Första, brantaste backen i Lilljansskogen jag springer intervaller i.

Ibland har jag turen att mannen inte sticker till jobbet lika aptidigt som vanligt och jag kan springa en sväng innan. Lyxigt att bara ha min egen kropp att släpa på och starta dagen med att tänka ostört. Jag passar på att planera dagen, le lite åt Anders och Gry i lurarna och känna in kroppens status. 

I morse var jag ute före regnet, som nu ligger som en ridå över Stockholm, och sprang 12 backintervaller. 6 i en lite kortare, brantare backe och 6 i en lång och seg. Tidspress (mannen skulle iväg) och påfyllda energidepåer (prinsesstårta igår) gav reketfart uppför. Grymt härligt när jag känner sån power och tryck i benen att jag bara flyger!

Vad som blev kvar av tårtan efter 2 glupska vuxna & 2,5 barn (tvillingarna räknas som 0,5 – smakade bara lite grädde). Som dunderhonung inför löpning morgonen efter!

Förresten blir det ingen DN Stockholm Halvmarathon för mig i morgon eftersom ingen av de jag frågat kan vara barnvakt. Lite synd eftersom den distansen saknas på min meritlista och är helt perfekt för mig – inte för lång men ändå såpass att jag har fördel av min uthållighet. Samtidigt en lättnad för nerverna och i detta typsikt regn-blåsiga ”dagen-före-löptävling-väder” känns det helt ok.