Inlägg av gorbol

Allt (nåja) inför höstspurten

av gorbol

Åtta omgångar kvar att avverka.

Och det enda som är klart är att inget är klart.

Här lite förutsättningar inför höstspurten:

 J-SÖDRA  49 poäng

Plus: Det mest samtrimmade laget. Många erfarna spelare. Hemmastyrkan. Målvakten Anton Cajtoft höll nollan i båda U21-landskamperna under uppehållet, vilket bör ha gett honom en boost.

Minus: Kan anfäktas av nerver. Halvrälig avslutning med matcher mot toppkonkurrenterna.

Kvar att möta: Mjällby h, Ängelholm b, Frej h, Gais b, Syrianska b, Östersund h, Sirius b, Utsikten h.

Nyckelmatch: Mjällby hemma. Vinst där och det lär rulla på.

Nyckelspelare: Tommy Thelin – lagkapten som får anfallsspelet att ticka.

Mitt tips: Tar 15-18 poäng till, vinner serien och går upp.

ÖSTERSUND   45

Plus: Ruskigt hemmastarkt. Det tekniskt skickligaste laget. Offensiva spetsspelare, typ Omoh, Hopcutt och Aiesh, med kapacitet att ensam avgöra matcher mot samtliga lag.

Minus: Grym press på laget, alla i stan förväntar sig att man ska gå upp. Antingen darrigt försvarsspel mellan varven. Inte helt pålitligt på bortaplan, åtminstone inte där det finns naturgräs.

Kvar att möta: Ängelholm b, Sirius h, AFC h, Värnamo b, Gais h, J-Södra b, Syrianska b, Ljungskile h.

Nyckelmatch: Sirius hemma. Tre poäng där och det känns klappat och klart.

Nyckelspelare: Brwa Nouri – kittet i laget.

Mitt tips: Tar 15-18 poäng till, blir tvåa i serien och går upp.

SIRIUS   40

Plus: Alltjämt obesegrat hemma på ”Studan”. Hyfsat formstarkt, fem raka utan förlust. Solitt försvars- och målvaktsspel. Offensiva stjärnan Stefan Silva allt vassare.

Minus: Extremt kryssbenäget, i synnerhet på bortaplan. Har inte samma genombrottskraft som de två topplagen. Stentufft avslutningsprogram.

Kvar att möta: Degerfors h, Östersund b, Assyriska h, AFC b, Frej h, Varberg b, J-Södra h, Gais b.

Nyckelmatch: Östersund borta. Vinst där och möjligheten att slåss om en topp två-plats blir plötsligt realitet.

Nyckelspelare: Stefan Silva – mittfältare/anfallare som kan göra skillnad oavsett motstånd.

Mitt tips: Tar ytterligare 14-17 poäng, blir trea och får kvala till allsvenskan.

DEGERFORS   36

Plus: Hög högstakapacitet. Försvarsspelet allt stabilare. Skyttekungen Peter Samuelsson har börjat leverera igen.

Minus: På tok för ojämnt. Stora Valla inte den borg den behöver vara. Rätt smal trupp.

Kvar att möta: Sirius b, Mjällby h, Syrianska b, BP h, Ängelholm b, Ljungskile h, Varberg h, Assyriska b.

Nyckelmatch: Sirius borta. Full pott där och ”Rövitt” utmanar på allvar om kvalplatsen.

Nyckelspelare: Eric Jernberg – navet i laget.

Mitt tips: Tar 11-14 poäng till.

ASSYRISKA   35

Plus: Svårslaget på hemmaplan. Stark förstaelva. Vasst anfallspar i Blanco-Genc.

Minus: För ojämnt i prestationerna. Tunn trupp. Klart sämre på naturgräs.

Kvar att möta: AFC b, Syrianska h, Sirius b, Varberg h, BP b, Mjällby h, Ljungskile b, Degerfors h.

Nyckelmatch: Som alltid derbyt mot Syrianska.

Nyckelspelare: Gustavo Blanco – targetanfallare och poängmaskin.

Mitt tips: Tar 10-13 poäng till.

SYRIANSKA   34

Plus: Välorganiserat och försvarsstarkt. Svårt att bryta ned hemma i Södertälje. Hyfsat formstarkt, utan förlust i de fyra senaste matcherna.

Minus: Tappade i fjol vid den här tidpunkten och kan vara mätt eftersom kontraktet är i hamn. Tunn trupp. Mer mänskligt på bortaplan.

Kvar att möta: Värnamo h, Assyriska b, Degerfors h, Frej b, J-Södra h, Gais b, Östersund h, AFC b.

Nyckelmatch: Som alltid derbyt mot Assyriska.

Nyckelspelare: Saman Ghoddos – mittfältare/anfallare med fin teknik, genombrottskraft och bra skott.

Mitt tips: Tar ytterligare 9-12 poäng

VARBERG   34

Plus: Svårslaget på hemmaplan. Taktiskt drillat och försvarsstarkt. Anfallsspetsen Nsima Peter tung och svårstoppad.

Minus: Klart sämre på bortaplan. Bollotrygg backlinje och har därför svårt att föra matcherna.

Kvar att möta: Utsikten h, Ljungskile b, Värnamo h, Assyriska b, Mjällby b, Sirius h, Degerfors b, Ängelholm h.

Nyckelmatch: Ljungskile borta. Kan Bois inleda höstspurten med ett par treor lär gapet uppåt minska.

Nyckelspelare: Nsima Peter – centerbjässe som är svårhanterlig för alla motståndare.

Mitt tips: Tar 8-11 poäng till.

LJUNGSKILE   29

Plus: Hög grundkapacitet. Många rutinerade spelare. ”Stiller the Killer” vet fortfarande hur man bökar in bollar över motståndarnas mållinje.

Minus: Extremt skadedrabbat. Knappast toppmotiverat. Nyckelspelare ur form.

Kvar att möta: BP b, Varberg h, Mjällby b, Utsikten h, Värnamo h, Degerfors b, Assyriska h, Östersund b.

Nyckelmatch: BP borta. Känslan är att LSK så snabbt som möjligt vill upp i de 33-34 poäng som räcker för nytt kontrakt utan kval.

Nyckelspelare: Hannes Stiller – superveteran med härlig attityd.

Mitt tips: Tar 9-12 poäng till.

GAIS   27

Plus: Har fått tillbaka/in ett par spelare som kan göra skillnad, typ Chibsah och unge Singh. Fem hemmamatcher. Vaiho en toppmålvakt på denna nivå.

Minus: Blandar och ger från match till match och i matcherna. Saknar kreativa spelare.

Kvar att möta: Frej h, Utsikten b, Ängelholm h, J-Södra h, Östersund b, Syrianska h, BP b, Sirius h.

Nyckelmatch: Ängelholm hemma. Känslan är att Gais kommer att vara högmotiverat direkt för att säkra kontraktet så snabbt som möjligt.

Nyckelspelare: Yussif Chibsah – skänker stabilitet åt mittfältet.

Mitt tips: Tar 9-12 poäng till.

AFC   26

Plus: En hel del rutinerade rävar. Tränaren Melkemichel van vid att handskas med kniviga situationer. Vass målskytt i Omeje.

Minus: Saknar publikstöd. Lövtunn trupp. Uselt hemmafacit.

Kvar att möta: Assyriska h, Frej b, Östersund b, Sirius h, Utsikten b, BP h, Ängelholm b, Syrianska h.

Nyckelmatch: Frej borta. Tre poäng mot bottenkonkurrenten kan ge behagligt andrum i bottenstriden.

Nyckelspelare: Chidi Omeje – målskytt som måste fortsätta att leverera.

Mitt tips: Tar 8-11 poäng till.

ÄNGELHOLM   24

Plus: Klar formförbättring sen man bytte tränare till Järdler. Fredrik Karlsson tillbaka på allvar efter skadehelvetet. Breddat truppen med två gambianer.

Minus: Få bryr sig om laget och har därför ingen större favör av hemmaplan. Aningen skakigt försvarsspel.

Kvar att möta: Östersund h, J-Södra h, Gais b, Mjällby h, Degerfors h, Frej b, AFC h, Varberg b.

Nyckelmatch: Mjällby hemma. Kan bli en match som definierar hösten för ÄFF.

Nyckelspelare: Fredrik Karlsson – anfallare som skadefri håller hög superettanklass.

Mitt tips: Tar 11-14 poäng till.

VÄRNAMO   22

Plus: Stor vana vid att slåss kring nedre strecken. Skyttekungen Pär Cederqvist tillbaka efter skada.

Minus: Endast en seger på elva bortamatcher. Några lynniga spelare och kan därför falla igenom helt när man minst anar det.

Kvar att möta: Syrianska b, BP h, Varberg b, Östersund h, Ljungskile b, Utsikten h, Mjällby h, Frej b.

Nyckelmatch: BP hemma. Tre poäng där och IFK kan börja lyfta i tabellen.

Nyckelspelare: Pär Cederqvist – anfallsveteran som är något att luta sig emot när det blåser snålt.

Mitt tips: Tar 6-8 poäng till, vilket leder till ett nytt nervkittlande kval.

FREJ   21

Plus: Tillbaka på sin gamla hemmaplan efter att den lagts om. Ett par, tre rutinerade pjäser som varit med förr.

Minus: Formsvagt, endast tre poäng i de nio senaste matcherna. Offensivt svagt, ingen som gör de enkla målen.

Kvar att möta: Gais b, AFC h, J-Södra b, Syrianska h, Sirius b, Ängelholm h, Utsikten b, Värnamo h.

Nyckelmatch: AFC hemma. Tre poäng där och det behöver inte gå som jag befarar.

Nyckelspelare: Marko Atanackovic – målvakt som måste avsluta som han inledde säsongen.

Mitt tips: Tar 5-7 poäng till, vilket innebär direktnedflyttning.

BROMMAPOJKARNA   19

Plus: Kan i spelet mäta sig med vilket lag som helst. Försvarsspelet allt stabilare. Fått in ett par spelare under sommaren som kan bidra med mål och assister.

Minus: Problem med målskyttet. Hopplöst bortasvagt.

Kvar att möta: Ljungskile h, Värnamo b, Utsikten h, Degerfors b, Assyriska h, AFC b, Gais h, Mjällby b.

Nyckelmatch: Värnamo b. De tre inledande matcherna oerhört viktiga och skulle BP kunna få med sig en trea från Finnvedsvallen kan det ge boosten som gör att laget klättrar de pinnhål som behövs för att hamna på rätt sida strecken.

Nyckelspelare: Nikola Grubjesic – inhämtad under sommaren för att göra mål.

Mitt tips: Tar 9-12 poäng till, vilket leder till kval.

MJÄLLBY   19

Plus: Mycket formstarkt. Försvarsspelet ruskigt stabilt på slutet, har hållit nollan i fem av de senaste sex matcherna. Stort stöd från fansen.

Minus: Räknade inte med att befinna sig i denna situation. Saknar naturlig målskytt. Har fem bortamatcher kvar.

