Som utlovat:

Galadags.

…och vinnare är:

ÅRETS MÅLVAKT

Nominerade: Andreas Andersson, Sirius, Tommi Vaiho, Gais, Joshua Wicks, Athletic, Joakim Wulff, Varberg.

Vinnare: Andreas Andersson, Sirius.

Kommentar: Stått i samtliga 30 matcher, har hållit nollan i 14, släppt in minst antal mål och har en räddningsprocent på 79. Starka papper. Reflexsnabb keeper som räddat en hel del poäng åt laget. Direkt magnifik i bortamötet med Östersund.

ÅRETS FÖRSVARSSPELARE

Nominerade: Johan Andersson, Sirius, André Calisir, J-Södra, Alex Dyer, Östersund, Jacob Une Larsson, BP.

Vinnare: André Calisir, J-Södra.

Kommentar: Seriesegrarens försvarschef har inte satt många fötter fel under säsongen. Snabb, stark, följsam, läser spelet väl och är duktig i luftrummet. Dessutom med skaplig uppspelsfot. Har fått sitt stora genombrott och blir oerhört intressant att följa i allsvenskan.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Nominerade: Fouad Bachirou, Östersund, Robert Gojani, J-Södra, Brwa Nouri, Östersund, Daryl Smylie, J-Södra.

Vinnare: Fouad Bachirou, Östersund.

Kommentar: Lättviktare som dragit ett tungt lass på tabelltvåans mittfält. Bolltrygg som få, läser spelet som få, kan vända och vrida bort motståndare som få och täcker ytor som få. Outstanding under våren. Kan bli en attraktion i allsvenskan.

ÅRETS ANFALLARE

Nominerade: Jamie Hopcutt, Östersund, Dzenis Kozica, Värnamo, Fredrik Olsson, J-Södra, Tommy Thelin, J-Södra.

Vinnare: Jamie Hopcutt, Östersund.

Kommentar: 19 poäng på 20 starter, har avgjort ett flertal matcher på egen hand och kan som ingen annan i serien sysselsätta ett helt försvar. Teknik, speed, balans, kroppskontroll och kyla i öm förening. Kommer att ta allsvenskan med storm.

ÅRETS NYKOMLING

Nominerade: Gustavo Blanco, Assyriska, Ludvig Fritzson, Degerfors, Chidi Omeje, Athletic, Michael Omoh, Östersund.

Vinnare: Michael Omoh, Östersund.

Kommentar: Alltjämt aningen ojämn i prestationerna, men potentialen är skyhög. Ruskigt vass i en-mot-en-situationerna med sin speed, teknik, fysik och kreativitet. Gjort 16 poäng fördelade på sex mål och tio assister. Allsvenska högerbackar är härmed varnade.

ÅRETS TRÄNARE

Nominerade: Kim Bergstrand, Sirius, Özcan Melkemichel, Athletic, Graham Potter, Östersund, Jimmy Thelin, J-Södra.

Vinnare: Jimmy Thelin, J-Södra.

Kommentar: Målfoto mellan Thelin och Potter, men det går bara inte att blunda för det 37-åringen har gjort i J-Södra. Extremt noggrann och mästerlig när det kommer till de små detaljerna. Nödlösningen blev en supersuccé. Fortsättning följer garanterat.

ÅRETS SPELARE

Nominerade: Fouad Bachirou, Östersund, André Calisir, J-Södra, Jamie Hopcutt, Östersund, Tommy Thelin, J-Södra.

Vinnare: Jamie Hopcutt, Östersund.

Kommentar: Kan spela på alla offensiva positioner, kan både göra mål och assistera till mål. Spelar med lika delar passion och energi och är alltid delaktig, involverad. Tuff konkurrens, självfallet, men för mig är det här valet ändå rätt givet.

ÅRETS MÅL

Omar Eddahri, Athletic. Rabonan i krysset mot Brommapojkarna går bara inte att trumfa. Så sagolikt snyggt.

***

Därmed tackar och bockar jag för mig för denna säsong.

Vill det sig väl hörs vi igen fram på vårkanten 2016.

Tills dess:

Allt gott.

De 30 omgångarna som skulle avverkas är avverkade.

Således dags att betygsätta de 16 lagen i serien och dessutom spekulera lite kring framtiden.

Håll tillgodo.

J-Södra   5

Har maskinmässigt tågat genom serien med orubblig tro på sin spelidé och med en snudd på intakt startelva. Spelat en tempostark fotboll som genererat massor av poäng under slutkvarten. Inte sexigast – men smartast.

Prognos: Fortsatt turbulent i styrelserummet. Det senaste är att huvudsponsorn har hoppat av. Annars en stor stad med allt vad det innebär av sponsorstöd och publiktillströmning. Två, tre klasspelare plus ytterligare ett par, tre truppspelare ett måste om man ska kunna hävda sig anständigt i allsvenskan.

Östersund   5

Den diametrala motsatsen till J-Södra. Definitivt sexigast, men kanske inte alltid smartast. Har spelat en teknisk, publikfriande fotboll med ett avancerat och våghalsigt passningsspel. Inte superskarpa i något av straffområdena, vilket lett till oväntade och onödiga poängtapp, framför allt på bortaplan.

Prognos: Ska man tro ordförande Kindberg så är det SM-guld som gäller nästa säsong. Så enkelt är det inte. Förfogar över en bred trupp, men behöver spetsa med klassikern ”en-i-varje-lagdel” för att kunna etablera sig i mittskiktet i högsta serien.

Sirius   4

Det närmaste Östersund vi kommer i serien. Ett tekniskt skickligt lag som vill föra matcherna med ett eget konstruktivt passningsspel. Inte lika iögonfallande som ÖFK, men minst lika starkt försvarsmässigt, vilket 14 nollor vittnar om. På minuskontot: ett flertal haverier i slutminuterna.

Prognos: Ska spela allsvenskt kval mot Falkenberg kommande vecka. Oavsett utgång i dubbelmötet känns det som att IKS har kommit till eliten för att stanna. Mycket erfarenhet i såväl klubbledning som tränarteam. Just det – en spännande spelartrupp också.

Assyriska   4

En av säsongens stora överraskningar. Inte dödsdömt inför säsongen, men få, om ens någon, trodde på en placering på övre tabellhalvan. Tekniskt, spelskickligt lag med ett stabilt försvarsspel och ett varierat anfallsspel.

Prognos: Här återstår det mycket att lösa för den unga och hårt arbetande styrelsen. Tränaren Azrudin Valentic hoppade av med två omgångar kvar, ekonomin är körd i botten och ett flertal spelaravtal löper ut. AFF är en institution i serien – men hur länge till?

Varberg   3

Landade i tabellen där de flesta trodde att de skulle landa. Fortsatt positiv utveckling med nytt poängrekord och ett allt stabilare målvakts- och försvarsspel. Nästa steg? Att bredda registret i anfallsspelet.

Prognos: Lurigt läge med tanke på att de flesta spelaravtalen löper ut. Måste behålla stommen i laget och dessutom förstärka med ett par spetsspelare för att kunna göra som grannen Falkenberg. Alltså ta klivet upp.

Ljungskile   2

De flesta av oss hade på känn att LSK skulle få svårt att upprepa bedriften från 2014 – och så blev det. Ändå en godkänd säsong sett till förutsättningarna, med många skador och problem på målvaktssidan. Fortsatt kampvilligt och svårtuggat, men ett par, tre nyckelspelare nådde aldrig fjolårsnivå.

