Inlägg av gorbol

Han är årets tränarkomet

av gorbol

En har fått ett gigantiskt genombrott.

En annan finns det inga gränser för.

Här är de fem tränare – i bokstavsordning – i serien som imponerat mest på mig denna säsong:

KIM BERGSTRAND, Sirius

47 år och i branschen i snart 15 år. Spelarförflutet på högsta inhemska nivå. En bestämd herre, som nog kan uppfattas som smågrinig på sina håll. För mig representerar han mest ett rakt och tydligt ledarskap. Han säger det han tycker, helt enkelt. Vill spela en teknisk, passningsorienterad fotboll, men gör för den skull inte avkall på försvarsspelet, vilket enkelt kan bevisas med två faktauppgifter: Sirius har endast förlorat två matcher denna säsong. Sirius är det lag i serien som har släppt in minst antal mål.

Framtidsutsikter: Goda. Kommer ganska säkert att komma tillbaka till allsvenskan. Om det blir med Sirius återstår att se.

Påminner om: Peter Gerhardsson i Häcken. Småkärv men ändå reko.

Bonusinfo: Den ende i AIK:s historia som har gjort fem mål i en och samma allsvenska match. Det gjorde han mot Brage våren 1993.

ÖZCAN MELKEMICHEL, AFC

Lika gammal som Bergstrand och nästan lika rutinerad. Känd som ”Mister Syrianska” efter sina många år i Södertäljeklubben, men har under sin första säsong i ny miljö och med rätt begränsade resurser visat att han kan stå på egna ben – om det nu var någon som trodde något annat. En ytterst karismatisk och färgstark figur som har lugnat ned sig med åren, men som fortfarande kan höja rösten när så krävs. Vill spela en teknisk, fartfylld och offensiv fotboll, men kan också mixa upp med en mer primitiv filosofi som bygger på försvarsspel och snabba kontringar.

Framtidsutsikter: Goda. Bör numera vara så etablerad och erkänd att han inom något eller några år kan förvänta sig anbud från allsvenska klubbar – även utanför 08-området.

Påminner om: Janne Andersson i IFK Norrköping. Nej, nej, inte utseendemässigt, men väl till sättet. Het men med ett stort hjärta.

Bonusinfo: Jobbade som frisör under sin spelaraktiva tid.

NEMANJA MILJANOVIC, Syrianska

44-åring som startade sin tränarkarriär 2008 och som alltså är relativt färsk i gamet. Har ett gediget spelarförflutet, bland annat i Elfsborg och spanska ligan. Gör ett lugnt, sansat och stabilt intryck och har i princip fått ut max av sin ganska tunna trupp. Vill också spela en teknisk, publikfriande fotboll, men är stenhård på att hans spelare även ska utföra skitjobbet som gör laget svårslaget och svårt att få hål på. Det har han lyckats så bra med att klubben nu vill förlänga kontraktet med honom.

Framtidsutsikter: Goda. Skön personlighet, född i landet (Borås) kan alltså språket och börjar visa resultat. Kan mycket väl klättra något pinnhål inom ett par, tre år.

Påminner om: Zvezdan Milosevic. Företrädaren i SFC som numera är i Landskrona Bois. Lugn men samtidigt oerhört krävande.

Bonusinfo: Var som spelare med och förde upp Elfsborg i allsvenskan 1996. Ingen i Knallebygden har väl glömt ”Manse”?

GRAHAM POTTER, Östersund

Nyss fyllda 40 och är sen 2011 ute på sitt första tränaruppdrag, som om ett par veckor kan sluta med braksuccé. Spelade själv i engelska U21-landslaget och i Premier League (åtta matcher för Southampton 1996-97). En i alla stycken skärpt och världsvan kille som är enormt populär i såväl klubben som staden. Har fått laget att spela en spektakulär fotboll som har tagit de flesta med storm. Kan som ingen annan skifta formation och personal och ändå få till ett resultat och ett spel som kittlar. Har sin unga ålder och ringa erfarenhet till trots redan nobbat erbjudanden om jobb från Premier League-klubbar.

Framtidsutsikter: Mycket goda. Har egentligen alla egenskaper som krävs för att kunna klättra riktigt högt i tränarhierarkin. Premier League om fem, sex år? Inte omöjligt.

Påminner om: Roberto Martinez i Everton. Mån om att göra ett bra intryck och mån om att spela en attraktiv fotboll.

Bonusinfo: Har en universitetsexamen i Human behaviour.

JIMMY THELIN, J-Södra

37 år och något av årets komet i det svenska tränarskrået. Har själv spelat division 3-fotboll som bäst. Filbunkslugn (utom när Mjällbys Hasse Larsson härjar vid andra tränarbänken), noggrann, närmast pedantisk när det kommer till små, men avgörande detaljer. Taktiskt skicklig, skruvar med framgång på spel och spelare beroende på vilket motstånd som väntar. Oerhört omtyckt av sina spelare. Extremt ödmjuk, snudd på blyg, men är ändå vältalig och representativ inför media och supportrar.

Framtidsutsikter: Mycket goda. Det kanske allra mest spännande namnet i den nya tränargenerationen.

Påminner om: Lite Lagerbäck-vibbar här. Står stadigt i myllan. Försiktigt analytisk. Skulle aldrig komma på tanken att förhäva sig.

Bonusinfo: Startade klubben Ljungarum FC för tio år sen. Tog hand om tränarsysslan och vann division 6 första året och division 5 andra året.

”Mister J-Södra” i stor intervju

av gorbol

Vem som är ”Mister J-Södra”?

Enkel fråga.

Fredric Fendrich, 27, så klart. Han har aldrig (nåja) spelat för en annan klubb.

Ta dig tid och lät känna honom lite bättre här.

Du har bara spelat för en och samma klubb i hela ditt liv och det är J-Södra. Hur kommer det sig?

– Jag måste rätta dig lite där. Jag började faktiskt i Hallby och spelade där till jag var elva. Att det sen blev J-Södra föll sig ganska naturligt. Klubben är störst i stan, min pappa hade spelat där och min morfar hade både spelat och fungerat som tränare där.

Du har gjort över 400 matcher för J-Södra i J- B- och A-lag och blev därför i våras den 16 spelaren i klubben som förärades spelarmärket i guld. Rätt maffigt.

– Ja, det är en fin utmärkelse. Jag kan inte påstå att jag hade någon koll, men när jag väl fick priset förstod jag att jag i alla fall hade gjort över 300 matcher. En stora ära, naturligtvis.

För exakt 30 år sedan fick din pappa samma utmärkelse.

– Jag är dålig på sånt, men det kan nog stämma.

Din pappa Willy är en J-Södraikon. Berätta lite om honom?

– Jag är lite för ung för att komma ihåg honom som fotbollsspelare, men jag har hört att han var den hårdföra typen som inte lade några fingrar emellan. Jag vet också att han var lagkapten under några år och hade fina ledaregenskaper.

Kollar han på era matcher?

– Ja, det gör han och han kommer med en del tips också. Han tillhör ju lite den gamla skolan och uppmanar mig att smälla på och ge motståndarna vad de tål (skratt). Jag är ju också ganska duktig på att vara aggressiv och vinna tillbaka boll, men jag är nog lite mer finlirare än vad han var. Hoppas jag i alla fall (skratt).

Du debuterade i A-laget redan 2004. Berätta.

– Jag var 16 och gjorde debut mot Växjö BK i gamla division 2. Jag kom in i andra halvlek när vi ledde med 8-0 och vi vann matchen med 10-0.

Har du aldrig haft några andra anbud?