Kvar att möta: J-Södra b, Degerfors b, Ljungskile h, Ängelholm b, Varberg h, Assyriska b, Värnamo b, BP h.

Nyckelmatch: Degerfors borta. Mjällby behöver poäng och det snabbt. Kan man få utdelning på Stora Valla kan det ge en injektion för fortsättningen.

Nyckelspelare: Mattias Asper – målvakt och lagkapten med enorm rutin.

Mitt tips: Tar 10-13 poäng till och klarar sig utan kval.

UTSIKTEN   19

Plus: En hemmaplan som alla andra lag avskyr som pesten. Förstärkte truppen hyfsat under sommaren. Skapligt vass avslutare i Miljaljevic.

Minus: Släppt in flest mål av samtliga lag. Har fem bortamatcher kvar. Saknar ledare på planen.

Kvar att möta: Varberg b, Gais h, BP b, Ljungskile b, AFC h, Värnamo b, Frej h, J-Södra b.

Nyckelmatch: Gais hemma. Goda råd är dyra för ”Kiken” som måste ha poäng per omgående. Ett derby med lyckad utgång kan vara det som får i gång laget.

Nyckelspelare: Luka Miljaljevic – anfallare som måste börja göra mål igen.

Mitt tips: Tar 2-5 poäng till och går på retur till Söderettan.

 

Backen som kan bli skyttekung

av gorbol

Han spelar för det som en gång var världens sämsta landslag.

Han bär kaptensbindeln i Östersund och är backen som kan bli skyttekung.

Lär känna Alex Dyer, 25.

Sju mål hittills för en back. Det är inte så illa?

– Nej, det har gått bra, framför allt på slutet, då jag mest har fått spela på mittfältet.

Hur kommer det sig att du har gjort så mycket mål? Sex på de sju senaste matcherna.

– Som mittfältare kan jag gå fram mer och komma in i motståndarnas box. Sen har vi väldigt skickliga offensiva spelare, som Michael Omoh, Hosam Aiesh och Jamie Hopcutt, som kan ta sig förbi sin motståndare och slå fina inlägg. Då gäller det för mig att hitta rätt positioner i straffområdet.

Har du ambitioner att vinna skytteligan rent av?

– (skratt) Nja, det vet jag inte. Inför säsongen hade jag som mål att göra tio mål, men nu kan det bli fler. Jag hoppas i alla fall det.

Du har agerat hjälpgumma under din tid i ÖFK och spelat på i stort sett samtliga positioner utom målvakt. Var spelar du helst om du själv får välja?

– Det spelar egentligen ingen roll. Jag har spelat högerback, wing back till höger, wing back till vänster, på mittfältet och någon enstaka gång i anfallet. Jag spelar där jag gör störst nytta för laget, men jag trivs nog allra bäst på mittfältet.

Du är lagkapten i Östersund. Varför tror du att de har valt dig?

– Det är svårt att säga. Jag spelade samtliga 30 matcher i fjol och det du vill som tränare är att alltid ha din lagkapten på planen. Jag tränar dessutom varje dag och försöker att vara så professionell som det bara går.

Jag pratade med en ÖFK-ledare som sa att du är begåvad både på och utanför planen och att det är därför som du har bindeln.

– Det var snällt sagt. På planen försöker jag alltid att göra det som är bäst för mitt lag. Utanför planen är jag ganska lugn, jag går inte omkring i omklädningsrummet och skäller utan behandlar alla med stor respekt.

Det snackas mycket fotboll i stan nu, antar jag.

– Ja, det är ett enormt intresse. De lokala medierna gör intervjuer varje dag och folk på stan kommer fram och säger att de hoppas att vi ska gå upp i allsvenskan. Även utanför Östersund verkar intresset för oss vara stort. Det är bara kul.

Hur gör du som lagkapten för att dina lagkompisar inte ska duka under för trycket, bli för nervösa?

– Jag är lika nervös som alla andra. Det handlar om att kontrollera sina känslor, vara fokuserad och tro på det vi gör. Men det måste också finnas plats för skämt och skratt. Vi är en tight grupp som stöttar varandra. Jag är helt säker på att vi klarar pressen. Dessutom är vi vana vid att utsätta oss för prövningar genom våra kulturella aktiviteter. Vi har dansat inför folk och uppträtt på andra sätt inför folk just för att förbereda oss på att kunna hantera press.

Berätta lite om dina fötter.

– What!? Aha, nu förstår jag. Ja, tidigare har jag haft stela fotleder, men jag jobbar varje dag med våra fysios och nu är det mycket bättre. Om jag blivit snabbare vet jag inte, jag har aldrig varit särskilt snabb, men det känns i alla fall mycket bättre.

Du kom till Östersund 2014. Hur hamnade du där?

– Jag spelade för Storbritannien i Universiaden 2013, och han som var förbundskapten där känner Graham Potter väl, så han tipsade helt enkelt Graham om mig. Sen frågade jag min familj och min flickvän vad de tyckte, och när de sa okej skrev jag på. Det är inget jag ångrar.

Du är annars fotbollsfostrad i England, i Northampton och har spelat League Two-fotboll för klubben. Om ÖFK skulle möta Northampton – hur skulle det gå?

– Jag är säker på att vi skulle vinna, det finns mer kvalité i vårt lag. Brittiska spelare och lag är kanske fysiskt starkare och bra på att hitta ett sätt att vinna matcher på, men kvalitén på våra spelare är högre.

Jag ser på twitter att du har bra koll på Premier League. Favoritlag och varför?

– Jag är Arsenal-fan sen många år tillbaka. När jag var liten bodde vi i närheten av Arsenals hemmaarena, så därför blev det naturligt för mig att börja hålla på dem. Jag hoppas att vi kan vinna ligan, men jag är osäker på om vi klarar det. Vi skulle behöva en striker som kan göra 30 mål och det har vi inte nu.

Sen spelar du landslagsfotboll för Montserrat. Varför?

– Min pappas föräldrar kommer därifrån, så när jag för fyra, fem år sen fick en förfrågan om att spela för dem kändes det mycket hedrande. Sen hörde varken England eller Sverige (Alex mamma är svenska, från Täby) av sig (skratt).

Hur går det för er?

– Ah, det går bättre och bättre. Ett tag var Montserrat rankat som det sämsta landslaget i världen, men det senaste åren har vi vunnit några matcher och klättrat på rankingen.

Berätta lite om Montserrat och dess fotboll. Ni är förresten rankade 176 i världen just nu.

– Det är en liten ö i Karibien med 4 000-5 000 invånare. Två tredjedelar av ön är obebodd eftersom det är för farligt att bo i närheten av vulkanen och askan den sprider. Tidigare fanns det inte en arena på ön, därför fick vi spela våra hemmamatcher i Trinidad. Nu har det kommit in mer pengar i fotbollen och därför har vi en helt ny stadion där vi kan spela våra matcher. Utvecklingen har varit enorm de senaste fem åren.

Hur skulle det gå om ni till exempel mötte Sverige?

– (skratt) Just nu skulle vi inte ha en chans, men ge oss tio år… Det skulle vara fantastiskt att få möta Sverige.

Tillbaka till Östersund och ÖFK. Om du jämför det lag ni har i år jämfört med det i fjol. Hur låter det då?

– När det gäller startelvan tycker jag att den håller ungefär samma klass. Skillnaden nu är att vi har 24-25 spelare som kan spela på den här nivån. Det hade vi inte i fjol, då vi dessutom drabbades av många skador och därför fick en dålig start.

Men ni har ingen som Modou Barrow?

– Nej, det har vi inte, det är med marginal den bäste jag har spelat med, men tittar man på kvalitén i stort är startelvan lika bra och truppen nu klart mycket bättre.

Ni är starkare på konstgräs. Hur ska ni förbättra er på naturgräs?

– Vi tränar varje dag på konstgräs och vill spela ett snabbt passningsspel, vilket lämpar sig bäst på konstgräs. I slutändan handlar det ändå om fotboll, att det är elva mot elva och att förutsättningarna i stort är desamma. Vi inser det mer och mer och då kommer vi också att bli bättre på naturgräs.

Vad tycker du om kvalitén på superettan i år jämfört med i fjol?

– Två storklubbar, Hammarby och Sundsvall, gick upp i fjol, och de som ramlade ur allsvenskan i fjol har haft problem, så kanske är den lite svagare nu. Fast jag vet inte, och jag bryr mig faktiskt inte. Det enda som är viktigt är att vi vet vad vi ska göra.

Något lag och någon spelare som har imponerat extra mycket på dig?

– Jag har inte så bra koll på spelare, men Assyriska har vi mött två gånger och de spelar fotboll på rätt sätt. Jönköping gör sin grej och gör det bra, har starka anfallare som Thelin och Smylie. Vi har respekt för alla lag vi möter, men vet också att vi kan slå alla om vi gör våra saker rätt.

Ängelholm borta på söndag – hur går det?

– Ängelholm är en tuff motståndare, som har spelat riktigt bra på slutet, men självklart tror jag att det kommer att gå bra.

Hur mycket kan jag satsa på att Östersund tar klivet upp i år?

– Ha ha…jag vet inte, jag håller inte på så mycket med sånt, men, ja, vi kommer att gå upp.

Är det här laget redo för allsvenskan?

– Ja, vi är redo. När vi går upp kommer det in mer pengar och då kan vi få ihop ett ännu bättre lag. Lite otur för mig, kanske, eftersom mitt kontrakt med klubben går ut efter denna säsong (skratt). Min förhoppning är att de vill behålla mig.

Alex Dyer tippar omgång 23:

Gais-Frej 1-0

Varberg-Utsikten 3-1

BP-Ljungskile 1-1

Ängelholm-Östersund 0-3

Syrianska-Värnamo 2-1

AFC-Assyriska 2-3

Jönköping-Mjällby 3-0

Sirius-Degerfors`1-1

Mitt tips:

Gais-Frej 2-0

Varberg-Utsikten 3-0

BP-Ljungskile 2-1

Ängelholm-Östersund 1-2

Syrianska-Värnamo 2-1

AFC-Assyriska 1-1

Jönköping-Mjällby 3-1

Sirius-Degerfors 2-1

Största profilerna 1-24

av gorbol

Du fick 25-50 häromdagen.

Nu är det dags att presentera de 24 största spelarprofilerna i superettans historia.

Håll tillgodo.

1. Zlatan Ibrahimovic

Jodå, han har spelat i denna serie också. 2000 närmare bestämt. Då gjorde han, som 19-åring, tolv mål på 26 matcher och bidrog därmed till att MFF via en andraplats bakom Djurgården gjorde sejouren i superettan ettårig.

Eftersom ni säkert redan kan meriterna senare i karriären ska jag inte älta dem här. I stället bjuder jag på en liten story som jag fick höra alldeles nyligen från en fotbollsledare.

