”Allsång på Skansen” – om hjärnan själv får välja. 

Men programmet borde komma med varningstext.  

Dripp, dropp. 

Dripp, dropp.

Framför tv-soffan bildas en stor pöl av otuggad hjärnsubstans.

Vi lever i en värld där folk är mer stressade än någonsin, där människor blir utbrända till höger och vänster och den psykiska ohälsan skjuter i höjden.

Men man kan i alla fall inte komma och anklaga ”Allsång på Skansen” för någon av dessa vidriga folksjukdomar.

Snarare tvärt om.

För under en timme varje tisdagskväll är det som om hjärnverksamheten stannar upp. Och sakta börjar den smältas ner till en sörja. Man får passa sig så den inte börjar sippra ut genom öronen.

Dripp, dropp.

Måns kommer ut på scenen. Han är härlig Måns. Stabil, trygg. Man behöver inte oroa sig en sekund för att han ska säga någonting olämpligt eller trampa snett och rasa ihop i en hög. Nej, han är ingen skandalernas man, det kan ingen anklaga honom för.

Hjärnan tillåts stänga av. Vila.

Mina vardagsmåsten har åkt på en spakryssning till Tallinn.

Måns fixar det här.

Måns klarar allt.

Måns är bäst.

Måns… är Måns…

Dripp, dropp.

Dripp, dropp.

Och nu sjunger publiken en allsång. Texten rullar på tv:n så det är bara att sjunga med. Man behöver inte anstränga sig för att komma ihåg någonting. SVT har ordnat det här. Vem behöver avslappningsövningar eller avancerad svettyoga när man har Allsången?

Arvingarna dansar in och kör en gammal dänga. De har sjungit samma sak 100 000-tals gånger förr.

Emmelie de Forest river av ”Only teardrops” för vadå … 89737 gången sedan Eurovision i maj?

Det är djupt invanda hjulspår. Och där kommer Kikki Danielsson. ”Bra vibrationer”. Kikki, gamla goa Kikki. Och publiken stojar och sjunger och någon galer falskt och … VÄ… VÄ… VÄNTA HÄR NU! Nu börjar det faktiskt rinna något ur öronen.

Dripp, dropp.

Det är ett faktum. Hjärnan ligger nere i en pöl på golvet.

Och här sitter jag medan eftertexterna rullar förbi.