TRUMPS FAKE
NEWS-FABRIK

publicerades 27 augusti 2017

Donald Trump vann valet tack vare den mest effektiva, men kanske minst kända, digitala kampanjen i den politiska historien.

Det handlade om falska nyheter, massiv datainhämtning och medvetna försök att få osäkra Clinton-anhängare att avstå från att rösta.

Aftonbladet har kartlagt Trumps ”Project Alamo”, som nu utreds av amerikanska myndigheter och som kan avslöja om Trumps stab verkligen samarbetade med Ryssland.

Vi har också hittat bevis på hur svenska politiker redan börjat kopiera taktiken.

Text: Martin Schori   Grafik: Fredrik Persson

– Facebook och Twitter är anledningen till att vi vann det här.

Det sa Brad Parscale till tidningen Wired strax efter att Donald Trump chockartat gått segrande ur det amerikanska valet.

Från Brad Parscales egen Twitter.

Brad Parscale, en 41-årig Kansasfödd före detta restaurangägare med vikingaskägg, utgör själva definitionen av en dold makthavare. Få har hört talas om honom, men i princip alla amerikaner med ett Facebook-konto har, medvetet eller omedvetet, sett frukten av hans värv.

Det började med ett telefonsamtal från en av cheferna för Trumps bolag, någon gång under vintern 2015. Fastighetsmogulen hade presidentambitioner, och behövde en kampanjsajt. Snabbt. Brad Parscale gick med på att bygga en, för 1 500 dollar. Några månader senare satt Parscale och köpte Facebook-annonser åt Trump direkt ur sin laptop. Budgeten var 2 miljoner dollar, runt 16 miljoner kronor. Taktiken visade sig vara effektiv. Drygt ett år senare hade Brad Parscale 100 anställda och två miljarder kronor i budget. ”Project Alamo” var fött.

 ”PROJECT ALAMO”

Aftonbladet har med hjälp av Rikard Lindholm, expert på data-driven marknadsföring och optimerad annonsering på Facebook, kartlagt ”Project Alamo”. Vi kan nu berätta hur ”Project Alamo” jobbat med ett nätverk av fejksajter och utnyttjat Facebooks annonssystem för att manipulera valrörelsen.

Något förenklat gick ”Project Alamo” till så här:

♦ Parscale och hans team förde in mejladresser till alla kända Trump-supportrar i Facebooks annonssystem. Dessa sorterades upp efter bland annat etnicitet, intressen, kön och bostadsorter.

♦ Genom att sedan addera stora mängder information till varje person i databasen, till exempel intresse (baserat på vilka sajter personen besökt eller vad hen handlat på internet) kunde man segmentera personerna i olika kategorier av väljare.

♦ Genom Facebook-verktyget ”Lookalike audiences” identifierade de sedan ”dubbelgångare”, alltså andra Facebook-användare med liknande intressen och profiler. Då fick man en massiv databas med potentiella väljare, uppdelade i ett stort antal olika målgrupper.

♦ Parscales team bombarderade därefter de olika profilerna med riktade annonser eller artiklar, via Facebook

♦ Inget lämnades åt slumpen: teamet skickade ut tiotusentals olika varianter av annonserna, vilket ledde till att man snabbt skaffade sig kunskap om vad som fungerade (så kallad A/B-testing). På dagen för den tredje presidentvalsdebatten mellan Trump och Clinton användes till exempel 175 000 olika annonser.

S

yftet med det hela var både att stärka lojaliteten och övertygelsen hos de redan frälsta Trump-supportrarna, men också något helt annat: att få osäkra Clinton-väljare att avstå från att rösta.

Trots det etiskt tveksamma målet var ”Projet Alamo” ingen hemlig underrättelseverksamhet. Brad Parscale och hans medarbetare har flera gånger öppet berättat om hur man manipulerade den amerikanska valrörelsen och aktivt undergrävde demokratin.

– Vi har tre stora aktiva initiativ för att få folk att avstå från att rösta, sa en medarbetare till Bloomberg News i oktober 2016.

