Det blev lite spännande på slutet. I 14 sekunder. Om Pettersens chip på 18 hade gått i koppen hade det troligen blivit särspel. Men bollen stannade millimeter från hålet.

Men det blev alltså Yani Tseng, Taiwan, som vann. Och fick göra segerdoppet i ”Poppies Pond”, vattenhindret på sista hålet. Men jag förstår inte varför hon hade med sig resten av släkten och deras grannar och, tror jag, en hund eller två. Jag tycker att det bara är spelaren och möjligtvis caddien som skall göra segerdoppet. Det är ju kaos som det är nu, man ser knappt vem som är vem och blir nästan rädd att nån blir kvar där nere på botten. 

Nordqvist och Gustafson slutade tia. Det är riktigt bra. Att de var elva slag från seger låter vi bli att analysera.

Känslan när jag lämnar den här veckan bakom mig är att touren saknar profiler. Det finns få spelare där ute som berör den stora massan. Världsettan Lorena Ochoa är säkert en underbar människa och fantastisk golfspelare – men är inte det minsta kittlande. 

Jag önskar att Helen Alfredsson var världsetta. Och inte drabbades av fåniga regler i en pro-am, och därför tilläts spela. Alfredsson är den glöd touren saknar allt mer.

Nu ska jag åka till flygplatsen. Flyger hela natten. Landar imorrn bitti och tar sen en hyrbil till Augusta. Om mindre än ett dygn sitter vi svenska utsända öga mot öga mot Tiger Woods.