Prognos: Tränaren Tor-Arne Fredheim lämnar efter fyra säsonger och ersätts av Blåvitts gamle guldmakare Jonas Olsson, vilket rimligen borgar för en slagkraftig spelartrupp även nästa säsong. Känslan är att LSK blir hyperfarligt 2016.

Syrianska   3

Har gjort en kanonsäsong sett till förutsättningarna – med ny, förhållandevis oerfaren tränare och tunn spelartrupp. Fått utväxling på såväl unga uppstickare som ärrade veteraner. Tekniskt och taktiskt skickligt lag. Ett par offensiva klasspelare från en topp-tre-placering.

Prognos: Ekonomin? Hänger Chanko och Felic i en säsong till, eller pensionerar de sig? Kan klubben behålla talanger som Ghoddos och Success? Trots frågetecknen går det aldrig att räkna ut SFC, som har en vidunderlig förmåga att alltid kunna ställa ett starkt lag på benen.

Athletic   3

Den klart bästa nykomlingen, trots att man har åkt på fyra korsbandsskador. Oerhört imponerande att ta så många poäng på bortaplan. Taktiskt flexibelt lag som har klarat av att föra matcher, men också att försvara sig och kontra. Spetsen? Jodå, den har också funnits på plats.

Prognos: Klubben både hoppas och tror att tränaren Özcan Melkemichel ska stanna, och det finns också förhoppningar om att kunna värva ett antal spelare. AFC (den bokstavskombinationen gillar vi!) blir knappast en räddningsplanka nästa säsong heller.

Degerfors   2

Lite som vanligt – men ändå inte. Att prestationerna varierat kraftigt från match till match och i matcherna känner vi till sen tidigare, men hösthaveriet är något helt nytt. Det kom lika oväntat som ett störtskur i Gobi-öknen. Betygstvåan är snäll. Jag hade väntat mig mer.

Prognos: Det ser ut som att tränaren Patrik Werner och de flesta spelarna vill stanna. Frågetecken för keepern August Strömberg och ytterbacken Daniel Sundgren, som sägs vara på glid till Gefle respektive AIK. Bör gå all-in på en ”tia”. Degerfors kan bättre – och blir bättre nästa säsong. Det är känslan.

Värnamo   3

Är nedflyttningstippat varje säsong, men har nu etablerat sig på denna nivå – och gjort det förbaskat bra. Har övergett bolltrilleriet för ett mer cyniskt spel – och fått utdelning på det. Tog fyra poäng av sex möjliga mot Östersund. Bara en sån sak.

Prognos: En del snack under säsongen om dålig ekonomi. Förfogar annars över en ung trupp, som rimligen bara kommer att bli bättre. Veterankeepern Åkesson kör en säsong till, men det blir förstås svårt att behålla vasse Dzenis Kozica.

Gais   1

Löjligt överskattat inför säsongen – framför allt lokalt, där det fanns snedseglare som trodde på serieseger. Har fortsatt att praktisera ett primitivt sparka-å-spring-spel till synes utan mål och mening. Skeppade tränaren Peo Ljung i slutskedet av serien. Man kan tycka vad man vill om den aktionen, men den räddade nog kontraktet.

Prognos: Det här är ju en ”sovande jätte” med varumärke och publikpotential att ta klivet upp. Frågan är när det kommer att ske. Ljung efterlyste i en avskedsintervju större professionalitet, tydligare kravprofil. Utan att veta säkert tror jag att han är nåt på spåren där.

Ängelholm   3

Såååå nära ”konken” förra säsongen ledde till spelarflykt under vintern och en vår som pekade i riktning division 1 södra. Men så bytte klubben tränare, från karismatiske Joakim Persson till mer strikte Christian Järdler, och plötsligt började spelet att stämma och poängen att trilla in. Bragd är ett starkt ord, men hatten av för Järdler och hans spelare.

Prognos: Järdler vill fortsätta och ett flertal spelare har kontrakt även nästa säsong. Med tanke på att ÄFF dessutom alltid tycks kunna låna in talanger från Malmö FF ser framtiden åtminstone skapligt ljus ut. Att få bryr sig om klubben är liksom en annan femma.

Mjällby   1

Tappade givetvis i slagstyrka efter degraderingen från allsvenskan, framför allt offensivt. En rörig säsong med tränarbyte (coole Anders Linderoth ut – hete Hasse Larsson in), stor omsättning i spelartruppen och ett par blixtinhopp av Christian Wilhelmsson. Usel vår och anständig höst. Ungefär så.

Prognos: Taskig ekonomi även här, och det pratas om halverad budget till kommande säsong. Veterankeepern Mattias Asper lär hänga upp mysbyxorna för gott. Möter klassikern Örgryte i ett ovisst kval för fortsatt existens

Frej   2

Har presterat ungefär som förväntat utan att göra särskilt stora spelmässiga avtryck. Haft stora problem med målskyttet, men försvarat sig hyggligt.

Prognos: Med ambitiös klubbledning och en stark tränarstab kan en förortsklubb, i skuggan av tre drakar, blixtra till under nån eller ett par säsonger för att sen återigen försvinna in i anonymiteten. Det är troligt att Frej går samma öde till mötes. Möter Akropolis i kvalet.

Utsikten   1

Har presterat ungefär som förväntat utan att göra särskilt stora spelmässiga avtryck. Pendlat rejält i prestationerna och inte lyckats dra fördel av sin svårspelade hemmaplan. Sparkade tränaren Janne Carlsson i ett sista desperat försök at rädda kontraktet.

Prognos: Med ambitiös klubbledning och en stark tränarstab kan en förortsklubb, i skuggan av (minst) tre drakar, blixtra till under nån eller ett par säsonger för att sen återigen försvinna in i anonymiteten. Det är troligt att ”Kiken” går samma öde till mötes. Får börja om i division 1.

Brommapojkarna   1

Svårt brandskattat efter degraderingen från allsvenskan, framför allt offensivt. Har spelat jämnt med snart sagt alla motståndare i serien, men har varit hopplöst naivt i eget straffområde och hopplöst trubbigt i motståndarnas straffområde.

Prognos: Illavarslande att svensk fotbolls kanske allra finaste plantskola nu säger tack- och farväl till eliten, men tradition, spelarunderlag och en klok Ola Danhard gör att sejouren i Norrettan rimligen bara behöver bli ettårig.

Kvalångest?

Inte det minsta.

– Vi ska upp, säger ”Mister Sirius”.

Träffa honom här. Kim Skoglund, alltså.

Du sköt upp Sirius i superettan med två mål i en match mot Nyköping 2013. Är det dags att skriva en ny hjältesaga inom kort?

– Ja, jag hoppas det. Det skulle vara en ära att få göra det igen.

Falkenberg i kvalet – vad säger du?

– Intressant match. De har ett rätt hyfsat lag och vill, precis som vi, spela längs gräset.

Vad vet du om Falkenberg?

– Jag har sett dem ett par gånger nu på slutet. Först när de slog Åtvidaberg med 6-0 och sen lite när de spelade mot Djurgården. Ett bra lag. De har några spelare som vi får passa oss för.

Känns det som att det är ett motstånd som passar er?

– Svårt att svara på. Vi har alltid ambitionen att gå ut och spela vårt eget spel. Givetvis anpassar vi oss efter motståndet, men det viktigaste är att vi fokuserar på det vi ska göra.

Är det någon i Falkenberg du fruktar särskilt?

