Dags att avrunda vårsäsongen.

Jag gör det med ett par listor, en drömelva, lite andra synpunkter – och med en sista ”Omgångens fyra”.

Håll tillgodo.

Tre toppar, lag

3. Östersund

Skönt hopkok av tekniskt skickliga och kreativa spelare. Kör sitt race i alla lägen.

2. Sirius

Pigg, positiv, profilstark nykomling med ambitionen att verkligen s-p-e-l-a fotboll.

1. Ljungskile

Sedvanligt försvarsstarkt – men numera också med en härligt sprudlande offensiv.

Hammarby och Sundsvall? Har levererat det man kan förvänta sig.

Varberg och Värnamo? Lite för mycket sparka-å-spring för min smak.

Tre floppar, lag

3. Degerfors

Fjolårets tabellfyra hopplöst trögstartat – och bisarrt ojämnt.

2. Öster

Inledde lovande – men har successivt tappat både struktur och självförtroende.

1. Gais

Bara beklämmande bedrövligt.

Assyriska precis utanför den allt annat än hedervärda prispallen. Har stundtals, framför allt i upptakten, spelat riktigt bra, men har kroknat betänkligt när man närmat sig kaklet i matcherna.

***

Vårens elva

Matt Pyzdrowski, Ängelholm – Michael Timisela, Hammarby, Jon Fjoluson, Sundsvall, Petter Björlund, Ljungskile, Niklas Andersen, Ljungskile – Johan Persson, Hammarby, Kevin Walker, Sundsvall – Modou Barrow, Östersund, Denis Velic, Öster, Stefan Silva, Sirius – Johan Eklund, Sundsvall.

Bänk: Tommy Naurin, Sundsvall, Stefan Batan, Hammarby, Marcus Danielsson, Sundsvall, Markus Gustafsson, Ljungskile, Ferhad Ayaz, Degerfors, Pablo Piñones-Arce, Hammarby, Jonas Lindberg, Ljungskile.

Tränare: Tor-Arne Fredheim, Ljungskile.

De tre topplagen dominerar av naturliga skäl elvan som, inbillar jag mig, med marginal skulle klara sig kvar i allsvenskan.

En superkeeper. En hyggligt väl komponerad backlinje. Två hårt arbetande, spelskickliga mittfältare. Och fyra poängspelare framåt som alla har olika egenskaper.

Persson kapten. Walker assisterande.

Ville till varje pris bereda plats för J-Södras playmaker Daryl Smylie, Ljungskiles målspruta David Johannesson, Hammarbys härligt frejdige Fredrik Torsteinbö och Syrianskas succéförvärv Nikola Grubjesic, men var tvungen att släppa dem – och Sirius-duon Elliot Käck-Moses Ogbu – till slut.

Fredheim given. En magiker med förmåga att förvandla allt, eller åtminstone det mesta han tar i till guld. Zvezdan Milosevic i Syrianska assisterande. Fick blixtsnabbt den sjunkande skutan i Södertälje på rätt köl.

***

Vårens fyra

Målvakt: Matt Pyzdrowski

Kombinerar lugn och gott omdöme med blixtsnabba reflexer.

Försvarsspelare: Jon Fjoluson

Positionssäker, fin uppspelsfot och ett sylvasst vapen i samband med offensiva fasta.

Mittfältare: Johan Persson

Stark i kroppen, bra med bollen, fina ledaregenskaper och grymt hög lägstanivå.

Anfallare: Modou Barrow, Östersund

Kan som ingen annan omsätta sin höga fart och blixtrande teknik i målchanser och mål.

***

Bästa matchen

Sundsvall-Sirius (1-2). Två tekniskt skickliga lag som båda bjöd upp till dans på Norrporten.

Sämsta matchen

Jönköping-Värnamo (0-0). Inte en målchans. Knappt en passning rätt. Så tråkig att klockorna stannade.

***

Snyggaste målet

Bara att välja och vraka, men jag har fastnat för Stefan Silvas chipplobb för 3-0 mot Värnamo i näst senaste omgången. Teknik, smartness och kyla i öm förening.

… och läckraste räddningen

Pyzdrowski i ÄFF, Akovic i HFF och Naurin i Sundsvall har samtliga briljerat med hisnande linjeparader, men i min bok är Gais Tommi Vaihos trippelräddning i hemmamatchen mot Öster nummer ett. Den hade till och med Mexikos svårt överskattade sprattelgubbe Ochoa uppskattat.

***

Fulast? Östersunds mittfältskylskåp Douglas Bergqvist. Sju gula kort.

Coolast? Hammarbys Pablo Piñones-Arce. Iskall avslutare, iskall målgest – och iskall i intervjuer efter matcherna.

Chocken? Att tre tränare fick sparken, två av dem med bara timmars mellanrum. Att Askebrand i Gais och Valentic i Assyriska fick gå förstår jag, de hade kört in i en återvändsgränd, men att Bois gav Jörgen Pettersson foten är mer svårbegripligt.

Knocken? Domarna har slagit tillbaka stenhårt och höjt statusen för sitt skrå. Mycket bra.

***

Publiksnittet på 2 975 är en chimär såtillvida att Hammarby ensamt har ett hemmasnitt på 17 277, vilket bara det är fantastiskt. Bäst i Norden, faktiskt.

***

Lite framåtblick: känslan är att de tre lag som ryckt i toppen är där för att stanna. Den inbördes ordningen Ljungskile, Sundsvall och Hammarby emellan är lite lurigare att sia om, men jag blir inte förvånad om det kastas om enligt 1) Sundsvall, 2) Hammarby, 3) Ljungskile.

Mitt tips att Landskrona och Husqvarna flyger direkt står fast, men det är mer för att jag är envis som en packåsna. Sen man till hur det har sett ut i vår ljuger inte tabellen det minsta: Gais är sämst.

Ängelholm är – äntligen – tillbaka hemma på IP och har kapacitet att ta några tabellplaceringar under hösten. Känslan är att Varberg och Värnamo kommer att sjunka en aning medan jag är osäker på Degerfors, som har potential men som saknar mental hårdhet.

***

Det här bygger på att han får vara skadefri, men höstens spelare tror jag blir Erik Israelsson i Hammarby.

***

Vårsäsongens sista ”Omgångens fyra” avhandlas kort och kärnfullt enligt följande:

MÅLVAKT

Alexander Lundin, Husqvarna

Felfri när laget via 2-1 hemma mot Varberg tog sin första seger på tio omgångar.

FÖRSVARSSPELARE

Stefan Batan, Hammarby

Lokomotivet på vänsterkanten tog inga onödiga stopp på vägen när Öster avfärdades, 2-0, i Växjö.

MITTFÄLTARE

Daryl Smylie, J-Södra (2)

Den finkänsliga högerfoten var inblandad i två mål när Assyriska 3-1-besegrades i Södertälje.