I pausen under en Malmömatch 2000 gick en MFF-spelare fram till mittbacken i fotbollsledarens lag, pekade på Zlatan, som gick en bit framför, och undrade:

– Kan inte du sparka ned den jäveln i andra halvlek?

Nej, inga namn.

Javisst, herr Ibrahimovic väckte känslor redan på den tiden.

2. Pär Cederqvist

En bjässe – i dubbel bemärkelse. Har gjort tolv säsonger i serien med fem olika klubbar, Åtvidaberg, Öster, Landskrona, Jönköpings Södra och IFK Värnamo. Inte bara det – han är den som har gjort flest mål i superettans historia, 106 stycken. Har märkligt nog ändå aldrig vunnit skytteligan. Inte än är väl bäst att tillägga.

3. David Svensson

Dubbel rekordhållare, faktiskt. Har gjort flest matcher i Falkenbergs FF:s historia – och flest matcher av alla i denna serie, 308. Debuterade 2003 och hann med elva säsonger i superettan innan FFF till slut tog klivet upp i allsvenskan 2013. Lagkapten och mittfältsgnuggare som aldrig skrapat ihop tvåsiffrigt i antal poäng. Fyra mål och fem assister som bäst och då snackar vi 2010.

4. Göran Marklund

Har spelat i serien för tre klubbar, Café Opera, AIK och Assyriska. Vann skytteligan på 23 mål när han spelade för Café Opera 2003, men har gjort allra störst avtryck i Assyriska där han än i dag går under namnet ”Ashur”, som är namnet på en assyrisk gud. Proffs i Dundee United i slutet på 90-talet.

5. Tobias Solberg

Gjorde nyligen sin 400:e match för Degerfors. Har, precis som klubben, varit serien trogen i tio år och aldrig gjort färre än 22 matcher under en och samma säsong. Tränaren Patrik Werner om Solberg: ”Hade han varit bättre hade han lämnat oss. Hade han varit sämre hade han inte fått spela här. Han är, kort och gott, Degerfors-bra.”

6. Dennis Nilsson

Lagkapten när Kalmar FF vann serien såväl 2001 som 2003. Ytterback, innerback eller mittfältare spelade inte så stor roll – Nilsson gjorde alltid sitt jobb till belåtenhet. Kvar i KFF-organisationen på marknadssidan och – bara en sån sak – Henrik Rydströms stora förebild.

7. Kennedy Bakircioglu

Vann som mittfältare både skytteligan (17 mål) och poängligan (24 poäng) när Hammarby äntligen lyckades ta sig tillbaka till allsvenskan 2014. Återvände till Bajen sommaren 2012 och inledde då med att göra fem mål i de sex första matcherna. Nio säsonger ute i Europa, i Grekland, Holland och Spanien och noterad för 14 A-landskamper.

8. Stefan Rodevåg

Delade skytteligasegern med BP:s Olof Guterstam 2006, på 17 mål, och har totalt gjort 86 kassar på nio säsonger i serien; en med Kalmar FF och åtta med Falkenberg. Floppade i allsvenskan med Örebro SK, men har i FFF visat att han duger gott och väl även på den nivån.

9. Marcus Ekenberg

Under fem säsonger i rad, från 05-09, gjorde han tio mål eller fler för Mjällby. Delade skytteligasegern 2009 med Ängelholms Mattias Adelstam, på 19 fullträffar, och har totalt gjort 86 mål i serien. Bröt benet i fjol, men är tillbaka och inne på sin 19:e säsong i Maif.

10. Peter Samuelsson

Varken snabbast eller mest teknisk – och absolut inte den som jobbar hårdast. Men grym på kontoret som råkar vara motståndarnas straffområde. Är inne på sjätte säsongen i serien för Degerfors och har under den perioden gjort 68 mål. Fått syndernas förlåtelse från fansen för att han en gång skrev på för arvfienden Örebro SK.

11. Branimir Hrgota

Har gjort ett antal intervjuer med spelare i serien och när de fått frågan vem som är den bäste de mött har ett flertal av dem svarat Hrgota. Fick ett supergenombrott i J-Södra 2011 och vann skytteligan i serien det året på 18 mål. Nu proffs i Borussia Mönchengladbach och en av U21-EM-hjältarna.

12. Mikael Lustig

Spelade 06-07 57 matcher av 60 möjliga för Gif Sundsvall i serien. Förkrossad när han blev utvisad i den avgörande matchen mot Ljungskile -07, men grät sen av lycka när hans lagkompisar ändå ordnade det resultat som behövdes för allsvenskt avancemang. Efter matchen konstaterade Lustigs uppspelte tränare Mika Sankala: ”Vi hade dem i säcken, knöt gaffeln och släppte ketchupen.”

13. Victor Sköld

En västgöte som aldrig slog igenom i Elfsborg. Det gjorde han i stället i Falkenberg. 2013 sköt och nickade han in 20 mål för FFF och bidrog därmed verksamt till att klubben nådde allsvenskan för första gången. Försvann sen till Åtvid och nöter nu mest bänk i Blåvitt.

14. Pavel Zavadil

En av få tjeckiska spelare i svensk elitfotboll och den som slagit flest målgivande passningar i serien under en och samma säsong. 17 assister blev det för Öis när klubben fixade allsvenskt avancemang 2008. Har även spelat superettan-fotboll för Mjällby. Alltjämt aktiv hemma i Brno.

15. Daniel Bamberg

Namnet till trots en brasse som under några år gjorde braksuccé i IFK Norrköping och som vann assistligan i serien 2010 med 15 målgivande passningar. Dög aldrig riktigt på högre nivå och drog västerut 2011. Fortfarande aktiv, nu i norska Haugesund.

16. Kevin Walker

Representerat fyra olika klubbar i serien, Örebro, Väsby United, Assyriska och Gif Sundsvall. Skarpast i Sundsvall 2014, då han som lagkapten och pådrivare gjorde tolv poäng på 30 matcher. Idol-vinnare 2013, etta på Ituneslistan med ”Belong” samma år och son till Patrick, fotbollstränare.

17. Jens Fjellström

Killen som kan göra tv-reklam för vilken tandkrämssort som helst gick mållös av planen i 21 matcher, men trots det tog sig hans MFF upp i allsvenskan via en andraplats i serien 2000. Förste svensk att bli proffs i Kina. På sina håll mycket uppskattad expert i CMore.

18. Stefan Rehn

Kom hem sommaren 2000 och bidrog med tre mål till att Djurgården kunde vinna serien före Malmö FF. Diger meritlista med spel i såväl Everton, Lausanne som Blåvitt. Gjorde 45 A-landskamper och ingick i truppen som tog VM-brons -94. I dag tränare för Göteborgs FC i damallsvenskan.

19. Håkan Söderstjerna

Driven ytter som under två sejourer gjorde fyra säsonger för Landskrona i serien. Drabbad av dysmeli, vilket innebar att han saknade en arm. Brottarträningen i unga år gjorde att han ändå hade utmärkt balans. Spelade både i Norge och Danmark och var ett tag högaktuell för A-landslaget.

20. Jonas Wirmola

En svensk motsvarighet till Claudio Gentile och Vinnie Jones. Spelade 17 matcher för IFK Malmö i serien 2001 och drog på sig tio varningar. Ett tips: kolla in youtube-klippet när han i egenskap av assisterande tränare kör blocka-skott-övning i Halmstads BK. Jisses.

21. Håkan Lindqvist

Läcker liten lintott som under många säsonger snurrade friskt med diverse högerbackar i landet. Dribblade upp Kalmar i allsvenskan såväl 2001 som 2003. Kombinerade fotboll med bandy och blev efter karriären innebandytränare. En KFF-ikon.

22. Daniel Nannskog

Hålls i strama tyglar av Mats Nyström i ”Fotbollskväll”. Fick mer spelrum i Landskrona Bois 2001, då han vann seriens skytteliga på 21 fullträffar. Norsk mästare med Stabaek och två gånger skyttekung i Tippeligan. 2008 utsedd till Tippeligans bäste utlänning genom tiderna.

23. Tobias Hysén

Gjorde 53 matcher för Häcken 02-03 och vann faktiskt assistligan andra året med 15 målgivande passningar. Kritade sen på för Djurgården där han blev svensk mästare. Svensk mästare även med IFK Göteborg. 34 A-landskamper. Nu proffs i Kina, men har signalerat att han vill hem – till Ljungskile.

24. Eirik Dybendal

Gutten från Kongsvinger är, tillsammans med Smedberg Dalence, den ende som vunnit assistligan i serien vid två tillfällen, 2006 och 2007, då han spelade för IFK Norrköping. Elva målgivande passningar blev det -06, 16 -07. Avrundade karriären i Oddevold 2011.

Största profilerna 25-50

av gorbol

Det är en och annan spelarprofil som har passerat revy sedan superettan drog i gång för 15 år sen.

Vi har listat de 50 största.

Vi börjar med placeringarna 25-50.

25. Nabil Bahoui

Spelaren med det lätt bekymrade ansiktsuttrycket, á la Riquelme, inledde karriären i serien med att bli tabelljumbo med Väsby United 2010. Fick sitt genombrott i BP 2012 då han skrapade ihop 21 poäng. Gick vidare till AIK, där han blev A-landslagsman. Drar nu in storkovan i saudiarabiska Al Ahli.

26. Denis Velic

Spelade upp Öster i allsvenskan såväl 2002 som 2012. Hamnade däremellan i konflikt med tränaren Lasse Jacobsson och lämnade för Syrianska – som han spelade upp i allsvenskan 2010. En gammaldags playmaker med fin passningsfot som är kvar i Öster, i Söderettan.

27. Martin Smedberg Dalence

Gnuggade på i serien i fyra säsonger med Ljungskile innan IFK Norrköping upptäckte den skarpa inläggsfoten. Copa America-spelare för Bolivia i somras och nu en inte helt betydelselös Blåvitt-bricka i spelet om det allsvenska guldet.

28. Linus Hallenius

Kommer ju för alltid att förknippas med det där sagolika drömmålet mot Syrianska 2010. Vad färre kanske känner till är att han faktiskt vann skytteligan i serien den säsongen på 18 mål. Försvann sen ut på en allt annat än lyckad Europaodyssé men är nu, sen ett år, tillbaka i Hammarby.

29. Peter Ijeh

Sprang varken fortast eller mest, men visade prov på sällan skådad effektivitet och blev tvåa i skytteligan på 17 mål när Syrianska mot alla odds nådde allsvenskan 2010. Vann allsvenska skytteligan redan 2002 och har ett kort, men kärnfullt, förflutet som hiphop-artist.

30. Stefan Bärlin

Har tillsammans med Göran Marklund målrekordet i serien på 23 fullträffar. Så många gjorde han för Västerås SK säsongen 2003. Kom från Djurgården där han blev både svensk mästare och svensk cupmästare 2002. Fortsatte sen till Norge innan han 2011 avrundade i VSK.