– (skratt) Det där håller jag för mig själv. Jo, jag kan vad de heter, i alla fall några stycken.

Berätta kort – hur förbereder ni inför kvalet?

– Det blir nog som vanligt, tror jag. Vi har en matchgenomgång där vi går igenom Falkenberg, men det har vi mot alla lag som vi möter. Givetvis blir det lite extra puls kring matcherna, så är det ju.

Ni börjar hemma – bra eller dåligt?

– Bra, tycker jag. Vi vet att vi är starka på hemmaplan, har inte förlorat en match hemma denna säsong. Vi vill ha med oss ett bra resultat inför bortamatchen. Väl där vet vi att vi är svårslagna.

Känns det som att ni är redo för allsvenskan?

– Ja, det tycker jag. Tittar man på truppen, spelet och tränarteamet tycker jag absolut det. Sen är det ju lite grejer omkring som måste fixas, typ arenan, träningsförutsättningarna och sånt.

Hur stort skulle det vara för dig att få vara med och spela upp Sirius i allsvenskan?

– Det skulle vara jättestort. Det är trots allt en förening som jag har representerat i tio, elva år. Jag har alltid drömt om att få spela i allsvenskan, och skulle jag få göra det med Sirius blir det inte så mycket bättre.

Kom igen – hur går det i matcherna mot Falkenberg?

– Vi vinner hemma och kryssar borta. Det är så det har sett ut i serien och det är förhoppningsvis så det kommer att se ut i kvalet.

Vad säger du om din egen säsong? Du har avgjort ett flertal matcher under hösten och gjort fem mål totalt.

– Det här är min bästa säsong i karriären. Det gick djäkligt bra även 2013, när vi gick upp i superettan, men då var vi helt överlägsna, så det räknas kanske inte på samma sätt. Jag åkte på en fotskada i somras, men efter det har det gått fantastiskt bra. Som du säger, jag har avgjort en del matcher och spelat med stort självförtroende.

Du är den ende i a-lagstruppen som har gjort över 200 matcher i Sirius-tröjan. Hur stort är det för dig?

– Jag vet inte om jag kan kallas för Mister Sirius, det får andra bedöma, men det är klart att det är en resa jag har fått vara med om. Ett år var vi nära att åka ur division 2 och nu ska vi kvala till allsvenskan. Det har gått uppåt i alla fall (skratt).

Minns du debuten i Sirius?

– Ja, jag tror det. Det var 2004, jag var 16 år och vi spelade match i Upplandscupen. Jag tror att vi vann med 9-1 eller nåt sånt och jag gjorde faktiskt mål.

Något särskilt minne från tiden i Sirius?

– När vi gick upp i superettan 2006. Vi kvalade mot Väsby, kryssade i första matchen hemma och vann borta med 1-0. Det var stort. Sen givetvis när vi gick upp nu senast, 2013. Vi gick igenom serien obesegrade och var som en maskin den säsongen.

Vem är den bäste du har spelat med i Sirius?

– Då måste jag säga ”Ante” Eriksson, som jag spelar med nu också. Framför allt åren 2007, 2008 i superettan, då var han som bäst. Pierre Gallo var också djäkligt bra under den perioden. Sen måste jag säga Kerim Mrabti, som jag spelade med i fjol. Han var väldigt bra framför allt under hösten. Han har fortsatt utvecklas i Djurgården och är den som kommer att bli den bäste jag har spelat med. Så kan man säga, va?

Ni har tagit 55 poäng hittills och är, som sagt, tabelltrea. Nöjd med utfallet av säsongen?

– Egentligen inte. De matcher vi har vunnit har vi förtjänat att vinna, men i sex, sju, åtta matcher där vi har kryssat har vi inte gjort särskilt bra insatser. Hade vi vunnit ett par av de matcherna hade vi varit klara för allsvenskan. Men det där går inte att älta nu. Sett i ett bredare perspektiv har vi ändå gjort en bra säsong, tycker jag.

Vad är det framför allt som ni har utvecklat?

– Vi har fortsatt att bygga på vårt spel. Vi vill föra matcherna, använda oss mycket av kombinationsspel och har ett bra återerövringsspel. Sen har vi ett starkt försvarsspel. Jag tror att vår målvakt Andreas Andersson har 14 eller 15 nollor i seriespelet.

Ni har kryssat mycket och tappat många poäng i slutminuterna. Vad beror det på?

– Jag vet inte. Vi har försökt undersöka det där själva. Det är möjligt att vi har blivit för nervösa i slutminuterna, att det är en mental grej. Det är inte så att vi har blivit utspelade och därför har åkt på baklängesmål. I stället är det så att motståndarna har skickat in en lång boll i vårt straffområde, sen har det blivit en duell och sen har bollen legat i vårt mål. Jag tror att det är en mental grej. Men jag lovar, det ska inte upprepas i kvalet.

Blir du förbannad på mig om jag säger att jag tycker att ni hade ett lite bättre lag förra säsongen?

– Nja, jag vill nog kontra på det. Vi tappade Mrabti, Elliott Käck och (Johan) Arneng, det har du rätt i, men å andra sidan är det många av oss som har blivit ett år äldre och ett år bättre. Johan Andersson och Christer Gustafsson har utvecklats jättemycket, Stefan Silva är bra i år också och sen har vi fått Kingsley Sarfo, som har varit riktigt bra.

Vad tycker du – är serien sämre än i fjol?

– Ja, det tycker jag nog. Hammarby och Sundsvall försvann och Öster likaså. Det är färre toppmatcher denna säsong. Nykomlingarna i år är inte lika bra som de lag som åkte ur förra säsongen och lagen som kom ned från allsvenskan har ju haft stora problem.

Vad säger du om J-Södra och Östersund, som knep direktplatserna?

– En tabell ljuger ju aldrig, så de har förtjänat att gå upp. Jag är riktigt imponerad av Östersund, som spelar lite som oss, med hög press och bra bolltempo. Jag är inte lika imponerad av J-Södra, som mer är ett starkt lag med en bra startelva. De har inte alls lika bred trupp som vi och Östersund.

Ni har knappt 1 800 i snitt på hemmamatcherna. Varför lockar ni inte fler?

– Den frågan har jag ställt mig hela säsongen. Det är helt sjukt. Det är 40 år sedan Sirius spelade i allsvenskan. Nu är vi på väg dit, men ändå kommer inte folket. Det är jättekonstigt.

Hur mycket folk förväntar du dig till Studenternas mot Falkenberg?

– När vi har mött bra lag, som Hammarby i fjol och Elfsborg i cupen var det lapp på luckan, så det finns ju ett fotbollsintresse i stan. Grejen är tydligen att vi måste möta bra, kända lag för att folket ska komma. Nu har jag hört att de ska ordna med extraläktare, så jag hoppas på lapp på luckan och 7 000 åskådare. Det skulle vara fantastiskt.

Gais i epilogen på söndag – en evakueringsmatch, eller?

– Jag vet inte hur vi kommer att göra, men vi kommer säkert att rotera en del. Det viktiga är att behålla formen, tempot, men de spelare som har småskavanker kommer säkert att vilas.

En sista. När får vi se allsvensk fotboll på ”Studan”?

– Våren 2016.