– Vid något tillfälle har jag väl funderat på att byta klubb, men det där har alltid stannat vid tankar. Jag har alltid trivts jättebra i J-Södra och ångrar inte att jag inte har rört på mig.

Du gjorde debut i superettan 2006. Då var J-Södra ett lag på undre halvan av tabellen och har så varit nästan hela tiden, fram till i fjol, då ni blev fyra. Hur förklarar du lyftet i fjol?

– När jag kom upp i A-laget 2004 hade vi Olle Nordin som tränare. Han var oerhört proffsig och på den tiden fanns det ambitioner att ta oss till superettan och på sikt till högsta serien. Så blev det inte, men i stället kom lyftet, som du säger, i fjol, och det är mycket Jimmy Thelins och övriga i tränarstabens förtjänst. De förändrade vårt sätt att spela och tänka, förändrade vårt beteende. Vi införde principer som alla skulle förhålla sig till, slipade på detaljer i spelet och blev mer noggranna även utanför planen, med kost, sömn och att vila mentalt mellan matcherna.

Vilken var er målsättning inför säsongen?

– Vi siktade på att bli topp fem – och, ja, det har vi ju uppfyllt.

När kände du att ni skulle bli ett topplag?

– Jag kan inte peka ut någon match så där utan för oss har det hela tiden handlat om en match i taget och att alltid försöka ge oss chansen att vinna varje match.

Har det gått som väntat, bättre eller mycket bättre än du förväntade dig?

– Jag förväntade mig egentligen ingenting. Det låter lite tråkigt, men vi har hela tiden blickat fram emot nästa träning och nästa match.

Ni har i princip kört med samma startelva hela säsongen och ändå har ni inte haft någon svacka. Är ni extremt vältränade, eller vad handlar det om?

– Vi har hela tiden haft en bra dialog mellan spelare, tränare och det medicinska teamet. Är det så att någon har känt sig sliten efter en match har vederbörande kunnat vila dagen efter i stället för att träna. Sen har vi dragit ned på korten rejält. Tidigare säsonger har vi haft både röda och många gula. I år har vi inte haft något rött och inte särskilt många gula. Vi har alltså klarat oss hyfsat både från skador och avstängningar och det har gjort att vi oftast har kunnat ställa upp med det för dagen bästa laget.

Ni har avgjort många matcher i slutskedet. Vad beror det på?

– Vi använder oss av ett mantra även där, att spela till domaren blåser av, att inte slappna av innan dess. Sen, återigen, handlar det om beteende, att hela tiden tro på vår spelidé, att spela som vi tränar, att gå metodiskt tillväga. Vi skickar, till exempel, aldrig upp en lång spelare på topp i slutskedet av matcherna och slår långbollar på honom eftersom vi aldrig tränar på det. Vi vet att vi har individuellt skickliga spelare som kan avgöra matcher för oss, men det viktigaste är ändå att göra det som vi tränar på för då har vi störst chans att vinna matchen.

Berätta lite om spelartruppen ni har. Är där några som sticker ut fotbollsmässigt eller som personer?

– Tittar man fotbollsmässigt är det upp till er i media att bedöma. Det man kan säga generellt om vår grupp är att det finns många oerhört starka karaktärer. Annars…Jesper Svensson är en som sticker ut med sin sjuka humor (skratt).

Hm… jag såg i ett tv-inslag att det är du som är clownen i truppen.

– Ja, det kan nog stämma. Jag gillar att skämta och så. Men ”Jeppe” Svensson är faktiskt snäppet värre (skratt). Det är ju så, att alla i truppen tycker att fotboll är det roligaste som finns och då måste det finnas plats för skämt och skratt också. Jag kan skämta och skratta även när vi tränar, men jag vet också när jag ska trycka på knappen och koncentrera mig.

Hur stort skulle det vara för dig om ni går upp i allsvenskan nästa säsong?

– Det skulle vara fantastiskt. Det är ju en dröm man har haft sen man var liten, att få spela i allsvenskan med klubben man har i sitt hjärta. Men känslorna får vänta tills det är klart.

Varför väljer ni att ligga så lågt och inte prata om allsvenskan över huvud taget. Är det en order, eller?

– Nej, men superettan är en serie med 30 omgångar och när man spelat klart har man facit, då vet man var man hamnar i tabellen. Det där är baserat på fakta. Det är som ett maratonlopp, det är ingen som frågar en löpare mitt i loppet vilken placering han tror att han får när han kommer i mål.

Jag hörde er lagkapten Tommy Thelin säga i ett tv-inslag att det inte behövs mer än ett par förstärkningar om ni skulle gå upp. Är det din uppfattning också?

– Det där har jag inte funderat över alls, så det är svårt att uttala sig om det. Vi får se efter säsongen, vilka förutsättningar som finns.

Upplever du att konkurrensen i serien är sämre denna säsong?

– Nej, det gör jag inte. Serien är jättetuff och innehåller många duktiga lag. Det är ju bara att kolla på resultaten. Lagen vinner mot varandra hela tiden och man kan inte vara säker i någon match oavsett motstånd. Sen kanske serien inte är så flashig eftersom det inte finns något Hammarby, Sundsvall, Öster eller Landskrona.

Fendrich låter tyskt. Berätta om ditt ursprung.

– Namnet kommer från Österrike, Schweiz och jag vet att min farfar kommer från Danmark, men så mycket mer känner jag inte till. Jag har inte släktforskat, det får jag göra efter karriären.

Din roll i laget är ganska otacksam. Du sliter ont på mittfältet utan att få de stora rubrikerna och du är en av få som ännu inte har gjort mål. Är det något som irriterar dig?

– Tack för att du påminner mig (skratt). Det är klart att jag skulle vilja göra mål, men det viktigaste är ändå att jag gör min uppgift på planen. Gör jag det är chansen större att vi vinner våra matcher. Och nej, jag får inte höra så ofta att jag ännu inte har gjort mål. Jag trodde att jag skulle få höra det lite oftare, faktiskt.

Syrianska borta på måndag och chans att säkra den allsvenska platsen. Ingen risk att det blir kortslutning då?

– Nej, vi ser på den matchen som på alla matcher. Den är värd tre poäng och vi ska göra allt för att ta de tre poängen. Det vore korkat att tänka annorlunda nu.

Publikrekordet på Stadsparksvallen är 5 535 och härrör sig från ett derby mot Huskvarna i fjol. Ryker det när ni möter Östersund i nästa omgång?

– Det vore fantastiskt om det blev lapp på luckan och vi kunde fylla ”Vallen”. Jag hoppas på det.

Fredric Fendrich tippar matcherna i omgång 27

Utsikten-AFC 1-1

BP-Assyriska 2-0

Östersund-Gais 3-0

Ängelholm-Degerfors 1-2

Ljungskile-Värnamo 2-2

Mjällby-Varberg 1-1

Sirius-Frej 1-1

Syrianska-J-Södra 0-2

Mina tips

Utsikten-AFC 2-1

BP-Assyriska 2-1

Östersund-Gais 3-0

Ängelholm-Degerfors 2-1

Ljungskile-Värnamo 1-1

Mjällby-Varberg 1-0

Sirius-Frej 3-1

Syrianska-J-Södra 1-2

Dubbelkvintett som fått genombrott

av gorbol

Vilka spelare i serien har, i positiv bemärkelse, överraskat mest?

Knivig fråga, naturligtvis…

… men här är en dubbelkvintett som i alla fall – med råge – har överträffat mina förväntningar.

