Fortfarande skämskudde-fokus och iskall jurycynism.
TV4:s ”Idol” är en tioåring på dagisnivå.

Jag ångrar nästan att jag såg senaste säsongen av ”American Idol”.

Svenske Per Blankens togs över till USA för att rädda formatet som varit i fritt tittarfall de senaste åren. Hans tidigare arbete med den svenska versionen hade imponerat.
Trots en tittarmässigt tuff start i USA gjorde Blankens avtryck, nya grepp fick programmet att kännas fräschare och modernare. Hans arbete med den nykomponerade juryn bestående av Jennifer Lopez, Keith Urban och superentertainern Harry Connick, Jr. resulterade i en varm, kunnig och dynamisk trio som gav konstruktiv kritik varvat med kunnig analys.
Per Blankens rensade bort 90 procent av den trötta skämskuddeunderhållningen då tondöva, insiktslösa stackare får göra bort sig inför miljonpublik. Istället bjöds vi på en tajt auditionturné packad med rysningsögonblick, personöden och spännande situationer när juryn tvekade om de skulle ge en guldbiljett eller inte till på gränsen-talanger. Och vi tittare fick gissa, tycka till på via twitteromröstningar och sitta på helspänn tills efter reklamen.

TV4:s version av ”Idol 2014” står i bjärt kontrast mot Blankens varmare inrikting.
Det känns plötsligt omodernt. Formatet har i år närmast klivit bakåt i utvecklingen.
Fokuset på fulauditions är större. Någon tycks tro att vi fortfarande får nöje när en cynisk Alexander Bard, som nu dominerar juryn, sågar en känslomässigt instabil tonåring. Den svenska juryn lyckas inte ge rimlig feedback utan stannar vid ett unisont ”du kan inte sjunga” eller ”du är jättebra”. Dynamiken är noll, spänningen obefintlig.
Eftersom det är tioårsjubileum fick vi i går för sjuttielfte gången se ”klassiska” sågningar då den gamla originaljuryn gick över alla gränser och hånade skiten ur de sökande. Därefter hastades en radda guldbiljettsvinnare från Göteborgsuttagningen förbi i ett svep.
TV4:s ”Idol” är en tioåring som fastnat på förskolenivå.

I kväll missar jag inte kvällstidnings-tv:n ”Skilda världar – vad hände sen” i TV4.

He!
”Idol-talangerna” imponerar dock – det lär blir ett riktigt vasst gäng i år.

Eh?
Pär Lernström har växt till sig, men den här berättarröstsmattan är enerverande och onödig.

Kevin Walker är värd tittarnas kyssar.
Men han kan snart vara lika borglömd som en annan ”Idol”-Kevin.

Han fick sin revansch. Han föll på målsnöret med sitt Sundsvall i kvalet till Allsvenskan. Nu fick han i stället vinna ”Idol”.

Som han var värd det. Inte för att han var den bästa artisten. Utan för att han bar den här ”Idol”-säsongen på sina proportionerliga axlar.
Argentinas fotbollshårding Diego Simeone sa en gång om Englands David Beckham:
– Han är så söt att jag inte vet om jag ska kyssa honom eller tackla honom.
Svenska tv-tittarna har känt samma ambivalens inför Kevin Walker.
Kevin är en Beckham-figur med talangen utspridd mellan fotbollen och musiken. Med karisman som främsta vapen.
TV4 borde skicka ett stort fång blommor och en fet check till Kevin.
Han räddade nämligen denna comebackande ”Idol”-säsong.
För ska vi sammanfatta årets säsong av ”Idol” måste vi vara ärliga: Det var inte den bästa. Återkomsten blev inte den succé som TV4 hade hoppats på.
Turnén funkade bra. Men sen började direktsändningarna och intresset sjönk. Det var svårt att orka bry sig. Om det inte varit för ett visst charmtroll till fotbollspelare hade inte många orkat bry sig.
För eller emot. Fotbollen eller musiken. Bu eller bä. Åsikterna gick isär. Pressen fick sitt. En som engagerade.
Mot honom i finalen stod Elin Bergman, alltmer lik ett av barnen i familjen Hedenhös.
Det var trulighet mot charm. Råtalang mot folklighet.
Klart att folkligheten vann.
Men när Sveriges förälskelse i Kevin lägger sig kan Elin snart få blomma ut och vinna vår kärlek. Kevin riskerar nu att falla i samma glömska som en annan Kevin. Vem minns i dag den charmige Kevin Borg?
Härligaste final-ögonblicket var annars var när Kevin och Elin fick sjunga med Robbie Williams. Robbie, med frisyr avlad av George Clooney och Bosse Hansson, var cool som en pistol och avfyrade några låtar på ren rutincharm. Han lockade fram det bästa ur deltagarna. Aldrig har Kevin satt tonerna som bredvid Robbie. Kanske behövde han en naturlig tia vid sin sida för att få fram sin fulla potential.

I kväll bör du inte missa ”Så mycket bättre”.

KLAS LINDBERG

He!

Pär Lernström gjorde sitt bästa ”Idol” någonsin.

Eh?

Vi hade vant oss vid pampig Jörgen Elofsson-burgare som vinnarlåt. Vi fick snärjig studenthouse från Bagges egen skola.

Han är en viktpendlande, elak tjockis förälskad i sig själv och jättepenisar.

När James Franco åker på stryk är det kollegan Jonah Hill som får flest blåmärken.

Tidigt på morgonen svensk tid sändes ”The roast of James Franco” på amerikanska Comedy Centrals sajt (söndag kväll visas den även på traditionell tv i Sverige).

Hollywoodstjärnan, som är känd för att göra udda karriärval (såpopera, egen realityserie om konst, universitetsstudier), går i fotspåren av skandalstjärnor som Charlie Sheen, David Hasselhoff och Pamela Anderson och låter sig hånas i en komisk gängattack. Skillnaden är att han är en hyllad, framgångsrik multiartist på toppen av sin karriär snarare än en offentlig slagpåse på halvdekis.

Men det innebär inte att attacken blir mindre grov.

– Jag tror att James varken är gay eller straight, han kan inte öppna ögonen tillräckligt för att se vem han ligger med, skämtade Sarah Silverman.

Franco får veta att han kisar och ser puckad ut, gör dåliga filmer, gillar sex med män och var värdelös som Oscarvärd. Men alla svingar vilt mot varandra. När Franco går upp för att ge svar på tal tackar han först sin vän Jonah Hill som för hans skull genomlidit så många skämt om sin viktpendling. Indiskättade Aziz Ansari får höra att han ”charmat publik och ormar i åratal” men gör en lysande comeback:

– Tack för att ni reste tillbaka till 1995 för de där skämten om indier.

Andy Samberg har en intelligent skruv på formatet när han låtsas få in träff efter träff på sina offer, medan skämten i verkligheten är på hans egen bekostnad.

– Din pappa är från Indien och mamma från South Carolina, hur känns det att ha ett unikt perspektiv på hur det är att vara amerikan, din skithög! säger han till Ansari.

Överlag är det humorleverans på absolut toppnivå, med stöd av en stab skickliga manusförfattare bakom kulisserna.

Som en självironisk Franco uttrycker det:

– Det här är min största konstinstallation någonsin. Jag kallar den ”Helskinnat geni under attack” och det här är mitt mästerverk.

Onsdag kväll ser jag ”Uppdrag granskning” (SVT 1) kl 20.

Ha!

”Idol” (TV 4). För fina ungdomar och Kakan Hermanssons stora hjärta.

 Gah!

”Idol” (TV 4). Tanken på att denna jury förväntas utse framtidens artister är beyond deppig.