Grupperna som var måltavla för ”Project Alamo” var:
1.
Idealistiska, vita liberaler, framför allt Bernie Sanders-supportrar
2. Unga kvinnor
3. Afro-amerikaner som bor i städer

Dessa tre målgrupper översköljde man med negativa nyheter om Hillary Clinton. Man blåste upp hennes citat från 1996 om afroamerikaner som ”superrovdjur” och riktade det mot just afroamerikaner. Vita kvinnor, som kanske inte var lika mottagliga för det budskapet, matades istället med uppgifterna om att Clintons man, den förre presidenten Bill Clinton, var en sexualförbrytare. Invånare i swingstaten Floridas ”Little Haiti” fick budskap om ett omdiskuterat sjukhusprojekt på Haiti efter jordbävningen 2010.

De riktade inläggen dök endast upp i de utvaldas flöden, ett format som kallas ”dark posts”. Den typen av annonser har skapat en het debatt i USA, då den ger annonsköparna (i det här fallet partier eller politiker) möjlighet att skicka riktade budskap till enskilda personer. Eftersom ingen annan än mottagaren ser dem blir det svårt för både myndigheter och medier att granska dem (vi återkommer till ”dark posts” längre ner i texten).

En så kallad "dark post" utskickad av Trump-kampanjen

Smutskastningskampanjer har funnits lika länge som politiken. I USA är så kallad ”opposition research” en stor politisk gren. Men sällan eller aldrig har det gjorts med större precision och systematik än ”Project Alamo”.

N

yckeln till framgången är Facebooks annonssystem och all den data man samlar in från sina användare (läs mer om det här). Om du köper en helsidesannons för en bil i en papperstidning får du betala dyra pengar. Dessutom kommer väldigt många som ser annonserna inte bry sig om budskapet eftersom de helt enkelt inte är intresserade av att köpa en bil. Med Facebooks annonseringsverktyg kan din målgrupp vara i princip hur liten som helst – och du betalar endast för att nå personer som du med stor sannolikhet vet är intresserade.

– Vi hjälpte en mindre restaurang i Stockholm genom att optimera annonser mot killar i åldern 18–23, som bodde i direkta närområdet av restaurangen, som dagligen passerade den på väg till jobbet och som tidigare genomfört köp på nätet. Annonserna exponerades endast i killarnas Facebook-flöde på mobilen, mellan klockan 14 och 17 på vardagar, den tidpunkt som jag ansåg som mest sannolik de skulle sluta för dagen och resa hem från jobbet, säger Rikard Lindholm, grundare av marknadsföringsbolaget Semantiko.

Genom att lägga den här relativt lilla tiden på att skapa ett budskap som var relevant för målgruppen fick de 60 procent av dem att köpa någon av maträtterna under de nästföljande halvåret, säger Rikard Lindholm. Det är ett sensationellt bra resultat i såna här sammanhang.

Brad Parscale har ju varit öppen med hur de gjort det här. De bestämde sig tidigt för att inte gå efter ”the popular vote”. De sa: vilka stater ska vi fokusera på? Vilka grupper? Vad vet vi om dem? Gustav Martner, före detta ordförande i Sveriges Kommunikationsbyråer och grundare av sociala medier-projektet Digital Reliance

Inom näringslivet används Facebook-annonser alltså relativt flitigt och kan leverera ett effektivt resultat för en ganska liten slant. Men inom politisk kommunikation har det varit outforskad mark. Tills nu.

– Brad Parscale har ju varit öppen med hur de gjort det här. De bestämde sig tidigt för att inte gå efter ”the popular vote”. De sa: vilka stater ska vi fokusera på? Vilka grupper? Vad vet vi om dem? Har man svag etik och ett svagt partiprogram kan man hitta andra saker att hetsa upp folk kring, säger Gustav Martner, före detta ordförande i Sveriges Kommunikationsbyråer och grundare av sociala medier-projektet Digital Reliance.

Team Trump använde Facebooks annonssystem för att rikta både Facebook-annonser samt negativa nyhetsartiklar (via Facebook-länkar) till personer som de kartlagt.

Och sättet de gjorde det på är minst sagt häpnadsväckande.

FACEBOOK-PIXLARNA

”Project Alamo” fick en stor del av sin data från företaget Cambridge Analytica, som fått tillgång till 230 miljoner amerikanska väljares profiler – och därmed all information om dem – genom bland annat Facebook-quizzar . Enligt uppgifter i amerikanska medier hade ”Project Alamo” runt 4 000 datapunkter om varje individ.

