Inget SATS-Yoga instruerande för mig. Än? Hon som utvärderade mig sa att jag är ”nästan framme”, behöver bara bli varm i kläderna igen efter mammaledigheten, finslipa teknik och ordval. Att hon gärna vill se mig på SATS och gillade mig. Ändå känner jag mig lessen. Och trött.

Junior skrek halva natten, hjärnan känns som gröt och jag kastade mig iväg från tvätt och barn. Dålig ursäkt, men det gjorde inte saken bättre. Usch! Seger-mössan åkte av kvickt när jag kom hem och en kopp uppiggande te är välbehövlig.

Just nu vill jag bara lägga ner hela tanken på att leda klasser på SATS, men jag vet att efter en god natts sömn kommer den positiva Anna fram igen, sugen på att utvecklas och visa vad jag går för. Motgångar (nu förstorar jag det här bara för att jag är trött) driver mig.