Michael Omoh, Östersund

Visst, jag hade hört talas om honom, men aldrig att jag kunde ana att nigerianen redan under debutsäsongen skulle ta serien med storm. En artist med blixtrande teknik och kvicka fötter. Därtill utrustad med monsterfysik. 14 poäng på 22 starter. Jämtgunstling med skyhög potential.

Johan Andersson, Sirius

Egenfostrad 20-åring och blåsvart in i själen. Skadedrabbad i fjol, men har i åt växlat ut till att bli en av seriens absolut bästa ytterbackar. Virvelvindssnabb och löpstark med fin inspelsfot. Två mål och fem assister hittills. Signat med klubben över 2017. Nyligen uttagen i U20-truppen mot Danmark.

Kingsley Sarfo, Sirius

20-årig ghanan och minilirare som klubben hittade på Österlen i Skåne i fjol. Ytterst sevärd ytter med bländande bollbehandling och fötter som går som trumpinnar. Internavstängd av disciplinära skäl tidigare under säsongen, men har tagit straffet på rätt sätt och exploderat i höst. Nio poäng såhär långt.

André Calisir, Jönköping

Stabil redan förra säsongen, men har i år tagit ytterligare ett kliv i utvecklingen och är, åtminstone för mig, seriens bäste innerback. Snabb, stark, positionssäker, duktig i luftrummet och snudd på omöjlig att passera i en-mot-en-situationer. Djurgårdsprodukt som tveklöst duger utmärkt på högre nivå.

Ludvig Fritzson, Degerfors

Skönt beskedlig Tibro-yngling som är den senaste i raden av plantor som blomstrat på Stora Valla. In-och-ut i laget under upptakten, men nu given starter. Har det mesta man önskar sig av en offensiv mittfältare/anfallare. Lite Toivonen-lik, säger tränare Werner. Jag köper det utan prut.

Chidi Omeje, Athletic

Nigerian som via danska Vejles fotbollsakademi och supersuccé i Dalkurd landat i förortsklubben, där han levererar frekvent. Egoistisk avslutare och lagspelare i ett och samma paket. Slåss i toppen i både skytte- och poängligan och är inblandad i nästan hälften av lagets fullträffar. Bäste polare med Omoh, förresten.

Joshua Wicks, Athletic

Jänkare med minst sagt brokigt förflutet som överraskande toppar målvaktsligan med 79 i räddningsprocent. Välväxt, auktoritär och aningen eldfängd herre med förmåga att på egen hand spela in poäng åt laget. En färgklick. Bonusinfo: har haft Ruud Gullit som tränare i Los Angeles Galaxy. Bara en sån sak.

Luther Singh, Gais

Blott 18-årig sydafrikan som efter en hel del pappersexercis äntligen fick dra på sig den grönsvarta tröjan under sensommaren – och som drömmålade redan i debuten. Redan en supporterfavorit och det är lätt att förstå varför. Rapp och upptågsrik underhållare som utgör ett ständigt hot mot vilken backlinje som helst.

Seth Hellberg, Brommapojkarna

Fick sniffa allsvensk krutrök i fjol, men det är denna säsong han på allvar har manifesterat sin talang. 19-årigt kraftpaket som sprutat in åtta mål och som därmed toppar interna skytteligan. En av få plusvarianter i laget.

Elias Andersson, Varberg

Box-till-box-mittfältare med finfin touch och speluppfattning och med ett lika tungt som lurigt skott. U17-VM-hjälte som är den yngste som någonsin har spelat för Helsingborg i allsvenskan och som bara är utlånad till Bois, där han sin unga ålder till trots imponerar med ständigt stadiga prestationer.

Julia skriver historia

av gorbol

Hon har dömt i 43 matcher i superettan.

Nu vill pionjären Julia Magnusson, 30, testa nästa nivå.

– Jag är redo för allsvenskan, säger hon.

 De som dömer herrfotboll i Sverige är, och har alltid varit, män.

Med ett ynka undantag:

Julia Magnusson, från Göteborg.

2013 fick hon chansen som assisterande domare i superettan. Vid det här laget har hon skipat rättvisa i 43 matcher i landets näst högsta serie.

– Att just jag blev den första kvinna att döma på elitnivå på herrsidan beror dels på att det finns fler damdomare än tidigare och någon ska ju vara den första, och sen har det nog en del med fysiken att göra, säger hon.

Julia säger att hon aldrig har haft några problem med fystesterna, som alla domare på herrarnas elitnivå måste klara. Det tackar hon framför allt friidrotten för.

Låter det konstigt?

Lugn, vi reder ut.

När Julia i de tidiga tonåren lämnade moderklubben Hällesåker IF för division 1-klubben Jitex hade hon ambitioner att bli allsvensk fotbollsspelare en dag.

Men ödet ville annorlunda.

– När jag var 20 år drog jag korsbandet för tredje gången och då bestämde jag mig för att sluta.

För att ändå hålla kontakten med sporten började Julia döma. En kompis pappa uppmuntrade henne och gav henne sin gamla domartröja.

– Den var i storlek XL, säger Julia och skrattar.

I samma veva inledde hon också en friidrottskarriär och grenvalet föll på 200 meter.

– Jag var inte supersnabb, men jag minns att jag gjorde 26,50 på sträckan, och det är väl den snabbheten som ligger till grund för att jag har klarat de här fystesterna.

Numera är Julia etablerad på superettanivå, men hon minns sin första match i serien mycket väl.

– Oh ja! Det var ett Smålandsderby mellan Jönköping och Värnamo på Stadsparksvallen och jag var väldigt nervös.

Hur gick det för dig?

– Jag vet inte, men bra, tror jag. Det är alltid domarobservatörer på plats i samband med matcherna, och de hade inga anmärkningar på min insats. Jag fick i alla fall fler matcher efter den.

Julia säger att hon var orolig för hur hon skulle bli mottagen av domarkolleger och spelare och ledare i superettanlagen.

– Man visste ju inte hur de skulle reagera, men det har gått väldigt bra, åtminstone hittills… peppar, peppar.

Ingen som tjafsar för att du är tjej?

– Nej, det tycker jag inte. Fast jag vet ju inte säkert eftersom jag inte vet hur de behandlar min kollega på andra linjen. Det skulle vara intressant att filma det där, så att man vet hur han har det jämfört med hur jag har det.

Har du rent av en fördel som tjej?

– Jag vet inte. Kanske. Men, nej, jag får nog min beskärda del av ovett jag också.

Om spelare och ledare håller sig i skinnet kan det ibland vara värre med publiken.

– Jo, det händer att åskådare skriker på mig och då är det framför allt könsbundna ord. Men jag tar inte åt mig eller låter mig påverkas.

Är det någon särskild arena som du upplever som jobbig?

– Nej, det kan jag inte påstå och jag kan heller inte dra fram någon särskild match som har varit extra jobbig.

Julia har dömt 23 matcher i superettan denna säsong. Nästa gång hon är i aktion är på onsdag, då serieledande Jönköpings Södra åker till Julias hemstad Göteborg för ett möte med Gais.

Till nästa säsong hoppas Julia att hon får chansen att ta nästa kliv i domarkarriären.

– Jag vet att jag inte kommer att bli klassad allsvenskan nästa år, men jag hoppas i alla fall att jag kommer att få prova i någon match. Ett av mina mål är just att få döma i allsvenskan och jag känner mig redo att göra det, säger hon.

Julia blev Fifa-domare 2014 och en annan ambition hon har är att få döma internationella mästerskapsturneringar, typ EM, VM och OS. I somras skipade hon rättvisa i F17-EM och hon gick dessutom på linjen i vänskapslandskampen mellan Frankrike och Tyskland i Strasbourg inför 40 000 åskådare.

