Hej,

Nu är jag väl inte just ”ung”, men varit och även då satt jag i den situationen, det handlar om.

Jag är oerhört stolt, tacksam över att jag tog kontakt med folk – pratade, ”bablade” bara det fördes väsen, tala, kommunicera, satte hjärnan i verksamhet s.a.s, då hann inte tankarna fara iväg om självmord. Och jag fick hålla på med saker som jag verkligen gillade att göra, då rensade jag ut mina ”elaka” bakterier, celler som tog in felaktig information, vägledde mig till självmordstankar. Därmed skapades det plats för ny uppfräschad information, lärdomar, kunskap, hjälp och det väckte nya intressen i omgivningen och då fick man in ”foten” och kunde fortsätta där och fick se sina välförtjänta ”medel” i ”Lönekuveret” och kunde börja utveckla livet även om det gick sakta.

Vad jag kort vill säga är:

Människor som är i självmordstankar skall sättas in under verksamhet av något som individen är intresserad av, som exempel tjejer ofta intresserad av hästar, låt vara där pyssla om hästar, utveckla sig, sätt igång debatt, prata, det kan vara löjliga saker bara det pratas…och väl de börja känna att de har ”uppmärksamhet, intresse” då kommer de självmant att öppna sig mer steg för steg och en dag är de redo ta steget ut – Leva ett självständigt liv (förutsatt är i myndig ålder) om inte, då förutsätts de gärna ha en assistent som följer, hjälper till väl behövs.

PS. Naturligtvis krävs det även självdisciplin, varför hjälpen behövs