man komma.

Anfallare 2: Stefan Silva, Sirius

Lätt att glömma bort att Silva inledde 2013 som division 2-spelare. Sedan dess har det gått fort för den mångsidige stockholmaren. Var egentligen inte förstavalet inför säsongen, men skador gjorde att Silva fick chansen omgående och grep den med bägge händer. Ser inte ut att vara speciellt snabb, men är väldigt smart i tanken och kan göra mål på de flesta sätt. Drömmålens spelare.

Anfallare 3: Ferhad Ayaz, Degerfors

Fart, fart och ännu mer fart. Det går väldigt fort när den unge värmlänningen sätter fart från sin ytterposition. I år har Ayaz också lyckats omvandla sin frejdiga spelstil till konkreta chanser och då har också målen kommit. Tio mål som yttermittfältare är ruskigt bra och lär inte stanna i ”Degen”.

Tränare: Tor-Arne Fredheim, Ljungskile

Att  förfoga över en klubb med seriens kanske minsta budget samt seriens tunnaste trupp och ändå lyckas placera sig bland tre bästa ska nästan inte gå. Att sedan göra det på ett så övertygande sätt som LSK har gjort, där man inte har förlorat sedan den 8 maj (mot Hammarby) och dessutom släppt in minst mål är inget annat än en makalös bedrift. Fredheim har verkligen fått ut maximalt av sina resurser och inte bara trollat med knäna, utan även med händerna, huvudet och sina spelares fötter.

Christopher Grönlund

 

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör superettan. 

I morgon: så slutar dramat