– En enormt häftig upplevelse, säger hon. Den största matchen jag har haft annars är Champions League-semifinalen mellan Wolfsburg och PSG tidigare i år.

Du har inga ambitioner att bli huvuddomare?

– Jag är faktiskt huvuddomare i damernas division 1 och i distriktet på herrsidan, men om det handlar om att göra karriär vill jag göra det som assisterande. Det går inte att satsa på både och.

När tror du att vi får se en kvinnlig huvuddomare i herrallsvenskan?

– Oj, det är svårt att säga. Vi har ju några tjejer som dömer division 2 för herrar nu, Lina Andersson och Sara Persson, och de kanske kan klättra ytterligare.

– Jag hoppas att det sker inom en tioårsperiod, men jag är inte säker. Skulle det ske borde det ju kunna gå ännu snabbare för någon att få chansen som huvuddomare i superettan.

Känner du dig ensam som det är nu? Skulle du vilja ha fler kvinnliga kolleger?

– Det skulle vara jättekul om fler tjejer fick chansen på den här nivån, och visst känner jag mig ensam som tjej, men jag känner mig absolut inte utanför i gruppen av domare.

Julia jobbar till vardags som läkare på öron-näsa-hals-avdelningen på Sahlgrenska i Göteborg. På frågan om hon skulle vilja döma på heltid kommer svaret blixtsnabbt.

– Nej, mitt vanliga jobb är alldeles för roligt. Det vill jag inte släppa.

En sista fråga. Är det roligare att döma herrar än damer?

– Det är utmanande på ett annat sätt. Killar springer snabbare och därför blir spelet snabbare, och det gör att det som domare blir fler situationer att bedöma.

– Fast å andra sidan känns damernas inställning till fotboll mer glädjefylld. Damerna kan i alla fall inte nu drömma om fantasilöner. I stället spelar de för att de verkligen gillar sporten.

Super-Dragan gäckade läkarna

av gorbol

Hur mycket kan en människa uthärda?

Dragan Kapcevic, 29, har ett hum om svaret på frågan.

Träffa Östersunds pansarkryssare till centerforward här och nu.

 

Nio mål och två målgivande passningar på 22 matcher och 14 starter – du måste vara nöjd med din säsong?

– Jo, det har gått hyfsat. Helt okej, faktiskt.

Frisparksmålet senast mot AFC – ett av dina snyggaste, antar jag?

– Jag gjorde ett snyggt mot borta mot Assyriska förra säsongen, när jag spelade för Huskvarna. Ett skott utifrån som gick stolpe-in uppe vid krysset. Men det här mot AFC är också ett av de snyggaste, absolut.

Du kallas för Super-Dragan av supportrarna – vad gillar du det namnet?

– Jag fick namnet redan under min tid i Gefle och det har hängt med sedan dess. Det är klart att jag gillar det, det är helt okej.

Är du överraskad över att det har gått så bra för er som lag denna säsong?

– Nej, inte det minsta. Jag förstod redan i januari att vi skulle bli ett topplag. Vi har många tekniskt skickliga spelare med stor spelförståelse och då är det alltid lättare att spela ihop ett lag. Pusselbitarna föll på plats rätt snabbt kan man säga.

Säg tre saker om er tränare, Graham Potter.

– Professionell. Noggrann. Och smart – både som fotbollstränare och som person. Jag skulle kunna säga 100 saker om honom och alla skulle vara positiva.

Är det den bäste tränare du har haft?

– Ja, han är i topp där, utan tvekan.

Är det någon av dina lagkompisar som du är extra imponerad av?

– Jag är imponerad av många, men om jag ska plocka fram en blir det Fouad Bachirou. Han betyder jättemycket för vårt lag med sin förmåga att vinna tillbaka boll och fördela passningar. Det är inte ofta man ser en sådan liten spelare vinna så många dueller och täcka så stora ytor. Fouad är topp i serien, absolut.

Du spelade i allsvenskan med Gefle 2010-2011. Om du jämför Gefle med Östersund – hur låter det då?

– Det är två olika spelsätt, två olika typer av fotboll. Jag föredrar helt klart hur vi spelar i Östersund jämfört med hur vi spelade i Gefle och det känns som att vi som lag är lite starkare än det lag vi hade i Gefle.

Du är uppväxt i Bosnien under vidriga omständigheter med krig och elände och 1996 trampade din pappa på en mina i skogen och dog. Hur har allt det där påverkat dig som människa och som fotbollsspelare?

– Jag var liten när det där med min pappa inträffade, bara 11 år, och kunde inte riktigt ta in det då. Nu som vuxen är jag mentalt starkare av de erfarenheter när jag har med mig. Jag älskar, till exempel, att spela stora matcher inför stor publik, och jag bryr mig inte om vad åskådare skriker åt mig. Det är klart att det var jobbigt att mista sin pappa, men nu försöker jag att hedra honom med att alltid göra mitt bästa.

Du kom till Sverige 2006 och började spela för Anundsjö, men blev sen utlånad till Sollefteå där du 2007 var med om en svår bilolycka. Berätta.

– Jag hade ett sommarjobb i Örnsköldsviks kommun och på väg hem från en arbetsuppgift fick jag sladd på bilen på en grusväg. Bilen voltade, jag flög ur bilen och fick den över mig. Jag satt fastklämd i en halvtimme. När jag väl kom loss kändes det inte så mycket. Det enda jag tänkte på då var att ringa min tränare och tala om för honom att det kanske skulle bli svårt att spela dagen efter, då vi hade match. Sen visade det sig att det var mycket allvarligare. De flög mig till Uppsala för att operera mitt sargade bäcken. Det gick inte att ta mig dit i ambulans för då hade jag riskerat att bli förlamad.

Var det fara för ditt liv?

– Nej, det var det aldrig, men läkarna sa att jag aldrig skulle kunna spela fotboll mer.

Hur lyckades du komma tillbaka till fotbollen?

– Det är nog där min mentala styrka kommer in. Jag fick gå på kryckor i fyra månader, men var hela tiden klar över att jag ville spela fotboll igen, så när jag slängde kryckorna började jag gå på gym och småspringa lite. Tio månader senare gjorde jag comeback. Tyvärr var jag inte redo utan fick börja rehaba igen. Ytterligare tio månader senare gjorde jag comeback igen och då fungerade det. Det var en jobbig tid när jag varken kunde träna eller spela, och jag vill här passa på att tacka min bror Pero och en pensionär som heter Harry Edlund, som båda hjälpte mig jättemycket.

Har du några men från olyckan?

– Nej, jag är helt återställd. Nu slår jag i en träbit (skratt).

Du var förresten med om en bilolycka nyligen. Vad hände?

– Ja, det stämmer. Vi i klubben hade varit på en dansgrej och i en korsning där sikten är dålig blev jag påkörd av en bil. Dessbättre var det inte så farligt denna gången. Jag tvingades uppsöka sjukhus, men där sa de att det var okej med mig.

Du har fyllt din kvot av elände och olyckor nu, va?

– Jag hoppas verkligen det. Det är lika bra att slå i träbiten igen (skratt).

Du blev svensk medborgare nyligen. Hur viktigt är det för dig?

– Väldigt viktigt. I mitt hjärta kommer jag alltid att vara kroat, men jag är en stor beundrare av det svenska samhället och djupt tacksam för vad man har gjort för mig här.

Du var på väg till Östersund redan 2010. Varför blev det inget då?

