Minisemester från vardagen, min normala träningsplanering och helt prestiglös jogging. Benen och hjärtat får bestämma hur långt och snabbt jag springer längs den isiga skogsbilvägen. Ofta är det dessa pass som blir som bäst. 

Och appropå inlägget om instabila skor här om dagen är här tvärtom instabilt underlag, trots bråddar. Löpning i skogen, på knölig snö, är grym coreträning. Snabba fötter är ett måste.

Bra after run before ski: Gröt med gojibär (hemifrån) och kanel. Kokta ägg och te till.

Efteråt påfyllning med gröt och ägg – för mig typsik Dalafrukost eftersom vi alltid får denna kanonfrukost hos svärmor. Gröten påminner mig mycket om för 5 år sen när jag skulle åka Öppet Spår. 9 mil med magknip på grund av en stor, oprövad kolhydratladdning. Man ska helst testa i förväg hur kroppen svara på en kolhydratladdning INNAN det är dags för tävling. Jag tog mig i alla fall genom loppet på 9 timmar och 20 minuter. Ok prestation, men någon rolig upplevelse var det inte.  

Idag, i en annan del av Dalarna än där vi befinner oss, åker idag 10 000 tjejer TjejVasan. Inför 3 mil behövs ingen lika omfattande kolhydratladdning, men en ordentlig grötfrukost tror jag de flesta ätit. Mina tankar går till er, däribland Sara och Terese, ute i spåret. Heja alla grymma brudar!