Det är ett bländande otäckt terrorattentat.

Sen slarvar ”Blå ögon” (SVT1) bort briljansen i en väv av logiska luckor.

Som bäst har ”Blå ögon” levererat lysande samtidspolitisk thriller, komplex och nyanserad. Som sämst har det känts rörigt, psykologiskt osammanhängande och med stolpiga repliker i sann svensk deckartradition.

I avsnitt åtta har terroristgruppen Veritas nått fram till sitt mål; ett stort attentat mot en av Sveriges viktigaste funktioner. Den lugna arbetsplatsen blir till en mordorgie av skottlossning och bomber på ett sätt som känns skrämmande verkligt och aktuellt.

Attentatet är stundtals slarvigt och rörigt, för även om terroristerna tappat respekten för mänskligt liv har de inte förvandlats till supermänniskor.

Först senare börjar det bli lite pajigt. Att en politisk stabschef förhör en svårt skadad misstänkt i sjuksängen? Att Stockholm inte går in i total lockdown i krisläget? Och framförallt den där vidriga scenen ute i skogen, varför väljer bilens chaufför att fly med två små barn ut i okänd skog i stället för att bara köra i väg? Han var ju handlingskraftig nog att använda en pistol.

Det sannolika svaret är att de vill dra ut på upplösningen. När yttre omständigheter och slarv rubbar fiktionens inneboende logik drar jag bistert upp mitt gula kort.

Konflikterna i ”Blå ögon” skildras även i Fredrik Önnevalls dokumentärserie ”Fosterland” (SVT2). I sin skildring av nationalismen runt om i Europa har han kommit till Fidesz-styrda Ungern där homosexuella fått det svårare.

– Jag vill inte skada dem, men varför ska de stoltsera med det? som nån säger när en handfull tappra vågar anordna en liten gayparad.

Önnevall försöker förstå ”nationalisterna”, men är frustrerad över deras ointresse av att i sin tur sätta sig in i andra människors situation.

Denna empatibrist ger mig rysningar.

I kväll ser jag ”Dox: Night will fall”, SVT 1 22.15. Denna extraordinärt vidriga dokumentation av koncentrationslägrens befrielse stoppades av politiska skäl (trots att Alfred Hitchcock var övergripande regissör), men har äntligen fått nytt liv.

Ha!

”Dokument utifrån: På isoleringen” (SVT2) ger en inblick i hur det är att sitta isolerad i amerikanskt fängelse.

Gah!

Avföringen, blodet, psykiska sammanbrott. Det är knappast en reklambild för inlåsning som metod.