Enligt dataforskaren Michal Kosinski, som ligger bakom tekniken som Cambridge Analytica använde sig av, kan man dra långtgående slutsater och till och med förutse framtida beteenden med hjälp av Facebooks data.

År 2012 sa Kosinski, enligt tidningen ETC, att det räckte med att analysera 68 Facebook-likes för att definiera en användares hudfärg (med 95 procents säkerhet), sexuella läggning (88 procent) och om de röstade på demokraterna eller republikanerna (85 procent).

Teamet hade också en stor databas från kända republikanska väljare, samt från de som exempelvis skrivit upp sig för Trumps nyhetsbrev, angett sina mejladresser på Trump-event och handlat i Trumps webbshop.

Alla detaljer om ”Project Alamo” som vi har beskrivit hittills i den här artikeln har återgivits i amerikanska medier.

Men Aftonbladet kan berätta att man även hämtade in data från ett annat, tidigare okänt håll: via Facebook-pixlar. En Facebook-pixel är ett kodstycke som du kan placera på din webbplats för att se hur effektiva annonser varit, skapa målgrupper och få ingående information om besökarna.

Det är inte säkert att alla som har en sajt vet vad det innebär att lägga en pixel, men sannolikt har de fått en fråga eller en uppmaning och gått med på det Rikard Lindholm, grundare av marknadsföringsbolaget Semantiko

Låt oss återgå till Rikard Lindholm, grundaren av Semantiko som citerades tidigare i artikeln. Kort efter valet ville han göra analys över Trumps marknadsföringskanaler.

Då upptäckte han att Trumps officiella kampanjsida hade inte bara en, utan fyra Facebook-pixlar.

– Det är relativt ovanligt att en stor organisation med så pass erfarna marknadsförare har fyra pixlar. Jag bestämde mig därför för att se om dessa pixlar används på andra sidor, säger Rikard Lindholm.

Skärmdump från Donaldjtrump.com, natten efter Trump svurits in. Rikard Lindholm hittade då fyra Facebook-pixlar på kampanjsajten.

Resultatet förvånade honom. I vanliga fall lägger man Facebook-pixeln på sina egna hemsidor för att samla data, men samma unika Facebook-pixlar som låg på Donald Trumps kampanjsajt fanns också på ett dussintal andra sajter, inklusive dottern Ivanka Trumps klädfirmas onlineshop, ett antal andra sajter inom e-handel samt några uppenbara smutskastningssajter.

I praktiken betyder det att Ivanka Trumps onlineshop kunde annonsera mot besökare av Donald Trumps kampanjsida. Men också att Trump-kampanjen fick värdefull data om Ivanka Trumps väskköpare.

Bilden visar alla sajter som haft samma Facebook-pixel som Trumps kampanjsajt. Där finns bland annat dotterns klädföretag.

Hur de har hamnat på sajterna? Enligt Rikard Lindholm finns det bara ett sätt:
– Att lägga en Facebook-pixel på en sajt är en aktiv handling, man måste ha tillgång till hemsidornas kod, skapa ett annonskonto på Facebook, begära en unik kod och sedan placera den på sin sajt. Det är inte säkert att alla som har en sajt vet vad det innebär att lägga en pixel, men sannolikt har de fått en fråga eller en uppmaning och gått med på det, säger han.

Kartläggningen av de amerikanska väljarna sträckte sig alltså inte bara till de som aktivt valt att engagera sig för Trump eller sökt upp information. Om du surfat in på någon av sidorna i det skapade nätverket har  Facebook noterat vilken sajt du har varit inne på och möjliggjort för Trumps team att prickskjuta artiklar mot utvalda personer av besökarna med hjälp av datan.

– Ut integritetssynpunkt finns det en enorm problematik med det här. Man kan inte förbjuda den här typen av ”targeting”, för i grunden är det bra. Men bör vi ha lagar och riktlinjer kring det? Definitivt, säger Gustav Martner på Digital Reliance.

FEJKSAJTERNA

Om man ska summera år 2016 med ett begrepp blir det tveklöst ”fake news”. Ett begrepp som användes så fort en politiker ansåg sig vara utsatt för negativ granskning.

