Jag har levt som suicidal i över 40 år, försökte ta mitt liv första gången som 12 åring. Att leva som suicidal funkar, om man får slippa ”stå till svars”. Bara för att ”alla” andra gillar att leva så betyder det inte att jag är nöjd med mitt liv. Det är inte så att jag går och mår dåligt hela tiden. Men att längta efter slutet och veta att man kanske måste leva i 30 år till är ett helvete.  Att vara suicidal är inget man kan tala med någon om hur som helst. Du ses som psykisk sjuk och måste omgående ha professionell hjälp. Gud vad jag hatar detta, låt mig va i fred. Absolut finns det de som är i behov av hjälp, men jag tror inte att jag är ensam om önskan att få ”komma ut ur garderoben”.
Varje misslyckat självmordsförsök är vansinnigt jobbigt att gå igenom och försöken har varit många.