Ju mer nischat, desto roligare är livet.
”Grillmästarna” är ett utmärkt exempel på det.

I tv-världen värnas det om bredd.
Det ska vara lättillgängligt för alla. Helst lett av någon programledare som alla tycker om.
”Doobidoo” i SVT är ett utmärkt exempel på bredd.
Ett program med total avsaknad av smala referenser.
Med trallvänliga låtar och en harmlös gla’ göteborgare som ingen kan yppa ett ont ord om vid rodret.

Men bredd blir tyvärr rätt tråkigt rätt snabbt.
Och för smalt blir lätt … ja, för smalt.
Men i ”Grillmästarna” har TV 4 hittat något.
Plötsligt känns ”Sveriges mästerkock” alldeles för brett. Klart att man vill ha en nisch när det kommer till matlagnings-tv. Klart att det är underhållande med ett gäng hobbygrillare som under många år stått hemma vid grillen och känt att de nog ändå är rätt så överlägsna alla andra när det kommer till konsten att få till den perfekta kolbädden.

Det som är så härligt mer nischade program är att ämnena tas på så fruktansvärt stort allvar.
”Fantasterna” för övrigt ett utmärkt exempel på när specialområden blir bra underhållning.
Och jag kan känna att ”Grillmästarna” öppnar för mer nischad matlagnings-tv.
Vi har redan ”Hela Sverige bakar”, men varför inte ösa på ännu mer? Med ”Pastaproffsen” och ”Kokkonstnärerna”  … och kanske något där smörgåstårtan står i fokus?
Det blir inte för smalt förrän man börjar fnula på att ge inälvsmaten en egen tv-show.

Jag är övertygad om att nischer gör livet bättre. För att göra en enkel jämförelse med affärer: det känns ju mer uppseendeväckande, tryggt och framförallt roligare med en butik som bara säljer osthyvlar än en butik som säljer osthyvlar och 20.000 andra saker.

Och det här får mig att tänka: funkar nischandet inom mat-tv, ska man inte då ta det vidare?
Varför ska TV 4 damma av ”Idol” när man kan ha sålla ut hårdrockare eller kanske rappare som tävlar mot varandra?
Jag skulle titta.