Det är mycket rött på ledartavlan. Vinden är för snäll och spelarna skjuter sönder Old Course.

John Daly har missat fyra ganska enkla birdieputtar den senaste timmen och kunde alltså ha varit elva, tolv under par. Nu är han minus sju men har ändå chansen att tangera eller slå banrekordet, som är åtta under par. Han har två hål kvar, i skrivande stund.

Lite kul med Dalys kläder. Han ser ut som en kinesisk porslinsvas på två ben.

Norén har tappat till plus ett.

Stenson håller i det men skjuter inte med torrt krut på alla hål. Minus ett. Helt ok.

Lika som bär?

John Daly har inte ätit segermuffins på de här öarna sedan han vann British Open för 15 år sedan.

Nu spelar han drömgolf igen.

Sju under par – och det kunde ha varit ännu bättre om han satt ett par enkla puttar till.

Det är helt galet att Daly uppträder så här i regnet och dimman. Han är kaxig som spelar mycket driver för att undvika bunkrarna.

Alex Norén har fått en bättre start än väntat. Elva par och en birdie. Bra jobbat med tanke på att formen har varit dålig under sommaren.

Inte Brian Propp, hockeyspelaren. Men öronproppar. Använde såna i natt för att slippa fiskmåskonferensen på hotelltaket. Mycket lyckat. Sov för bra. Försov mig.

Ska till banan nu. Och efter en torr morgon har det just börjar regna igen. Ska vara blött i 4-6 timmar, sen uppehåll.

Jag tror på Peter Hanson. Oklart varför.

Fanns det inte ett band som hade det namnet? Blöt blöt blöt?

Var nyss ute på en kvällspromenad genom centrala St Andrews. Det regnar fortfarande like cazy. Hade det varit en normal golfbana hade det knappast varit spelbart imorgon, eftersom det dessutom ska fortsätta att vräka ner. Men sanddynerna på Old Course sväljer vatten bra.

Snart är det dags för spel. 

Utslagstider att ha koll på under fredagen….

(Svenska tider)

kl 08.14 – Alexander Norén, Sverige.

Kl 09.20 – Rory McIlroy, Nordirland.

Kl 09.42 – Ernie Els, Sydafrika.

Kl 10.09 – Tiger Woods, USA, Justin Rose, England.

Kl 10.31 – Henrik Stenson, Sverige.

Kl 11.04 – Fredrik Andersson-Hed.

Kl 13.58 – Robert Karlsson, Sverige.

Kl 14.20 – Peter Hanson, Sverige.

Kl 15.20 – Phil Mickelson, USA.

Kl 16.04 – Richard S Johnson.

När Scott Verplank spelar har jag inte kollat, men jag vet att hans caddie också heter Scott. Dessutom heter Scotts son Scott. Jag kallar dem för dansbandstrion. Kom att tänka på det eftersom vi är i Scottland. 

Dags att släcka lampan nu, som ni märker.

Jag får en del mail om British Opens ålder.

Turneringen firar 150 år. År 1860 spelades det första mästerskapet, i Prestwick. Deltagarna spelade i tjocka flanelljackor som de fått av markägaren. Många hade skepparkrans eller vitt skägg under hakorna. Ansiktsbehåring was da thing.

Däremot är det den 139:e upplagan av turneringen, som alltså inte spelats varje år. Två krig kom emellan, bland annat.

Fortfarande regn, men himlen ljusnar. Fast några mästare i regnkläder utan publik slipper vi. Mästargolfen ställdes in.

Vill dela med mig av dessertbordet i lunchmatsalen. Normalt är maten ganska dålig en sån här vecka, men efterrätterna har de lyckats bra med. Här en bild på TT-reportern Anders Wallin vid godsakerna, utan att ta med sig något (tror jag, men just nu ser jag honom inte så han kanske smet tillbaka).  

Jag valde en banan.

Om någon timme ska tidigare mästare spela fyra hål golf i ovädret. Stackars Arnold Palmer, han lär väl trilla i det blöta gräset. Hoppas han inte bryter några ben.

I väntan på The Champs planerar jag nattens ritualmord på en fiskmås eller två. De är stora som hundar och 300 av dem bor på på taket till det pensionat där jag har ett litet rum på översta våningen. Fismåsarna väsnas och slåss så jag tror att de har ihjäl varandra inne i rummet. Jag har inte sovit en blund sedan jag kom till St Andrews. Saknar lugnet från vuvuzelorna i fotbolls-VM. 

Himlen är svart och det blåser och regnar så mycket att alla som är ute på golfbanan ser ut som blöta katter.

Henrik Stenson lär enligt kollegan Bergman på Svensk Golf ha varit ensam på rangen, alldeles nyss. Imponerande.

Det usla vädret ska ge med sig före helgen, men fortsätter det så här kommer det att gynna många europeiska spelare – som är vana vid att vädret är en del av linksgolf. 

Jag?

Sitter inne och dricker kaffe. 

I samband med bilden av samtliga vinnare som är på plats tog fotografen Christer Höglund denna märkliga bild av Tiger Woods och John Daly, de två spelare som senast har vunnit The Open just här i  St Andrews.

Tiger verkar på strålande humör. 

Foto: Christer Höglund.

The Open firar 150 år och det är ingen lek att lista stora minnen från de 27 turneringar som avgjorts här på Old Course. Jag har ju inte sett alla…

Men jag minns hur en viss Tiger Woods vann med åtta slag år 2000. Och sedan med fem slag 2005. Det ger sammanlagt 13 slags segermarginal. Stort.

Men jag tror inte att Woods är riktigt redo för en tredje raka. Istället tror jag på en europé, men jag har inte bestämt mig för vilken. 

Mitt allra bästa minne härifrån är Jack Ncklaus farväl 2005, då han  stod och grät på Swilcan Bridge och vinkade till publiken. Stort.

St Andrews är en fantastiskt golfstad. Alla som är här skiner upp och ser superlyckliga ut. Kanske är det för att golfen föddes här för 600 år sedan. Stort.

En av de allra första jag såg när jag kom hit var Arnold Palmer, som klev ut ur en dörr mitt framför näsan på mig. Stort.

Det är nyckelordet här, med tanke på allt som passerat förbi genom åren: 
Stort.