31. Ari Skulason

Under många säsonger Giffarnas tongivande spelare och absolut seriens bäste mittfältare när han sommaren 2013 kritade på för danska Odense. Vänsterback i Lars Lagerbäcks isländska landslag som går som tåget i det pågående EM-kvalet.

32. Peter Markstedt

Tio kassar för Västerås SK i serien 2000. Efter den säsongen frågade Sören Cratz Reine Almqvist vem som var superettans bäste anfallare. Markstedt, svarade Almqvist. Cratz slog till och handlade direkt och så kom det sig att Markstedt 2001 ledde Hammarby till dess första och hittills enda SM-guld.

33. Rami Shaaban

Vaktade Djurgårdens mål i 29 matcher när klubben sprang hem serien 2000. En fikaglad gentleman som har brutit benet på julafton under en träning med Arsenal, kastats in i hetluften i en VM-premiär mot Trinidad/Tobago och deltagit i TV3-serien ”Kändishoppet”. Bland annat.

34. Olof Guterstam

Studerade till läkare samtidigt som han vann skytteligan på 17 fullträffar i serien 2006. Tungan på vågen i det efterföljande kvalet när BP slog tillbaka Häcken och gick upp i allsvenskan för första gången. Den ende utan allsvenska meriter som fick chansen i Lagerbäcks landslagstrupp.

35. Derek Boateng

22 matcher, varav 12 från start, och ett mål blev det för ghananen när hans AIK vann serien 2005. Aningen mer framträdande senare i karriären. Har spelat i högsta ligan i såväl England, Spanien som Tyskland. 47 landskamper och två VM-turneringar, -06 och -10, finns också på kontot.

36. Erik Johansson

Gjorde fyra säsonger i serien med Falkenberg 08-11, ibland som innerback men oftast som innermittfältare. Gjorde sitt första allsvenska mål när Gais besegrade Blåvitt i ett derby med 1-0. Försvann sen till MFF där han blev svensk mästare och landslagsman. Nu i belgiska Gent.

37. Modou Barrow

Iskall i Varberg 2013, men glödhet i Östersund året därpå. Firade stora triumfer med speed, teknik och poäng innan han under sommaren 2014 såldes till Swansea i Premier League för i runda slängar 20 miljoner kronor. Nu utlånad till Blackburn Rovers i Championship.

38. Olle Kullinger

Bildade fruktad anfallsduo med Nichlas Norell när Enköpings SK ytterst sensationellt nådde allsvenskan via en andraplats i serien 2002. Tillsammans gjorde paret Kullinger-Norell 32 mål. Misslyckades sen under Jonas Therns tränarskap i Halmstad. Avrundade i BP och Sirius.

39. Olof Persson

Kapten, pådrivare och en av två som spelade samtliga 30 matcher när Malmö FF via en andraplats bakom Djurgården blev tvåa i serien 2000. Hann sen bli österrikisk mästare med Tirol innan klubben gick i konken. Numera assisterande tränare till Åge Hareide i MFF.

40. Johan Persson

Åtta säsonger i serien med fyra olika klubbar, Mjällby, Landskrona, Öster och Hammarby. Bäst i laget när Öster gick upp i allsvenskan 2012 och absolut tongivande när Hammarby tog samma kliv två år senare. ”Sheriffen” lägger fortfarande inga fingrar emellan i närkampsspelet.

41. Dulee Johnson

Gjorde tre säsonger för Häcken i serien och bidrog till att klubben kunde ta klivet upp i allsvenskan 2005. Har blandat och gett både på och utanför planen, om man säger så. Svensk mästare med AIK 2009. Comeback i serien med Brage 2013. Det gick inget vidare.

42. Tommy Thelin

50 klubbar har spelat i den här serien. Thelin har mött 43 av dem. I tävlingssammanhang har han spelat mot samtliga Sveriges toppklubbar utom en – IFK Göteborg. Jönköpings Södras lagkapten är en institution i sammanhanget. Nu ser han ut att få kröna karriären med allsvenskt spel.

43. Fredrik Persson

Maken till levande vägg har den här serien aldrig skådat. Släppte bara in 13 mål på 30 matcher och hade en räddningsprocent på 89 när Trelleborg lekte hem serien 2006. Misshandlades på lagfesten efter sista matchen. ”Fritz” är kvar i TFF som toppar Söderettan överlägset.

44. Markus Ringberg

Det är några stycken som har snackat om det, men här är en som verkligen var bättre än Zlatan. Vann skytteligan 2000 på 18 mål och distanserade därmed den store Ibra med sex fullträffar. Gjorde 35 mål på 59 matcher för Mjällby innan han lämnade för åtta år i Norge.

45. Magnus Pehrsson

Lagkapten och mittfältsgeneral när Djurgården vann den allra första upplagan av serien, 2000. 29 matcher och fyra mål blev det för ”MP” som numera är flitigt förekommande i Viasats fotbollssändningar. Visst ja, han är förbundskapten för Estland också.

46. Gardar Gunnlaugsson

Isländsk buffel som vann skytteligan på 18 fullträffar när IFK Norrköping sprang hem serien 2007. Stannade ytterligare en säsong hos Peking innan han som förste islänning blev proffs i Bulgarien. Yngre bror till tvillingarna Arnar och Bjarki som båda spelat i England. Alltjämt aktiv i Akranes.

47. Wilton Figueiredo

Sköt upp Gais till allsvenskan 2005 efter ett nervkittlande kval mot Landskrona. Gjorde 15 mål på 28 matcher den säsongen och blev tvåa i skytteligan efter Norrköpings Bruno Santos. Försvann till AIK året efter. Svensk mästare med Malmö FF 2010.

48. Henrik Rydström

Har varit med och vunnit serien vid två tillfällen, 2001 och 2003, och är den som gjort flest matcher för Kalmar FF, 802. Bloggare, tv-expert, första maj-talare, åsiktsmaskin och lite annat smått och gott. Just det – svensk mästare med KFF också. 2008.

49. Aleksandar Kitic

Supergnuggaren från Bosnien har varit Ljungskile trogen sen 2005. Har under sin period i LSK haft över 150 lagkamrater. Extremt uppskattad i klubben, mycket beroende på att han alltid har den svettblötaste tröjan efter matcherna. Signat med LSK över 2017.

50. Sebastian Bojassen

Har för evigt kultstatus i Hammarby efter att ha räddat kvar klubben i serien 2009 med ett mål i femte stopptidsminuten borta mot Ängelholm. Diskbråck och kotförflyttning i ryggen tvingade honom att lägga av som 27-åring.

I raketfart mot stjärnorna

av gorbol

Solklar tredjemålvakt i klubblaget inför fjolårssäsongen.

Uttagen i U21-landslaget i veckan.

Snacka om blixtkarriär för J-Södras Anton Cajtoft.

Lär känna honom lite bättre här.

Vad säger du om din säsong såhär långt?

– Jo, men jag måste säga att jag är nöjd. Jag har inte stått i varje match, men jag har lyckats hjälpa laget att vinna, och det är det viktigaste.

Du har stått i 13 matcher, Damir Mehic i åtta – hur tuff är konkurrensen er emellan?

– Den är hård, men jag ser honom ändå mest som en kollega. När vi var på träningsläger i USA inför denna säsong kom vi överens om att vi skulle stötta och pusha varandra oavsett vem som skulle få stå, och det har vi gjort. Vi är kompisar och har kul ihop på träningarna. Så är det kanske inte alltid mellan målvakterna, men så är det mellan oss, vilket är skönt.

Er tränare, Jimmy Thelin, säger att han väljer målvakt utifrån motstånd. Vet du innan han väljer om du kommer att få stå, eller inte?

– Nej, det vet jag faktiskt inte, och varför han väljer som han gör har jag aldrig funderat över. Det enda jag kan fokusera på är att komma så väl förberedd som möjligt till matcherna.

Tittar man på statistiken, så toppar Mehic målvaktsligan medan du ligger en bit ned. Han har hållit nollan i fyra av de åtta matcher han stått, du i tre av de 13 matcher du stått. Hur stor vikt ska man fästa vid den typen av statistik?

– (Lång tystnad) Inte så mycket, tycker jag. I en match kan du få tre straffar emot dig och sen inte ett skott i övrigt, och då blir ju inte statistiken så imponerande. Det viktiga är att jag positionerar mig bra – och att jag hjälper laget att vinna.

Vem tycker du är superettans bäste målvakt?

– Oj, svår fråga. Jag tycker ju att Damir är en riktigt bra målvakt, men du vill ha någon från något annat lag, förstår jag. Nej, jag passar på den.

Vad har du för synpunkter på målvaktsstandarden generellt i Sverige?

– Jo, men jag tycker att framtiden ser rätt ljus ut, vi har en del unga målvakter som är på gång. Lite knepigt det där. Tittar man på Spanien, så har de många duktiga linjemålvakter med snabba reflexer. Tittar man på England, så har de många stora och starka målvakter. Vi här hemma ligger väl lite mitt emellan där.

Du blev nyligen uttagen i U21-landslaget, som ska börja EM-kvala mot San Marino och Polen 3 och 8 september. Med tanke på att du har varit med tidigare – hade du blivit besviken om du inte hade kommit med i truppen?

– Nja, det där med landslaget är ju inget du kan ta för givet. Jag ser det som en jätteboost, men det är inget jag går och tänker på. Det jag fokuserar på är J-Södra och att fortsätta utvecklas som målvakt.

Följde du U21-EM i somras?

– Ja, jag såg varenda match. Superhäftigt.

Vad tycker du om Patrik Carlgren?

– Jag tycker att han gjorde en bra turnering. Det är en riktigt bra målvakt. Stabil, trygg med pondus.

Efter EM-succén kommer det att bli ett helt annat fokus på U21-landslaget. Gillar du att stå i rampljuset?

– Jo, men det är bara kul om det blir mer uppmärksamhet, det har jag inget emot.

Har du fått anbud från andra klubbar än?

– Nej!

Vem är din förebild som målvakt och varför?

– Jag har tre stycken där, Neuer, de Gea och Courtois. Samtliga är väldigt stabila, tycker jag. De Gea lyfte sig enormt i England i fjol. Lite jobbigt att säga det eftersom han står i United och jag håller på Liverpool, men så var det verkligen.

Vem är världens bäste målvakt?

– Då måste jag säga Neuer. Han har en egen dimension i sitt spel, det där med att han är långt utanför straffområdet och tar bort bollar eller sätter i gång spelet.

Du var egentligen tredjemålvakt inför fjolårssäsongen och ganska långt ifrån att få starta, men så gick både Mehic och Niklas Helgesson sönder och du kastades rakt in i hetluften. Hur var det?

– Det var lite tufft där ett tag när klubben köpte in en allsvensk målvakt (Mehic), men så hade båda oturen att gå sönder, så för mig var det bara att gilla läget. Ofta kan det vara så för en målvakt, att man är en bit från att få spela, men så dyker chansen plötsligt upp, och då gäller det att ta den.

Du gjorde debut i A-laget i sista seriematchen, mot Gais, 2013. Vad har du för minnen från den matchen?