Trump har gått i bräschen för detta. Under kampanjen och sedermera även presidentskapet har han gång på gång utsett CNN, Washington Post och andra som granskat honom till ”fake media”.

”Fake news” är dock ett misshandlat begrepp som fått olika betydelser beroende på vem som är avsändare.

När forskare på Stanford University skulle definiera begreppet kom de fram till följande:
1.
Nyhetsartiklar som är medvetet och bevisat falska och som kan vilseleda publiken.
2. Artiklar som kommer från satirsidor, men som kan uppfattas som korrekta.
3. Oavsiktliga misstag från journalister, som när en reporter skrev att Trump tagit bort en byst av Martin Luther King från Vita huset.
4. Rykten som inte härstammar från någon nyhetssajt.
5. Konspirationsteorier.
6. Falska uttalanden från politiker.
7. Artiklar som är vinklade eller vilseledande, men inte rakt igenom falska.

Under det amerikanska valet förekom alla dessa former av fake news. I några fall fick helt påhittade nyheter oerhörda konsekvenser, som när en person sköt inne på en pizzeria som pekats ut som ett pedofilnäste kopplat till Hillary Clinton. Det finns också massor av exempel på fake news-sajter som hittar på ”nyheter” i syfte att tjäna annonspengar.

På en numera ökänd presskonferens efter valet ombads Donald Trump att definiera vad han menade när han beskrev uppgifter som kom från läckor i hans egen stab som ”fejkade nyheter”.

– Läckorna är riktiga, nyheterna är fejkade, svarade presidenten.

Uttalandet väckte förvirring, men man kan tolka det som att han hänvisar till punkt nummer 7 på Stanfords lista: Medierna kanske inte hittar på, men de överdriver, vantolkar och väljer bort information som är positiv för Trump.

Men det är precis så som han själv – och ”Project Alamo” – jobbade inför valet.

Enligt Aftonbladets kartläggning skapade Trumps stab ett nätverk av sajter enbart för att pumpa ut falska, hårdvinklade eller ensidiga budskap om sin motståndare. Sajter som via ip-adresser, Facebook-pixlar, administratörer och servrar kan kopplas ihop med varandra.

De hade adresser som poorhillaryclinton.com, obamacosts.com eller lyingcrookedhillary.com.

Lyingcrookedhillary.com går fortfarande att komma åt.
LyingcrookedHillary har samma Google Analytics-kod som Donald Trumps sajt.
Det har även sajten poorhillaryclinton.com. Den är borttagen, men går att återskapa via verktyget Wayback Machine.

På sajterna fångade man upp ”riktiga” nyheter, vantolkade dem och satte en kraftigt vinklad rubrik.

I vissa fall har sajterna lanserats med pressreleaser från det republikanska partiet eller Trumps kampanj. I andra fall har de startats i tysthet.

Men det står utom allt tvivel att Trumps stab, trots att Trump själv brukar avfärda etablerade medier som ”fake news,” har haft aktivt samröre med, hämtat information ifrån, eller till och med skapat, egna fake news-sajter.

Om det till exempel dök upp en nyhet som var negativ mot Hillary i flödet kunde sajterna skriva om detta (hårdvinklat). Sedan riktade man artiklarna, mot till exempel afroamerikaner och vita kvinnor.

– Det handlar om att påverka folks åsikter på lång sikt. Nyckeln är att hela tiden mäta och möta det som målgruppen går igång på med antingen positiva eller negativa artiklar. Först riktar man ett antal artiklar mot en målgrupp och mäter hur de tas emot. Sedan riktar man fler artiklar mot dem, baserat på vad som fungerade bäst. Då kan man steg för steg omvända människor från att ha varit tveksamma till övertygade, säger Rikard Lindholm på Semantiko, som upptäckte nätverket.

Personligen tycker jag det är skrämmande, att man gör det här så öppet Marie Grusell, lektor i journalistik på Göteborgs universitet

I tidigare valrörelser har partierna överlåtit den värsta smutskastningen till intressegrupper, så kallade Super PAC:s. Super-PAC:s pumpade ut negativa nyheter även i valet 2016, men Trumps kampanjstab stod alltså själva för en massiv smutskastningskampanj mot Clinton. Även Clinton hade ett mindre antal attack-sidor som kan kopplas till hennes kampanjsajt, men de har varit märkta med ett budskap om att de betalats av det demokratiska partiet.

