Om någon timme ska tidigare mästare spela fyra hål golf i ovädret. Stackars Arnold Palmer, han lär väl trilla i det blöta gräset. Hoppas han inte bryter några ben.

I väntan på The Champs planerar jag nattens ritualmord på en fiskmås eller två. De är stora som hundar och 300 av dem bor på på taket till det pensionat där jag har ett litet rum på översta våningen. Fismåsarna väsnas och slåss så jag tror att de har ihjäl varandra inne i rummet. Jag har inte sovit en blund sedan jag kom till St Andrews. Saknar lugnet från vuvuzelorna i fotbolls-VM. 

Himlen är svart och det blåser och regnar så mycket att alla som är ute på golfbanan ser ut som blöta katter.

Henrik Stenson lär enligt kollegan Bergman på Svensk Golf ha varit ensam på rangen, alldeles nyss. Imponerande.

Det usla vädret ska ge med sig före helgen, men fortsätter det så här kommer det att gynna många europeiska spelare – som är vana vid att vädret är en del av linksgolf. 

Jag?

Sitter inne och dricker kaffe. 

I samband med bilden av samtliga vinnare som är på plats tog fotografen Christer Höglund denna märkliga bild av Tiger Woods och John Daly, de två spelare som senast har vunnit The Open just här i  St Andrews.

Tiger verkar på strålande humör. 

Foto: Christer Höglund.

The Open firar 150 år och det är ingen lek att lista stora minnen från de 27 turneringar som avgjorts här på Old Course. Jag har ju inte sett alla…

Men jag minns hur en viss Tiger Woods vann med åtta slag år 2000. Och sedan med fem slag 2005. Det ger sammanlagt 13 slags segermarginal. Stort.

Men jag tror inte att Woods är riktigt redo för en tredje raka. Istället tror jag på en europé, men jag har inte bestämt mig för vilken. 

Mitt allra bästa minne härifrån är Jack Ncklaus farväl 2005, då han  stod och grät på Swilcan Bridge och vinkade till publiken. Stort.

St Andrews är en fantastiskt golfstad. Alla som är här skiner upp och ser superlyckliga ut. Kanske är det för att golfen föddes här för 600 år sedan. Stort.

En av de allra första jag såg när jag kom hit var Arnold Palmer, som klev ut ur en dörr mitt framför näsan på mig. Stort.

Det är nyckelordet här, med tanke på allt som passerat förbi genom åren: 
Stort.

Varför lämna medelhavshettan hemma för snålblåst och skitväder i Skottland?

Jo, för The Open Champonship, världens äldsta golfturnering. Världens förmodligen äldsta tävling i idrottsvärlden, faktiskt. Turneringen spelades första gången år 1860.

Jag har bokat rum på ett hotel 300 meter från banan och kommer att rapportera i den här bloggen dagligen, med start tisdag. Räkna med nyckelord som skitväder, drömgolf, Woods, Stenson, skräpmat, blåst, vinnare och förlorare.

Redan nu kan ni som är nyfikna följa svenske bankonsulenten Göran Hansson, som tillsammans med kollegan Mikael Frisk är specialinbjudna att arbeta i staben av greenkeepers på Old Course. Hansson har en intressant blogg här.

Nyhetstexter och en krönika är skrivna.

Augusta National vilar i behagligt mörker, utanför våra fönster i mediacentret.

Phil Mickelson är på väg bort från området, i sällskap med sin familj. Jag hoppas de kan unna sig att koppla bort helvetet med cancer som de genomlider – och njuter av firandet i natt. Det är de värda.

Jag rundar av här och skickar er vidare till Martin Strömberg, som får hålla golfgrytan i Sportbladet kokande. Och Martin är en grym kock.

Tack och hej.

Jag trodde länge att KJ Choi skulle vinna Masters. Den killen är stenhård. Lyfte 160 i tyngdlyftning som 13-åring, då han själv bara vägde 43 kilo.

Kallas ”Tank”. Ett bra rubriknamn. Som vi lär få återkomma till.

Många trodde på Freddy Couples. Men en silverfristr har aldrig vunnit här och jag tror inte han orkade hela vägen. De kör ju golfbilar på Champions Tour.

Folk gråter, både vid 18:e green och i mediacentret.

Phil Mickelson har vunnit sin tredje och mest känslomässiga Masters.

Golf är en ensam sport men när man kan fira en sagolik triumf med familjen kommer förstår tårar. Inte minst när det varit ett svårt år med två cancerfall i familjen. Kramarna och pussarna efteråt är historia.

Phil Mickelson vann med tre slag.

Mickelson leder med tre – med tre hål kvar.

Det ska han inte kunna tappa.

Choi har gjort två raka bogeys. Mycket oväntat.

Istället är det Phil Mickelson som nu dominerar, i två slags ledning! Men det borde ha varit tre. Lefty missade nyss en kortputt för eagle på 13, efter en makalöst inspel från skogen. Han går nu ut på 14.

Och Tiger Woods…slarvar på greenerna. Tvåputtade nyss från några decimeter. Woods har sex slag upp till ledningen och vinner inte i dag. 

Mycket såna här i mediacentret nu:

– Oh, my goooood…