– Det var en fantastisk upplevelse, så klart. Jag minns att det var mycket folk på Ullevi och härlig stämning – åtminstone för mig som bara hade spelat i U21 fram till dess. Eftersom vi redan hade säkrat kontraktet sa Mats (Gren, dåvarande J-Södra-tränaren) till mig att jag skulle få stå. Klart att det pirrade lite i magen, men när jag sprang ut på planen försvann nervositeten. Sen fick jag hålla nollan, så det kändes bra.

Du, ärligt, finns det någon ”målvaktsklubb”? Ibland får man som åskådare känslan att det är lika viktigt att det går bra för motståndarens målvakt som för det egna laget. Hur är det med det?

– (skratt) Nej, så är det verkligen inte. Jag förstår vad du menar, men att man vinner är alltid det viktigaste.

Okej, jag omformulerar frågan. Om ni vinner med 3-0 och motståndarmålvakten gör två riktiga tavlor – kan du glädja dig lika mycket åt segern då?

– (skratt) Jaja, absolut, tre poäng är alltid viktigast. Men det är klart, sen kan man ju alltid känna med den andre också, så är det.

Hur mycket läser du på om motståndaren inför en match?

– Nja, vi har alltid en genomgång med tränarteamet inför varje match och då går de igenom vilka som är motståndarens styrkor och svagheter. Mer är det inte.

Är det någon spelare i superettan som du tycker är extra lurig att möta?

– Oj, det är många som är bra. Pär Cederqvist i Värnamo är tuff att möta. En stor och stark anfallare, duktig avslutare. Men det är inte så att jag tänker att, oj, nu ska jag möta den och den killen, och att det ska bli jobbigt. Så funkar det inte.

Hur förklarar du J-Södras succé om du bara får använda tre ord?

– Ödmjukhet. Vi är alltid ödmjuka inför varje match och träning. Ambition. Samtliga spelare i laget vill verkligen bli bättre. Sista ordet…jag tar glädje. Vi spelare gillar verkligen varandra. Det finns många som har kommit till våra träningar och som har slagits av den miljö som råder kring laget. Jag ska inte säga att den är unik, men vår lagsammanhållning är så bra den kan bli.

Känner du att ni är mogna att ta klivet upp i allsvenskan?

– Skulle det bli så att vi går upp, så är det väl så. Det är många som pratar om allsvenskan, men vi spelare gör det absolut inte, jag lovar. För oss är det bara nästa match som gäller, den mot Degerfors på måndag.

Du höll på med hockey i unga år. Berätta.

– Ja, jag spelade i HC Dalen från Norrahammar. Jag började i förskoleåldern och höll på till jag gick i sexan, eller sjuan. Jag spelade både ute och som målvakt. Det var en kul tid. Att jag valde fotboll berodde på att jag höll på att lämna Bankeryds SK, min moderklubb, för J-Södra. Sen var jag nog lite bättre i fotboll.

Finns det någon rivalitet mellan J-Södra och HV?

– Nej, inte när det gäller mig i alla fall. Jag tycker bara att det är kul att det finns ett bra hockeylag i stan. Jag går och kollar på HV ibland och håller på dem.

Din pappa var målvakt, va?

– Ja, han stod i Hovslätt, i division 3, tror jag. Det är klart att han inspirerade mig till att börja. Vi höll på rätt mycket när jag var liten, men han satte aldrig någon press på mig.

En sista. Var ser du dig själv om fem år om du får drömma lite?

– Min ambition är hela tiden att utvecklas och att se hur bra jag kan bli. Jag sätter inga mål, som till exempel att jag ska spela i den klubben och i den ligan. Om fem år har jag förhoppningsvis tagit mitt spel ytterligare en nivå högre och jobbar hårt för att bli ännu bättre. En målvakt kan spela fotboll länge…

 

Anton Cajtoft tippar matcherna i omgång 22

Varberg-AFC 2-1

Utsikten-Sirius 1-2

Mjällby-Östersund 2-2

Ljungskile-Syrianska 3-2

Assyriska-Gais 2-1

Värnamo-Ängelholm 2-0

Degerfors-J-Södra Tippar ej.

Mina tips

Varberg-AFC 3-0

Utsikten-Sirius 0-2

Mjällby-Östersund 1-2

Ljungskile-Syrianska 1-1

Assyriska-Gais 3-2

Värnamo-Ängelholm 1-2

Degerfors-J-Södra 1-2

 

Dokument: De vände upp och ner på allt

av gorbol

Det mest exotiska inslaget i svensk elitfotbolls historia?

Troligen Café Opera FC – klubben som gick från division 8 till superettan på nio år.

– Det var en jävla resa vi gjorde, säger sportchefen Peter Kisfaludy.

 

Läget är i det närmaste hopplöst.

Det räcker inte med att vinna sin division 2-serie. Man måste dessutom vinna sin trelagsgrupp bestående av två andra seriesegrare innan man är framme vid ett direkt avgörande dubbelmöte med det lag som slutar åtta i division 1.

Året är 1999 och svensk fotboll står inför en både omfattande och revolutionerande serieomläggning, som bland annat innebär att superettan kommer att se dagens ljus året därpå.

Eftersom Brommapojkarna misslyckats med att nästla sig igenom kärnkraftverket slår saligen avsomnade Stockholms-Tidningen snabbt fast att det inte kommer att finnas något lag från huvudstaden i den första upplagan av superettan.

Vad S-T tycks ha förbisett är att Djurgården vid tillfället parkerar som jumbo i allsvenskan – och att Café Opera fortfarande är med i matchen. Snobbarna som jobbar lyckas nämligen sensationellt vinna sin trelagsgrupp och ska nu upp emot Gefle IF i ett knock out-möte om en plats i den nya serien.

Första matchen ska spelas i Djursholm, men det tillstöter snabbt komplikationer. Tre, fyra dagar innan match dyker plötsligt Gefles tränare Pelle Olsson upp på Café Operas kansli och kräver att planen ska mätas.

Inga problem, planmåttet följer reglementet. Men Olsson står på sig och påpekar att det saknas elljus på arenan.

– Jag fattade snabbt vad han var ute efter. Han ville flytta matchen till Stockholms Stadion eftersom han visste att vi inte hade förlorat en match i Djursholm på tre år, säger Peter Kisfaludy och skrattar gott åt minnet.

Efter en hel del rabalder når parterna till slut en överenskommelse om att, trots allt, spela i Djursholm klockan 15 på onsdagseftermiddagen.

Trots massiv Gefle-dominans i 90 minuter plus stopptid slutar mötet 0-0.

Inför returen på Strömvallen tar Peter Kisfaludy bilen till T-centralen och inhandlar Gefle Dagblad, som med första matchen i minnet deklarerar att allt redan är klart, att det är klasskillnad mellan lagen och att GIF omöjligt kan sumpa den här chansen.

– Jag hängde upp sidan i omklädningsrummet, så att grabbarna inte skulle kunna undgå att se den, säger Peter Kisfaludy.

Tilltaget fick önskad effekt. Trots att Gefle planenligt tog ledningen lyckades Café Opera att vända till 2-1 i andra halvlek. Gefle kvitterade ändå till 2-2 och fick i matchens sista skälvande sekunder ett friläge att avgöra.

Daniel Ytterbom nickskarvade fram bollen till Thomas Vesterinen, som får kalasträff – men vår keeper Berndt Magnusson kommer ut som en handbollsmålvakt och räddar.

– I dag kan man lugnt konstatera att vi aldrig hade nått superettan utan ”Berndte”, säger Peter Kisfaludy.

Claes Eriksson, i dag fotbollschef i landet, tränade Café Opera vid tillfället. 15 år senare springer Kisfaludy på Eriksson i samband med elitpojklägret i Halmstad.

– I yran efter matchen glömde jag att fråga honom vad han sa i paus. När jag träffade Classe i Halmstad frågade jag och han svarade: jag sa ingenting. Det räckte med att titta spelarna i ögonen för att förstå att de inte tänkte förlora matchen.

***

Det är alldeles i början på 90-talet och Alessandro Catenacci, ägare till Café Opera-koncernen, ska spela fotbollsmatch med sitt korplag ”Birger Bar”. Problemet är att det saknas en spelare. Vid sidan av planen står Peter Kisfaludy som, tillfrågad om han kan hoppa in, snabbt snörar på sig skorna.

Så inleds sagan om Café Opera FC.

– Vi gick in i seriespel 1991. Då bestod laget av kockar, garderobiärer och dörrvakter som samtliga jobbade på Café Opera. Vi vann serien direkt och vann även division 7-serien året efter. Båda åren spelade ”Sandro” själv i laget, berättar Peter Kisfaludy.

1994 tog Kisfaludy kontakt med ledare i Djursholms FK, då i division 4, för ett eventuellt samarbete.

– Vi hade ingen egen plan att spela på, ingen egen samlingsplats utan vi hade kuskat runt mellan Skytteholm, Kaknäs och en massa andra planer för att kunna träna och spela. Nu var vi ute efter en tillhörighet, ett hem.

Christian Bönnelyche, som i dag driver ett spelbolag och en fotbollsapp, hade varit engagerad i Djursholms FK i många år och tände direkt på samarbetsidén.

– Vi hade harvat där i många år, mellan division 3 och 4, utan att komma någonvart och jag minns att vi var tvungna att ta pengar från ungdomsverksamheten för att kunna driva A-laget. Visst var det en falang som inte ville samarbeta med Café Opera, men själv var jag övertygad om att det var rätt väg att gå – inte minst för att rädda ungdomsverksamheten.

Så kom det sig att Café Opera/Djursholm spelade division 4-fotboll 1994.

– Vi kom tvåa i serien den säsongen och torskade i kvalet mot Gamla Upsala. Direkt efter åkte jag och Peter två veckor till Thailand, där vi drog upp ritningarna för 1995.

– Det var då Sandro frågade mig om jag ville bli sportchef och det var då satsningen började, säger Peter Kisfaludy.

Lennart Wass, som sedermera kom att träna Djurgården, hämtades in som tränare och inte mindre än elva nya spelare införskaffades.

Gamla avdankade profiler gjorde sig inte besvär. I stället ville Peter Kisfaludy ha unga, äregiriga spelare med höga ambitioner.

– Eftersom jag hade varit ledare i BP hade jag bra koll på talangerna i stan. Jag kontrakterade många som inte riktigt räckte till i AIK, Djurgården och Hammarby men som jag visste var riktigt bra karaktärer.

– Vid ett tillfälle tog jag kontakt med Fredrik Dahlström, som då hade lämnat Djurgården, och frågade om han kunde tänka sig att spela för oss. Det beror på vad ni betalar, svarade han. Då tackade jag direkt för samtalet och lade på luren. Den typen var inget för oss.

