Min mamma har en historia inom psykiatrin sen ca 25 år. Återkommande depressioner, en medicincocktail år ut och år in som till sist gav benzoberoende. Gjort flera suicidförsök men alltid påkallat uppmärksamhet och någon har hunnit slå larm i tid. Fick vårdintyg x flera men har ALLTID kunna prata sig ur situationerna och fått åka hem utan direkta åtgärder? Hon är nu fri ifrån benzoberoende (äntligen) men har så många problem med sig själv och inte en enda gång har hon blivit erbjuden terapi med behandlande samtal utan man bara ändrar på medicineringen om och om igen?
Som nära anhörig kan jag lätt säga att förtroendet för psykvården i Sverige är lika med NOLL!!! 🙁
Vi får se hur länge hon står ut och hur länge vi orkar ”vakta” på henne?
- Vårdcentral eller annan läkarmottagning.
- Psykiatrisk mottagning.
- Personal på skola: lärare, skolsköterska, psykolog, socionom, husmor, skolvärdinna, fritidspersonal.
- Ungdomsmottagning.
- Präst, diakon.
- Nationella hjälplinjen: 020 22 00 60. Alla dagar kl 13–22.
- SPES, Riksförbundet för Suicid Prevention: 08 34 58 73. Telefonjour varje dag kl 19–22
- Jourhavande präst: via 112. Alla dagar kl 21–06
- Jourhavande medmänniska: 08-702 16 80. Alla dagar nattetid, kl 21–06
- BRIS – Barnens hjälptelefon: 116 111. Måndag–fredag kl 15–21, helger kl 15–18
- BRIS vuxentelefon – om barn: 077 150 50 50. Måndag–fredag kl 10–13
- Jourhavande adoptionskompis: 020 64 54 30
- Röda Korsets telefonjour: 0771 - 900 800. Alla dagar kl 14–22.
- Röda Korsets mobilchatt SMS:a Kompis till 71 700. (kostar som ett vanligt sms). Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.
- Röda Korsets datorchatt: www.jourhavandekompis.se. Vardagar kl 18-22 och helger 14–18.