Kim Skoglund tippar matcherna i omgång 30:

Frej-Värnamo 1-1

Mjällby-BP 2-1

Gais-Sirius 1-2

Assyriska-Degerfors 2-0

J-Södra-Utsikten 3-0

Varberg-Ängelholm 2-1

Östersund-Ljungskile 4-0

AFC-Syrianska 1-1

Mina tips:

Frej-Värnamo 2-1

Mjällby-BP 1-1

Gais-Sirius 1-2

Assyriska-Degerfors 3-3

J-Södra-Utsikten 2-0

Varberg-Ängelholm 3-2

Östersund-Ljungskile 2-2

AFC-Syrianska 2-3

Republiken Jämtland är känd för mycket.

Men inte för fotboll.

Inte förrän nu.

Och jag säger utan darr på stämman: Östersunds FK har alla möjligheter att ta allsvenskan med storm.

Det har varit trekvartsklart ett bra tag nu.

Och i kväll höggs det i sen.

Östersunds FK kommer att spela i allsvenskan 2016 och blir därmed det första jämtländska inslaget i vår finaste fotbollsserie.

Om jag är överraskad?

Ja – och nej.

Ja för att klubben bildades så sent som 1996 (efter en sammanslagning mellan Ope IF och IFK Östersund) och tog klivet upp i superettan först för tre år sedan. Det ska liksom inte vara möjligt för en så ung uppstickare att nå högsta avsatsen i fotbollspyramiden så snabbt.

Nej för att jag vet att föreningen både är välskött och ytterst ambitiös. Under dynamiske och driftige ordföranden Daniel Kindberg har ÖFK i rekordfart utvecklats till en elitklubb med både stark organisation och åtminstone hyfsad ekonomi.

Nyckeln i ÖFK:s verksamhet är scoutingdelen. Klubben har tack vare ett väl utbyggt nätverk hittat och förädlat spelare från snart sagt jordens alla hörn.

Här har funnits mexikaner, sydkoreaner och spanjorer och här finns alltjämt nigerianer, britter, fransoser och jänkare. Krydda det med ett par, tre noll-åttor på jakt efter revansch efter att ha blivit sidsteppade i andra klubbar och nån enstaka egen produkt och det blir till en stark och smakfull cocktail som kan få vem som helst att bli sådär skönt saligt snurrig.

Mitt första minne av Östersunds FK är från våren 2013, debutsäsongen i superettan, när jag såg laget spela mot Gais på Gamla Ullevi. Trots att en fågel hade viskat i mitt öra att det här var en nykomling som stack ut blev matchen till en aha-upplevelse jag sent ska glömma.

I första halvlek spelade detta Östersund ut Gais efter noter, hade ett säkert 70-procentigt bollinnehav och skapade målchanser i parti och minut.

I andra halvlek, vid tvåmålsledning, tog ÖFK hem laget, försvarade sig lågt, kontrade sylvasst och vann till slut hur säkert som helst.

Jag smälte som en isklass en stekhet junidag och har alltsedan dess haft ett gott öga till detta ”Norrlands Barcelona”.

Tränaren Graham Potters betydelse i sammanhanget går inte att överskatta. En behagligt cool engelsman som kom till Jämtland 2010 och som med små, listiga manövrar rattat ÖFK-skutan sen dess. 40 år, trebarnsfar. Intelligent, intellektuell. Välutbildad och världsvan.

En gång bad jag Daniel Kindberg berätta något om Potter som ingen annan kände till.

”Han hatar att gå ut med familjens hund”, svarade Kindberg.

Det är Potter, jyckarnas skräck, som är arkitekten bakom detta spektakulära bygge och det är han som mer än någon annan (Kindberg himself möjligen undantagen) förtjänar att hyllas en kväll som denna.

Jag har tidigare skrivit att jag tror att Graham Potter en vacker dag kommer att bli manager i Premier League, och det finns ingen anledning att rucka på den profetian i denna stund.

Men först ska han ta sig an allsvenskan.

***

Bredast trupp med flest alternativ.

De individuellt skickligaste spelarna.

Och snudd på oslagbart hemma på Jämtkraft Arena.

Där har du de tre viktigaste förklaringarna till att Östersund har lyckats infria de högt ställda förväntningarna som fanns på laget inför säsongen.

Gnuggar man igenom spelartruppen finns det bland alla spelskickliga bollbegåvningar en trio som trots allt sticker ut lite extra.

Balansmittfältaren Fouad Bachirou, fostrad i Paris SG, var helt outstanding under våren. Har gått ned sig en aning under hösten, men måste ändå anses vara särklassig i serien på sin position. En liten, kvick och bolltrygg herre med utsökt speluppfattning. Han är lagets kitt.

Innermittfältaren Brwa Nouri, med förflutet i AIK, är spelaren som får laget att ticka. Det är han som bestämmer fart och rytm, som både kan spela kort och långt och som dessutom har avgjort ett antal matcher med sitt hårda och precisa skott. Han kallas för ÖFK:s Xavi, vilket säger det mesta.

Offensive mittfältaren/anfallaren Jamie Hopcutt, som Potter upptäckte under en testmatch i Birmingham, är frisk och i form seriens kanske allra bästa spelare. En brittisk poängmaskin som går på högvarv för jämnan och som kommer att bli en attraktion även i allsvenskan.

Jag är också mycket förtjust i sommarförvärvet Sotirios Papagiannopoulos (bara jag slipper skriva hans namn för ofta…), som tillfört speed och hårdhet till en backlinje som tidigare var i långsammaste och mjukaste laget…

… i Michael Omoh, artisten som har den kanske högsta potentialen av alla i detta lag…

… och i Alex Dyer, pudelklok lagkapten som under en period i höst gjorde mål på allt.

Min känsla är att ÖFK med nuvarande spelartrupp skulle hänga kvar i allsvenskan.

Men eftersom jag känner till att klubben siktar högre, mycket högre än så (herregud, här snackas det om att vinna allsvenskan och få spela i Europa) behövs spelarmarknaden inventeras ytterligare en gång.

Mitt förslag är att en innerback, en yttermittfältare och en anfallsspets av klass införskaffas när transferfönstret slås upp.

Går Daniel Kindberg i lås med den uppgiften kommer Östersunds FK att ta allsvenskan med storm.

Sanna mina ord.

***

Till sist: om du såg Östersunds match mot Syrianska igår ska du glömma den direkt.

Det var nog lagets sämsta insats denna säsong.

Han bröt kontraktet med grekiska storklubben PAOK och förlorade en hel del pengar.

Nu är han i Östersund och på god väg mot allsvenskan.

Möt mannen med seriens mest svåruttalade namn.

Säg Sotirios Papagiannopoulos fem gånger i följd utan att vricka tungan.

Hur sugen är du, ”Sotte”, på allsvenskan på en skala 1-10?

– En tia. Solklart. Det är dags nu.

Det är nära nu.

– Det är riktigt nära. Det är mycket som ska gå fel om vi ska missa. Men man kan aldrig vara helt säker i fotboll, så det gäller att vi gör vårt jobb

Vilket var ditt första intryck när du kom till Östersund?

– Jag vet faktiskt inte…eller wow…nej, inte det heller…jag minns att jag tänkte att nu är jag jävligt långt bort från Stockholm och också att det var stor skillnad om man jämför med Grekland. Med det var soligt och varmt den dagen jag kom, så det var i alla fall skönt.

Berätta om din första träning med laget?

– Det kändes som att man hade tränat med spelarna i tre, fyra månader. Jag kom in i gruppen direkt. Det var faktiskt som att komma hem. Och ja, man märkte direkt att det var hög klass på spelarna.

Föredrar du tre- eller fyrbackslinje?

– Trebackslinje, faktiskt. Jag gillar att vi är tre där nere och att vi har två på kanten som också kan hjälpa till. Men vi skiftar ju ofta, så jag är bekväm även med fyrbackslinje.

