Tävlingen är igång ordentligt och det är varmt på Bro Hof. Men vindarna från Mälaren är sagolika.

Än är det ingen svensk som rört på sig högt på ledartavlan. Men Wille Schauman skuggar täten, där Edoardo Molinarie leder.

Framför mig i presstältet arbetas det febrilt med den stora ledartavlan som ingen tittar på. De har så många funktionärer arr vi inte ens kan se tavlan med alla scorer. Brittiska journalister hävdar att det är ett rekord – funktionärerna vid tavlan är fler än antalet reportrar de ska serva. 

Var är tavlan? Jag ser bara funktionärer.

Och här är den andra halvan av styrkan…

Själv tar jag det lugnt. Min mentor och vän Niclas Green på TT har just hämtat lite egenköpt fika i pressrummet. En av de första att köra ner näven i kartongen var broder Brännholm på SVT. Förstås.

Niclas fika. Bjuder han?

Jesper Parnevik spelar. 
Men vi får väl se hur länge och på vilken nivå.

Liksom många andra har jag ännu inte lärt känna vackra Bro Hof Stadium Course. Men det ser lovande ut.

Är lite fundersam kring hur publiken får det. Banan är byggd för att åskådarna ska se bra och det finns flera enormt lyckade publikplatser, med mycket bra överblick. Blir fin arenakänsla.

Men – jag tror det blir problem när folk i stora klasar ska ta sig runt på banan. Helst ska de väl sitta still, antar jag, men om inte alla ska flygas in med helikopter till utvalda läktarplatser måste de promenera och hur fasen ska det gå till? Det finns mycket få övergångar på fairways och på vissa platser undrar jag om de tror att folk ska gå på ett led? 
Här nedan är ett exempel.
Jag tror dessutom ett regn skapa ren kalabalik på det hala gräset. Vi får återkomma i ämnet…

Trångt?

Det stora frågan på ett ganska stillsamt Bro Hof är om Jesper Parneviks rygg håller.

Han spelar just nu en pro-am som ser ut att landa på nästan sju timmar. Med fem hål kvar att spela frågade jag honom nyss om ryggen håller.

– Det är inte så bra. Jag har fått tillbaka min ischias, sa han.

Kan du spela tävlingen?

– Det är mer tveksamt nu är än tidigare. Men jag bestämmer mig senare ikväll.

Då ska ni veta att Parnevik var mycket tveksam till spel redan igår. Och sju timmar på golfbanan idag lär knappast göra att han studsar ur hotellsängen inatt. Han ska slå ut 07.50 och har förmodligen väckning strax efter läggdags. 

Imorgon inleds första upplagan av Scandinavian Masters på Bro Hof Slott.

Många är nyfikna på de 18 hålen, som i många fall är mycket spektakulära. Banan är en av världens längsta, men ändå bred. Just nu är den dessutom sjukt blöt och mjuk. Bäst vore om greenkeepers från och med nu lät bli av vattna, det är många överens om.

Vem vinner?
Jag tror det blir en svensk eller en amerikan. Vi får ringa in exakt vem lite närmare helgen.

Men en fantastisk anläggning ser det ut att vara, inget snack om det. Men så kostade Bro Hof närmare en halv miljard kronor, sägs det.  

Nu ska jag ut och se om Jesper Parneviks rygg håller. Chanserna är små, tyvärr.  

En sista tanke; bara för att man vinner ett stort mästerskap är man inte en stor mästare, även om man vunnit stort. En mästare defineras inte bara efter en veckas spel, det sker över en längre tid än så. Kanske år.
Flera av de senaste årens major-vinnare har inte lyckats blomma ut och bli superstars. Jag hoppas Louis Oosthiuzen bryter den trenden.

Nu lämnar vi snart historisk mark, där golfen en gång föddes. Det har varit lika trevligt som vid tidigare besök. Den här golfstan blir aldrig gammal. Eller så är det just för att den är det.
Kanske är vi tillbaka här 2015. 

Haggis på er!

Mästaren i British Open åker nu till Stoclkholm för spel i Scandinavian Masters. Det bekräftade agenten Chubby Chandler för Svensk Golfs reporter Tobias Bergman alldeles nyss.

Grattis Bro Hof!

Till slut vann Louis Oosthuizen med sju slag. Näst intill ofattbart.

– Det är som en dröm, sa han efteråt.

Mm. Förstår det.

Henrik Stenson slutade trea och fick tillbaka det så viktiga självförtroendet.

– Jag hade skoj, sa han.

Mm. Såg det.

Båda är värda bra firande.

Jag? Ska producera texter.

De tappar slag i skuggan närmast Lou Oosthuizen – så nu är stabile Henrik Stenson plötsligt delad tvåa. 

Fem man är åtta under par; Stenson, McIlroy, Westwood, Kaymer och Casey.

Lodewicus Theodorus Oosthuizen leder med åtta slag och vinner sitt livs titel. En fantastisk insats. Han har haft ledningen sedan i fredags och har vägrat att släppa greppet. I förstapris får han runt tio miljoner kronor.

– Vi spelare har alltid tyckt att han varit bättre än sin ranking. Han är bättre än vad ni journalister vet, sa Robert Karlsson när han nyss gick av 18. 

Vi säger ”han” hela tiden när vi pratar om Oosthuizen. Ingen kan ju uttala hans namn. 

(Här tar jag en paus för att gäspa. Fasen vilken sömnig major-söndag vi har haft.)

Jo. Hursom. Eh…Paul Casey gjorde en trippel och det enda drama vi ser nu handlar om andraplatsen och en skaplig summa pengar. Henrik Stenson är med och hugger där. Bra för både plånbok och ranking – men birdieputtarna är för långa för att han ska ha en chans. I skrivande stund är Stenson ett slag från andraplatsen, på femte plats.

Eagle av Shrek på nian. Nu är han 16 under par. Visar inga nerver. Vi som hela tiden trott att han via flax och bra förutsättningar snubblat till sig ledningen får tänka om. Oosthuizen ser mer och mer ut som en värdig mästare, trots att hans tidigare bästa placering i en major är 73:e plats.

Han är fyra före Casey.

Åtta före Stenson.

Det blir ingen svensk seger i dag. 

Stensons tredjeplats är riktigt bra. Men ur svensk synvinkel känns avgörandet i British Open lika spännande som kall gröt; lika vasst som en tallrik makaroner. 

Mest spännande just nu är att både jag och kollegan Bergman noterar att Tiger Woods lyfter på hatten på 18 och avslöjar ett blivande kalhygge. Killen tappar hår. Inte så konstigt med tanke på hur han haft det senaste halvåret.