– Personligen tycker jag det är skrämmande, att man gör det här så öppet, säger Marie Grusell, medieforskare på Göteborgs universitet.

J

ared Kushner, Trumps svärson och rådgivare samt Brad Parscales chef, har i intervjuer berättat om hur datainsamlingen banade väg för Trumps vinst. Hur hans bakgrund inom företagsvärlden snarare än politiken gjorde att de kunde tänka i nya banor. Förre Google-chefen Eric Schmidt håller med:

– Jared förstod onlinevärlden bättre än det traditionella mediefolket. Han lyckades sätta ihop en presidentkampanj med ett skosnöre, använde ny teknologi – och vann. Kommer ni ihåg alla artiklar om att de inte hade några pengar, inget folk, ingen struktur. Well, de vann och Jared styrde det, säger Eric Schmidt till Forbes.

Cambridge Analytica, företaget som försåg ”Project Alamo” med 200 miljoner profiler, styrs av Robert Mercer, en stenrik finansman och hängiven Trump-supporter och finansiär. I kretsen finns också Steve Bannon, som tidigare varit företagets vicepresident. Cambridge Analytica var också delaktig i Brexit-omröstningen, på ”lämna”-sidan (som vann valet) och jobbade nyligen med den sittande presidenten Kenyatta under valet i Kenya.

Efter det amerikanska valet har grundarna av Cambridge Analytica i vissa intervjuer tonat ner betydelsen av Facebook-datans del i Trumps vinst (men på den egna sajten hävdar företaget fortfarande att man spelade en stor roll) . Experter har avfärdat byråns snack om ”psykometriska krafter”, alltså att man kan mäta folks personlighetsdrag och beteendestilar, som ”säljpitch” och ”osant”.

Facebooks grundare Mark Zuckerberg har dessutom kallat idén om att fejkade nyheter på Facebook skulle ha påverkat valet för ”galen”.

Många av sajterna har raderats efter valnatten och det är så klart omöjligt att säga exakt hur stor roll de spelade i Trumps vinst.

Vår stora oro är att han bygger en nationell databas med väljare. Frågan är: vad ska han använda den till? Vanita Gupta, chef för Leadership Conference on Civil and Human Rights

Men Trump vann valet med endast en sammanlagd marginal på 78 000 i tre swingstater. Stater som var utvalda och hårt ansatta av ”Project Alamo”. Strax före valet berättade Brad Parscale att man ”identifierat 13,5 miljoner väljare i 16 stater” som de ansåg var möjliga att påverka.

Trumps fyra Facebook-pixlar är nu borttagna, men en ny har lagts till. Precis som tidigare ligger den också på Ivanka Trumps hemsida, samt flera dussin andra, inklusive Visions for Israel, en pro-israelisk organisation och Bank of San Antonio (vars sajt har byggts av Brad Pascales designbyrå).

Dessutom har det skapats nya sajter. Mängder av nya. Som via Google Analytics-koder kan kopplas till Vita husets officiella hemsida. Där finns också ett antal sajter med uppenbara anti-Trump-budskap, som Drumpfhouse.com:

En av de nya sajterna är Drumpfhouse.com, en sajt som hånar Trump och startades i januari 2017. På den ligger samma Google Analytics-kod som Vita husets officiella sajt också använder.

En annan av dem är sajten makeamericafascistagain.com, som också driver friskt med presidenten. När Aftonbladet når mannen bakom sajten säger han att han kopierat Trumps kampanjsajt och att koderna troligtvis följde med då.

Han, och andra som kopierat Trumps sajt för att skapa en fejksajt med anti-Trump-budskap gjorde det för att skada och driva med presidenten. Men egentligen kan de ha bidragit till att stärka honom, eftersom de via Facebook-pixeln förser Trump-kampanjen med data om sina besökare.

–  Man brukar säga ”keep your enemies close”. Det här är data som Trump kan använda i nästa valrörelse, säger Rikard Lindholm.

För Project Alamo, som delvis gick ut på att få politiska motståndare att avstå från att rösta, kan det ha varit lika viktigt att veta vilka som skulle rösta på Trump, som vilka som lutade åt att rösta på Hillary.