***

1994 kom Zvezdan Milosevic till Café Opera, övertalad av en kompis som redan spelade i laget. Zvezdan hade spelat i högsta ligan hemma i Jugoslavien och i Bari i italienska Serie B. Efter en kort, skadefylld sejour i Djurgården och en turbulent period i Assyriska ville han få fart på sin karriär igen.

– Ah, det var en fantastisk grupp spelare och ledare i klubben. Det var högt i tak och många utpräglade vinnarskallar, som Patrick Luxenburg, Daniel Hesser, Stefan Fältén och Johan Blomberg. Trots att det handlade om division 4 trivdes jag direkt, säger Zvezdan Milosevic.

Milosevic blev snabbt lagets store ledare och det är synd att säga att han lade några fingrar emellan.

– Han ställde grymt höga krav både på sig själv och lagkamraterna. Var det någon som inte gav allt på träningarna blev han tvärförbannad och uppmanade killen att sätta sig i bilen och åka hem, berättar Peter Kisfaludy.

Kisfaludy minns särskilt en match med Milosevic i huvudrollen.

– Vi mötte Sandviken i division 2 och de hade en elak anfallare, Stuart McManus, som hade spelat i allsvenskan med Örgryte. McManus sänkte vår andra mittback Pelle Håkansson i en nickduell redan efter tre minuter. Då sa Zvezdan till Pelle att ”den gubben tar jag hand om i fortsättningen”. Sen käkade han upp McManus fullständigt.

– På träningen dagen efter, vi hade Kjell Friman som tränare då, sa ”Zvesse” till ”Kjelle” att han själv och Pelle Håkansson inte skulle träna med de andra. Vadå, undrade Kjelle. Jag ska lära Pelle att nicka och hur man skyddar sig själv i nickdueller, svarade ”Zvesse”.

Zvezdan Milosevic gjorde fyra säsonger i Café Opera, men när klubben gick upp i superettan tackade han för sig.

– Jag var 34-35 år då och tyckte att det var nog. Såhär i efterhand måste jag säga att det var de roligaste åren i mitt fotbollsliv. Jag älskade att åka till träningarna och jag älskade att umgås med killarna i laget. Det var riktiga krigare, som aldrig vek ned sig.

– Det är annat nu, suckar Zvezdan Milosevic, spelarna tror att en tränare är som seven-eleven, tillgängliga 24 timmar om dygnet. De är för bortskämda.

Zvezdan Milosevic är i dag tränare i Landskrona Bois i division 1 södra.

***

Klass och stil.

Det var i mångt och mycket det Café Opera byggde sin identitet på. Redan under tiden i division 7- och 8 bar spelarna kostym och skjorta i samband med matcherna.

– Många ogillade oss skarpt och tyckte att vi var en samling snobbar. Inte AIK, Djurgården och Hammarby, de tyckte att vi var charmiga, men de andra.

Sportklädesjätten Nike hakade på direkt och sponsrade klubben i division 8. Nike blev Café Opera trogen fram till uppflyttningen i superettan 2000.

– Jag har hört hur snacket gick på något av deras styrelsemöten. Okej, vi sponsrar Barcelona och Valencia i Spanien och vi har Borussia Dortmund i Tyskland och i Sverige…Café Opera…what the fuck is that!? A night club!?

När Nike hoppade av tog italienska Kappa över som huvudsponsor. Som en konsekvens av det fick spelarna i laget byta ut sin Nissan mot en Alfa Romeo.

– Nej, de klagade inte, säger Peter Kisfaludy och skrattar.

När Café Opera gick upp i superettan och deltog på upptaktsträffen inför säsongen blev det också ett visst ståhej. När de andra, närvarande klubbarna dukade fram mineralvatten och jordnötter bjöd representanterna från Café Opera på snittar och champagne.

Café Opera blev också den första klubb att satsa på egen TV-reklam.

– Jag minns ett reklaminslag vi gjorde, med stjärnkocken Stefano Catenacci. Det handlade om att två tjejer stannade till med bilen utanför Café Opera och frågade var man kunde köpa biljetter till Café Opera FC:s matcher. På Stadion, svarade Stefano. När tjejerna körde iväg sa Stefano ”fan, man skulle ha blivit fotbollsspelare.”

– Vi gjorde många galna saker som retade upp många i fotbolls-Sverige, men vi menade aldrig något illa utan ville bara köra vår grej och sticka ut lite i mängden.

***

På planen gick det bättre och bättre.

– Mycket tack vare Sandro, som pumpade in pengar, men också mycket tack vare Peter, som hade ett fantastiskt öga för att bygga lag, säger Christian Bönnelyche.

Under debutsäsongen i superettan ledde Café Opera serien efter sex omgångar, före storheter som Malmö FF och Djurgården.

I sjunde omgången mötte man just Djurgården inför 7 011 åskådare på Stadion.

För Christian Bönnelyche innebar matchen mot Dif ett jätteproblem eftersom han själv är djurgårdare ut i fingerspetsarna.

– Inför matchen sa min kompis Pelle Kotschack (också djurgårdare i varenda por) på fullt allvar att  han aldrig skulle tala med mig mer om vi vann.

Kort efter avspark gjorde Zoran Stojcevski 1-0 på straff för Café Opera.

– Då undrade man vad fan det var vi höll på att ställa till med, säger Peter Kisfaludy. Men sedan vände Djurgården på matchen. De spelade ut oss fullständigt och vann med 3-1.

– Jag hoppades på ett kryss i matchen, det ska jag villigt erkänna, säger Christian Bönnelyche och skrattar.

Tror du Kotschack verkligen menade allvar med sitt hot?

– Ha ha, nej, det tror jag faktiskt inte. Pelle är världens snällaste människa.

Under de sex, sju första omgångarna av den säsongen var Café Opera FC i blickfånget som aldrig förr. Det gjordes tv-inslag i de stora kanalerna efter varje match och i publiken på Stadion, dit klubben flyttat efter promoveringen, fanns både kändisar och dåvarande förbundskaptenerna Lars Lagerbäck och Tommy Söderberg.

– Alla var nyfikna på oss, undrade vad vi höll på med. Hela fotbolls-Sverige följde oss där ett tag, säger Peter Kisfaludy.

Café Opera slutade på femte plats i superettan 2000, aldrig med chans att nå allsvenskan. Året efter blev det en sjätte plats och ytterligare ett år senare en ny femte plats.

I anslutning till säsongen 2002 förändrades förutsättningarna för klubben dramatiskt. Både Sandro Catenacci och Peter Kisfaludy tog båda klivet över till AIK.

– Sandro sa till mig att nu har vi kommit så långt som det är möjligt att komma. För att nå allsvenskan hade vi behövt en helt annan supporterbas att stå på. Vi hade behövt ett publiksnitt på 3 000-4 000 åskådare för att få ekonomi i verksamheten. Vi hade väl 300-400 i snitt på våra hemmamatcher och det funkar ju inte, säger Peter Kisfaludy.

Under 2003 sökte Café Opera samarbete med någon av de allsvenska bjässarna i Stockholm för att bli farmarklubb. Det blev till slut så att man hamnade under AIK:s paraply, men den lösningen gagnade inte någon av klubbarna.

Café Opera avslutade sin korta men glansfulla verksamhet med att bli tabellnia i superettan 2004. Därefter gick man ihop med Väsby IK och bildade Väsby United, som i sin tur blev AFC United 2012.

Från division 8 till superettan på nio år. En unik prestation och ett rekordsnabbt avancemang genom seriesystemet.

Tre av de mest tongivande figurerna i verklighetens svar på Åshöjdens BK sammanfattar i korta ordalag upplevelsen.

– Det var en härlig tid, ett minne för livet, säger Zvezdan Milosevic, den pardonlöse mittbacken.

– Vi var unika och ville sticka ut, säger Christian Bönnelyche, administratören och den som verkställde många av Sandro Catenaccis och Peter Kisfaludys beslut.

– Det var en jävla resa vi gjorde. Skulle jag få chansen att göra den igen, skulle jag ta den. Jag älskar ju utmaningar, säger Peter Kisfaludy.

I september väntar en återträff med internmatch och middag på Stallmästargården.

Hetsen spelarna emellan inför arrangemanget började för länge sen.

Men glädjen att gemensamt få springa ut på planen igen överskuggar ändå allt.

Guidettis bästis kan bli guld värd

av gorbol

Mål i tre raka matcher.

Möt Stefan Silva, 25, som kan bli guld värd för Sirius i jakten på en allsvensk plats.

 

Vad säger du om din säsong såhär långt?

– Rätt okej, faktiskt, både för mig och laget.

Det gick lite tungt under våren, men här i höstupptakten har du gjort mål i tre raka matcher. Förklara succén.

– Jag tränade hårt under uppehållet. Spelade fotboll med kompisar i Rissne varje dag. Det var jag, Martin Mutumba, Omar Eddhari i AFC och många fler. Det har gett resultat.

Sju mål och två assister hittills – är du nöjd med det?

– Tre assister, inte två. Ja, det är helt okej, faktiskt, med tanke på att jag har spelat i så många positioner. Ibland har jag spelat på mittfältet och ibland på någon av de offensiva positionerna.

Var spelar du helst?

– Som nia eller tia.

Jag har pratat med folk i Sirius som säger att om du löper mer och jobbar hårdare blir du en av landets bästa forwards. Din synpunkt?

– Jo, jag har hört det där och jag kan bara instämma. Jag tycker att jag har löpt mer och jobbat hårdare i de senaste matcherna och då har målen kommit också.

Sen säger de att du borde kunna göra fler enkla mål och inte bara snygga mål?

– (skratt) Jag har hört det där också. Jag gör ju helst snygga mål, men för att kunna göra de enkla måste man ju bli serverad också, eller hur? Fast det senaste jag gjorde, 2-1-målet, mot Mjällby var ju enkelt. Öppet mål och så petade jag in den.

Du hade nummer 90 förra säsongen, men bytte i år till tröjnummer 10. Varför?

– Det är mina två nummer. När jag var liten hade jag Riquelme som idol och han hade alltid nummer tio. Sen är jag ju född 1990, så därför brukar jag växla mellan 10 och 90.

På twitter heter du Flacito 10 – vad betyder det?

– Ända sen jag var liten har jag blivit kallad Flaco. Det betyder smal. Om du går på en gata i Sydamerika och är en smal person kan vem som helst skrika ”hej Flaco” efter dig, förstår du? Min pappa har alltid kallat mig för Flaco.

Det är ett flertal berömda fotbollsspelare som heter Silva. Thiago, David, Bernardo och många fler. Vet du vad namnet betyder?

– Nej, faktiskt inte. Det jag vet är att det är portugisiskt. Ett coolt namn.

Du gjorde 15 mål i superettan förra säsongen och blev trea i skytteligan. Efter säsongen snackades det både om FC Köpenhamn och AIK. Hur nära var du en övergång?

– Jag vet inte hur nära det var. Jag blev bjuden till Köpenhamn i två dagar och de frågade om jag ville träna med laget, vilket jag gjorde. Det var kul. Jag blev imponerad av spelarna. Fotbollen där är lite mer teknisk än här hemma.