– Jag skulle i princip bara skriva på, men så hörde Gefle av sig och ville att jag skulle träna med dem och spela en testmatch. Jag gjorde två mål i U21-laget i den testmatchen, sen ville Gefle ha mig och så skrev jag på för dem i stället. Det var stor skillnad på lagen vid det tillfället, Gefle spelade i allsvenskan och Östersund var ett bottenlag i division 1. Nej, det var inga hard feelings den gången. Östersund förstod mig och önskade mig lycka till.

Enligt våra uppgifter är du den som tjänar bäst av spelarna i ÖFK. Kommentar?

– Nja, det där stämmer inte. Jag tror att vi tjänar ungefär lika mycket. Uppgifterna ni har är från 2014 och då spelade jag inte i Östersund.

Vad tycker du om klassen på superettan denna säsong?

– Det är möjligt att det fanns fler lag i fjol som hade högre kapacitet, men topplagen denna säsong är lika bra, tycker jag. Det är lagen under som kanske inte riktigt har samma kapacitet. Men det är en svår serie, många jämna matcher och man måste alltid prestera på max – annars får man stryk eller tappar poäng. Titta på oss, vi fick stryk av Mjällby för ett tag sedan och de ligger ju i botten.

Är det något lag eller några spelare i de andra lagen som du har blivit särskilt imponerad av?

– Ja, jag är imponerad av Jönköping som har spelat med i stort sett samma startelva hela säsongen och som ändå leder serien. Det är lite förvånande att de har klarat att vara så stabila. Ska jag ta ut en spelare får det bli Robert Gojani i just Jönköping. En spelare som betyder jättemycket för sitt lag och som dessutom gör en hel del poäng.

Vem är den tuffaste spelaren i serien att möta?

– Det finns många tuffa mittbackar i serien, men jag vet inte vad alla heter. Vi har en, ”Sotte” (Sotirios Papagiannopoulos), som är riktigt bra. Snabb, stark och duktig i luften. Jag mötte honom flera gånger när han spelade för Assyriska och minns att han var svår att tas med. När han kom till oss nu under sommaren sa jag till honom att det var skönt att slippa möta honom (skratt).

Ni har ett drömläge att gå upp nu. Det känns som att ni inte kan missa, eller vad säger du?

– Det ser bra ut. Spelar vi bara som vi gjorde i de två senaste matcherna, mot Sirius och AFC, ska det gå vägen.

Är ni redo för allsvenskan?

– Eh…ja, vi skulle nog kunna klara oss kvar, det tror jag, men när vi går upp är ju inte klubbens målsättning att bara hänga kvar. Om vi ska sikta högre än så får vi nog värva några spelare. Men det där är upp till tränaren.

Är du redo för allsvenskan?

– Ja, det är jag. När jag kom till Sverige 2006 sa jag att jag skulle spela i allsvenskan en dag. Det har jag redan gjort och nu vill jag göra det igen. Så, ja, jag är redo.

Hur ser din kontraktsituation ut?

– Jag har kontrakt över nästa säsong och jag vill fortsätta här.

Värnamo borta i nästa omgång – en ny trepoängare?

– Vi tappade poäng mot Värnamo här hemma, så vi är ute efter revansch. Värnamo är ett bra lag som kan slå alla, men det är klart att vi går för seger. Det gör vi alltid.

 

Dragan Kapcevic tippar matcherna i omgång 26

Ljungskile-Utsikten 2-0

Degerfors-BP 1-0

Frej-Syrianska 2-2

Ängelholm-Mjällby 1-1

AFC-Sirius 1-2

Assyriska-Varberg 3-1

Värnamo-Östersund 0-2

Gais-J-Södra 0-1

Mina tips

Ljungskile-Utsikten 2-0

Degerfors-BP 0-1

Frej-Syrianska 1-1

Ängelholm-Mjällby 1-1

AFC-Sirius 0-2

Assyriska-Varberg 2-1

Värnamo-Östersund 1-2

Gais-J-Södra 0-1

Lite Chelsea över J-Södra

av gorbol

Det är lite Chelsea 2014-15, eller för all del lite IFK Göteborg 2015 över Jönköpings Södra.

När spelet inte fungerar hittar laget ändå ett sätt att vinna matchen på.

Som mot Frej i kväll.

I mitten av andra halvlek knorrades det rätt högljutt på läktarna på klassiska Stadsparksvallen.

Fullt förståeligt.

Efter en hyfsad första 45:a gick hemmalagets spel i stå och det såg under en period bedrövligt osynkat och otajmat ut.

Man satt faktiskt bara och väntade på att ett nedflyttningshotat Frej skulle kvittera 1-0-ledningen som mittbacken Joakim Karlsson hade fixat på nick efter hörna i första halvlek.

Men det är lite av J-Södras signum denna säsong. När passningarna inte harmonierar med löpningarna och när bollen studsar ifrån den där halvmetern i mottagningarna har man ändå förmågan att likt en Houdini slingra sig ur motståndarnas grepp.

Vad det då främst handlar om?

Att leva upp till parollen en-för-alla-alla-för-en.

Och att dra på sig blåstället.

Det gäller för alla. Daryl Smylie må vara seriens assistkung med tio målgivande passningar och lagkaptenen Tommy Thelin dess poängkung med 17 poäng, men när det kommer till att försvara ett önskvärt resultat går stjärnorna i bräschen när det handlar om att transpirera och bita i.

J-Södra har också en annan förmåga som få andra lag i den här serien besitter.

Det grönvitskrudade laget kan göra mål på alla sätt. I öppet spel, via offensiva omställningar och i samband med fasta situationer.

Den här gången rasslade det i motståndarnas nät med hjälp av en hörna och i samband med en kontring.

1-0 gjorde mittbacken Joakim Karlsson efter en sedvanligt precist slagen Robert Gojani-hörna.

Och 2-0-målet som grusade Frejs förhoppningar om ett sensationellt poängkap ordnade skyttekungen Fredrik Olsson, suveränt framspelad av Smylie.

Olssons 101:a mål i superettasammanhang.

Bara IFK Värnamos Pär Cederqvist är värre med 106.

Jag blir inte det minsta förvånad om virvelvindssnabbe och ständigt djupledslöpande Olsson passerar den gode ”PC” innan säsongen är över. Så het är han, den Mörrumfostrade speedkulan som blivit allt kallare i avslutningsögonblicket.

Det är heller ingen överraskning att spelarna i J-Södras backfyra kliver fram och avlastar de mer pålitliga målskyttarna. Båda ytterbackarna, Viktor Rönneklev och Tom Siwe, har tidigare under säsongen frälst smålänningarna, precis som mittbacksgiganten André Calisir.

Den här kvällen var det store, starke och mellan varven onödigt tuffe Joakim Karlssons tur att hitta rätt bakom motståndarnas målvakt.

Se där – ytterligare en likhet med Chelsea, där herrar Terry, Cahill och Ivanovic åtminstone tidigare förekom titt som oftast i målprotokollet.

Segern mot ett trots allt tappert IK Frej innebär att J-Södra nu har spelat in 56 poäng efter 25 omgångar.

Jag har svårt att se att det ska behövas särskilt många fler, om ens fler för att säkra en topp två-placering som per automatik innebär allsvenskt spel 2016.

Om det är läge att gratulera bröderna Thelin och deras lika slitstarka som hängivna vapendragare redan nu?

Nja, vi suger på den karamellen ett tag till.

Ett litet tag till.

Topplagens hemlighet

av gorbol

Hemligheten bakom det faktum att J-Södra och Östersund har sprungit ifrån i tabelltoppen?

Förmågan att samla poäng i slutskedet av matcherna.

