Mitt liv hade ingen mening sen fann jag meningen med livet.
Den som säger att människan bara existerar och att det är hela saken har inte trätt in i livet. Under större delen av mitt liv har jag vandrat runt som ett köttstycke och allt jag trodde var att min existens var en hög med atomer och att mitt medvetande enbart var synapser i hjärnan som korresponderade med varandra. Jag hade så fel, så oerhört fel. Idag älskar jag livet och jag vet vad meningen är med Livet. Jag vet vad som är sant.

Jag växte upp i en liten by. Mina föräldrar älskar mig och jag går en positiv framtid till mötes. Snart är jag färdigutbildad ekonom och jag ser bara ljus i livet. Men en gång var det inte så. För ungefär 1½ år sedan var jag långt nere på botten. Alltid hade jag haft svår separationsångest och klarade inte av att ha kärleksrelationer med människor. Min rädsla att bli lämnad gjorde det omöjligt att bli tillsammans med någon och ännu värre att vara tillsammans med mig. Jag var livrädd. Det fanns ingen mening med något.

En dag bestämde jag mig för att avsluta detta meningslösa liv. Under en tid hade jag planerat. Vilka psalmer skulle spelas på min begravning? Hur skulle gravstenen se ut men framförallt en mängd med självmordsbrev till vänner och familj.

En kväll var det dags.  Sen small det till i själen på ett oerhört sätt. Från att ha känt ingen mening med livet – en spegelblank sjö – så började det storma. En storm av kärlek, närhet och gudomlighet. Precis just då klev Gud in i mitt liv. Som från ingenstans kom han till min undsättning. Allt gick från totalmörker till ljus. Från hat till kärlek som kan övervinna allt. Jag blev så omfamnand av Gud att jag per automatik satte mig ner på knä. Så satt jag och kunde för första gången höra Guds röst. Inte som en röst från en bandinspelning utan det var röst i känslor; att jag var hans avbild, att han älskar mig och att jag kan få meningen med livet genom att acceptera kärleken.

Den kvällen skakade jag natten igenom i sängen. Från att absolut inte tro på Gud till ett personligt möte som totalt sadlade om mitt liv. Jag började söka och erfara Gud efter detta. Den kvällen mötte jag sanningen i vitögat efter fler år i mörker.

Nu lever jag mitt liv. Jag har fått skåda sanningen och sett meningen med livet: Kärlek. Jag är inte rädd längre, jag har ingen separationsångest och jag älskar Gud som ryckte in i mitt liv. Nästa gång jag möter honom tänker jag vara gammal och känna mig fri.