ANFALLARE

Andrew Stadler, Landskrona

Ett avslut med vänstern och ett med högern visade laget vägen till en 3-0-vinst borta mot Värnamo.

***

Semester i tiotalet dagar, men tillbaka i god tid till omstarten 18 juli.

Trevlig sommar.

Hammarbys nya segerrecept:

Ödmjukhet.

Det gav en bergsäker 2-0-seger borta mot Öster.

Här lite reflektioner kring mötet på ”Myran”:

Matchbetyg  3

Ingen gnistrande föreställning med läckra anfallskombinationer och många målchanser.

Mer en uppvisning i försvarsspelets ädla konst.

Hammarby har delvis ömsat skinn under vårsäsongen. Åtminstone på bortaplan är det numera fokus på försvarsspel och hårt arbete.

Det lönade sig i veckan mot Jönköping.

Och det lönade sig i dag mot Öster.

Hammarby blev den här gången hjälpta av ett snabbt ledningsmål. Redan i tredje minuten högg anfallsspetsen Amadaiya Rennie på Kennedy Bakircioglus inlägg och gjorde 1-0.

Efter det sjönk Hammarby lugnt och stilla tillbaka och lämnade över taktpinnen till ett Öster som var både ostrukturerat, otajmat och som dessutom självfallet led svårt av att lagets kreatör och poängspelare Denis Velic satt på läktarplats, avstängd.

Liknande matchbild efter paus. Hammarby kompakt och låg rätt i sina positioner, jobbade stenhårt för varandra och ställde om så fort chansen gavs.

2-0-målet, som definitivt stängde matchen, kom också efter en snabb omställning. Amadaiya Rennie piskade in ett hårt inspel som Fredrik Torsteinbö mycket behärskat mötte med en bredsida.

Man kan tycka att det är lite sorgligt att inte ens Hammarby, med den kultur och tradition som ändå finns i klubben, vill föra matcherna och odla ett eget konstruktivt passningsspel, men sanningen är ju att laget, åtminstone inte på bortaplan, har material för att spela ut alla motståndare.

Därtill saknas framför allt snabbhet i backlinjen och kreativitet centralt på mittfältet.

Bättre då att anpassa sig efter rådande omständigheter: bjuda upp på hemmaplan och snålspela på främmande mark.

Lagets tre toppar i dag: härligt rivige vänsterbacken Stefan Batan, mittfältsgeneralen Johan Persson (se nedan) och Amadaiya Rennie, som verkligen inte alltid är hundraprocentig i sitt beslutsfattande, men som med sin snabbhet och löpstyrka passar perfekt som anfallsspets i den här typen av spel.

Ett mål och en assist understryker bara det jag påstår om liberianen.

Öster?

Iskallt från start till mål. Försökte odla ett vägvinnande passningsspel i första halvlek. Spelade lite längre och rakare efter paus.

Inget bet.

Matchens lirare

Johan Persson. Lite av mittfältsgnuggarnas match och vem är bättre lämpad att täcka av ytor, vinna dueller och fördela bollar än Bajens mittfältsgeneral?

Säkert extra skönt för Persson (och Pablo Piñones-Arce) med tre poäng just på ”Myran” eftersom det var hemmaarena så sent som förra säsongen.

Matchens grej

Den fula armbågen. I upptakten av andra halvlek, vid ställningen 0-1, sänkte Pablo Piñones-Arce Östers unge mittback Johan Andersson med en ful armbåge.

Öster-bänken skrek på rött kort, men domare Daradic nöjde sig med ett gult.

Jag kan nog tycka att Daradic gjorde rätt. Så farligt var det ändå inte.

Domare

Verkligen inte säsongens bästa insats av team Daradic. Inkonsekventa och missade dessutom en solklar straff när Östers defensive mittfältare Joakim Lindner kapade Erik Israelsson i straffområdet.

Som tur var påverkade trion inte utgången av matchen.

Prognos

Öster har bara vunnit en av de sju senaste matcherna och får under hösten lägga allt krut på att försöka rädda kontraktet. Drar igång med bortamatch mot Hammarby och hemmamöte med Ängelholm.

Rimligt utfall sett till de senaste matcherna: max en poäng.

Hammarby avrundade vårsäsongen med sex poäng i Småland och fortsätter därmed att skugga de två topplagen Sundsvall och Ljungskile. Öppnar hösten med två hemmamatcher, först Öster och sen Assyriska.

Erik Israelsson avstängd i returen mot Öster.

Rimligt utfall sett till de senaste matcherna: sex poäng.

***

Undrar om det inte är läge för Ljungskile-tränaren Tor-Arne Fredheim att investera i en trisslott.

Flyt mot Varberg i veckan.

Tokflyt mot Sirius i dag.

I matchens absolut sista skälvande sekunder fick mittbacken Steven Old Skarsjövallen att gunga med sitt avgörande 1-0-mål.

Logiskt?

Nja, knappast.

Sirius vann både avslutstatistiken (9-8) och hörnstatistiken (10-4).

LSK har nu nio raka utan förlust och den senaste i raden av treor innebär att bohusläningarna går till sommarvila som serieledare.

Sirius fick sin svit om sju raka matcher utan förlust bruten och är hastigt – och mindre lustigt – sju poäng efter tredjeplacerade Hammarby.

***

IFK Värnamo ser ut att ha lekt rommen av sig efter en lysande upptakt.

I dag förlust med 3-0 hemma mot tidigare tabelljumbon Landskrona.

Bois jänkare Andrew Stadler och Paul Torres blev tungan på vågen med två respektive ett mål.

25-årige Stadler, som Bois hämtade från Sandviken inför säsongen, har gjort åtta mål under våren – mer än en tredjedel av lagets totala skörd.

Trepoängaren innebär att Landskrona tar sig upp ovanför det nedersta strecket medan Värnamo, som avrundat vårsäsongen med tre matcher utan seger, halkar allt längre ifrån en topp tre-placering.

***

Syrianska avslutade våren med två raka segrar.

I dag 3-1 hemma mot Degerfors efter mål av Isa Demir, Robert Massi och Gerlem, som avgjorde matchen från straffpunkten i 98:e (!) minuten.

Degerfors reducerade i 86:e minuten genom Peter Samuelsson och tryckte sen på för kvittering, men sett till spel och chanser en välförtjänt SFC-seger.

Syrianska har mot bakgrund av den minst sagt turbulenta försäsongen gjort det mycket bra och parkerar nu tryggt i mittskiktet av tabellen. Hatten av för tränaren Zvezdan Milosevic som uträttat stordåd sen han tog över som huvudansvarig.

Degerfors, tabellfyra förra säsongen, en stor besvikelse. Kommer i höst främst att få slåss för att undvika de fyra sista platserna som innebär nedflyttning och negativt kvalspel.

