Det har inte ens gått en vecka.

Sex dagar gammal får lille prinsen av Cambridge, George Alexander Louis, sin första dokumentär.

Förväntan på den mediala cirkusen ser ut så numera. En kvart efter att den brittiska kungabebisens namn släppts känns nyheten gammal. Alla medier skriker samma sak samtidigt. Alla skämt tröskas igenom på Twitter.

Det är BBC Entertainment som visar extrainsatta ”Born to royalty”, en 90 minuter lång tv-special med anledning av den kungliga födseln.

Naturligtvis finns det inte mycket vettigt att säga om lille George. Pappa William kommer ofta byta blöjor på pojken, tror en av de kungliga ”experterna”. Han vill ge sitt barn ett normalt familjeliv där man lagar mat tillsammans och tittar på fotboll.

– Viktigast, säger en av ”experterna” upphetsat, är att monarkin är säkrad.

Större delen av dokumentären är en historisk återblick på dem som ”på ett sätt är allas våra barn”, där plikt och upphöjdhet via blodsarv är en del av vardagen.

1800-talets drottning Victoria med sina nio barn, alla uppfostrade av barnflickor. Drottning Elizabeths pappa George (han i filmen ”King’s speech”) fick bara träffa sina föräldrar i någon timme efter maten. Elizabeth själv uppfostrades till gott uppförande, blev mekaniker under kriget och statsöverhuvud för ett imperium som 25-åring.

Hon och maken Philip ”hade inte något val” när de lämnade barnen Charles och Anne hemma under sina långa utlandsturnéer. I stället blir barnflickorna viktigast i de små kungligheternas liv. En generation senare, när Diana får William och Harry, vägrar hon lämna dem hemma och blir svartsjuk på deras skötare.

Charles och Diana är fysiska med sina barn, kramar dem och leker med dem. Charles blir den förste kunglige pappan som är närvarande vid sitt barns födsel (prins Philip spelade squash under hans egen).

Vissa saker förändras. Dagens kungabarn kan räkna med kramar och närvarande föräldrar. Men deras viktigaste uppgift är trots allt fortfarande att lära sig ”uppträda kungligt”.

Att lära sig vara intresserade. Se folk i ögonen och hålla fast deras blick.

Det är fascinerande och ganska bisarrt. Först mot slutet slås jag av hur oändligt sorgligt allt är när människosynen sammanfattas av en av de kungliga ”experterna”:

– Vi lär oss vår roll i livet och det är det vi är.

I kväll ser jag ”Pojktanten”, SVT 2 kl 22.15.

Ha!

”Drottningen och jag” av Nahid Persson (SVT2). Se den!

Gah!

Sörjer att härliga ”Work of art” går i graven efter säsongen som SVT2 sänder nu.