Någon spelare i laget som imponerat extra mycket på dig?

– Ja, Brwa (Nouri) och (Fouad) Bachirou, våra innermittfältare. Det känns grymt tryggt att ge dem bollen eftersom de nästan aldrig tappar den.

Är du eller Douglas Bergkvist tuffast?

– (skratt) Det är jag, såklart. Men Douglas är näst tuffast i laget.

På 20 meter – är det någon i laget som slår dig?

– (skratt) Jag tror inte det. Vi har faktiskt snackat om det i laget, att vi ska ha en sån tävling efter säsongen. Vi får se vilket resultat det blir då. Men jag tror att jag vinner och att Mike (Michael Omoh) kommer tvåa.

Du är fotbollsfostrad i AIK, men fick aldrig chansen i A-laget. Varför?

– Jag vet faktiskt inte. Vi hade en bra årskull där med spelare födda -90, som vann junior-SM-guld. På den tiden var Väsby United farmarklubb till AIK och jag hamnade där. Så här i efterhand kan jag tycka att jag borde ha fått chansen att visa upp mig i A-laget.

Är du fortfarande AIK:are i hjärtat?

– Nej, det kan jag inte säga.

Nästa säsong kan ni få möta dem.

– Jo, jag vet. Och det vore skithäftigt. Det är såna matcher man vill spela, på fina arenor inför mycket folk. Men nej, jag känner inte att jag vill slå just AIK. Jag har inget revanschbegär gentemot klubben.

Efter tre säsonger i Assyriska gick du som Bosman till PAOK Saloniki i Grekland. Hur upptäckte de dig?

– De har en grek här i Skandinavien som scoutar spelare åt dem och han kände till mig. Sen hörde de av sig till mig personligen och då gick det fort. Det var en dröm för mig att få spela i Grekland eftersom jag är grek.

Hur var tiden i Grekland?

– Den var bra, tycker jag. Det började jävligt bra, jag fick spela en del matcher. Sen bytte vi tränare och då fick jag inte spela, och när vi sen bytte tränare igen, i somras, fick jag nog. Då blev det bara jobbigt.

Vem var den bäste du mötte i grekiska ligan?

– Jag fick möta många bra. Markus Berg i Panathinaikos, till exempel. Han är väldigt stor där nere och gjorde mål när vi möttes. Jimmy Durmaz är en annan bra spelare som jag fick möta. Sen Olympiakos alla andra stora stjärnor, förstås.

Förlorade du mycket pengar när du bröt kontraktet?

– Ja, jag förlorade en del, det gjorde jag. Jag skrev treårskontrakt med dem och eftersom jag själv bröt kontraktet efter sex månader fick jag ingen kompensation. Jag vet på ett ungefär hur mycket jag förlorade, men det är inget som jag vill prata om. Det viktiga för mig då var att jag skulle få spela fotboll igen, inte bara träna.

Stämmer det att Östersund ville ha dig redan innan du skrev på för PAOK?

– Det stämmer. Jag hade kontakt med dem och det var ganska nära att jag skrev på. Sen kom PAOK in i bilden. Jag pratade med Graham (Potter) om det och han förstod att jag ville testa i Grekland, så det var aldrig några hard feelings. Sen blev jag givetvis glad när de hörde av sig igen, efter att jag hade brutit med PAOK. Då tvekade jag aldrig utan skrev på direkt.

Det snackades också om att Djurgården var intresserade av dig ett tag.

– Det stämmer också. Men där var det inget konkret. Trots att jag började spela i AIK hade jag inte haft några problem med att spela för Djurgården.

Om du jämför spelarna i Östersund med spelarna i PAOK – är det en gigantisk skillnad?

– Gigantisk skillnad är det inte, men visst är det skillnad. Det fanns trots allt en hel del landslagsspelare i PAOK. Men vår styrka i Östersund är att vi passar bra ihop och att vi kan spela tillsammans.

Du har dubbelt medborgarskap. Om Sverige möter Grekland i en viktig landskamp – vilket lag håller du på?

– Den är riktigt svår, faktiskt. De möttes i EM-slutspelet 2008 och då vann Sverige. Jag minns att jag var glad då, men jag hade nog varit lika glad om Grekland hade vunnit. Jag är ändå född i Sverige och har bott här i hela mitt liv, eller nästan i alla fall.

Har du sett några allsvenska matcher denna säsong och i så fall – är du imponerad av kvalitén?

– Jo, jag har sett lite, och det är väl bra. Men det är inte så att jag blir skraj när jag tittar, absolut inte. Allsvenskan…det känns som att det är min nivå.

Skulle dagens upplaga av Östersund klara sig i allsvenskan?

– Ja, det är jag säker på att vi skulle göra. Jag tror att vi skulle hamna i mitten någonstans.

Vilket ser du helst – att ni blir klara för allsvenskan ”i kavaj” på söndag eller att ni får avgöra själva mot Syrianska på tisdag?

– Jag vill att Sirius ska vinna mot Jönköping på söndag. Då får vi chansen att avgöra av egen kraft och då kan vi också vinna serien. Vi vill inte bara gå upp, vi vill vinna serien också.

Kan du gå ute på stan i Östersund utan att folk känner igen dig?

– Nej, nu är det svårt. Om jag går ned och handlar i affären är det alltid någon som säger ”bra spelat” eller ”hoppas att ni går upp”. Det är bara kul. Intresset här uppe är hur stort som helst nu. Vi har bra med folk på våra matcher och det pratas om oss i stan.

En sista fråga: är det någon som har slirat på ditt efternamn?

– (Gapflabb) Oj, oj, oj, hundratals gånger. Och det är olika versioner varenda gång. Men jag gillar det, det är bara kul.

Sotirios Papagiannopoulos tippar omgång 29:

Utsikten-Frej 1-1

BP-Gais 1-0

Värnamo-Mjällby 0-2

Ängelholm-AFC 1-2

Ljungskile-Assyriska 0-3

Sirius-J-Södra 1-0

Degerfors-Varberg 2-2

Syrianska-Östersund 0-2

Mina tips:

Utsikten-Frej 1-1

BP-Gais 2-1

Värnamo-Mjällby 0-1

Ängelholm-AFC 2-1

Ljungskile-Assyriska 3-2

Sirius-J-Södra 2-1

Degerfors-Varberg 1-2

Syrianska-Östersund 1-2

Som vanligt den här tiden på året:

Min egen lilla gala.

Vinnarna avslöjas 2 november.

Dina egna synpunkter som alltid välkomna.

ÅRETS MÅLVAKT

Nominerade: Andreas Andersson, Sirius, Tommi Vaiho, Gais, Joshua Wicks, AFC, Joakim Wulff, Varberg.

Kommentar: en väldigt jämn kategori och en kategori där ingen riktigt sticker ut. Och ja, jag tycker att målvaktsstandarden i serien är aningen för låg; det saknas stabilitet och det begås för många enkla misstag.

Robin Malmkvist i Assyriska närmast att komma med. ÖFK:s islänning Haraldur Björnsson är statistiskt bäst men har bara spelat fem matcher och är därför inte nomineringsbar.

Ingen keeper från J-Södra och ingen från Östersund, och du frågar dig naturligtvis varför.

Svaret är enkelt: jag tycker inte att någon av dem färgar.

ÅRETS FÖRSVARSSPELARE

Nominerade: Johan Andersson, Sirius, André Calisir, J-Södra, Alex Dyer, Östersund, Jacob Une Larsson, BP.