I juni avslöjade Washington Post att Trump-administrationen har bett alla delstater att överlämna alla uppgifter om registrerade väljare, inklusive partitillhörighet, brottshistorik och om de tjänstgjort i militären.

– Vår stora oro är att han bygger en nationell databas med väljare. Frågan är: vad ska han använda den till? säger Vanita Gupta, chef för Leadership Conference on Civil and Human Rights.

Trumps justitiedepartement har också begärt ut 1,3 miljoner ip-adresser från en sajt som använts för att organisera demonstrationer mot presidenten. Webbhotellet vägrade.

Med andra ord pågår nu en ny datainsamling, med nya sajter, och med siktet inställt på valet 2020.

Och Brad Parscale har fått stjärnstatus i Trump-lägret. Han uppges vara en av få som fått förtroendet att twittra i presidentens namn – och har nyligen flyttat från San Antonio till Florida för att komma närmare New York och Washington. Enligt Politico jobbar han nu med att samla in 30 miljoner mejladresser lagom till valet 2020 samt utveckla ett system där han kan kommunicera med väljare via sms. Han lyfts även upp som ett av de hetaste namnen för att bli Trumps kampanjchef vid nästa val.

RYSSKOPPLINGARNA

Både den amerikanska kongressen och brottsbekämpande myndigheter som FBI är övertygade om att Ryssland försökte påverka det amerikanska valet. Just nu utreder en speciell åklagare, Robert Mueller, om det fanns några kopplingar mellan Donald Trumps stab och de ryska sabotörerna.

Ryssland hade enligt uppgifter 1 000 personer som jobbade med att skapa falska nyheter och skicka ut dem mot amerikanska väljare, inte minst i swingstater som Wisconsin och Michigan. Den demokratiske senatorn Mark Warner har sagt att det är möjligt att ryssarna fått hjälp från Trumps stab för att veta vilka de ska rikta artiklarna mot.

Senare i höst ska Brad Parscale vittna för representanthusets underrättelsekommitté. Utredarna vill veta om Parscale och hans stab utbytte information med Ryssland för kampanjer på sociala medier.

Att de som utreder kopplingarna mellan Trump och Ryssland skulle rikta fokus mot ”Project Alamo” var nog bara en tidsfråga. Parscale arbetade direkt under Jared Kushner, president Trumps svärson – som även han utreds för rysskopplingar.

Men andra menar att Ryssland mycket väl kan ha genomfört framgångsrika kampanjer på Facebook utan något hemligt utbyte med Trumps stab. Att köpa målgrupper på Facebook är enkelt och det är fullt möjligt för en utomstående att själv lista ut var man ska lägga pengarna.

– Det var inte direkt någon hemlighet att vi behövde vinna Cleveland eller Detroit, säger Andrew Bleeker, som rattade Hillary Clintons digitala marknadsföring, till Wired.

Fejkade och uppblåsta nyheter tenderar också att vara mycket engagerande till sin natur, vilket betyder att publiken själva delar och kommenterar dem. Då behöver man inte köpa lika mycket annonser eller extra exponering. Läsarna blir själva distributörer.

En undersökning från Buzzfeed visar att fejkade nyheter som spreds via Facebook fick tre gånger så högt engagemang som ”riktiga” nyheter under valet.

Utredarna undersöker också om ryssarna, som lyckades hacka system som registrerat väljare i Arizona och Illinois, kan ha gett information om dessa väljare till Trumps kampanjstab för att hjälpa dem med deras riktade annonser.
Parscale har förnekat vetskap om rysk inblandning och det finns idag inga bevis för att det skett något utbyte.

ETT SVENSKT ”PROJECT ALAMO”?

Om ett år är det val i Sverige. Om nu Trumps Facebook-strategi var så framgångsrik, kan den användas här?
– Det gör den redan. Det är inte samma kontext, inte samma budgetar, inte samma enorma datainsamling. Men partierna har börjat fatta det, säger André Frisk på Edelman Deportivo.

Aftonbladets granskning visar att han har rätt. Två av de åtta svenska riksdagspartierna använder i dagsläget Facebook-pixlar. Nästan alla Google Analytics.

