Osjungna hjältar, säger man om dem i England.

De finns här också.

Här tio spelare i serien, som betyder oerhört mycket för sitt lag men som inte alltid får den cred de förtjänar:

 

Fredric Fendrich, J-Södra

27-åring som gått den långa vägen och som aldrig representerat en annan klubb. Gjorde A-lagsdebut redan 2004. En liten, aggressiv, löpstark mittfältare som sällan briljerar men som i sin vattenbärarroll får laget att ticka. Kallas ”Mr J-Södra” och det med all rätt.

Aleksandar Kitic, Ljungskile

31-årig bosnier som är inne på sin elfte säsong i klubben. En tvättäkta krigare som aldrig skulle komma på tanken att göra något annat än det som är bäst för laget. Oerhört omtyckt av fansen och lika uppskattad av sina medspelare. Det syns verkligen att han älskar att spela för LSK.

Alex Dyer, Östersund

Karibier som kom till klubben så sent som 2014 men som redan bär lagkaptensbindeln. Inte den mest spektakuläre av spelare och starkt ifrågasatt på sina håll, men stort hyllad internt. Flexibel spelare som är användbar lite överallt på planen och som på gubben-i-lådan-manér gjort fem mål denna säsong.

Success, Syrianska

Syns sällan i målprotokollet, men är snudd på oumbärlig för laget. Taktiskt driven, trots att han bara är 20 år. Fin speluppfattning och bolltrygg som få. Liten och nätt har han ändå förmågan att gå segrande ur duellerna med motståndare stora som skithus.

Pär Asp, Varberg

Kiruna-född veteran som fyller 33 i dagarna. Agerade hjälpgumma i tidigare klubbar, men är i Bois bofast i mittförsvaret. Ingen Thiago Silva-kopia utan mer en gammal hederlig svensk innerback med allt vad det innebär. Starkt bidragande till att Bois är det lag i serien som släppt in minst antal mål.

Alexander Nilsson, Assyriska

Läskigt skadedrabbad, men har jobbat stenhårt för att komma tillbaka – och gjort det med besked. Enormt löpstark och kampvillig spelare som flyttats runt som en schackpjäs på olika positioner. Svårfångad när han kommer i löpningar bakifrån. Fem mål – hittills.

Tobias Solberg, Degerfors

34-åring som representerat Degerfors IF i halva sitt liv och som fortfarande håller stilen. Lagkapten som alltid jobbar oförtrutet i båda riktningarna och som gjort massor av viktiga mål för klubben. Skönt rakryggad – och klädsamt ödmjuk.

Martin Claesson, Värnamo

Äldre bror till Viktor i Elfsborg – men en helt annan spelartyp. Hårdför innerback. Följsam och ruskigt stark i luftrummet. Har, bortsett från två säsonger i Öster, representerat IFK sen knatteåldern och bär – förstås – lagkaptensbindeln. En klippa i alla väder.

Oscar Pehrsson, Sirius

Stabil och pålitlig pjäs – både på och utanför planen. Får nästan aldrig de stora rubrikerna men är ack så nyttig för laget med sin fysik och sin fina uppspelsfot. Dessutom ett riktigt vasst vapen i samband med offensiva fasta, vilket tre mål skvallrar om.

Brwa Nouri

Kallas för ”Östersunds Xavi” och, vad fan, det går absolut att köpa den jämförelsen. Rörlig, spelskicklig passningssäker playmaker, som dessutom är utrustad med ett tungt distansskott. En personlig favorit som märkligt nog ändå går lite under radarn.