Kommentar: också en ganska jämn kategori, men med fler starka alternativ. Oscar Pehrsson i Sirius ytterst nära att bryta sig in i toppkvartetten, precis som Syrianskas Gabriel Somi (lite för svag defensivt), Degerfors Daniel Sundgren och Varbergs veteran Pär Asp, för att nu nämna några.

Alex Dyer här? Ja, jag vet att han gjorde braksuccé när han klev upp på mittfältet, men för mig är Dyer i första hand högerback.

Standarden på försvarsspelarna i serien överlag?

Hyfsad. Inte mer.

ÅRETS MITTFÄLTARE

Nominerade: Fouad Bachirou, Östersund, Robert Gojani, J-Södra, Brwa Nouri, Östersund, Daryl Smylie, J-Södra.

Kommentar: i den här kategorin är det mer välja-och-vraka-principen som gäller och sen lite vem man räknar som mittfältare och vem man anser vara anfallare.

Några som fanns med i bilden ända in mot kaklet: Saman Ghoddos i Syrianska, Ken Sema i Ljungskile, Stefan Silva i Sirius, Eric Jernberg i Degerfors (klart sämre under hösten) och Kingsley Sarfo i Sirius (klart sämre under våren).

Syrianskas unge Success och Varbergs Helsingborgslån Elias Andersson förtjänar något slags hedersomnämnande i sammanhanget.

ÅRETS ANFALLARE

Nominerade: Jamie Hopcutt, Östersund, Dzenis Kozica, Värnamo, Fredrik Olsson, J-Södra, Tommy Thelin, J-Södra.

Kommentar: visst fanns det alternativ, men jag behövde ändå inte särskilt lång betänketid för att plocka ut fyrklövern ovan. Samtliga pålitliga poängmaskiner med en åtminstone hyfsat jämn prestationskurva.

Motbuden?

I första hand Sirius magiker Stefan Silva, Östersunds artist Michael Omoh och Assyriskas argentinska targetfynd Gustavo Blanco. AFC:s Dalkurdinvestering Chidi Omeje ska självfallet också nämnas i sammanhanget.

ÅRETS NYKOMLING

Nominerade: Gustavo Blanco, Assyriska, Ludvig Fritzson, Degerfors, Chidi Omeje, AFC, Michael Omoh, Östersund.

Kommentar: en kvartett som var och en på sitt sätt har satt prägel på serien och därmed profilerat sig för eventuellt ännu större uppgifter framöver.

Sirius Kingsley Sarfo, Gais tonårstalang Luther Singh och Mjällbys färsking Lumala Abdu är – för att ta några exempel – andra som har gjort avtryck under sin debutsäsong i serien.

ÅRETS TRÄNARE

Nominerade: Kim Bergstrand, Sirius, Özcan Melkemichel, AFC, Graham Potter, Östersund, Jimmy Thelin, J-Södra.

Kommentar: inte så mycket att snacka om. Den här fyrlingen känns klockren.

En tanke i sammanhanget till Ljungskiles Tor-Arne Fredheim och Assyriskas Azrudin Valentic, som båda lämnar sina klubbar för andra uppgifter.

De kan göra det rakryggade med högburet huvud.

ÅRETS SPELARE

Nominerade: Fouad Bachirou, Östersund, André Calisir, J-Södra, Jamie Hopcutt, Östersund, Tommy Thelin, J-Södra.

Kommentar: det är bara att kolla tabellen. J-Södra och Östersund har dominerat serien från start till mål och följaktligen är det där vi hittar de bästa spelarna.

Svårare än så behöver det inte vara.

Seriefinal med smått bisarra förutsättningar.

Trots gigantiskt lyckorus redan innan bollen satts i spel bjöd J-Södra ändå upp till hyfsad kamp inför rekordpublik (6 295) på Stadsparksvallen.

Östersund vann dock matchen med 1-0 och tog därmed att jättekliv mot allsvenskt spel 2016.

Här lite korta synpunkter:

Matchbetyg   3

Första halvlek förvånansvärt vass sett till förutsättningarna med högt tempo, intensitet, bra teknisk kvalité och en hel del situationer i båda straffområdena.

J-Södra vann halvleken knappt på poäng även om Östersund avslutade starkt.

Andra halvlek mer avslagen. Då gick det liksom upp för hemmaspelarna att de inte längre behövde springa benen av sig i jakt på ett resultat. Östersund kontrollerade händelserna på planen skapligt och kunde faktiskt utökat ledningen.

Summa summarum: en helt okej match, som ändå präglades av det som inträffade drygt en timme före kick off.

Matchens lirare

Sotirios Papagiannopoulos. Innerbacken kom till ÖFK i somras (från grekiska PAOK) och har bidragit med speed och fysik till ett försvar som tidigare var i mjukaste laget.

Snudd på felfri.

Matchens grej

Målet – förstås. Ett bolltapp på egen planhalva i första halvlek ledde fram till att Douglas Bergkvist – för dagen balanserande mittfältare med uppgift att hålla ett extra öga på Daryl Smylie – kunde frispela Jamie Hopcutt, som behärskat rullade in bollen bakom Anton Cajtoft.

Brittens 13:e mål för säsongen. Därmed är han tvåa i skytteligan efter J-Södras Fredrik Olsson, som gjort 15.

Domare

Det är lördagskväll och vi ska inte vara sådana, men orutinerade Magnus Lindgren hade på tok för hög felprocent. Ytterst märkligt att han fick förtroende att leda den här seriefinalen.

Prognos

J-Södra klart för allsvenskan. Har två evakueringsmatcher kvar, först Sirius borta, sen epilogen mot Utsikten hemma.

Östersund i guldsits nu, sex poäng tillgodo på Sirius och bättre målskillnad med två omgångar kvar. Det här kan jämtarna bara inte missa. Syrianska borta i nästa omgång och sen Ljungskile hemma i sista omgången.

Allt talar för att ÖFK skriver ett stycke historia nästa tisdag.

Inte nödvändigtvis snyggast eller sexigast.

Däremot avgjort smartast och stadigast.

Det är därför Jönköpings Södra 2016 spelar allsvensk fotboll för första gången sen Neil Armstrong struttade omkring på månen.

Jag brukar säga till mina nära och kära nere i Småland att Jönköping inte är en hockeystad.

Det är en fotbollsstad. Punkt.

Långt innan HV71 såg dagens ljus lirade grönvita hjältar som ”Timpa” Simonsson och ”Kocken” Andersson skjortan av sina motståndare på en ofta knökfull Stadsparksvallen.

Det blev totalt tio säsonger i allsvenskan och en andraplats som bäst, 1949-50, innan det stora mörkret lägrade sig och is gick om gräs i popularitet. Ett mörker som i slutet på 90-talet drog ned J-Södra så långt som till division 4.

Nu är J-Södra tillbaka i den yppersta inhemska fotbollseliten. Vägen dit har varit lång, mödosam och krokig. Jag kan inte påstå att jag kan alla turer hit och dit i styrelserum eller på planen, men ett vet jag med säkerhet:

Det är den senaste i raden av kriser som ligger till grund för den här feta framgången.

Under säsongsupptakten i fjol drog dåvarande tränaren Mats Gren under tumultartade former till en flashigare post som klubbdirektör i IFK Göteborg. Gren ersattes då ytterst oväntat av den helt oprövade Jimmy Thelin, och det blev ett lyckodrag av sällan skådat slag.