Socialdemokraterna: Google Analytics (har använt Facebook-pixel tidigare)
Vänsterpartiet: Google Analytics
Miljöpartiet: Inget
Sverigedemokraterna: Google Analytics, Facebook-pixel
Liberalerna: Google Analytics, Facebook-pixel
Moderaterna: Google Analytics
Kristdemokraterna: Google Analytics
Centerpartiet: Google Analytics (har använt Facebook-pixel tidigare)

Liberalerna och Sverigedemokraterna får alltså information av Facebook om de som aktivt besöker deras officiella sajter. Centerpartiet och Socialdemokraterna har använt en pixel, men den är för närvarande inaktiv.

Partiernas egna sajter är dock formella och har sannolikt ganska begränsad trafik. Därmed är de inga stora datainsamlare. Därför gäller det att försöka samla in data på andra håll. Ett exempel är att lansera kampanjsidor, med ett mycket mer engagerande innehåll. Moderaterna har inga pixlar på sin officiella sajt, men däremot på sajten dagsattjobba.se, som Moderaternas Facebook-sida och ledande partiföreträdare regelbundet länkar till.

Sajten dagsattjobba.se länkas regelbundet från moderata politiker och Facebook-sidor.
Dagsattjobba.se har en Facebook-pixel på sajten.

På dagsattjobba.se uppmanas dessutom besökarna att lämna sin mejladress. Adresser som sedan kan laddas upp i Facebooks annonssystem för att få fram Facebook-profiler. Dessa profiler kan sedan klonas i Custom Audicence-verktyget, precis som Trump gjorde, för att få fram tusentals andra tänkbara moderat-väljare.

Sverigedemokraterna använder även så kallade ”dark posts”, alltså riktade annonser mot utvalda målgrupper som enbart mottagarna ser.

En så kallad "dark post" från Sverigedemokraterna. Inlägget har marknadsförts mot personer som "gillar" Socialdemokraterna på Facebook. En så kallad "dark post" från Sverigedemokraterna. Inlägget har marknadsförts mot personer som "gillar" Socialdemokraterna på Facebook.

När DN-journalisten Jack Werner frågade riksdagspartierna om de använder eller kommer använda ”dark posts” i valet 2018 var beskedet ja från alla de sex partier som svarade.

”Att politisk reklam riktas specifikt till olika grupper, men för andra är osynlig, innebär ett problem för alla som är intresserade av vad politiker säger och lovar. Hur ska medierna kunna granska vallöften de inte får se? Hur ska väljare kunna veta att deras parti inte säger en sak till dem, och något annat till andra?” skriver Jack Werner.

Inget av de tre partierna som använder Facebook-pixlar har lagt koderna på andra sajter, har några uppenbara kopplingar till fake news-sajter eller ägnar sig åt aktiviteter i syfte att få ned röstdeltagandet hos motståndare.

– Det är väl nästa trend som börjar rulla in här, negativa kampanjer som försöker demoralisera och splittra väljarkåren. Vinster i välfärden är ett sådant område, där socialdemokraterna är rejält splittrade, eller invandringen, där moderaterna nu går igenom en process som kan bli splittrande. Här finns stora möjligheter för motståndarsidan att försöka fortsätta splittra partierna, säger André Frisk.

Man skulle kunna argumentera för att de svenska partiernas arbete i sociala medier har varit ganska blygsamt, i alla fall sett till nätverkens storlek och genomslag. 49 procent av svenskarna i åldrarna 15 till 74 säger att de konsumerade nyheter på Facebook en genomsnittlig dag under det första kvartalet 2016. Samma siffra för Sveriges största nyhetssajt, Aftonbladet, är 46 procent. 28 procent svarar att de dagligen konsumerar nyheter hos SVT.

Skillnaden mellan Sverige och USA är att i USA delar man ofta nyheter, men i Sverige delar man åsikter om nyheter från etablerade medier. Medier i Sverige har högre förtroende hos allmänheten än i USA Marie Grusell, medieforskare på Göteborgs universitet

Trots detta, och att 6 miljoner svenskar finns på Facebook, verkar de svenska partierna istället fokusera på mer traditionella kanaler.

– Generellt är man dålig på att utnyttja Facebook. Det är där man hittar väljarna och Facebook sitter på fruktansvärt mycket data. Jag tror att det beror på okunskap. Men syns man inte på Facebook finns man inte, det är där man ska vara istället för på affischerna på stan, säger Michael Wahlgren, vd för digitalbyrån Pineberry.