Där är de båda lagen helt överlägsna konkurrenterna.

Tänk om fotbollsmatcher hade spelats 2×35 minuter eller 2×40 minuter.

Då hade Jönköpings Södra och Östersunds FK knappast toppat serien och varit på väg mot allsvenskan.

Hur jag kan veta det?

Statistiken, vänner. I det här fallet ljuger den inte.

Jag har – med god assistens från Martin NilssonÖstersunds-Posten – brutit ned de båda topplagens matcher från premiären och framåt och fått bekräftat det jag har misstänkt ett bra tag.

Både J-Södra och Östersund går att tas med så långt som en bra bit in i andra halvlek.

Men sen är de snudd på ostoppbara.

Kika här på Östersunds facit från matchminut 85 och framåt:

Ett 2-1-mål (Dragan Kapcevic) i 86:e minuten borta mot AFC.

Ett 3-2-mål (Brwa Nouri) i 87:e minuten hemma mot Assyriska.

Ett 3-2-mål (Nouri) i 89:e minuten hemma mot Degerfors.

Ett 1-0-mål (Kapcevic) i 86:e minuten hemma mot Mjällby.

Ett 2-1-mål (Andrew Stadler) i 88:e minuten hemma mot BP.

Och ett 1-1-mål (Kapcevic) i 88:e minuten hemma mot Sirius den gångna helgen.

Ja, jag vet, det där är elva pluspoäng, men eftersom både Gais och Frej haft fräckheten att snuva jämtarna på poäng i slutskedet av matcherna stannar antalet pluspoäng under de sista skälvande minuterna på sju.

Gott så, eller hur?

J-Södra är i avseendet inte mycket sämre, om ens sämre. Smålänningarna väntar inte riktigt lika länge som Östersund på att avgöra matcher eller rädda poäng men har samma osvikliga förmåga att till slut få bukt med sina motståndare.

Kolla här:

1-0-seger borta mot Frej efter mål i 77:e minuten (Ronny Sabo).

1-0-seger hemma mot Syrianska efter mål i 70:e minuten (Tommy Thelin)

2-1-seger hemma mot Värnamo efter avgörande mål i 77:e minuten (Sabo)

1-0-seger hemma mot Gais efter mål i 83:e minuten (mittbacken Joakim Karlsson).

2-1-vändning borta mot Utsikten efter mål i 83:e och 90:e minuten (Thelin båda).

3-2-seger borta mot Assyriska efter avgörande mål i 90:e minuten (Thelin).

Lägg därtill att J-Södra vid två storsegrar, 4-0 hemma mot Ängelholm och 5-1 borta mot AFC, gjort sju av målen från matchminut 70 och framåt.

Det finns naturligtvis ett flertal förklaringar till varför Jönköpings Södra och Östersund är så starka i slutskedet av matcherna.

Skickliga och vältränade spelare, naturligtvis.

Sen den mentala effekten, förstås. Avgör eller räddar du poäng i slutskedet i en match växer självförtroendet och du blir mer trygg i förvissningen att du kan avgöra eller rädda poäng i slutminuterna i fler matcher.

Ska man försöka hitta ytterligare en gemensam nämnare får det bli att båda lagen har en bergfast tro på sin egen spelidé.

I Östersunds fall handlar det om tilliten till den individuella skickligheten hos spelarna och det stora bollinnehavet som till slut får motståndaren att bli trött och göra misstag.

I J-Södras fall handlar det om att aldrig någonsin göra avkall på sina principer och att det tempostarka spelet laget vill bedriva till slut ska få motståndaren att börja vackla.

En jämförelse till sist.

Tabelltrean Sirius facit från matchminut 85 och framåt (och återigen, tack till Martin Nilsson på Ö-P):

Poängtapp både mot Degerfors borta, Ljungskile borta, Varberg hemma och Östersund borta.

Viss skillnad, inte sant?

Dagens dubbel

av gorbol

Det får bli två flugor i en smäll i dag.

Och av tidsskäl ett gammalt beprövat koncept.

Nu åker vi.

ASSYRISKA-SYRIANSKA 2-0

Matchbetyg   4

Ett välspelat derby som gick lite i vågor. AFF vid taktpinnen i perioder, Syrianska med kommandot andra stunder.

Ganska hög teknisk kvalité och som väntat intensivt. Inte särskilt många solklara chanser i första halvlek, desto fler efter pausen.

Ett logiskt slutresultat?

Njaeee, knappast. Syrianska brände en straff, hade två träffar i virket och brände därtill en handfull vassa lägen.

Å andra sidan hade inhoppande Andreas Haddad två utmärkta lägen att helt döda matchen i andra halvlek.

En 3-2 match som slutade 2-0. Ungefär så.

Tre toppar i respektive lag: keepern Robin Malmkvist, mittfältaren Fredrik Holster och targetmonstret Gustavo Blanco i AFF. Vänsterbacken Gabriel Somi, offensive mittfältaren Saman Ghoddos och yttern Stefan Ilic i SFC.

Matchens grej

Robin Malmkvist läste situationen perfekt och nöp Charbel Georges straff vid ställningen 1-0.

Det blev direkt avgörande för matchens utgång.

Matchens lirare

Fredrik Holster. Positionssäker, bolltrygg och spelskicklig playmaker i AFF. Hans passning som ledde fram till 1-0-målet ett litet mästerverk.

Domare

Team Robert Daradic skötte sina åtaganden till belåtenhet – även om SFC-straffen var i billigaste laget.

Prognos

Bäst i stan…

…och nu är Assyriska plötsligt det enda hotet mot Sirius tredjeplats i tabellen.

Lagen möts på Studenternas på torsdag. Då får AFF klara sig utan energisprutan Christopher Brandeborn, som i slutminuterna tvingades syna det röda kortet.

Syrianska är mållöst i de fyra senaste matcherna och har gjort sitt för säsongen.

ÖSTERSUND-SIRIUS   1-1

Matchbetyg   5

Tempo furioso och intensivt värre. Hög teknisk skicklighet, många fina individuella prestationer, massor av målchanser och dramatik i kubik ända in i kaklet.

Den bästa matchen i serien denna säsong.

En av de bästa matcher jag sett under mina tre år som Bladets man i det här sammanhanget.

Allsvensk klass? Absolut.

Tre toppar i respektive lag: mittbacken Sotirios Papagiannopoulos, balansmittfältaren Fouad Bachirou och anfallaren Jamie Hopcutt i ÖFK. Keepern Andreas Andersson, mittbacken Oscar Pehrsson och målskytten Moses Ogbu i Sirius.

Matchens grej

Ouch, här är det bara att välja och vraka, men det som definierar matchen är ändå inbytte Dragan Kapcevics 1-1-mål i 88:e minuten.

Ett mål som med största säkerhet innebär att det spelas allsvensk fotboll på Jämtkraft Arena 2016.

Matchens lirare

Många om budet, men det går bara inte att runda Andreas Andersson. Sirius-keepern var fullkomligt fenomenal. Okej, han hade hjälp av stolparna vid två tillfällen och av ribban en gång, men han gjorde också en handfull blixtparader som höll absolut högsta klass.

Utan Andersson hade Sirius förlorat den här matchen med ett par, tre mål.

Domare

Team Lars Olsson kunde möjligen visat ut Sirius ytterback Karl Larsson för dennes två överfall på Michael Omoh i första halvlek och borde nog blåst för minst en straff för hemmalaget, men på det hela taget ändå en helt okej insats i en svårdömd historia.

Prognos

ÖFK kvar på andraplatsen, fortfarande med fem poängs marginal ned till tabelltrean Sirius. Möter i veckan AFC hemma, vilket låter som en klart överkomlig uppgift.