***

Nio raka utan vinst fick vara nog, tyckte Husqvarna – och hemmabesegrade topplaget Varberg med 2-1.

Philip Bernholtz gav HFF ledningen och inhoppande Kristofer Snarberg blev matchvinnare med sitt 2-1-mål.

Alexander Mellqvist gjorde mål för andra matchen i följd när han ordnade kvitteringen för Bois, som fick Ibrahim Koroma  utvisad redan i första halvlek.

Konsekvenser av resultatet?

De tre topplagen rycker åt sig ett rätt rejält försprång…

… samtidigt som Gais tar sommarlov som tabelljumbo.

Räck upp en hand den som trodde det inför seriestarten.

Lite större, lite starkare, lite tyngre.

Gif Sundsvall visade vem som är storebror i norr genom att ganska enkelt hemmabesegra Östersund med 2-0.

Här lite synpunkter från mötet på Norrporten:

Matchbetyg   3

Förvånansvärt seg första halvlek. Hög teknisk kvalité förvisso, men få målchanser.

Östersund rullade runt, runt, runt men utan att riktigt kunna, eller snarare våga, testa hållfastheten i Giffarnas försvar.

Giffarna låg kompakt och rätt i sina positioner. Växte successivt in i matchen och skapade också de bästa målchanserna. Oftast via inläggsspel med Johan Eklund som mottagare.

Matchen öppnade upp efter paus. Mer spel samma villkor och då visade Giffarna att man är av ett annat virke; lite mer rejäla, aningen mer mogna och definitivt spetsigare.

Kantmittfältaren Adam Chennoufi smög in bakom ryggen på en ouppmärksam Alex Dyer, tog emot Johan Eklunds nickskarv och pangade in 1-0 bakom en maktlös Connor Ripley (som gjorde sin sista match för ÖFK och nu återvänder till Middlesbrough).

2-0-målet som stängde matchen gjorde Eklund själv, läckert framspelad av isländske evighetsmaskinen Runar Sigurjonsson.

Efter det låste Giffarna matchen och slängde i väg nyckeln.

Summa summarum: kanske inte befogat att tala om klasskillnad, men sett till spel och målchanser en bergsäker 2-0-seger för Giffarna som åtminstone temporärt glider upp i tabelltopp.

Tre toppar i respektive lag?

Nja, i ÖFK, som inte kom upp i nivå, nöjer jag mig med att plussa för koreanen Moon, som rättvänd med boll alltid ställer frågor till motståndarnas backlinje.

Härligt offensive och tilltagsne vänsterbacken Robert Lundström, omdömesgille playmakern och lagkaptenen Kevin Walker och centermonstret Johan Eklund skarpast i Giffarna.

Matchens lirare

Johan Eklund. Giffarnas centertank utgjorde i mångt och mycket skillnaden mellan lagen. Erbjöd den tyngd, kraft och styrka som ÖFK saknade.

Dessutom ett mål och en assist.

Är nu uppe i totalt tolv poäng via sju mål och fem assister.

Det blir garanterat fler i höst.

Matchens grej

Straffsituationen i slutet av första halvlek. Modou Barrow tog sig in i Giffarnas straffområde, fick bollen i steget av Jamie Hopcutt – men stöp på mittbacken Marcus Danielsson.

Domare Patrik Eriksson menade att ÖFK-yttern filmade och halade upp det gula kortet.

TV-reprisen visade att Eriksson i stället mycket väl hade kunnat blåsa för straff.

Domare

Team Patrik Eriksson skötte sig annars förträffligt. Löpstark, bra speluppfattning och alltid nära situationerna, vilket ökar trovärdigheten när han väl blåser.

En succé i vår.

Prognos

Minst sagt intressant höstupptakt för ÖFK med två hemmamatcher mot de två topplagen, Gif Sundsvall och Ljungskile.

Douglas Bergqvist avstängd mot Giffarna eftersom han drog på sig sitt sjunde gula kort – överlägset flest i serien.

Rimligt utfall sett till prestationerna i de senaste matcherna: max en poäng.

Giffarna startar upp med två bortamatcher, först ÖFK på Jämtkraft Arena, sen J-Södra på Stadsparksvallen.

Rimligt utfall sett till prestationerna i de senaste matcherna: sex poäng.

***

Äntligen hemma på IP igen efter den allt annat än lyckosamma perioden på Olympia.

Då tar Ängelholm tre blytunga poäng via 1-0 på kökollegan Gais.

Stor matchvinnare för ÄFF: Monday Samuel, som nickade in Mikael Dahlgrens hörnspark. Samuels sjätte mål för säsongen. Därmed toppar han ÄFF:s interna skytteliga.

Drygt 1 000 betalande fick i andra halvlek se hemmalagets Junes Barny bränna en straff.

Med segern klättrar Ängelholm upp på hyfsat stabil mark och känslan är att laget har bra mycket mer att ge i höst, i synnerhet som man är tillbaka på sin normala hemmaarena.

Jobbigt, jobbigt för Gais, som nu förlorat två raka matcher under Peo Ljungs ledning och som i värsta fall få gå till sommarvila som tabelljumbo.

Bättre sent än aldrig, sägs det.

Så…här är ”Omgångens fyra” – plus lite annat smått och gott:

MÅLVAKT

Matt Pyzdrowski, Ängelholm (4)

Kan omöjligt finnas en keeper i serien som gjort fler ”omöjliga” räddningar än amerikanen. Ett par nya tokparader bidrog i allra högsta grad till skrällsegern borta mot Östersund. Mannen med hjälmen fortsätter att rocka.

FÖRSVARSSPELARE

Michael Timisela, Hammarby

Att den flygande holländaren är offensivt skicklig kände vi redan till. Nu vet vi att han även klarar sina defensiva åtaganden. Räddade sitt lag undan minst två givna baklängesmål i 4-0-segern borta mot J-Södra.

MITTFÄLTARE

Markus Gustafsson, Ljungskile (2)

Mycket fokus på lagets poängspelare, men navet i elvan är ändå den outtröttlige kaptenen som nästan alltid tar rätt beslut och som alltid skickar rätt signaler. Inblandad i två mål i 3-1-segern borta mot toppkonkurrenten Varberg.

ANFALLARE

Moses Ogbu, Sirius (2)

Oerhört stark i kroppen och med mjuka, fina fötter håller nigerianen på att ta serien med storm. Ett mål och en assist i 3-0-segern hemma mot topplaget Värnamo. Kan vara mogen att testas i lite finare sammanhang.

Topp

Superstrutarna. Massor av läckra mål i omgången. Allra snyggast: ÄFF:s Othman El Kabirs halvbicykleta för 2-0 mot Östersund och Sirius Stefan Silvas chipp för 3-0 mot Värnamo. VM-klass.

