Lite omskakade var vi allt. 

Den svenska mediagruppen satt och skrev sina sista rapporter från mediacentret när marken plötsligt började gunga. Borden rörde sig och min vattenflaska välte. 

Ett skalv. En jordbävning. Shit, tänkte vi och såg tyst på varandra. Och marken fortsatte att gunga. I mer än 30 sekunder.

Några minuter senare visste vi att det vi upplevt var den yttre ringen av en kraftig jordbävning precis söder om gränsen till Mexico, inte långt härifrån. Men ännu vet vi inte omfattningen.

Jag är uppvuxen i Mexico men minns inte barndomens skalv. Mina föräldrar har berättat om skyskrapor som gungat men det har varit overkligt att föreställa sig. Nu vet jag. Marken rör sig verkligen, den här gången i första hand i sidled. 

 

Just nu sitter jag med fotografen Höglund på flygplatsen och ska snart lyfta. Inombords känner jag nya skalv (om man nu kan skämta om sånt). Åsa-Nisse Airlines som slarvat bort en av mina väskor, sedan en vecka, hade mage att ta ut avgifter för den enda väska jag hade kvar. De hänvisade till nya oväntade avgifter som jag aldrig hört talas om tidigare, och ännu mindre behövt betala.

Härmed utlovas dyrt och heligt att jag ALDRIG MER ÅKER MED US ARIWAYS. Det har varit en mardröm från den första dagen av den här resan. När jag vädjade till dem att ge mig en exit i Frankfurt, eftersom jag är över två meter, blev de så sura på mig att de kallade på en säkerhetsvakt som fick ta hand om mig. Han satte mig i ett hörn och vaktade mig i över en timme. Och inte fan fick jag något extra benutrymme.

ALDRIG MER US AIRWAYS, skrev jag det?