Hon har dömt i 43 matcher i superettan.

Nu vill pionjären Julia Magnusson, 30, testa nästa nivå.

– Jag är redo för allsvenskan, säger hon.

 De som dömer herrfotboll i Sverige är, och har alltid varit, män.

Med ett ynka undantag:

Julia Magnusson, från Göteborg.

2013 fick hon chansen som assisterande domare i superettan. Vid det här laget har hon skipat rättvisa i 43 matcher i landets näst högsta serie.

– Att just jag blev den första kvinna att döma på elitnivå på herrsidan beror dels på att det finns fler damdomare än tidigare och någon ska ju vara den första, och sen har det nog en del med fysiken att göra, säger hon.

Julia säger att hon aldrig har haft några problem med fystesterna, som alla domare på herrarnas elitnivå måste klara. Det tackar hon framför allt friidrotten för.

Låter det konstigt?

Lugn, vi reder ut.

När Julia i de tidiga tonåren lämnade moderklubben Hällesåker IF för division 1-klubben Jitex hade hon ambitioner att bli allsvensk fotbollsspelare en dag.

Men ödet ville annorlunda.

– När jag var 20 år drog jag korsbandet för tredje gången och då bestämde jag mig för att sluta.

För att ändå hålla kontakten med sporten började Julia döma. En kompis pappa uppmuntrade henne och gav henne sin gamla domartröja.

– Den var i storlek XL, säger Julia och skrattar.

I samma veva inledde hon också en friidrottskarriär och grenvalet föll på 200 meter.

– Jag var inte supersnabb, men jag minns att jag gjorde 26,50 på sträckan, och det är väl den snabbheten som ligger till grund för att jag har klarat de här fystesterna.

Numera är Julia etablerad på superettanivå, men hon minns sin första match i serien mycket väl.

– Oh ja! Det var ett Smålandsderby mellan Jönköping och Värnamo på Stadsparksvallen och jag var väldigt nervös.

Hur gick det för dig?

– Jag vet inte, men bra, tror jag. Det är alltid domarobservatörer på plats i samband med matcherna, och de hade inga anmärkningar på min insats. Jag fick i alla fall fler matcher efter den.

Julia säger att hon var orolig för hur hon skulle bli mottagen av domarkolleger och spelare och ledare i superettanlagen.

– Man visste ju inte hur de skulle reagera, men det har gått väldigt bra, åtminstone hittills… peppar, peppar.

Ingen som tjafsar för att du är tjej?

– Nej, det tycker jag inte. Fast jag vet ju inte säkert eftersom jag inte vet hur de behandlar min kollega på andra linjen. Det skulle vara intressant att filma det där, så att man vet hur han har det jämfört med hur jag har det.

Har du rent av en fördel som tjej?

– Jag vet inte. Kanske. Men, nej, jag får nog min beskärda del av ovett jag också.

Om spelare och ledare håller sig i skinnet kan det ibland vara värre med publiken.

– Jo, det händer att åskådare skriker på mig och då är det framför allt könsbundna ord. Men jag tar inte åt mig eller låter mig påverkas.

Är det någon särskild arena som du upplever som jobbig?

– Nej, det kan jag inte påstå och jag kan heller inte dra fram någon särskild match som har varit extra jobbig.

Julia har dömt 23 matcher i superettan denna säsong. Nästa gång hon är i aktion är på onsdag, då serieledande Jönköpings Södra åker till Julias hemstad Göteborg för ett möte med Gais.

Till nästa säsong hoppas Julia att hon får chansen att ta nästa kliv i domarkarriären.

– Jag vet att jag inte kommer att bli klassad allsvenskan nästa år, men jag hoppas i alla fall att jag kommer att få prova i någon match. Ett av mina mål är just att få döma i allsvenskan och jag känner mig redo att göra det, säger hon.

Julia blev Fifa-domare 2014 och en annan ambition hon har är att få döma internationella mästerskapsturneringar, typ EM, VM och OS. I somras skipade hon rättvisa i F17-EM och hon gick dessutom på linjen i vänskapslandskampen mellan Frankrike och Tyskland i Strasbourg inför 40 000 åskådare.

– En enormt häftig upplevelse, säger hon. Den största matchen jag har haft annars är Champions League-semifinalen mellan Wolfsburg och PSG tidigare i år.

Du har inga ambitioner att bli huvuddomare?

– Jag är faktiskt huvuddomare i damernas division 1 och i distriktet på herrsidan, men om det handlar om att göra karriär vill jag göra det som assisterande. Det går inte att satsa på både och.

När tror du att vi får se en kvinnlig huvuddomare i herrallsvenskan?

– Oj, det är svårt att säga. Vi har ju några tjejer som dömer division 2 för herrar nu, Lina Andersson och Sara Persson, och de kanske kan klättra ytterligare.

– Jag hoppas att det sker inom en tioårsperiod, men jag är inte säker. Skulle det ske borde det ju kunna gå ännu snabbare för någon att få chansen som huvuddomare i superettan.

Känner du dig ensam som det är nu? Skulle du vilja ha fler kvinnliga kolleger?

– Det skulle vara jättekul om fler tjejer fick chansen på den här nivån, och visst känner jag mig ensam som tjej, men jag känner mig absolut inte utanför i gruppen av domare.

Julia jobbar till vardags som läkare på öron-näsa-hals-avdelningen på Sahlgrenska i Göteborg. På frågan om hon skulle vilja döma på heltid kommer svaret blixtsnabbt.

– Nej, mitt vanliga jobb är alldeles för roligt. Det vill jag inte släppa.

En sista fråga. Är det roligare att döma herrar än damer?

– Det är utmanande på ett annat sätt. Killar springer snabbare och därför blir spelet snabbare, och det gör att det som domare blir fler situationer att bedöma.

– Fast å andra sidan känns damernas inställning till fotboll mer glädjefylld. Damerna kan i alla fall inte nu drömma om fantasilöner. I stället spelar de för att de verkligen gillar sporten.