15 December 2008 ställdes mitt liv på ända…. Jag förlorade min syster, min bästa vän.
När läkaren o sköterskorna kom in o gav oss beskedet att det inte fanns något att göra bröt jag ihop.
Det skulle vara jag, inte det bästa som fanns.
Det skulle vara jag.
Jag gick in i mig själv, världens utanför var ett töcken.
Jag ville inte finnas, jag ville dö. Jag ville försvinna, livet var slut.
Att hoppa framför tåget var det jag tänkte på mest, tillslut kunde jag inte åka tåg….
livet var förbi.

Men jag kunde inte. Jag hade ju resten av familjen. Till slut gav jag mig tillåtelse att prata om min syster, om hur underbar hon var och hur mycket hon betyder för mig.

Idag älskar jag livet, men visst kommer dom mörka tankarna tillbaka men då får jag ta mig i kragen o tänka positivt. Under dom perioderna pratar jag mest om henne…