På Facebook dominerar istället privatpersoner, enskilda politiker, lösa grupperingar och sajter och det som ibland beskrivs som ”alternativmedier”. Här är inte utbredningen av Facebook-pixlar speciellt stort, men många av aktörerna använder liknande metoder som Trumps fake news-fabrik: att vantolka och hårdvinkla ”riktiga” nyheter, vilket ofta får enorm spridning.

– Skillnaden mellan Sverige och USA är att i USA delar man ofta nyheter, men i Sverige delar man åsikter om nyheter från etablerade medier. Medier i Sverige har högre förtroende hos allmänheten än i USA, säger Marie Grusell, medieforskare på Göteborgs universitet.

Hon tror inte att svenska partier kommer kopiera Trumps taktik med att bombardera utvalda målgrupper med fejkade nyheter.

– Det mesta som börjar i USA kommer hit. Men om partierna gjorde det här själva kommer det att uppmärksammas och slå tillbaka mot dem. Det är mer troligt att andra gör det, säger hon.

Hennes kollega Henrik Ekengren Oscarsson är också skeptisk till om det skulle vara speciellt effektivt i en svensk kontext.

– Jag undrar hur stora de potentiella effekterna av sådana här kampanjer kan bli i ett politiskt system som det svenska, där vi har ett flerpartisystem där mer än hälften av väljarna röstar på samma parti som de alltid har gjort och är inte åtkomliga för att ändra sitt starkt vanemässiga politiska beteende över huvud taget, säger han.

Trumps team har varit smartare än Hillarys när det gäller att förstå möjligheterna med marknadsföring på Facebook, förstått väljarnas behov genom att analysera data och sedan applicera det i en valkampanj Rikard Lindholm, Semantiko

Men frågan är hur länge de svenska partierna kan motstå frestelsen att påhittigt utnyttja Facebooks pixlar och annonssystem. Enligt André Frisk: inte speciellt länge.  Han tror att den här typen av riktade budskap mot små målgrupper kommer ”bli norm”, men först i valet 2022.

– Och det skulle kunna vara bra, om man gör det på ett bra och positivt sätt och riktar relevanta budskap till rätt målgrupp. Då kan vi få en mer effektiv politisk kommunikation. Fler personer kanske skulle uppleva politiken som intressant, säger han.

Rikard Lindholm på Semantiko menar att det egentligen inte spelar någon roll vad man tycker om tekniken, för den finns och den går inte att stoppa. Och han hyllar, kanske något överraskande, Trumps kampanjstab.

– Trumps team har varit smartare än Hillarys när det gäller att förstå möjligheterna med marknadsföring på Facebook, förstått väljarnas behov genom att analysera data och sedan applicera det i en valkampanj.

Han jämför det med en fotbollsmatch.

– Det andra laget börjar plötsligt spela med händerna och du klagar för domaren, men han blåser inte. Du kan då välja att anpassa dig efter de nya reglerna eller fortsätta spela med fötterna. Om du inte börjar använda händerna kommer du förlora, säger han.

Så kartläggs du av Facebook:

  • Facebook kartlägger – och sparar – allt du gör på sajten. Och alla andra sajter de äger och samarbetar med. Allt du skriver i Messenger analyseras, allt du gör på Instagram (som ägs av Facebook) kartläggs.

  • Även kreditkortsköp, Google-sökningar och hur du rör dig registreras, kopplas ihop och analyseras.

  • Detsamma gäller när du lajkar, du berättar inte bara för dina vänner hur du reagerar på deras budskap, du ger också Facebook och dess annonsörer information om hur du reagerar på budskap.

  • För drygt ett år sedan lanserade Facebook olika reaktioner – som hjärta, förvåning eller ilska – istället för bara en gillaknapp. Det var inte bara för att användarna tycker det är roligare (som Facebook motiverade förändringen med): Det är också en guldgruva för företag och politiska kampanjer. Nu kan de än mer precist veta hur du reagerar.

  • Även Facebook-quizzar, som ofta begär tillgång till din profil, kan användas för att samla in information om dig och dina vänner. Just dessa är ofta gjorda av andra företag än Facebook, och deras enda syfte är att få sälja vidare så mycket som möjligt av dina Facebook-data.