Det är 37-årige, filbunkslugne Jimmy Thelin som har format detta J-Södra.

Det är han mer än någon annan som har satt sin prägel på laget, spelet och spelarna.

Och det är följaktligen han som förtjänar den största hyllningen en dag som denna.

Utan Jimmy Thelin ingen allsvenska 2016. Så enkelt kan det vara. Så enkelt är det.

J-Södra har inte de individuellt skickligaste spelarna i denna serie. Det har Östersund.

Men J-Södra har något som är ännu mycket viktigare: ett lag. Ett spelarkollektiv som är berett att gå hur långt som helst för att vinna matcher. Det är, om man ska vara ärlig, inte alltid som passningsspelet stämmer och touchen finns på plats, men då har J-Södra hittat andra vägar som har lett till de tre poäng som stått på spel.

I J-Södra snackar man mycket om principer. Jag vet inte om jag är mannen att förklara vad det är för slags principer, men det jag vet är att den spelare som drar på sig den gröna tröjan med den vita siffran på ryggen alltid gör det vederbörande ombes att göra.

Utan prut. I minsta detalj. Kosta vad det kosta vill.

Detta oavsett motstånd, underlag och hur jävligt det än kan te sig.

Lätt att säga. Svårare att utföra det. J-Södra har gjort det.

Till syvende och sist hänger naturligtvis allt ihop. Jimmy Thelin… Spelargruppens totala hängivenhet och underkastelse… Men om jag ändå ska peka på ett antal punkter som lett till att Jönköpings Södra dominerat superettan 2015 från start till…ja, nu, och är klart för allsvenskt spel 2016 blir det dessa:

X En samtrimmad trupp. Spelarna känner varandra utan och innan såväl på som utanför planen, vilket är en enorm konkurrensfördel i dessa tidevarv då spelaromsättningen är större än någonsin tidigare.

X Få skador och avstängningar. Det har inneburit att Jimmy Thelin och övriga i tränarstaben varken har behövt bekymra sig om formation eller personal särskilt ofta.

X Ett tempostarkt spel, som har lett till många sena avgöranden i matcherna.

X En i sammanhanget unik förmåga att välja spelsätt beroende på motstånd. J-Södra har försvarat och kontrat sig till segrar, men man har också klarat av att ta tre poäng genom att spela ut motståndaren.

Tittar man på enskilda spelare i truppen är det svårt att runda den offensiva trio som dominerar diverse ligor i serien.

Speedige och ständigt djupledslöpande spetsforwarden Fredrik Olsson har sträckt ut massor av motståndarlag, gjort 15 mål och toppar skytteligan.

Superfunktionelle lagkaptenen Tommy Thelin kan både göra mål och assistera till mål och har skrapat ihop 18 poäng, vilket innebär att han toppar poängligan.

Spelskicklige, skottstarke och lagom småfule nordirländaren Daryl Smylie har spelat fram till tio fullträffar, vilket betyder att han toppar assistligan.

Jag vill i sammanhanget även lyfta fram innerbacken André Calisir, som jag tycker är bäst på sin position i serien, och unge Robert Gojani, som jag inbillar mig kan bli en attraktion i allsvenskan.

På tal om allsvenskan: har J-Södra där att göra med nuvarande spelarmaterial?

Det är lätt att säga ”nej” eftersom man nästan förväntas göra det, men jag svarar ändå ett försiktigt ”ja”. Det är klart att det behövs några spelarförstärkningar, och det har redan snackats lite löst om Ljungskile-duon Jonas Lindberg–Markus Gustafsson och Kalmars mittback Markus Thorbjörnsson, men jag tror ändå att J-Södra-ledningen gör bäst i att sitta ganska lugn i båten när transferfönstret öppnas.

Inte ens i högsta serien behöver man vara snygg eller sexig.

Det duger utmärkt väl med att vara smart och stadig.

Seriens två bästa lag.

Men också seriens två motpoler.

Det är lite gammeltjoa mot Rock’n’roll när Jönköpings Södra och Östersund i morgon drabbar samman på en garanterat knökfull Stadsparksvallen.

Först som sist:

Det är snudd på omöjligt att tippa utgången av matchen.

Okej, J-Södra har ett hemmafacit som är smått sanslöst, samtidigt som Östersund har hackat rätt betänkligt på bortaplan den senaste tiden.

Men – som Glenn Strömberg hade hojtat, samtidigt som armarna flaxat som väderkvarnar – J-Södra saknar två viktiga kuggar i innerbacken Joakim Karlsson och defensive playmakern Robert Gojani, som båda är avstängda, och det är dessutom osäkert om högerbacken Tom Siwe är frisk nog att spela.

Å andra sidan: J-Södra sitter i guldsits inför de tre avslutande omgångarna, bör kunna spela hyfsat avslappnat i vetskap om att en poäng i morgon innebär att allt är klappat och klart för en minst sagt efterlängtad reunion med allsvenskan.

Det är alltså Östersund som har all press på sig. Allt annat än seger i matchen innebär med största säkerhet att ÖFK har ett formstarkt Sirius (som möter tabellfyran Varberg borta kl 15) flåsandes i nacken när upploppet nalkas – och är det något du inte vill ha flåsandes i nacken nu så är det ett blåsvart lag med korn på ett byte modell 30-taggare.

Ja, du ser; man kan vända och vrida på det till förbannelse utan att bli särskilt mycket klokare, och att då leka Saida och sia om hur det kommer att gå ter sig bara löjligt.

Men, okej då:

Jag säger 1-1, så har jag i alla fall sagt något.

Det som möjligen är lite mer intressant än mitt siffertips är hur klubbarna är uppbyggda och vilken image de har valt att ha. Där skiljer det betydligt mycket mer än i kvalité och i hittills inspelade antal poäng.

Kika här:

J-Södra spelar på naturgräs och Östersund på konstgräs.

J-Södra är så hemvävt det kan bli med tolv spelare i truppen som är fostrade i regionen medan Östersund har spelare från snart sagt jordens alla hörn.

J-Södras tränare Jimmy Thelin får utslag om han inte får spela med samma formation och samma spelare (nåja) i match efter match medan Östersunds tränare Graham Potter byter formation till synes efter behag och ser ut att kasta tärning när han väljer spelare (nåja igen).

För J-Södra handlar det inte om ”Joga Bonito” utan om att tre poäng ska in, skit samma hur det ser ut. För Östersund är seger lika viktigt, men kan man tryffera trepoängaren med lite grannlåt, så är det en bonus.

Det skiljer också rätt mycket i, ska vi kalla det för offentlig framtoning. Där J-Södra ligger lägre än lågt och svarar god dag yxskaft på alla frågor som ställs är Östersund sturskt, stöddigt och talar klarspråk: frågan är inte om vi går upp i allsvenskan utan när vi går upp, och tro inte att vi går upp för att hänga kvar utan vi går upp för att ta upp kampen med Blåvitt, Malmö, AIK och de andra bjässarna.

Som en följd av olikheterna har det faktiskt utvecklats en viss antagonism mellan klubbarna.

Nä, inte av AIK-Djurgården-kaliber, men ändå en kittlande rivalitet.

Nyligen såg jag i en webb-tv-intervju J-Södras lagkapten Tommy Thelin sitta och säga att han absolut föredrog Sirius sätt att spela framför Östersunds.