Sirius har sex poäng ned till fjärdeplacerade Assyriska. Lagen möts internt på Studenternas på torsdag. IKS-seger där och topp tre-placeringen är hemma.

Äntligen kittlar det igen

av gorbol

Säsongens match i serien står för dörren.

Förutsättningarna får du här.

Häng med till slutet, så får du åtminstone en kvalificerad gissning om det är i Östersund eller i Uppsala man säkrast får se allsvensk fotboll 2016.

Ska jag vara helt ärlig så är det en stund sen som det kittlade. Men nu – äntligen!

Lördag. Östersund-Sirius. Lapp på luckan. Med massor i potten.

Häftigt är bara förnamnet och ja, det är svårt att bärga sig.

Varken tabelläget eller seriesystemet är sånt att vi med hundraprocentig säkerhet kan fastslå något efter matchen, men vi kommer i alla fall att få en tydlig fingervisning om vilket håll det barkar åt.

Så, vad kommer då att avgöra denna rysare?

Tre saker, tror jag.

Det gäller att ha rätt mental anspänning.

Det gäller att ha marginalerna på sin sida.

Och det handlar om att ha bollen i sin ägo.

Om de två första punkterna behöver vi inte orda så mycket. Palla pressen och ha lite flyt med studsarna. Svårare än så är det inte.

Punkt tre är intressantare.

Det är mycket som förenar Östersunds FK och IK Sirius. Båda klubbarna är relativt färska på den här nivån, båda har redan gjort stort avtryck i serien, båda har siktet inställt på att ta nästa kliv i seriepyramiden och – nu börjar vi närma oss kärnan – båda vill styra matcherna med ett stort bollinnehav.

I morgon kommer det ena laget att ha bollen lite mer än det andra och det tror jag menligt kommer att påverka utgången av matchen.

Vilket lag det blir?

Nja, jag håller dig på halster ett tag till.

Jag såg båda lagens ”genrep” den gångna helgen. Östersund åkte ned till Ängelholm och spelade ut – ett formstarkt – ÄFF efter noter i 70 minuter, brände massor av solklara lägen men vann bara med 1-0 efter att ha varit rejält stressat och pressat under slutkvarten.

Sirius tog sig an tabellfyran Degerfors hemma på Studenternas i en sexpoängsmatch, inledde überförsiktigt, men tog ändå ledningen med 1-0 och kontrollerade sedan matchen fullständigt och vann till slut lika bekvämt som välförtjänt med 2-0.

Formen finns där alltså hos båda lagen. Det är heller inte några problem med avstängningar eller, såvitt jag vet, skador. Det finns alltså inte något att skylla på för laget som inte får med sig det resultat som är önskvärt.

Matchen sänds i TV4 Sport klockan 15, och är du helt obekant med lagen ska jag här och nu plocka ut tre profiler i respektive elva som du ska hålla lite extra koll på.

I Östersund:

X Mittfältsankaret Fouad Bachirou, som utan minsta tvivel är bäst på sin position i serien och som efter en liten formsvacka nu är tillbaka i slag. En kvickfotad, bollbekväm, spelintelligent karibier som är spindeln i ÖFK-nätet.

X Offensive mittfältaren Alex Dyer, som har vuxit enormt i styrka sen han flyttades upp från sin vanliga högerbacksposition. En supersmart fox-in-the-box-typ som är mästerlig på att hitta lediga ytor i motståndarnas straffområde och som har gjort sju mål i de åtta senaste matcherna.

X Anfallaren/offensive mittfältaren (beroende på vilken formation Graham Potter använder sig av) Jamie Hopcutt, som skadefri och i form är bättre än sydkoreanen Moon, som lämnade ÖFK för Djurgården i somras och som redan är en gunstling i blårandiga kretsar. Giftige Jamie är en britt med fin teknik, balans och kroppskontroll som frekvent både gör mål och assisterar till mål.

I Sirius:

X Ytterbacken Johan Andersson, som har fått ett gigantiskt genombrott denna säsong och som var direkt lysande i matchen mot Degerfors. Offensiv, speedig och upptågsrik med fina inspel och inlägg.

X Yttern Kingsley Kofi Sarko, som har varit internavstängd i klubben, men som har tagit den pärlan på rätt sätt och nu peakar i form. En 20-årig ghanan med Messi-mått som är blixtrande teknisk och reptilrapp i fötterna.

X Anfallaren/offensive mittfältaren (beroende på var Kim Bergstrand placerar honom) Stefan Silva, lagets bäste målskytt med åtta fullträffar och tillika lagets magiker, som långa stunder kan knalla omkring till synes overksam på planen för att sen briljera med ett artisteri som saknar motstycke i serien.

Att det blir någon i denna sextett som på ett eller annat sätt kommer att sätta sin prägel på matchen kan vi nog ta för givet. Men vem det blir återstår att se.

Något annat av vikt och värde?

Laguppställningarna, förstås, men här är det snudd på omöjligt att ens spekulera – åtminstone i det ena fallet. Kim Bergstrand har säkert klart för sig både vilken formation och vilka spelare han ska använda sig av medan Graham Potter mer tycks förlita sig på magkänsla när han ska välja och vraka bland sina 23-24 spelare som samtliga färgar på denna nivå och i denna typ av match.

Tycker du att det är dags att jag kommer till skott?

Okej då.

Min känsla är att hemmaplan, fler taktiska och personella val och en aningen skarpare offensiv med fler matchvinnartyper fäller avgörande.

Jag tror alltså att det är i Östersund, och inte i Uppsala, som man säkrast får se allsvensk fotboll 2016.

”De lösa är de snyggaste”

av gorbol

Han jubilerade senast, mot Mjällby.

Och han är, fyllda 30, bättre än någonsin.

Morsa på J-Södras och hela superettans skyttekung Fredrik Olsson.

 

Du gjorde ditt 100:e superettanmål senast, mot Mjällby. Hade du koll på det?

– Ja, lite, faktiskt. När jag kollade inför säsongen såg jag att jag hade 13 upp till 100. Och nu har jag ju gjort 13, så…

Är det något av de här målen du kommer ihåg särskilt?

– Nej, faktiskt inte. Jag har väl gjort ett och annat viktigt och avgörande mål, men inget som jag på rak arm kommer ihåg nu.

Pär Cederqvist i Värnamo har gjort flest mål i superettans historia, 106. Är det din ambition att ta dig förbi honom?

– Jaså, har han gjort flest av alla? Jaha, ja, honom känner jag väl, vi bildade anfallsduo i Landskrona Bois under några år. Men för att svara på din fråga: nej, jag har aldrig haft en tanke på det. Fast nu när man är så nära vore det förstås lite kul.

När jag intervjuade Pär Cederqvist för ett tag sen sa han att du var 20-talet mål efter honom, men det är du ju inte…

– Du, jag är inte ett dugg förvånad över att han försökte blåsa dig (skratt).

Du har aldrig vunnit skytteligan i superettan tidigare, men nu toppar du på 13 fullträffar. Hur viktigt är det att vinna skytteligan?

– Äh, det är inte särskilt viktigt, det som är viktigt är att vi vinner våra matcher. Vem som gör målen spelar ingen roll.

Kom igen…

– Okej, det skulle ju inte göra ont att vinna skytteligan, men det är faktiskt inget som jag tänker på, jag lovar.

Du kommer från Mörrum som är ett känt hockeyfäste i Blekinge. Varför blev det fotboll för dig?