Flopp

Hemmafrossan. Vad har egentligen hänt med det tidigare så hemmastarka Assyriska? Bara två poäng av 21 möjliga på ”Jallavallen” i vår är sämre än dåligt.

Tre höjdare i 15:e omgången

Lördag

Sundsvall-Östersund

Prestigeladdat norrderby med två lag som båda vill hålla i taktpinnen. Match i matchen mellan två par som stundtals övertygat stort i vår: Giffarnas anfallsduo Eklund–Dibba har tillsammans gjort elva mål. ÖFK:s offensiva radarpar Barrow–Hopcutt än värre med tolv baljor.

Tips: 2-1.

Söndag

Öster-Hammarby

Ett möte mellan två anrika klubbar som tillsammans gjort 79 allsvenska säsonger. Båda har hackat lite på slutet även om båda tog full pott i senaste omgången. Öster utan sin klarast lysande stjärna, offensive spelmotorn och poängspelaren Denis Velic. Läge för tidigare ljumskskadade Kennedy Bakircioglu (sju mål på tio starter) att starta?

Tips: 1-2.

Söndag

Ljungskile-Sirius

Två av seriens formstarkaste lag. LSK med åtta raka utan förlust, Sirius med sju raka utan torsk. LSK ruskigt starkt hemma på Skarsjövallen, men Sirius faktiskt seriens allra bästa bortalag. Serieledaren tvingas klara sig utan sina båda ordinarie ytterbackar, Niklas Andersen och James Sinclair som båda är avstängda.

Tips: 2-2.

Assyriskas bidrag till Hammarby levererar.

Nahir Besara, Kennedy Bakircioglu och Andreas Haddad gjorde varsitt mål när Jönköping enkelt avfärdades med 4-0.

Här lite synpunkter från matchen på Stadsparksvallen:

Matchbetyg   3

Första halvlek kan vi lika gärna dra ett stort, fett streck över, men för ordnings skull ändå några rader:

Krampaktigt ställningskrig med massor av tekniska misstag och som en följd av det närkamper i parti och minut.

J-Södra testade det som de flesta lag gör mot Hammarby: ett lågt försvarsspel och sen in med bollar bakom Bajens backlinje.

Det bet sådär. Fredrik Olsson – tvåmålsskytt senast mot Öster – hade ett par halvlägen, men fick aldrig till avsluten.

I stället 1-0 för Hammarby i halvlekens slutskede. Johan Persson piskade i i blindo och på ett tillslag i väg en Pirlo-passning. In bakom J-Södras backlinje löpte Nahir Besara, som iskallt rullade in bollen bakom Anton Cajtoft.

I andra halvlek flyttade J-Södra givetvis fram positionerna – för att omedelbart bli straffat. En snabb omställning ledde till ett inspel från Amadaiya Rennie, som Pablo Piñones-Arce mycket vackert mötte på volley. PPA:s åttonde mål för säsongen.

J-Södra plockade sen fram ett par chanser för reducering, men när inhoppande Kennedy Bakircioglu förvaltade Fredrik Torsteinbös fina djupledspassning stängdes butiken för smålänningarna.

Och apropå inhoppare; Andreas Haddad fullbordade slakten när han mycket vackert tog ned bollen på bröstet för att sen piska i väg en höger insida som ställde en aningen felplacerad Cajtoft.

En stark bortamatch av Hammarby. Hyfsat stabilt målvakts-och försvarsspel – och en minst sagt imponerande effektivitet:

Fyra skott på mål innebar alltså fyra mål.

Tre toppar i laget: högerbacken Michael Timisela (se nedan), mittfältsgeneralen Johan Persson, som i vanlig ordning vann massor av dueller och fördelade bollar, och Fredrik Torsteinbö, livfull, löpstark och läckert lurig.

J-Södra?

Nja, här ligger jag lågt och nöjer mig med att konstatera att Ronny Sabo gjorde ett piggt inhopp.

Matchens lirare

Michael Timisela. En fläckfri insats av Hammarbys högerback, som gjort en stark vårsäsong. Positionssäker, löpstark och bidrar stort i båda riktningarna.

Dessutom räddade han Bajen-målet från påhälsning vid åtminstone två tillfällen.

Matchens grej

Superräddningen i andra halvlek. J-Södras yttermittfältare Jesper Svensson fyrade av ett både tungt och välplacerat skott för reducering, 1-2 – men Johannes Hopf sträckte ut i sin fulla längd och nöp skottet nere vid stolproten.

En viktig parad såtillvida att hemmalaget vid det tillfället var på väg in i matchen på allvar.

Domare

Team Jim Pettersson skötte sig helt okej, även om båda lagen mycket väl kunde ha fått varsin straff i upptakten av matchen.

Andre Calisirs aktion mot en framforsande Timisela hade i alla fall jag blåst för.

Prognos

Hammarby tog en välbehövlig trea efter två rätt skrala insatser och hakar nu på i toppskiktet. Avslutar vårsäsongen med bortamatch mot Öster.

Rimligt utfall: tre poäng.

J-Södra har varit jämnare spelmässigt denna säsong, men vinner och förlorar, paradoxalt nog, i stort sett varannan match. Avrundar våren med bortamatch mot Assyriska.

Rimligt utfall: noll poäng.

***

Fem avslut – och tre mål.

Ljungskile är inte bara bra – laget har lite flyt också.

I kväll tillfogade LSK Jörgen Wålemark-tränade Varberg dess första hemmaförlust. Bohusläningarnas segersiffror skrevs till 3-1.

Jakob Olsson, Peiman Eliassi och inhoppande skyttekungen David Johannesson målskyttar. Johannessons tionde fullträff för säsongen – ändå blev han av med ledningen i skytteligan.

Alexander Mellqvist 1-2-reducerade för Bois.

Ljungskile upp i serieledning medan Varberg tappade mark till topp tre-lagen.

***

Ett annat formstarkt lag, Sirius, noterades för sin sjunde raka match utan förlust när topplaget Värnamo 3-1-besegrades på hemmaplan. Sirius blott andra seger på ”Studan” under våren.

Skyttekungen Stefan Silva är i praktslag och gjorde två nya mål – hans tionde och elfte för säsongen. Därmed rycker Silva en aning i skytteligan, har nu ett mål tillgodo på David Johannesson i Ljungskile och två på Nikola Grubjesic i Syrianska.

Likaledes formstarke Moses Ogbu gav hemmalaget ledningen medan Dzenis Kosica tröstmålade för IFK som, likt Varberg, tappar till tättrion.

Sirius däremot rejält på gång. Nu bara fyra poäng upp till tredjeplacerade Hammarby.

***

Så avrundar vi med att konstatera att ur led är tiden.

En anfallare i Öster gjorde mål när Degerfors aningen överraskande 2-0-besegrades på Stora Valla.

Freddy Söderberg – som bränt massor av chanser under våren och som bänkades senast mot Jönköping – utökade den ledning som kantmittfältaren Marcus Bergholtz ordnade åt smålänningarna.

Resultatet lite symptomatiskt för den här galet svängiga serien.

Inför matchen snackade alla om ett Degerfors som äntligen hade fått upp ångan och ett Öster i kris.

Och så gick det som det gjorde.

Jag minns inte vem, men nån sa att fotboll är den enda sport där inte alltid den bäste vinner.

Ett nytt bevis för det fick vi i kväll.

Östersund dominerade stundtals stort – men Ängelholm skrällde och vann bortamatchen med 2-1.

Här lite reflektioner kring mötet på Jämtkraft Arena:

Matchbetyg   3

Småtrevligt med två tekniskt skickliga lag, där Östersund ägde boll mest hela tiden medan Ängelholm, framför allt i andra halvlek, parkerade bussen i och strax utanför eget straffområde.

18-8 i avslut mot mål i hemmafavör skvallrar om viss överlägsenhet.

Men 9-6 i skott på mål vittnar, trots allt, om att ÄFF inte var helt ofarligt när man väl kunde ställa om offensivt.

Stark bortamatch av ÄFF som gick på hörntänderna i slutet av matchen men som ändå vägrade att vika ned sig.

ÖFK inte lika stringent i sitt passningsspel som tidigare. Dessutom saknade man – trots att tränare Potter kastade in Bobo Sollander som referenspunkt redan i paus – spets i sitt anfallsspel och hade därtill stora problem i samband med defensiva fasta situationer.

Matchens lirare

Matt Pyzdrowski. Lugn och metodisk. Stabil ute i straffområdet, bra med fötterna och kommer alltid upp med ett par, tre tokräddningar. Så även denna gång.

Jag upprepar mig som en papegoja, men mannen med Petr Cech-hjälmen måste vara seriens bäste keeper.

Matchens grej

2-0-målet. ÄFF-forwarden Robin Staaf chippade med vänsterfoten in ett inspel på bortre ytan. Där mötte lillebror El Kabir, Othman, med en halvbicykleta och bollen satt otagbart bakom debuterande ÖFK-keepern Aly Keita.

Tveklöst ett av säsongens snyggaste mål.

Och ganska säkert stort uppskattat av storebror Moestafa i Häcken.

Domare

Team Dragan Banjac var väl heta både med visselpipan och kortleken.

Och frågan är om inte Östersund fick ett rättmätigt mål felaktigt bortdömt.

Modou Barrow såg verkligen i-n-t-e ut att vara offside när han slog in bollen för 2-2.

Prognos

Östersund fick sin svit om nio raka matcher utan förlust spräckt och har dessutom en minst sagt svår uppgift kvar innan det blir sommarvila: Sundsvall borta i ett prestigeladdat norrderby.

Rimligt utfall: noll poäng.

ÄFF kan förutom kvällens trea glädja sig åt att man fortsättningsvis kommer att ha Ängelholms IP, och inte Olympia, som sin hemmaarena. Comeback på IP i helgen, då Gais står för motståndet.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Sundsvall uppe på banan igen efter två raka förluster.

I kväll 2-1 borta mot Landskrona.

Anfallsparet Eklund–Dibba målskyttar, vilket innebär att de tillsammans nu har gjort elva kassar.

Jänkaren Andrew Stadler reduceringsskytt för ett Bois som återigen dråsade ned på jumboplats.

***

Frågan var vilken ”effekt” man skulle få skriva om.

Det blev ”Sören Åkeby”-effekten eftersom Assyriska aningen överraskade bortabesegrade numera Peo Ljung-ledda Gais med 2-1.

Fredrik Holster och Fuad Hyseni – som konstant satt på bänken när Azrudin Valentic tränade laget – målskyttar för AFF. Jänkaren Bobby Warshaw nätade för ett Gais som fortsatt är under stenhård press. Det är bara lite bättre målskillnad som skiljer ”Makrillarna” från jumboplatsen.

***

2-3 borta mot Syrianska innebar tionde raka matchen utan seger för nykomlingen Husqvarna, som sjunker som en sten genom tabellen och nu är under nedersta strecket.

Succéförvärvet Nikolaj Grubjesic återigen målskytt för Syrianska. Serben är nu noterad för nio fullträffar, vilket innebär att han delar skytteligaledningen med Sirius Stefan Silva och Ljungskiles David Johannesson.

Store och starke Dinko Felic och lite kortare men desto mer energiske Saman Ghoddos antecknade sig också i målprotokollet för ett SFC som alltjämt biter sig fast i tabellens mittskikt.

Dragan Kapcevic och Tobias Nilsson målskyttar för HFF.

För två år sedan öste han in mål för IFK Åmål i division 3. Idag leder han skytteligan i Superettan, samtidigt som hans lag lite oväntat leder serien. David Johannesson är kanske seriens hetaste spelare för tillfället och därför kändes naturligt att slå honom en signal för att prata om det rosa hårbandet, hans smeknamn och vilket lag han drömmer om att spela för.

Du har redan gjort fler mål än förra säsongen i och med 9 stycken på 13 matcher. Hur känns formen?

– Den är jättebra. Det har fungerat bra sedan försäsongen egentligen och sedan hållit i sig, tycker jag. Givetvis har det gått upp och ner i omgångar, både för mig och för laget, men på det stora hela känns det riktigt bra för tillfället.

Vad är hemligheten?

– Vi har fått behålla många spelare, med Ljungskiles mått mätt, och fyllt på med många duktiga spelare. Dessutom var vi några nya som kom under fjolåret, inklusive mig själv, som har tagit ett par ytterligare steg i utvecklingen. Laget har helt enkelt utvecklats i rätt riktning och detsamma gäller för min egen del.

Har du varit bättre tidigare än vad du är just nu?

– Nej, det har jag inte varit. Jag känner mig väldigt stark för tillfället, det gör jag verkligen.

Hur kommer det sig att det har lossnat så ordentligt för dig nu?

– För att jag har fått starta fler matcher än vad jag fick göra förra säsongen. Dessutom har laget gått bättre i år och då är det lättare för mig att prestera bra fotboll. Det är mycket tack vare lagets spel som jag har lyckats.

Hur gör du helst mål?

– Jag kommer fri med målvakten och bara placerar in bollen i något av hörnen. Det är favoritscenariot. Jag tackar inte nej till att göra mål på straff heller, som nu senast. Jag har inte gjort mål tidigare på straff men nu kände jag att det var min tur och det var väldigt skönt att se den gå in.

Berätta om det vackraste mål du har gjort i karriären.

– Det måste vara ett som jag gjorde under tiden i IFK Åmål, för tre eller fyra år sedan. Det var en språngnick som påminde lite grann om van Persies i VM. Det gör jag nog aldrig om, men faktum är att det finns förevigat hemma i vardagsrummet. Jag har nämligen en bild på ögonblicket, som en lokal fotograf tog, när jag ligger i luften precis innan bollen landar i målet.

Du kallas Sniper. Vad kommer det ifrån och varför kallas du det?

– Det är ett smeknamn som jag fick under tiden i IFK Åmål. Jag tror att jag fick det när vi stod och pricksköt bollar på någon träning och sedan har det hängt med till Ljungskile. Förra året fick jag till och med en keps av Jonas Lindberg som det stod Sniper på så nu är det väldigt etablerat även här i Ljungskile.

Berätta lite hur du ser på din egen spelstil. Du känns som en ganska klassisk anfallare, stark, löpvillig och skjuter på allt.

– Jo, men så känner jag mig också. Jag är en ganska renodlad djupledsgående forward med ett bra tillslag. Och jag har aldrig försökt vara något annat. Jag försöker mig inte på några tekniska krusiduller, utan är av den uppfattningen att man ska göra det man är bra på. Givetvis har jag försökt utveckla både target- och huvudspelet också och jobbar väldigt hårt för att bli ännu bättre på de bitarna.

Har du några förebilder?

– Egentligen inte. Det är mer att om jag ser någon som skiner i exempelvis VM, så kan jag försöka efterlikna något som denne gör. Det som är på tapeten just nu, med andra ord. Däremot har jag alltid beundrat brassen Ronaldo. När man var yngre ville man vara som honom, ha likadana skor och göra mål som honom. Det var gränsfall på frisyren, men honom har jag lärt mig mycket av att titta på. En grym avslutare.

Har du några andra favoritmål, som du nödvändigtvis inte själv har gjort?

– Jag kommer inte på något på rak arm, men Cristiano Ronaldo har ett brutalt tillslag som genererat i flera vackra mål. Jag säger något av hans alla mål. Jag försöker faktiskt få till bollbanan ibland som han får, men det är fruktansvärt svårt.

Vilka andra anfallare tycker du är duktiga i serien?

– Här kan vi väl börja med Jonas Lindberg, han är helt okej. Nej, skämt åsido så är han jätteduktig med en bra blick för spelet. Han har gnällt en del på att jag alltid missar mål efter hans framspelningar, men det börjar se allt bättre ut. Sedan tycker jag att anfallarna i GIF Sundsvall, Johan Eklund och Pa Dibba, är duktiga.

– De kompletterar varandra bra. Eklund är stor och stark, medan Dibba är snabb och kvick. Sedan får jag inte glömma Pablo Pinones-Arce heller, som har visat att gammal är äldst eller vad man ska säga. Han har varit rent ut sagt livsfarlig under våren och väldigt viktig för Hammarby.

Vem är den bästa försvararen du har mött?

– Jag brukar inte tänka på vilka jag möter utan försöker fokusera på mitt eget, men faktum är att Magnus Wikström i Örebro var jävligt jobbig att möta ifjol. Han kunde alla knep och visste exakt när han skulle använda sig av dem. Jag brukar inte tänka på det, men han var fruktansvärt jobbig att möta.

Samarbetet med Jonas Lindberg ser ut att fungera allt bättre. Hur ser du själv på det?

– Det känns mycket bra och det har blivit allt bättre ju mer vi har fått spela ihop. Jag är kanske inte den som vänder upp och hittar honom, men han är duktig på att slå sin försvarare och sätta den på mig. Jag hoppas att det håller i sig och att det kan bli ännu bättre framöver.

Hur ser du annars på konkurrensen i laget och i anfallet? Korab Bakraqi och Hannes Stiller finns ju där bakom också.

– Vi kan nog slå fast att Tor-Arne mår bra. Vi är fyra anfallare som har olika spelstilar och beroende på match och motstånd så kan vi alternera i anfallet. Alla har dessutom gjort det riktigt bra under våren och är duktiga spelare, så jag får säga att vi är välställda på den fronten. Givetvis är det väldigt utvecklande också att den konkurrensen finns inom truppen, för det tvingar alla att hela tiden ligga och pressa sig till sitt yttersta.

Och nu leder ni Superettan. Hur långt kan laget gå?

– Det kan gå hela vägen. Givetvis gäller det att ha flyt, slippa skador och fortsätta att tugga på. Just nu är det lite kul att vi leder serien, för jag tror inte att vi har gjort det sedan jag kom hit. Men samtidigt gäller det att vara ödmjuk och även om jag har skojat en del om det på sociala medier så är det hela tiden med glimten i ögat och något som inte får gå till överdrift. Det gäller att jobba på och inte tänka för långt framåt.

Vad drömmer du själv om?

– I och med att jag under många år har spelat i de lägre divisionerna där ambitionsnivån ofta har handlat om att ha kul och jag har alltid skojat om att jag ska spela i Djurgården. Vi var ett gäng djurgårdare i Åmål och det är därför något som jag har hållit fast vid. Samtidigt har jag kontrakt med Ljungskile och jag tar en match i taget. Men att spela i Djurgården är något jag har haft i huvudet sedan flera år tillbaka.

Tror du själv att du kan nå den nivån?

– Det tror jag. Jag känner att det har gått framåt under mitt andra år i superettan. Jag gjorde dessutom 12 poäng ifjol, så det pekar uppåt. Sedan är jag också väldigt beroende av att lagkamraterna gör det bra och hamnar man i en bra miljö så ska jag kunna ta flera kliv.

Vad är grejen med det rosa hårbandet förresten?

– Det är något jag har haft kvar sedan tiden i Åmål. Jag köpte på mig ett par hårband och ingen rör dem. De är lite heliga för mig. Jag vill inte gå in närmare på det, men jag är lite skrockfull av mig.

Annars är det ju ett gäng i laget som har håret uppsatt i en tofs, med Lindberg och Gustafsson i spetsen. När ansluter du dig till den skaran?

– Det är kanske den främsta anledningen till varför jag inte har hakat på den trenden, just för att många redan har det. Nej, så länge det går bra och rullar på så kör jag på med mitt hårband.

Jag heter Christopher Grönlund, är 22 år gammal och studerar till journalist. Är bosatt i Göteborg, men har rötterna i ett litet samhälle utanför Uppsala. Brinner för att ta reda på och berätta saker. Uppskattar all form av fotboll, men känner lite extra för den inhemska. Tanken är att jag ska flika in här emellanåt med ett och annat inlägg som kommer handla om allt mellan himmel och jord – så länge det rör Superettan.

Tätt på given nu när det snart är sommarlov.

Här är en ny ”Omgångens fyra” med en kvartett profiler som utmärkte sig lite extra i senaste omgången.

Håll tillgodo – och kom gärna med synpunkter.

MÅLVAKT

Andreas Andersson, Sirius

I stort felfri när laget tillfogade Sundsvall dess första hemmaförlust på ett år. Kryddade den superstabila insatsen med två matchavgörande närstridsparader.

FÖRSVARSSPELARE

Jonathan Azulay, Östersund

Mycket snack om lagets vassa forwards, men utan ett stabilt försvarsspel hade det knappast blivit nio raka utan förlust. Det 21-åriga Blåvitt-lånet leder backlinjen med pondus. Gigant mot Assyriska.

MITTFÄLTARE

Andreas Drugge, Gais

Äntligen fick vi se lite av den gamle Drugge. Jobbade hårt, tog stort ansvar och assisterade briljant till 1-0-målet när Hammarby sensationellt bortabesegrades, 3-1.

ANFALLARE

Jonas Lindberg, Ljungskile

Anfallskollega Johannesson stjäl de största rubrikerna, men utan sin nummer tio skulle LSK knappast toppa tabellen. Har det mesta. Snabb, löpvillig och kreativ. Dessutom målskytt i 5-1-segern mot Syrianska.

Topp

Kylan. 14 000 skränande Hammarbysupportrar bekom honom inte det minsta. Shkelqim Krasniqi höll nerverna under kontroll och tog iskallt tillvara på båda sina frilägen. Och tänka sig – den här Gais-talangen är bara 18 år.

Flopp

Hettan. Hätsk stämning på läktarplats i anslutning till slutsignalen och nu har Östersund anmält Assyriska till SvFF för ”bristande säkerhetsarbete”. Trist.

Tre höjdare i omgång 14

Onsdag

Östersund-Ängelholm

Två spelskickliga lag där det ena, ÖFK, har sett ljuset efter en svag start medan det andra, ÄFF, fortfarande famlar i blindo efter ett spel som genererar poäng.

ÄFF utan avstängde innermittfältaren Sebastian Carlsen. ÖFK utan avstängde keepern Connor Ripley, som förmodligen gjort sin sista match för klubben och nu återvänder hem till Middlesbrough. Petter Augustsson ny man mellan stolparna i ÖFK.

En 3-1-match.

Torsdag

Sirius-Värnamo

Sirius är i toppstöt med sex raka utan förlust men har, paradoxalt nog, bara vunnit en av sex hemmamatcher. Möter här ett Värnamo som har ömsat skinn och som är både svårspelat och ytterst svårslaget.

IFK utan avstängde kantmittfältaren Sebastian Göransson.

Firma Ogbu-Silva levererar igen… 2-1.

Varberg-Ljungskile

LSK-ikonen Jörgen Wålemark tränar numera Bois och har i intervjuer gjort klart att han tänker göra allt som står i hans makt för att sätta käppar i hjulet för sin gamla klubb. Annars handlar det om två formstarka och välorganiserade lag som överraskat de flesta och nu på allvar är med och hugger i tabelltoppen.

Bois utan avstängde anfallsspetsen Nsima Peter.

Kryssläge, absolut, men jag säger ändå 1-2.

Öster har inte vänt en match sedan i september 2012.

Man lyckades inte i kväll heller.

I stället vände J-Södra tillbaka och vann Smålandsderbyt i Växjö med 3-2 efter ett avgörande mål av inhopparen Ronny Sabo.

Här lite synpunkter från mötet på Myresjöhus Arena:

Matchbetyg   3

Well, försvarsspelet lämnade en del i övrigt att önska, men med fem mål och minst lika många hundraprocentiga målchanser vore det förmätet att klaga.

J-Södra gjorde – med undantag för en tiominutersperiod i andra halvlek, då man tappade en 1-0-ledning till 1-2 – en riktigt bra bortamatch – trots att man saknade avstängde spelmotorn Daryl Smylie och lätt knäskadade lagkaptenen Tommy Thelin.

Stabilt försvarsspel, vasst i det offensiva omställningsspelet och dessutom med förmåga att vila med boll mellan varven.

Unge keepern, blott 20-årige Anton Cajtoft fortsätter att övertyga. Kalle Svensson – svensk VM-spelare 2006 – höll ihop backlinjen föredömligt. På mittfältet växer unge Robert Gojani (läcker framspelning till 2-2-målet) för varje match och längst där framme börjar Fredrik Olsson hitta rätt (se nedan).

Öster helt utan självförtroende och till synes helt utan tro på den egna spelidén. Darrigt försvarsspel och när det gäller lagets anfallsspelare har vi vant oss vid att de inte är det minsta farliga ens med k-pist i straffområdet.

Stjärnan Denis Velic briljerade under en 20-minutersperiod i andra halvlek, men det var inte tillräckligt denna kväll.

Matchens lirare

Fredrik Olsson. Tvåmålsskytt och ett ständigt hot med sin snabbhet och sina vältajmade djupledslöpningar.

Borde kanske gjort ytterligare något på sina chanser.

Matchens grej

Överfallet. I en nickduell i upptakten av andra halvlek satsade J-Södras Jonathan Drott våldsamt mot Östers mittback Mario Vasilj – som gick i däck efter den fula armbågen.

Där kunde domare Olsson mycket väl ha halat upp det röda kortet. Nu nöjde han sig med ett gult, vilket Drott och J-Södra ska vara tacksamt över.

Ett par minuter efter smällen vacklade en omtöcknad Vasilj ut mot sidlinjen för att bytas ut.

Efter det kollapsade Östers försvarsspel.

Frågan

Hur länge har Öster tålamod med tränaren Roberth Björknesjö? Bråk med anfallaren Vlado Zlojutro, som är placerad i frysboxen och som uppges lämna för Assyriska så fort transferfönstret slås upp, usla resultat och en spelidé som efter ett halvår ännu inte har satt sig.

Det blåser snålt kring den jovialiske stockholmaren.

Fiaskot

Planen var att titta på toppmötet Värnamo-Varberg, men på grund av chockerande usel service från företaget som distribuerar matcherna i serien blev det inte så.

Bedrövligt.

Domare

Team Lars Olsson skötte sig utan anmärkning. Olsson är en av mina favoritdomare i serien. Löpstark, bra speluppfattning, nära situationerna och alltid med ett avväpnande leende på lager.

Prognos

Ett ytterst formsvagt Öster avrundar vårsäsongen med bortamatch mot Degerfors och hemmamöte med Hammarby.

Rimligt utfall: max en poäng.

För ett J-Södra, som är aningen ojämnt i sina prestationer, väntar Hammarby hemma och Assyriska borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Både Värnamo och Varberg hade chansen att ta sig upp på samma antal poäng som serieledande Ljungskile.

Inget av lagen lyckades.

Då fattar du att det blev oavgjort (1-1) på Finnvedsvallen.

Ibrahim Koroma gav gästerna ledningen, men i andra halvlek kvitterade MFF-lånet Benjamin Fadi.

Bois Nsima Peter utvisad på stopptid och missar därmed toppmötet med serieledande Ljungskile på torsdag.