Annars är du AIK:are, va?

– (skratt) Jag har mina kompisar där. När ”Milo” (Alexander Milosevic) och ”Nabbe” (Nabil Bahoui) spelade där såg jag nästan varenda match på plats. Nu går jag inte dit så ofta.

En annan av dina polare är John Guidetti. Hur ofta hörs ni?

– Varje dag. Vi snackar mycket fotboll och kollar läget med varandra.

Okej, hur många mål gör Guidetti i La Liga denna säsong?

– Hmm…18. Jo, så många blir det. När han har varit skadefri har han alltid gjort 18 eller fler varje säsong. John är riktigt vass.

Folk jag pratat med säger att du är extremt fotbollsintresserad. Eftersom du har chilenska rötter måste jag bara fråga vilket du jublade mest över – Chiles seger i Copa America eller Sveriges seger i U21-EM?

– Oj, det är två olika grejer. När det gäller Chile är det bara kärlek och när det gäller U21-laget blev jag bara glad för mina kompisar som spelade i laget. Ah, jag måste säga Chile där, det var riktigt stort.

Ditt kontrakt med Sirius går ut efter säsongen och du vill inte förlänga med klubben. Vilka ambitioner har du?

– Att spela så högt upp som möjligt och i ett så bra lag som möjligt. Det kan bli Sirius, men det kan också bli något annat.

Men du spelar inte i superettan nästa säsong?

– Nej.

Vad är din uppfattning om superettan denna säsong?

– Den är framför allt jämn. De lag som har kommit upp är bättre än de som åkte ur förra säsongen. Det ser man också på resultaten, alla kan slå alla och alla matcher är jämna och tuffa. Det är roligt, tycker jag.

Är det något lag i serien som sticker ut, tycker du?

– Ja, Östersund. Jag gillar ju teknisk fotboll och de spelar en teknisk fotboll med ett bra passningsspel.

Någon spelare i serien som sticker ut?

Omar Eddhari i AFC är grymt teknisk, han sticker jag ut. Sen gillar jag (Jamie) Hopcutt i Östersund. (Michel) Omoh i Östersund också, han är grym. Snabb, stark och teknisk.

Sirius är trea och på allsvensk kvalplats för tillfället. Är målet att behålla tredjeplatsen, eller siktar ni ännu högre?

– Svårt att säga. Jag tror inte att Jönköping och Östersund är helt klara än, även om de har ett försprång. Det känns som att vi har chansen att komma i kapp dem, men då får vi inte kryssa så mycket som vi gjorde i våras. Hade vi vunnit de matcherna i stället hade vi legat etta eller tvåa i dag.

Till sist. Mål i tre raka matcher. Blir det fler framöver?

– Ja, det hoppas jag verkligen. Jag har inte direkt något mål när det gäller hur många jag ska göra eftersom jag spelar på så många positioner, men några till ska det bli. Det viktigaste är ändå att det går bra för laget.

Stefan Silva tippar matcherna i omgång 21

Assyriska-Frej 1-1

Ängelholm-Ljungskile 2-2

AFC-Mjällby 2-1

Syrianska-BP 2-1

Sirius-Värnamo Tippar ej.

Östersund-Utsikten 3-0

Gais-Degerfors 1-1

Jönköping-Varberg 2-1

Mina tips

Assyriska-Frej 2-1

Ängelholm-Ljungskile 2-1

AFC-Mjällby 1-1

Syrianska-BP 1-1

Sirius-Värnamo 3-1

Östersund-Utsikten 4-0

Gais-Degerfors 2-2

Jönköping-Varberg 2-0

Drömelvan efter två tredjedelar

av gorbol

Sex skriver jag ned blixtsnabbt.

Sen börjar tankearbetet.

Här är min ”drömelva” i en 4-2-3-1-formation när två tredjedelar av serien avverkats:

Målvakt: Andreas Andersson, Sirius

Har släppt in sju mål på två matcher mot skräckmotståndaren Ljungskile. I övrigt snudd på fläckfri. Påtagligt hjälpt laget till poäng vid tre, fyra tillfällen. 78 i räddningsprocent och nio hållna nollor är starka papper. Rätt given i det här laget.

Högerback: Daniel Sundgren, Degerfors

Bildar tillsammans med Marcus Astvald seriens vassaste högerkant. Ett offensivt vapen med fina inlägg och inspel. Kan även kombinera sig fram till målchanser. Alltmer positionssäker och inte längre lika het. Tre assister hittills. Sticker ut i ett annars rätt färglöst högerbacksträsk.

Innerback: André Calisir, J-Södra

Snabb, kraftfull, följsam och rejäl i duellspelet. Dessutom ett litet monster i luftrummet. Har inte satt många fötter fel under säsongen och är i mitt tycke seriens bäste i sin position. Visst, han är konkurrensutsatt, men ändå given här.

Innerback: Oscar Pehrsson, Sirius

En smygare som jag möjligen borde ha fått upp ögonen för tidigare. Ytterst stabil pjäs som presterar på jämn och hög nivå. Fysiskt praktexemplar med finfin uppspelsfot. Därtill ett hot vid offensiva fasta, vilket tre mål vittnar om. Förtjänar sin plats i elvan även om han inte är glasklar.

Vänsterback: Gabriel Somi, Syrianska

En liten snackis efter fjolårssäsongen då han uppvaktades av ett par allsvenska klubbar. Fortsätter att utvecklas stadigt och är nu mer mogen i sitt spel. Speedig och tekniskt skicklig. Borde kanske göra lite fler poäng. Halkade in som siste man i det här laget.

Innermittfältare: Fouad Bachirou, Östersund

Grym under våren då han ägde i match efter match. Mer mänsklig på sistone. En högeffektiv bollvägg á la Busquets. Får laget att ticka med sitt fina passningsspel och sin förmåga att vända och vrida bort motståndare. Dödar dessutom många kontringar. Helt given här.

Innermittfältare: Robert Gojani, J-Södra

Djupt liggande spelfördelare som i mångt och mycket bestämmer fart och rytm. Stark i det lilla nätta spelet men kan också trycka i väg längre bollar med precision. Hög arbetskapacitet. Brant utvecklingskurva. Tar platsen i stentuff konkurrens.

Offensiv mittfältare höger: Ken Sema, Ljungskile

Ett sällan skådat råämne som nu har fått upp blicken och som därför värderar situationerna bättre. Explosiv, stark en mot en och ruskigt vass när han får kliva in centralt och bomba på med vänsterfoten. Borde göra ännu fler poäng. Snudd på självskriven här.

Offensiv mittfältare centralt: Daryl Smylie, J-Södra

En rävigt rutinerad rackare som knappast är superspektakulär men som gör hur mycket nytta som helst för laget. Hög spelförståelse och arbetskapacitet. Ruskig bollträff och lite lagom småful i närkampsspelet. Poängmaskin som mer eller mindre än given här.

Offensiv mittfältare vänster: Tommy Thelin, J-Södra

Inte bara seriens poängkung utan också seriens bäste spelare hittills. Har avgjort ett flertal matcher helt på egen hand. Hårdjobbande lagkapten som aldrig skulle komma på tanken att skylta med sin egen förträfflighet. Som ett årgångsvin. Klockren kapten i denna elva.

Anfallare: Michael Omoh, Östersund

Säsongens individuella succé. Tekniskt skicklig, ruskigt driv i steget med stor genombrottskraft. Går mestadels till vänster i klubblaget, men är bekväm även med rollen han får här. Lite skarpare beslutsfattande och han är mogen större, mycket större uppgifter. Given här, förstås.

Superveteranen skriver historia

av gorbol

Det finns flyttfåglar, karriärklättrare och – om man ska vara ärlig – en och annan pengajägare i dagens fotboll.

Och så finns Tobias ”Tobbe” Solberg, 34.

På måndag gör han sin 400:e match för Degerfors.

Haka på och lät känns honom lite bättre.

Du kom till Degerfors -98 och gjorde a-lagsdebut -99. Varför blev det just Degerfors?

– Det är inte så konstigt, jag kommer från Karlskoga. Sen fanns det ett fotbollsgymnasium i Degerfors, vilket jag tyckte lät spännande. Och, ja, sen ville Degerfors ha mig också.

Kommer du ihåg a-lagsdebuten?

– Nja, det är så jäkla länge sen. Antingen var det mot BP på Grimsta eller Assyriska på Bårsta. I alla fall, i nån av de matcherna var jag sjuttonde man och man fick bara anmäla 16 spelare på den tiden. Sen minns jag att det blev krångel med nån av ryssarna som vi hade i laget, så från att ha varit utanför truppen gick jag direkt in i startelvan. Jag har för mig att vi förlorade matchen i alla fall.

Vad var det för profiler i det laget?

– Det var mer lokala förmågor. Örjan Glans var tränare, men han fick sparken under sommaren. Leif Olsson spelade, Henrik Berger och Thomas ”Hulån” Larsson likaså. Vi hade ett bra lag med ett flertal som hade spelat i allsvenskan, men ingen som är så där jättekänd.

Vilken är den bäste du har spelat med i Degerfors?

– Oj, oj, oj, det är ju så många. Leif Olsson såg man upp till som ung och det kändes stort att få spela med honom. Ulf Ottosson, givetvis. Sen har man ju spelat med några som har blivit riktigt bra. Ola Toivonen, så klart. Andreas Johansson var här -99 innan han försvann. Mikael ”Måsen” Mårtensson och Johan Bertilsson ska också nämnas, det är två killar jag spelade tillsammans med länge.

Det är lite speciellt att spela i Degerfors, eller hur?

– (skratt) Ja, det kan man lugnt säga. Det är ett otroligt intresse och nästan varenda människa i samhället är engagerad på ett eller annat sätt. Det märks om inte annat när man är och söndagshandlar. Har man vunnit dagen innan är allt bra, men har man förlorat får man höra det. Fast…äh, det är ändå inte så farligt.

Har det nån gång varit nära att du lämnat klubben?

– Ja, där i början på 2000-talet var jag och provtränade med Djurgården, men det blev aldrig nåt. I samma veva hörde både AIK och Hammarby av sig, men det tror jag mest berodde på att Djurgården ville ha mig. Annars har det varit lugnt.

När blev du lagkapten?

– Jag var kapten 2008, men sen kom Sebastian Henriksson och då blev han kapten. Sen blev jag lagkapten igen sommaren 2010 och sen har jag inte släppt ifrån mig bindeln.

Bästa minnet under alla dina år i den röda tröjan?

– Jag har tre stycken, men det allra roligaste är när vi gick upp i superettan igen 2009. Vi slog Umeå i kvalet och jag gjorde ett av målen i 2-2-matchen på Stora Valla. Det var mycket folk på arenan den dagen och härlig stämning.

Värsta minnet?

– När vi åkte ur superettan 2008. Vi var tvungna att slå BP på Grimsta i sista matchen för att ha chansen på kontraktet, men klarade inte det. Till råga på allt blev jag utvisad i den matchen. Det var riktigt tungt.