– Jag tyckte att det var roligare med fotboll helt enkelt. Och när Mjällby visade intresse blev valet ganska enkelt. Annars är jag uppväxt 200 meter från Jössarinken, ishallen i Mörrum. Jag spelade hockey fram till jag var 14-15 år. Jag minns att jag var uttagen i distriktslaget som spelade Coca Cola Cup, alltså den turneringen som är året innan det är TV-pucken. Men när det var dags för TV-pucken hade jag slutat. Jag kan inte säga att jag ångrar mitt beslut även om jag gillar hockey skarpt än i dag.

Du gjorde superettandebut i Mjällby redan 2002. Jämför serien då och nu.

– Det stämmer, jag gjorde ett inhopp 2002. Vad ska man säga? Jag tycker att det är ganska stor skillnad. Det går mycket snabbare i dag och man spelar mer som ett kollektiv. Då handlade det mycket om ”vi där framme” och ”dom där bak”. Kvalitén på spelarna var hög redan då, men nu känns det mer som att alla agerar som ett lag, som en enhet.

När du var i Mjällby skrevs det 2005 om mystisk sjukdom som höll dig borta från fotbollen. Vad var det?

– Eh…jaha, jag drabbades av körtelfeber under min tid i Mjällby och jag minns att jag var borta från fotbollen i några månader. Det tog lite tid att komma fram till vad det var jag hade drabbats av, men när man väl gjorde det gick det ändå ganska snabbt att bli frisk. En del idrottsmän som drabbats av körtelfeber kommer ju inte ens tillbaka.

Sex allsvenska matcher för Helsingborg under en och en halv säsong 07-08. Varför funkade det inte för dig där?

– Jag hade en del problem med knäskador då och dessutom ett par bristningar (låret). Sen var nog, i ärlighetens namn, konkurrensen lite för tuff för mig.

I Landskrona vann du interna skytteligan fyra gånger under dina fem och en halv säsonger där. Hade du inga allsvenska anbud under den tiden?

– Nej, inte vad jag kan minnas i alla fall. Jag trivdes jäkligt bra i Bois och ville inte flytta.

Du hade bland annat Henrik Larsson som tränare i Bois. Vad lärde han dig?

– Han lärde mig en hel del, faktiskt. Han är ju själv en gammal världsklassanfallare och hade många bra tips. Något specifikt så där kommer jag inte på, men han jobbade hårt med oss anfallare och jag minns att vi framför allt tränade mycket på avslut.

Sen, och då är vi framme vid 2014, värvade Mats Gren dig till J-Södra. Var det fler klubbar med i bilden då?

– Nja, det surrades väl en hel del, men när jag åkte upp hit (till Jönköping) och fick träffa grabbarna kändes det rätt direkt.

Hur reagerade du när Mats Gren lämnade J-Södra?

– Ja, det var ju rätt turbulent i klubben då. Det är klart att jag blev lite överraskad eftersom det var han som hade värvat mig, men jag insåg rätt snabbt at jag inte kunde påverka situationen och därför lade jag ingen energi på det. Jag körde vidare och sen…det löste ju sig rätt bra.

Varför tröjnummer sex. Det är ju inte särskilt vanligt bland forwards?

– Nej, jag tog det som blev över, helt enkelt. Jag är inte det minsta skrockfull, så vilket nummer jag har spelar ingen som helst roll. Jag hade nummer 11 i Landskrona och det gick att göra mål med det numret också (skratt).

Varför är ni bäst i serien?

– Jaså, du tycker att vi är det?

Ja, det är ju bara att kolla tabellen.

– Det jag tycker att vi utvecklat allra mest denna säsong är att vi kan förändra vårt spel beroende på vilket lag vi möter. Vi kan spela med ett lågt försvarsspel och kontra och vi kan själva föra matcherna. Sedan har vi väldigt bra spelare, en väldigt bra trupp där alla är oerhört ambitiösa och äregiriga.

Vad har Jimmy Thelin betytt för er?

– Väldigt mycket. Det jag imponeras mest av är hur otroligt noggrann han är. Han ger sig inte förrän han har fått alla spelare att förstå hur vi ska spela. Vi kan nöta på en detalj hur länge som helst och repetera en övning hur många gånger som helst. Han vet precis hur han vill ha det och slutar inte förrän det sitter.

Är han den bäste tränare du har haft?

– Ja, det tycker jag.

Du har gjort 14 mål som mest i superettan under en säsong. Du kommer av allt att döma göra fler i år. Är du som 30-åring bättre än någonsin?

– Ja, det tycker jag. Jag har utvecklats mycket sen jag kom till Jönköping och är en mer komplett spelare i dag.

Ärligt talat – du gör sällan särskilt snygga mål…

– (skratt) Alla mål är snygga och de lösa är allra snyggast, tycker jag. Men jag vet, det finns de som säger att jag bara gör fula mål. Själv tycker jag att jag gjorde ett snyggt för ett tag sen. Smylie chippade in en boll över backlinjen och jag drog till direkt på volley. Mot Ljungskile, tror jag. Eller vänta…

Du verkar inte ha någon vidare koll på vilka lag du skjuter i sank?

– Nej, det bryr jag mig inte om.

Samarbetet med Tommy Thelin och Daryl Smylie ser väloljat ut för oss utifrån. Berätta lite om hur det fungerar.

– Det är inte bara mig, Thelin och Smylie det handlar om, det är fler som kan spela på de fyra offensiva positionerna och oavsett vem det är som gör det kompletterar vi varandra bra. Men om man ska ta oss tre då, så är ju Smylie briljant framför motståndarnas backlinje medan jag gillar att ta mig in bakom backlinjen. Thelin är bra på både och, har en fin fot, gör mycket poäng och är vass på fasta situationer.

Är årets upplaga av J-Södra det bästa lag du har spelat i?

– Ja, i alla fall om man ser till de superettalag jag har spelat i.

Är ni mogna för att gå upp i allsvenskan?

– Vi får väl se hur det ser ut efter 30 omgångar. De två lag som är etta och tvåa i tabellen då är rimligen mogna att spela i allsvenskan nästa år.

Ditt kontrakt går ut efter säsongen. Dina framtidsplaner?

– Jag måste svara lika diplomatiskt där. Jag fokuserar på de matcher som är kvar av säsongen. Vad som händer sen får vi ta då. Men det är väl ingen hemlighet att jag trivs väldigt bra i stan och med laget, så det är klart att jag gärna ser en fortsättning.

Ängelholm i morgon – en skrattmatch?

– Absolut inte. Ängelholm har gjort det bra efter sommaruppehållet, sen de bytte tränare, så det blir garanterat en tuff match. Eftersom jag har bott i Helsingborg känner jag några av Ängelholms spelare. Fredrik Karlsson, som jag spelade med i Landskrona, umgås jag med privat, så jag ser verkligen fram emot matchen. Det ska bli hur kul som helst.

Fredrik Olsson tippar omgång 24

Ängelholm-J-Södra 0-1

Frej-AFC 1-1

Östersund-Sirius 1-1

Ljungskile-Varberg 3-1

Degerfors-Mjällby 1-2

Assyriska-Syrianska 1-3

Värnamo-BP 1-2

Utsikten-Gais 0-0

Mitt tips

Ängelholm-J-Södra 1-2

Frej-AFC 1-1

Östersund-Sirius 2-1

Ljungskile-Varberg 2-0

Degerfors-Mjällby 1-2

Assyriska-Syrianska 2-2

Värnamo-BP 1-2

Utsikten-Gais 0-2

Sida 2 av 33
  • Tjänstgörande sportredaktör: Christoffer Glader
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB