Hej,

Jag delar gärna min historia med alla som vill lyssna. De flesta väljer av erfarenhet att inte lyssa. Så jag hoppas på att någon kan dra lärdom av mina erfarenheter från mitt liv.

Jag växte upp med två föräldrar som båda hade alkoholproblem. Min mor och min far separerade när jag var väldigt ung och jag har inget minne av det. Det slutade efter familjetvist i rätten med att min mor fick vårdnaden om mig. Vilket innebar att jag fick träffa min far varannan veckoslut i nästan hela min uppväxt.

Under de tillfällen som jag träffade min far så var det alltid alkohol inblandat även om jag bad med hela min själ att han skulle hålla sig nykter bara en helg för min skull. Ett minne kommer upp när jag var runt 9-10år gammal. Jag tvingades med ut på en pub med min far och han vägrade att lämna trots att jag grät och bad om att få gå hem och sova. I slutänden så blev han så berusad att jag var tvungen att stödja honom hem. Han kunde inte gå på sina egna ben utan stöd av mig.

Ett annat tillfälle så kom polisen och tyckte det var helt opassande att jag var i min fars närhet när han var så passa berusad. Detta var på centralstationen i Stockholm. Min far fick åka med polisen. Polisen tillkallade socialen och jag fick sätta mig på ett tåg hem till min mor.

Min mor drack nästan varje kväll. Till skillnad från min far så dolde hon det under min uppväxt genom att dricka på kvällar när jag gått och lagt mig. Hon blev dock väldigt lyhörd under nätterna när hon blev som mest berusad. Detta gjorde att när jag hade vänner hemma som skulle sova över, märkte av detta. Detta gjorde att jag blev väldigt mobbad av att ha en alkoliserad mor. Detta spreds väldigt snabbt bland den umgängeskretsen som jag hade då. Och alla visste att jag var han med morsan som söp hela tiden.

Min mor gick bort pga. sjukdomar från alkohol 2008. Min far gick bort nyligen. Nu i början på Januari pga. sjukdomar från alkohol.

Mina tankar kring självdestruktivitet kom först när mitt ex valde att göra slut med mig (2012). Då slog allting på en gång. Och jag har haft problem att komma tillbaka till ett lyckligt liv sedan dess. Jag var väldigt nära på att ta mitt eget liv ett tag. Jag känner fortfarande att det är ytterst svårt att motivera mig själv till varför jag ska kämpa vidare.

Det är väldigt mycket mer i min ”story”. Men jag har svårt att kunna skriva ner allt på en gång. Det är så mycket att man inte kan komma ihåg allt när man väl försöker.