Hur kommer det sig, tror du, att lilla Degerfors kan hävda sig i svensk elitfotboll år ut och år in?

– Ja, säg det du. Jag tror att det handlar mycket om tradition. Titta på Åtvidaberg, det är likadant där. Sen tror jag det beror på att vi alltid har varit bra på att slussa in unga spelare i a-laget, de vet att de får chansen när de kommer till oss. Dessutom är ju Degerfors känt i fotbolls-Sverige, det märker man när man är ute. Säger man att man kommer från Degerfors börjar folk prata fotboll direkt.

Är det nån motståndare under årens lopp som gjort särskilt intryck på dig?

– Det är också en jättesvår fråga. Skulason (Ari) var ju jäkligt bra när han spelade i Sundsvall. Bamberg (Daniel) var fantastisk i Norrköping när de var nere. Hrgota (Branimir) när han var i Jönköping. Sen minns jag att vi mötte Örgryte i cupen en gång och de hade en brasse, Almeida, som hade rena lekstugan mot oss. Ouch, det är så många…jag måste fundera…jag får messa dig när jag kommer hem.

Vad är det galnaste du har varit med om under dina 17 säsonger i Degerfors?

– Alltså, 2008 var ju en riktig kaossäsong. Tanken var att vi skulle göra en satsning och försöka gå upp i allsvenskan, men det sprack rejält. Jag tror att vi hade 25-30 provspelare hos oss den säsongen och det var varierande kvalité på dem, minst sagt. Det slutade med att vi åkte ur och då var det riktigt jobbigt.

Hur länge har du för avsikt att köra vidare?

– Mitt kontrakt med klubben går ut i oktober, men jag känner mig fräsch i kroppen och hoppas att det blir åtminstone nån säsong till.

Vad händer efter spelarkarriären?

– Jag funderar lite på att bli tränare. Jag har gått alla utbildningar utom den sista, den får jag ta när jag har slutat spela. Jag jobbar redan nu heltid på fotbollsgymnasiet och trivs bra med det. Det blir mycket fotboll, vet du, jag är dessutom gift med Ola Toivonens syster, så du förstår vad det mesta kretsar kring.

Många säger att superettan är sämre denna säsong. Din synpunkt på det?

– I och med att Hammarby och Sundsvall gick upp i fjol är det ju inte samma drag, samma intresse kring serien. Inramningen är inte densamma, det är trots allt lite skillnad på Tele 2 och Ruddalen eller Skytteholm. Men annars…jag vet inte, det är inget lag som är avhakat och topplagen Jönköping och Östersund är riktigt bra.

Vad säger du om din egen säsong såhär långt?

– Det har fungerat bra, tycker jag. Jag har fått göra en del mål (tre) och en del assister (tre) och spelmässigt känner jag att jag hänger med bra. Jag får säga att jag är rätt nöjd.

Nyper ni kvalplatsen till slut?

– Ja, vi hoppas ju det, så klart, men det är många om budet. Vi har Östersund hemma, Gais borta, Jönköping hemma och Sirius borta i de fyra kommande matcherna, och där tror jag att mycket kommer att avgöras.

Du, det lär bli en del ståhej på måndag.

– Jaså, ja, det kanske det blir, jag vet ingenting. Jag såg nu på träningen att Samuelsson (Peter) och Holmberg (Andreas) kom med kepsar där det stod ”Solberg 400”. De tyckte det var jättekul… Men jag ser fram emot matchen mot Östersund på måndag. Jag kommer inte att ha några problem med koncentrationen och jag hoppas verkligen att vi vinner.

Tar du sikte på 500 sen?

– (skratt) Nej, så många blir det nog inte. Men jag hoppas på några till.

Till sist: flest matcher i Degerfors har Henrik Berger gjort, 403. Tobias Solberg kommer med andra ord säkert att hyllas vid fler tillfällen i höst.

Röster om Tobias Solberg

”Det är en sån där kille som det är omöjligt att tycka illa om. Han funkar förmodligen i alla typer av grupper. Med andra ord en perfekt lagkamrat som gör allt för att alla ska trivas runt omkring honom. Som spelare besitter han ledaregenskaper utan att egentligen behöva framhäva dem. Högklassig speluppfattning och vänsterfot. Jag skulle bli mycket förvånad om han inte är en framtida tränare för Degerfors a-lag.”

(Patrik Anttonen, lagkamrat i Degerfors)

”För mig en stor ledare som har ett stort hjärta för sin klubb. Tycker att han har varit navet i Degerfors i många år. Jag hoppas att han får den uppskattning och respekt av folket i Degerfors som han förtjänar. I mina ögon är han en av de största profilerna i superettans historia.”

(Tommy Thelin, motståndare, J-Södra)

”Det är imponerande att han har spelat i en och samma klubb i 17 säsonger. Han är fortfarande en av våra viktigaste spelare. Han är en ledare, lugn och trygg och ingen som brusar upp. Han är taktiskt skicklig, jobbar nu på fotbollsgymnasiet och i framtiden tror jag att han kommer att bli en riktigt bra tränare.”

(Patrik Werner, tränare i Degerfors)

”Det är en katastrof (skratt). Nej, jag skämtar. Vi är gamla klasskamrater som numera är mycket goda och nära vänner. En jättebra person och fortfarande en väldigt duktig mittfältare. En perfekt lagkapten som sprider glädje, vilket smittar av sig.”

(Peter Samuelsson, lagkamrat i Degerfors och skyttekung i superettan)

 

Tobias Solberg tippar matcherna i omgång 20

Varberg-Gais 1-1

Utsikten-Syrianska 1-2

BP-J-Södra 1-4

Mjällby-Sirius 1-3

Värnamo-AFC 2-0

Ljungskile-Frej 3-0

Assyriska-Ängelholm 2-1

Degerfors-Östersund 2-1

Mina tips

Varberg-Gais 2-0

Utsikten-Syrianska 1-1

BJ-J-Södra 2-3

Mjällby-Sirius 1-1

Värnamo-AFC 3-0

Ljungskile-Frej 3-1

Assyriska-Ängelholm 2-2

Degerfors-Östersund 2-2

Tio hetaste övergångarna

av gorbol

Bottenlagen har varit mest aktiva, men även tabelltvåan Östersund har rustat i jakten på en allsvensk direktplats.

Med timmar kvar till transferfönstret stänger har jag tagit mig friheten att lista sommarens tio hetaste övergångar i serien.

Dina egna synpunkter som alltid välkomna.

 

1. Christian Wilhelmsson – free agent-Mjällby

Rutin och erfarenhet så att det räcker och blir över. Därtill med ett stort, bultande gulsvart hjärta. Lätt i kroppen och därför rimligen rätt snabbt i form. Känner klubben utan och innan och behöver därför ingen tid att acklimatisera sig. Höjer laget med sin blotta närvaro – och sätter skräck i motståndarna. Motivationen det stora frågetecknet.

2. Teteh Bangura – free agent-Mjällby

Gjorde braksuccé i AIK – men det var för fyra år sen. Har sen dess famlat efter så väl form som speltid. Testades nyligen i Norrköping, men ansågs vara för dåligt tränad. Självfallet en jättetillgång – om man får i gång honom, vill säga. En chansning värd att ta med tanke på det utsatta tabelläget.

3. Martin Mutumba – Rah Ahan Sorinet-Brommapojkarna

Ytterligare en gammal AIK-profil som vänt hem och nu söker speltid och form på lite lägre nivå. Fick en halvtimme senast mot Östersund. Spelade omgående fram till ett mål, men såg annars rätt ringrostig ut. Passionen för spelet finns kvar och känslan är att han kan bidra en hel del i höst. Knappast med mål, men en hel del assister.

4. Sotirios Papagiannopoulos – PAOK Saloniki-Östersund

Ett klockrent nyförvärv och exakt vad klubben behöver. En snabb, atletisk innerback, duktig i duellspelet och med förmåga att utmana motståndarforwards. Tog en del risker på planen när han spelade för Assyriska, men har rimligen mognat efter den korta sejouren i Grekland. Jag tror på succé.

5. Andrew Stadler – Landskrona-Östersund

Också en mycket intressant värvning. Förvånande att han följde med Bois ned i division 1 efter 13 mål i superettan 2014. En snabb, aggressiv, djupledsgående anfallare som varken räds fan eller hans moster inne i motståndarboxen. Jänkaren är sista biten i ett ÖFK-pussel som nu får anses vara komplett.

6. Marko Mihajlovic – Hammarby-Syrianska

I Nanne Bergstrands frysbox under lång tid. Kan säkert tina upp i den här miljön. En lugn, stabil, positionssäker mittback med huvudspelet som adelsmärke. Gjorde debut i senaste matchen, mot Varberg, och bidrog till att laget kunde hålla nollan. Ett ganska säkert kort.

7. Victor Nordin – Hammarby-Frej

U17-VM-hjälte som fått begränsat med speltid i allsvenskan och som därför lånas ut under hösten. Har tränat med bättre spelare fram till nu och ska kunna dra fördel av det. Mittfältstalang som måste göra avtryck för att vara säker på en återkomst till Söder.

8. Nikola Grubjesic – Dunaujvaros-Brommapojkarna

Spelade 23 matcher för Syrianska i fjol och gjorde tio mål – och då kom han ändå till klubben rätt otränad. Testade sen lyckan i Ungern, men där fungerade det inte alls. En ”nia” benägen att hugga i djupled och en hyfsat skarp avslutare. Bör bli en tillgång för ett BP som lider av akut måltorka.

9. Wagsley – free agent-Gais

Klubben hoppas på en ny Wanderson men, tja, vi får väl se… Hur som helst – en 25-årig brasseanfallare som övertygat i samband med provspel. Kommer närmast från spel i Rumänien. Pappersexercisen är klar, så nu är det bara upp till bevis. Ett långskott.

10. Daniel Ivanovski – Fjölnir-Mjällby

En gammal publikfavorit på Strandvallen som lämnat Island för att rädda sin gamla klubb undan division 1-spöket. En karaktärsspelare som rätt säkert kommer att göra nytta. Redan spelat två matcher – med bästa tänkbara resultat: sex poäng och nollan i behåll.

Sida 3 av 33
  • Tjänstgörande sportredaktör: Jesper Thedéen
  • Chefredaktör, vd och ansvarig utgivare: Lotta Folcker
  • Stf ansvarig utgivare: Martin Schori
  • Redaktionschef: Karin Schmidt
  • Besöksadress: Västra Järnvägsgatan 21, Stockholm
  • Org.nr: 556100-1123
  • Momsregistreringsnr: SE 556100-112301
  • Kontakt: förnamn.efternamn@aftonbladet.se
  • Aftonbladet Plus Kundcenter: tipsa@aftonbladet.se
  • Telefon växel: 08 725 20 00
  • FÖLJ OSS

© Aftonbladet Hierta AB