Min man tog sitt liv för snart 4 månader sedan. Han lämnade mig och våra 3 barn i sorg, saknad och framförallt med frågan varför.
Det var jag som hittade honom. Och ingen hjälp har jag fått av vården efter. Dom har inga resurser till sånt här sa dom.
Man blir väldigt ensam och lämnad med sina tankar och ångest över att man inte kunde förhindra detta som hänt.
Folk vänder bort blicken medan andra pratar illa om en och spekulerar i vad som hänt och orsaken till detta.
Man blir väldigt ensam som närmaste anhörig när sånt här händer. Då väldigt många vänder en ryggen.
- Vårdcentral eller annan läkarmottagning.
- Psykiatrisk mottagning.
- Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.
- Ungdomsmottagning.
- Präst, diakon.
- Nationella hjälplinjen: 020 22 00 60. Alla dagar kl 13–22.
- SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08 34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22
- Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06
- Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06
- BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Måndag–fredag kl 15–21, helger kl 15–18
- BRIS vuxentelefon – om barn: 077 150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13
- Jourhavande adoptionskompis: 020 64 54 30
- Röda Korsets telefonjour: 0771 - 900 800. Alla dagar kl 14–22.
- Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.
- Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.