Jag mår toppenbra av att se ut så här – att känna mig stark. Att nå mina mål.

Det är lite kul när det blir lite turbulens på bloggarna och jag har svårt att hålla mig utanför. Jag nämnde lite kort i morse att det råder en diskussion om vad som är hälsosamma ideal och huruvida vi tränings- och hälsobloggar ger sunda budkap eller inte. 

Tänker inte skriva någon lång utläggning, bara kort konstatera att allt beror på oss själva. Vi kan inte jämföra oss med varandra – alla är olika, alla har olika ambitioner, olika ideal. En hälsosam målbild för en person kan uppfattas som anorektisk för en annan. Eller fet. Och det är väldigt svårt att veta vad just du som läser tycker är hälsosamt.

Samtidigt tycker jag vi som bloggar har ett ansvar. Jag själv är väldigt deffad på bekostnad av stenhård träning och planerad kost, men har ändå insikt och kuskapen att göra det på ett sätt jag mår bra av (något jag inte alltid haft). Det är DÄR svårheten ligger – du som läser ser ofta hur jag tränar ETT pass, hur EN strikt måltid ser ut, men inte att jag efter maxpasset inte går utanför dörren mer den dagen, eller småäter frukt och choklad kvällen lång.

…och jag mådde toppenbra av att se ut så här. Hälsan finns på insidan.

Haha, nä nu har jag trasslat in mig, precis som jag trodde. Har inte tid att tänka mer så jag avrundar kort och gott med att hälsa för mig är att må bra fysiskt och psykiskt, oavsett låg eller hög andel kroppsfett. Vissa är grymt starka och sunda trots sin överrvikt. Andra kanske är i ”toppform” men mår skit på insidan. Eller tvärtom – helt individuellt. Så tycker jag!

P.S. Viktigt att poängtera att ingen är hälsosam JÄMT. Jag tror alla som uppfattas hälsosamma utåt också har stunder då de äter fel – för mycket, för lite, för extremt, för osunt. Samma sak gällande träningen. Ingen är perfekt och det är helt ok. D.S.