För några år sedan drabbades jag av en akut depression och mådde fruktansvärt dåligt. Det var mycket som påverkade mitt mående, separation, flytt och barn som tog avstånd bla. Sedan tidigare medicinerade jag med antidepressiva medel som till stor del hjälpt mig under en lång tid. Jag hamnade på psykakuten och bad bokstavligen om hjälp, ville inte leva längre. Kände inte heller att någon ville jag skulle leva. Fick prata med en läkare som svarade med att sucka och säga nonchalant ”ingen som söker hit vill ta livet av sig, för du lever ju än eller hur?” Jag blev hemskickad utan hjälp, utan medicinering, utan uppföljning på öppenvården, den fick jag själv söka.
En mycket skrämmande upplevelse som jag aldrig vill uppleva igen