Förutom att träna upp muskeluthålligheten under lång tid och lära kroppen att använda inlagrad energi och kroppsfett som energikälla (min magsäck var full av kladdkaka och glass så det behövdes inte 🙂 är långpass ett utmärkt sätt att få en lång pratstund med sin goda vän.

Jag och Jennie sprang hela 24 km (eller 23,99 km exakt) i lugnt prattempo för att orka hela vägen och för att uppdatera varandra om våra liv. Man kan växla vem som pratar så en får andas och mot slutet blev det allt flåsigare samtal. Sista 5 km var benen tuggummi men annars ett fantastiskt trevligt pass i lika fantastiskt väder. 

Svårast var att välja kläder för -3° och över två timmars löpning. För varm tycker jag är asjobbigt att vara när jag springer och vill inte heller frysa. Fick bli långärmad ullfroté-underställströja och ullfroté boxertrosor från Ullmax, långa kompressionsstrumpor från Gococo, tunn microfleece-mössa från samma märke, löpjacka och tajts från Adidas samt löphandskar från Craft. Det var perfekt utom handskarna som var lite för tunna mot slutet när vi blev trötta, långsamma och nerkylda av svetten.

Och här är statistiken över passet från Runkeeper. Med några kiss-, prat-, fotografering- och krampauser tog våra 24 km 2 timmar och 18 minuter. Jag är störtnöjd med det för jag har aldrig sprungit så långt i hela mitt 33-åriga liv.

Tack bästa Jennie, fantastiska kropp och kladdkakan för ett grymt pass! Måtte det bli fler framöver (även kladdkakor 😉