Måste kännas surt.

Hemmanollan sprack och serieledningen försvann.

Dubbelt tungt för Gif Sundsvall som alltså förlorade hemmamatchen mot Sirius, 1-2.

Här lite reflektioner kring mötet på Norrporten:

Matchbetyg   5

Vad kan man förvänta sig när seriens bästa hemmalag möter seriens bästa bortalag?

Säsongens bästa match, så klart.

Tempo, intensitet, hög teknisk kvalité, mängder av situationer i de båda straffområdena och ett högdramatiskt slut.

Sirius gör en maxprestation, håller ihop laget föredömligt både defensivt och offensivt. Försvarar sig bra, ställer om snabbt, klarar att vila med boll mellan varven och sätter ihop ett flertal kombinationer av högsta klass.

En kollektiv insats av bästa märke, absolut, men också med några individuella prestationer som man inte skojar bort i första taget.

Keepern Andreas Andersson strålande, precis som mittbacken och lagkaptenen Patrick Hopkins. Rutinerade Johan Arneng en bjässe på mittfältet medan Moses Ogbu och Stefan Silva aldrig gav Giffarnas backlinje en lugn stund.

Silva gjorde 2-0-målet. Hans nionde för säsongen, vilket innebär att han delar ledningen i skytteligan med Ljungskiles David Johannesson.

Giffarna gör en helt okej insats. Hämtar sig snabbt från mardrömsstarten, får igång sitt spel anständigt, skapar en hel del målchanser, men är inte tillräckligt skarpa i motståndarboxen. Johan Eklund gör i vanlig ordning en stark match, men bränner för mycket för att det ska bli högsta betyg.

Daniel Sliper fixar reduceringen med drygt tio minuter kvar att spela, men trots ett visst tryck i slutskedet får Giffarna för första gången denna säsong lämna hemmaarenan utan poäng.

Summan av kardemumman: en kanonfight – med rätt segrare.

Matchens lirare

Moses Ogbu. Grizzlystark med mjuka, fina fötter. Sirius ”nia” är dessutom en klockren länk-spelare som jobbar hårt och tar ett stort ansvar.

Nära att få en tå på bollen i samband med 1-0-målet.

Upphovsman till matchens läckraste kombination som resulterar i 2-0-målet.

En kanonprestation, kort och gott.

Matchens grej

0-1-målet. Många bisarra självmål har jag sett genom åren, men frågan är om inte det här tar priset.

Usel kommunikation mellan Giffarnas målvakt Tommy Naurin och vänsterback Robert Lundström leder till att det enklaste hemåtspelet i världen får förödande konsekvenser.

Uppförsbacke direkt för Giffarna, som inte riktigt klarar av att resa sig efter den stjärnsmällen.

Transfersurr

Snack om att Giffarnas mittbackspar Jon Fjoluson–Marcus Danielsson är högaktuellt för Djurgården och att DIF skickat representanter för att kolla in duon.

Hur de skötte sig?

Helt okej, även om de stundtals blev rätt rejält dominerade av firma Ogbu–Silva.

Domare

Team Magnus Ahlsén höll inte VM-domarklass.

De var alltså bra. Riktigt bra.

Prognos

Andra raka torsken för Giffarna, som pendlar lite väl mycket i prestation och som framför allt bränner lite för många chanser för att det ska vara riktigt hälsosamt.

Två matcher kvar av vårsäsongen, först Landskrona borta, sen Östersund hemma i ett minst sagt prestigeladdat norrderby.

Rimligt utfall: fyra poäng.

Sirius såg en aning tröttkört ut för ett tag sedan, men har repat mod och har nu sex raka utan förlust. Avrundar vårsäsongen med två blytunga uppgifter. Först Värnamo hemma, sedan serieledande Ljungskile borta.

Rimligt utfall: tre poäng.

***

Östersund kan möjligen konkurrera, men Ljungskile är nog det hetaste laget i serien just nu.

I dag hela 5-1 hemma mot Syrianska.

David Johannesson gjorde de två första målen, har nu totalt gjort nio och delar ledningen i skytteligan med Sirius Stefan Silva. Jonas Lindberg, Jakob Olsson och Peimann Eliassi fullbordade krossen.

LSK upp i serieledning, vilket känns motiverat eftersom laget både har gjort flest mål och släppt in minst antal mål.

Kan LSK konservera den här formen under hösten är det inget snack – då har Bohuslän allsvensk representation kommande säsong.

Syrianska fick mittbacken Diego Brum utvisad redan efter en dryg kvart, vilket naturligtvis inverkade menligt på resultatet. Nikolaj Grubjesic tröstmålade för SFC, hans sjunde för säsongen.

***

Inför matchen hade de gjort elva av lagets 17 mål.

I dag slog de till igen, Östersunds vassa anfallspjäser Modou Barrow och Jamie Hopcutt.

Barrow gjorde matchens enda mål mot Assyriska, givetvis framspelad av Hopcutt.

Målet kontroversiellt såtillvida att AFF ville ha en straff i situationen som föregick (kontrings-)målet och efteråt gick stora delar av publiken på Södertälje Arena hårt åt domare Christian Moen.

Sett till spel och målchanser en välförtjänt ÖFK-seger även om AFF hade en ribbträff på stopptid.

ÖFK har nu nio raka utan förlust och är bara tre poäng från serieledning.

Starkt jobbat efter den miserabla upptakten. Minns att Östersund parkerade som tabelljumbo efter fyra omgångar.

Lite smolk i den jämtländska glädjebägaren dock: keepern Connor Ripley utvisad på stopptid och missar därmed onsdagens hemmamöte med Ängelholm. Petter Augustsson – som hoppade in i slutskedet av dagens match – ersätter.

***

Massor av målchanser – och en magisk vändning.

Så kan man summera Skånederbyt mellan Ängelholm och Landskrona.

Bois vann mötet på Olympia med 2-1 efter två sena mål av danske Niclas Rönne och jänkaren Andrew Stadler. Det avgörande 2-1-målet riktigt läckert med bollen som på ett snöre mellan tre Bois-spelare innan Stadler kunde avsluta.

Ängelholm tog ledningen i matchupptakten efter mål av Muamet Asanovski. I andra halvlek hade inhoppande Othman El Kabir två träffar i virket för 2-0-ledning och – med största säkerhet – tre poäng.

Blytung trea för Bois som nu vann sin första match under nye tränaren Patrik Johansson och som skaffade sig kontakt med lagen ovanför nedersta strecket.

Jobbig förlust för Ängelholm, som nu på allvar är indraget i bottenstriden.

En liten tröst för ÄFF är att man i höst får spela samtliga sina matcher hemma i Ängelholm.

Tiden med Olympia som hemmaarena har inte medfört särskilt mycket positivt för Joakim Perssons lagbygge.