I Hellersdorf i Berlins östra utkant har flyktingar levt farligt de senaste dagarna. De lokala myndigheterna har bestämt att stadsdelen ska ta emot 400 asylsökande, utöver de 148 som redan bor där. Rimligt, ansåg politikerna, eftersom Hellersdorf ligger långt under snittet för Berlins stadsdelar när det gäller mottagande. Högerextrema Bürgerbewegung Pro Deutschland tyckte annorlunda, och ordnade en demonstration utanför boendet. På lördag är det dags igen, då NPD, närmast att betrakta som nazister, ska protestera utanför förläggningen. Några av de boende har redan packat sina väskor. Andra stannar, de som inte har någonstans att ta vägen.

Antirasistiska plakat utanför flyktingboendet i Hellersdorf. Foto: AP/Gero Breloer.

I dag är det 21 år sedan kravaller bröt ut i miljonprogramsförorten Lichtenhagen i Rostock, det största rasistiska upploppet i tysk efterkrigstid. Ett hus med vietnamesiska asylsökande attackerades då av flera hundra högerextrema upprorsmakare – allt medan tusentals åskådare hejade på och hindrade polis och brandkår för att ta sig fram. Upploppen varade i fyra dagar. Vid flera tillfällen drog sig polisen tillbaka och lämnade flyktingarna helt åt sitt öde. Vissa har beskrivit händelsen som en ren pogrom.

Lichtenhagen 1992. Foto: AP/Nordlicht.

Polisen och politikerna tar visserligen rasistiska angrepp på betydligt större allvar i dag än 1992, och motdemonstranterna är många gånger fler. Men främlingsfientligheten är utbredd på många håll, inte minst i östra Tyskland. NPD – ett parti vars förre ledare föreslog att Rudolf Hess skulle få Nobels fredspris – fick 1,5 procent av rösterna i förra valet. I delstater som Mecklenburg-Vorpommern och Sachsen har partiet mellan 3 och 5 procent i väljarstöd. Med Lichtenhagen i tankarna finns det skäl att oroa sig för vad som händer i Hellersdorf. Inte för att händelserna är jämförbara, utan av vaksamhet mot de idéer som dragna till sin spets gör attacker på flyktingförläggningar möjliga.