Och när jag själv intervjuade ÖFK-kaptenen Alex Dyer sa han att Assyriska spelade den för honom mest tilltalande fotbollen i serien och att J-Södra kör sin grej och gör det bra. Underförstått: de vinner sina matcher, men så jävla kul att titta på dem är det ju inte.

Du ser, det är lite Kalles kaviar och falurött över det ena laget och en touch av den lite farligare världen över det andra laget.

Eller, om man så vill, lite gammeltjoa mot Rock’n’roll.

***

Min känsla är annars att det kommer att bli en rätt avvaktande match där båda kommer att vara försedda med livrem och dubbla uppsättningar hängslen. I det här läget är det viktigare att inte förlora än att till varje pris vinna.

Mönsterbrytare?

Jodå, de finns, men jag betvivlar faktiskt att Potter kommer att spela med det potentiella knock out-pillret Michael Omoh från start och jag är rätt säker på att Thelin väljer disciplinerat säkre Jesper Svensson framför avigt irrationelle Ronny Sabo på ena kanten.

Ska du ändå ha två möjliga huvudrollsinnehavare, så blir det dessa:

Tommy Thelin. J-Södra-kaptenen har successivt växlat upp efter magåkomman och fick i senaste matchen äntligen göra mål, vilket lär ha stärkt honom ytterligare. En ”TT” i form och på humör får lagets anfallsspel att ticka på ett helt annat sätt.

Jamie Hopcutt. ÖFK:s superbritt har tagit över rollen som lagets stjärna efter Modou Barrow och är inte lika beroende av underlaget som en del andra lagkompisar. Hopcutt är en poängmaskin som kan försätta vilket försvar som helst i den här serien på det hala.

***

Vad jag själv hoppas på när jag bänkar mig framför tv:n (TV12 18.15)?

Att skönt entusiastiske och kompetente Daniel Kristiansson kommenterar…

… att det blir en välspelad match utan incidenter…

… och att båda lagen till slut går upp.

Allsvenskan skulle nämligen behöva både lite gammeltjoa och lite Rock’n’roll.

De är i rätt ålder.

Och de är tillräckligt bra.

Här är ett dussin spelare i serien som är mogna att spela på högre nivå redan nästa säsong.

André Calisir, J-Södra

Försvarschef med pondus som fyllda 25 är bättre än någonsin tidigare. Snabb, följsam, rejäl i duellspelet, duktig i luften och med skaplig uppspelsfot. Seriens bäste på sin position. Fostrad i Djurgården och har fortfarande starka känslor för moderklubben. Allt talar dock för att han följer med J-Södra upp i allsvenskan.

Jamie Hopcutt, Östersund

Brittiskt yrväder som har tagit stora kliv i utvecklingen alltsedan han kom till Jämtland 2012. Ytterst sevärd, men också effektiv. Grym balans och kroppskontroll. Allt vassare målskytt. Kan spela på samtliga offensiva positioner. Aningen skadebenägen, men frisk och i form är 23-åringen – med marginal – bättre än Moon, som lämnade ÖFK för Djurgården i somras. Lär stanna om ÖFK går upp.

Stefan Silva, Sirius

Fjolårssuccén inledde säsongen svajigt, men har växlat upp i höst och är nu en av seriens bästa spelare igen. Mittfältare ibland, men allra bäst på en av de fyra offensiva positionerna. Kan bjuda på hisnande cirkusnummer, men har också lärt sig att jobba hårt för laget. De tre Stockholmsklubbarna har 25-åringen under uppsikt, precis som FC Köpenhamn. Har själv sagt att han inte kommer att spela i superettan nästa säsong.

Saman Ghoddos, Syrianska

Fick ett litet genombrott redan i fjol och har infriat alla högt ställda förväntningar i år – även om han av och till har gått skadad. Explosiv offensiv mittfältare/anfallare med finfin balans och teknik och med ett lika tungt som välriktat skott. Elva poäng hittills. Både AIK och Elfsborg håller koll på 22-åringen, som ganska säkert lämnar Södertälje efter säsongen.

Gustavo Blanco, Assyriska

23-årig argentinare som kom till AFF som ett oskrivet kort inför säsongen men som i takt med en allt bättre fysik blivit lagets viktigaste spelare. Stor och stark targettank med mjuka, fina fötter, härlig spelförståelse och ett huvudspel som saknar motstycke i serien. 14 poäng på 17 starter. Osäkert vad som händer nästa säsong, men färgar ganska säkert i allsvenskan.

Dzenis Kozica, Värnamo

Gjorde debut i superettan redan 2011 och spåddes då en fin framtid, men det är först nu, som 22-åring, han frekvent förmår prestera på hög nivå. Användbar på tre av fyra offensiva positioner och har till dags dato producerat 16 poäng – ett vasst facit för en spelare i en klubb på nedre tabellhalvan. Härlig touch och väl utvecklad spelförståelse. Grannklubben J-Södra nästa?

Robert Gojani, J-Södra

Pratade för ett tag sen med J-Södras lagkapten Tommy Thelin, som sa att Gojani skulle kunna spela i Malmö FF. Jag är inne på samma linje. 22-åringen är en djupt liggande mittfältare som kombinerat hårt jobb med elegans och en snudd på magisk högerfot. Vann assistligan i serien ifjol. Lär stanna i J-Södra och kan bli en sensation i allsvenskan 2016.

Jacob Une Larsson, BP

21-åring som representerat landet på U17- U19- och U21-nivå och som redan i somras – till BP-supportrarnas förtret – gjorde klart med Djurgården och motiverade övergången med att Dif var klubben i hans hjärta. Har det mesta man önskar sig av en innerback – och dessutom gjort tre mål i de fyra senaste matcherna.

Fouad Bachirou, Östersund

ÖFK-tränaren Graham Potter blandar och ger med sitt spelarmaterial så att man ibland blir alldeles snurrig. Med ett undantag. Bachirou spelar alltid – oavsett motstånd och oavsett underlag. Lätt att förstå varför. Den här PSG-fostrade 25-åringen är seriens bäste defensive mittfältare, även om han har gått ned i form på sistone. Kvick, bolltrygg och mästerlig på att täcka av ytor. För bra för Sverige, säger ÖFK-ordförande Kindberg. Det är snudd på att jag instämmer.

Ken Sema, Ljungskile

Lyckades aldrig riktigt slå igenom i IFK Norrköping, men har innevarande säsong visat att han besitter kvalitéer som räcker för att ta nästa steg i karriären. Högeryttermittfältare med driv i steget, fin teknik och väl avvägda inspel och inlägg. Dessutom riktigt vass när han själv viker in från kanten och bombar på med vänsterfoten. Kan inte tänka mig annat än att 23-åringen är intressant för ett flertal allsvenska klubbar.

Johan Andersson, Sirius

Lite av säsongens rookie och fick nyligen chansen i det svenska U20-landslaget. En blixtrande snabb och löpstark ytterback med fin precision i inlägg och inspel och som dessutom klarar av sina defensiva åtaganden. Har nyligen förlängt sitt kontrakt med Sirius, men allsvenska klubbar med åtminstone hyfsad scoutingverksamhet lär säkert som amen i kyrkan ha koll på den här 20-åringen.

Michael Omoh, Östersund

En i raden av Dalkurd-fynd som exploderat i utveckling under Graham Potter. Superspeedig dribblingskonstnär som är rena mardrömmen för seriens ytterbackar. Enorm potential och seriens särklassige artist. Fysiken? Jodå, den duger också mer än väl för finare sammanhang. Den 24-årige nigerianen stannar ganska säkert om ÖFK tar klivet upp.