Dagens magutvik. Jag och MIN mage. Bebisarna har bara flyttat in en stund. Bilden är tagen förra veckan, då i v.36.

Jag kan bli så förbannad på folk som ska kritisera andras kroppar på ett negativt sätt. Som att det vore bättre om alla var stöpta i samma form, om alla såg lika dana ut. Nej – har man inget snällt att säga kan man lika gärna vara tyst och det gäller både om smala och tjocka kroppar. Det hjälper ingen att säga att han/hon är för tjock/för smal. Oftast vet personen redan om och lider av det. Dessutom måste viljan att förändra något komma från dem själva.

Som gravid är man extra utsatt för andras kommentarer om vad som är rätt och fel. Kroppen är plötsligt inte min utan bebisarnas. Alla tror sig ha rätt att känna på magen och ”du kan inte ha långt kvar”  har jag hört i tre månaders tid. Orkar inte förklara för alla att det är tvillingar.

Självklart sätter jag barnen i magen först, men samtidigt är jag fortfarande Anna som också vill må bra. Om många andra fått bestämma hade jag inte tränat, inte druckit Cola, inte bloggat (strålning), inte solat o.s.v. Nej, jag skulle bara ligga fastspänd i sängen och tänka på ”bebisarnas bästa”. Men ändå måste mammor såklart orka ta hand om barnen när de kommer, trots förtvinade muskler och nedstämdhet. Ok, jag överdriver kanske lite..

Så, vad vill jag ha sagt med detta? Jo, att det alltid är du själv som bestämmer över din kropp och känner den bäst själv. Goda råd och hjälp till den som är självdestruktiv – absolut, men elaka kommentarer kan folk hålla för sig själva.

P.S. Jag syftar INTE på er läsare. Har bara fått fina, peppande kommentarer här i bloggen som jag är oerhört tacksam över. D.S.