Amerikaner.
De är inte som vi.

Den 6 maj ringer Amanda Berry larmnumret 911.
Den 23 maj sänder TV4 en dokumentär om hela förloppet kring de hemska kidnappningarna i Cleveland.
Snabbt jobbat, onekligen. Jag var skeptisk till vad BBC:s ”Cleveland – tio år i skräckhuset” skulle kunna bidra med. Dokumentärer handlar ofta om tid. Tid på plats, tid efter det inträffade, tid att skildra ett öde, tid att bygga förtroenden.
Men jag hade glömt att det här handlade om amerikaner. De är inte som vi.

Jag minns när jag runt millennieskiftet skulle skriva examensarbete på journalisthögskolan och föreslog för min handledare att jag inför årsdagen av Columbine-massakern ville åka dit och till ett par andra amerikanska samhällen som också drabbas av skolskjutningar. Jag ville göra en reportageserie, prata med inblandade, försöka förstå hur man går vidare efter en sådan tragedi.
Aftonbladets reportagechef Jan Helin (i dag publisher på Aftonbladet) var intresserad, jag skulle göra detta i samarbete med honom.
Men min handledare sågade idén. Sa att det befängt av mig att föreslå den. Att en månads restid inte skulle räcka, att de inblandade aldrig skulle prata, det var för nära inpå. När jag meddelade Jan Helin om nobben var han förundrad. ”Han förstår inte, det är amerikaner vi snackar om, de är inte som vi. De skulle gärna ha pratat med dig. De bearbetar trauman annorlunda än svenskar”, sa han.
BBC-dokumentären visade just det. Grannar, bekanta, släktingar till förövaren Ariel Castro, ögonvittnen, polisen – ja, till och med läkaren och sjuksköterskan som tog emot Amanda Berry, Gena DeJesus och Michelle Night på sjukhuset direkt efter fritagningen – alla ställde de gärna upp och pratade öppenhjärtigt. De bearbetade traumat genom att prata.
Den brittiske snyggreportern Rick Edwards hade således inga problem att få folk att öppna upp.

Allt han behövde göra var att kasta upp bollen, sedan kunde lyssna och smånicka medkännande. Som när den lokala polisen berättade hur han tyckte att Castro borde straffas: ”Bind honom vid en telefonstolpe, hämta de drabbade papporna ge dem baseballträn”.
De enda som ännu inte pratar med media är offren och förövaren.
Men det är nog bara en tidsfråga.

I kväll missar jag inte reprisstarten av ”Skärgårdsdoktorn” i SVT.

 

Klas Lindberg

He!
”Fixa rummet” i Barnkanalen: mina barn – och jag – älskar det.

 

Eh?
Missade Anders Lundin i ”Örjan, snöleoparden och jag”. Får titta ikapp på SVT Play i helgen.